Träffade en stallkamrat som jag inte sett på ett tag. Fick av henne spontant höra att jag blivit väldigt smal. Och, det är ju sant. Mina överarmar är som underarmarna och musklerna i låren gav ju upp redan i september 2014, då jag inte kunde ta mej av hästen efter en kvart på hennes rygg. (har inte suttit upp sedan dess, just därför)

Jag kan inte komma upp utan hjälp om jag går ner "på huk".

Och, senast då jag vägde mej - för ett tag sedan nu - så var jag nere i 58kg - på mina 175cm's längd.

Jag magrar, och har gjort det ett tag nu. Jag bantar INTE! Jag är sjuk!

Enligt kirurgen i tisdags så beror det på näringsbrist, då tarmen inte tar upp näringen som den ska under skoven. Och, det förklarar också varför jag var "anorektiskt" smal i mina tonår vad jag än åt.

Några avundssjuka röster hördes då. Men, vi har facit nu... och det var inget att avundas någon.

(Jag har levt med Crohns sedan tidiga tonåren, har konstaterats nu)

Enligt min magläkare så hämmar kortisonet musklerna från att byggas och må bra.

Så, det är väl en kombination... och jag hoppas att jag ska kunna tillgodogöra mej näringen rätt sedan, efter operationen, så jag slipper tyna bort och dö.

Idag plockade jag o sambon ihop den ena hängstolen. Den som saknade monteringsanvisningspapper.

Vi jobbade på väldigt länge, på bara sunda förnuftet och teknikförmågan.

Sen hämtade sambon anvisningarna från den vi inte packat upp, och det blev lite lättare att göra klart den.

Eftersom det blåste en del, och det hotas bli både regn och 12 sekundmeter blåst imorgon så monterade vi inte parasollet idag. Det får vänta ett tag.

Både jag och sambon provsatt.

Jättemysigt och bekvämt!

Kan varmt rekommendera en sån hängstol!

Pläden, med de glada färgerna har jag haft igång sedan ett litet tag före Påsk.

Idag fick Óskadís sin årliga vaccinering också, då hennes stallkompis, Dis', matte påminde mej att det var dags. Idag var på dan 1 år sedan sist. Lyckat!

Till middag idag lagade jag till kokt hoki, jasminris och currysås. Jättegott!

I matportionerna som jag ska fixa i förväg, så de finns klara till då jag kommer hem från sjukhuset, ska det inte bli fullt så mycket mat. Jag misstänker att jag kommer att få äta lite mindre portioner, lite oftare, då.

Och, jo... jag borde äta mindre o oftare redan nu.

Lyckades få foto på solen, just innan den gick ner.

Idag var det extra trevligt i stallet här hemma, då vi var många som samlades och gemensamt hade löshoppning på ridbanan.
Jag tänkte först inte att Oskadis skulle vara med, eftersom jag var i den klara tron om att hon inte kan hoppa.
Men, vartefter hästarna hoppade och jag upptäckte att flera var lite "rostiga" och osäkra så bestämde jag att även Oskadis skulle få vara med.

Och, då det sen var hennes tur... så visade det sej att Hon Kan hoppa! Och, hon tyckte det var så roligt!

Hon sprang och gnäggade och hoppade riktigt snyggt över hindren.

Tyvärr fotade ju inte jag då Oskadis hoppade.

Luvas matte var jättegullig och fotade. Så, nu väntar jag med spänd förväntan på att hon ska ge mej bilderna!

Jag fotade lite av de andra:

Trausti töltade över ett hinder

Tarzan  tar avstampen tidigt...
Smulan funderar...  
Manne hoppar snyggt, han med...    

Tack för en trevlig Långfredag!

...så hann klockan bli söndag, innan blogginlägg postas...

Lille Aragorn är dålig, och veterinären har varit på väg hit sedan i eftermiddags. Många har djuren varit som gått före pga prioritet, och först vid strax före 23:30 kom hon hit.

Han fick penicillin, och så skrevs det ut recept på medicin.

