A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Häst

Av Livsturisten - 7 oktober 2018 09:47

Igår släppte jag ut Óskadís i sin gamla flock igen. Den hon tvingades lämna för ca 1˝ år sedan då vi skulle försöka få henne och Estelle att lära sej att umgås så dom kunde bo i samma box. Samma flock som Oskadis sedan dess varit förbjuden att ingå i.


Drottnings matte ville från första stund inte ha Oskadis i samma hage som Drottning.
Och nu sa den matten att allt skulle gå bra om Oskadis träffade bara Drottning först i en egen del av hagen, och sedan träffa resten.

Så, vi gjorde just så... jag och Tindras matte. Det var ingen annan hästägare som kunde/ville vara med.


Drottning började med att från ca 25 meter springa fram och hugga Oskadis i ryggen. Och så jagade hon bort Oskadis till andra änden av hagen.
Sen struntade Drottning helt i Oskadis.


Nån halvtimme senare öppnade vi så att de 3 övriga fick träffa Oskadis, som dom älskar så mycket.
Hennes dotter Disa, Tindra (som hon var tillsammans med hos hingsten) och Alfadis (som hade Oskadis som extramamma hos förra ägaren).
Alla 3 hälsade sansat på Oskadis och sen stod Tindra och Oskadis länge och kliade varann.

Drottning tog ingen som helst notis mera av varken Oskadis eller de andra hästarna.

Så jag o Tindras matte gick ifrån hagen, och hon åkte hem en sväng.


När jag sedan skulle göra lunch hemma och tittade ner till hagen från mitt köksfönster, så såg jag Tindra o Alfadis' mattar i hagen. Dom var där för att hämta sina hästar för en ridtur.
Först såg jag inte Oskadis.
Alfadis, Tindra, deras mattar och Disa var uppe vid grinden mot sommardelen.
Drottning var i motsatta hörnet, diagonalt sett därifrån.
Sen såg jag Oskadis. Hon komfrån hage 1 (dom andra var i hage 2) och travade fram till sina kompisar vid sommargrinden.
DÅ tog Drottning fart... Hon for i en rasande fart rakt emot Oskadis, som då befann sej på andra sidan om de andra hästarna. Drottning sprang rakt in i hopen av hästar, Tindras matte kastade sej undan och klarade sej på en mm från att bli omkullsprungen av Drottning.


Då Drottning rusat igenom hopen av hästar så högg hon Oskadis, som i sin tur sprang undan. Men, Drottning gav sej inte. Hon jagade Oskadis och högg henne fler gånger under tiden dom sprang.
Till sist stannade Oskadis och Drottning stannade då och vände rumpan emot och sparkade på Oskadis, som svarade tillbaka.
Sen sprang Oskadis igen, med Drottning efter sej huggandes i Oskadis.
Oskadis stannade igen och vände sej emot Drottning, som då sprang rakt in i Oskadis.... som i sin tur reste sej på bakbenen och vände sej om i luften och då hon landade så sprang hon igen, med Drottning efter.
Inte EN enda gång under den dryga timme som Oskadis var i hagen så nosade ens Drottning på henne.
Drottning kände så väl igen flockens ursprungliga ledarsto och hade sin uppfattning klar: Hon skulle DÖ!


Jag sprang ut och ner till hagen. Då jag kom fram så stod Tindras matte och höll i Drottning, som hade Tindras frimma på sej.
Alfadis matte sa till mej vad som hänt. Det jag bevittnat från köksfönstret. Och, jag satte på Oskadis grimma och så fick hon lämna hagen.
Jag försökte senare att fota i pälsen där Drottning huggit henne.

Men det spelar ju ingen roll. Drottning vann!
Oskadis har nu ingen chans att få gå i hage, och ska alltså stå resten av sin tid på den här gården i en box.
Dräktig som hon är.   

               

Av Livsturisten - 26 september 2018 11:35

Igår eftermiddag ringde Smulans matte och berättade att Duna sparkat en massa aggressivt på Oskadis, och att jag borde kolla upp henne.
Jag gick till Oskadis' hage genast då jag gått in med Hreimur, som jag var på väg in då jag fick telefonsamtalet.


Óskadis sprang emot mej då jag kom till grinden, och jag tog med henne till rundcorallen, för att låta henne springa där så jag skulle se om hon var halt.
Jag hann bara släppa henne där inne så kom hon i en sån vinkel att jag kunde se vänstra bakhasens utsida. Där var ett jättestort "skrapsår", ca ˝ cm djupt. (resten av Óskadis satt sannolikt fast i Dunas sko)


Jag gick då med Óskadis till Smulans matte,som lovade komma och hjälpa mej med såret då hon kom tillbaka från sin ridtur.

Och, vi fortsatte att ta in hästar, under tiden.

Eller, rättare... min sambo fortsatte att ta in hästar, medan jag satt på soffan utanför Óskadis' box och pratade i telefonen med vår hyresvärd om vad som hänt mm.


Strax efter att Smulans matte hjälpt mej att tvätta rent såret och satt på blåspray, så ombads vi 2 att gå ut i en sommarhage och hjälpa Fjári's matte, som inte kunde få Fjári att ta ett enda steg.
Väl där konstaterade vi att oavsett om han gick hem eller inte så skulle veterinär kolla på honom. Så, matten ringde distriktsveterinären innan vi äntligen fick honom att på 4 mycket "svajiga" ben gå hem till stallet med kompisen Ess framför (ledd av mej).
Veterinären anlände bara nån minut efter att vi kommit hem med Fjári.

Blodprov och annan koll... mystik... inget självklart symtom.


När veterinären var klar för kvällen hon honom bad jag henne ta en titt på Óskadis, eftersom hon ju nu var på gården.

Hon bad mej springa med Óskadis (för att kolla efter hälta) och JAG SPRANG!!!
Det har jag inte kunnat på mycket länge!   


Ingen feber -37,4.
Ingen hälta.
Ingen ömhet då veterinären tryckte och klämde på senan, där såret sitter.

Hon lämnade plåsterlappar och instruerade mej i hur jag skulle sätta på den på såret. Och, så ska jag kolla efter svullnad, ömhet och höjd temp.
Om dessa uteblir så blir det bra.


Jag vet inte var mer Duna träffade då hon aggressivt sparkade på Óskadis. Och, eftersom jag redan var orolig för att hon skulle fara illa då resten av den flocken skulle komma tillbaka till den hagen om några dagar, så får hon nu inte gå tillbaka till den hagen.

Jag vet inte nu var jag ska ha henne - mer än i boxen.   


Idag har jag varit ut och kollat henne, då jag mockade boxen.