Han var jätteduktig då han skulle få sin spruta, och han fick äta lite godis under tiden.

Spruträdd som han är, så ryckte han bara till lite, och fortsatte äta godis.

Så, nu ska vi äntligen komma i säng.

Det är dags att gå ut och frukostfodra om mindre än 5 timmar.

På nyårsafton 2014/2015 blev Helge rädd för fyrverkerier, och sprängde sej ut ur sin hage, tillsammans med sin kompis.

Båda hästarna kom tillbaka en stund senare, men var för stressade, och flydde därför igen.

Kompisen återfanns lite senare på en väg i närheten.

Men, av Helge fanns inte ett spår.

Han efterlystes via Facebook, och et riktig pådrag blev det i sökandet efter honom.

Även "mediala" personer hörde av sej och framförde att han mådde bra och att han var vilsen osv...

Så länge han inte återfunnits så har det ju ändå funnits hopp om att han ska dyka upp nånstans.

Nu har han "dykt upp"... och inte blev vi så glada för det.

Han har nu hittats i sjön Limmaren, död.

Välbevarad... troligen pga att vattnet ju varit så kallt.

Han har alltså gått ut på isen, och gått igenom... och drunknat.

Stackars Helge!

Kommunen har tydligen gett sitt tillstånd till att Helge får begravas på en specifik plats.

En plats där det INTE kommer att avfyras några fyrverkerier!

Vila i frid, fina Helge!

(bilderna är respektfullt lånade från facebook)

Igår åkte Atlas... efter en del strul med att få trailer bakom bilen.

Den första trailern som skulle lånas gick inte att låsa upp.

Den andra stämde inte elkontakten mellan släp och bil.

Då lånade jag ut min... trots att jag egentligen inte alls ville se Atlas flytta... och, den fungerade.

Då matten kom tillbaka med tom trailer så berättade hon att hennes magkänsla sa att detta inte alls var rätt.
Så, imorse då jag vaknade fann jag ett fb-mess från henne med frågan om hon kunde få låna trailern igen, för att hämta hem Atlas igen. Och, visst fick hon det.

Så, då jag kom upp till stallet, efter min frukost, var Atlas hemma igen! *många glada leenden och hjärtan*

Som om ingenting hänt... efter en övernattning på annat ställe, bara.
Nu är det "Vi flytt int" som gäller på riktigt.    

Ikväll hade jag planerat att laga till torsk, potatis och äggsås, men då vi kom hem efter en lugn och trevlig insläppsrunda av hästarna så var klockan närmare 20, och det blev bättre med hamburgare.

Det är också gott, då man fixar eget hemma, med hamburgerdressing, isbergssallad, bostongurka, senap och ketchup.

Imorgon får det bli torsken... till sen lunch, eller nåt, istället.

Jag har upptäckt ett flertal gånger nu att min mage mår bättre av hemlagad mat (gärna helt från grunden) än att jag äter sånt som innehåller en massa tillsatsämnen och skit.

Utöver Crohn så har jag en urkänslig mage, som reagerar genast på sånt som inte är bra.

Så, jag försöker verkligen att laga maten själv... de dagar jag klarar av det.

Och det blir så gott!

Sambon sa, häromdan, då jag stekt potatis att jag är jättebra på att få stekt potatis jättegod.

Nånstans inom mej kände jag då Mamma,,, som faktiskt var den som var riktig fena på att steka potatis och göra hemmagjord pytt-i-panna, bl.a

Kanske får jag lite hjälp av henne ibland... *känns bra att tro det*

(Jag har nämligen aldrig varit värst bra på att laga mat... och nu bara flyter det på...)

Idag har det varit Fredagen den 13:e... och, även idag (som alla andra fredagen den 13:e sedan sommare 1976, då min farmor överlevde fredagen den 13:e) så har det varit en bra dag.

Atlas - som är en av de hästar som jag tar in från hagen, åt hans matte - som jag fått en alldeles speciell relation till, kom hem igen!

Jag orkade mocka de allra flesta av mina för dagen 12 boxar, och hade energi över till en tur till ICA Maxi för att handla.

Kaninen som bott inne över vintern och som inte velat äta ordentligt de senaste dagarna åt med god aptit ikväll.

(bonus)Dotterns mamma misslyckades i sitt försök till att bygga ytterligare oro och förstörelse i sina barns liv, då hennes senaste galenskaper lämnades utan bifall.

Kort och gott en bra dag!   

Ibland är det inte så enkelt, att veterinär kommer, undersöker.... och efter ett tag kommer bajs och hästen piggar på sej.

Ibland går det åt helt fel håll.

Igår morse kom veterinären ut till sjuk häst.

Kolik blev diagnosen och ordinerad behandling att röra på hästen så att han skulle bajsa.

Han bajsade flera gånger, och var lite piggare ibland. Men, genomgående under dan blev han sämre.

Slutligen körde mattarna in honom till hästsjukhuset, där det blev ny diagnos.

För, det var inte kolik.

Han hade cystor på tarmarna. Operation... men, det gick inte.

Och, vi var många som dels var engagerade igår, oroliga och idag har varit ledsna.

Mest ledsna har ju självklart mattarna varit.

Men, den här killen har verkligen inte lämnat någon oberörd.

Vi kommer att minnas och sakna honom med värme!

(bilden lånad från facebook)

   Vila i frid finaste Canalj!   

Vaknade och såg att hibiskusen som Jane var så snäll och skickade till mej för et bra tag sedan nu blommar - igen. Jag tror att det är 4:e gången som detta lilla skott blommar.   

En mindre rolig sak som kom till mej just efter jag vaknat var då sambon berättade att en av hästarna var sjuk. Kolik, sas det. Veterinären hade varit i stallet, och matten hade varit ute och gått. Hästen var jättesvettig. Så ont hade han.

Lite senare, då jag gick ut för att ge mej på mina för dagen 13 boxar så träffade jag hästen och hans matte, och stannade och pratade lite.

Han hade rejält ont. Höll på att falla omkull ett par gånger.

Under dagen fick han rör på sej en hel del på ridbanan, så han inte skulle lägga sej.

Det hände ett par gånger att han fick gå in i sin box, men dök då genast ner på golvet och rullade.

Jag sa tidigt att jag kände att han behövde köras in till sjukhuset.

Matten lyssnade på det veterinären sagt på morgonen, och gjorde allt så som hon fått instruktioner.

Vid strax före 18 åkte dom in till sjukhuset. Och, vi håller tummar för att det går bra, och att han blir bra igen riktigt fort.

Idag var en lite bättre dag än igår.
Igår lyckades jag med stor möda ta mej igenom 1 box... sen var jag tvungen att gå hem och vila. Magen sprängde och skar.

Idag har det inte gjort fullt så ont i magen... men jag är matt och skakig så det har mest blivit till att vara inne och vila.

Jag åkte med sambon då han skulle tanka, och då kändes det verkligen vårligt ute. Liksom igår.

Då vi skulle ta in hästarna så fick jag ge upp efter 4 hästar, och tog lite tid hos Óskadis istället.
Vi bäddade "hästens säng". Härligt att hon börjar fälla vinterpälsen nu.

Sist vi var på Danderyds sjukhus så bestämde jag mej för att försöka gå på konstrunda på sjukhuset sen, när jag är inlagd och inte får ligga stilla.

Det finns säkert massor av konst kvar att upptäcka.

Idag skulle min morfar ha fyllt 103 år.
Jag tände ljus i mammas blomsterland för honom, sedan lillasyster påmint mej om det.

Gosedjuret börjar ta form...

 
Nu är det dags att lägga sej... och hoppas att magen mår bra imorgon... och att jag orkar jobba "fullt ut" igen (så "fullt ut" som det går, då man går på lågvarv - det blir bättre efter operation och läkning. *måste tro på det*)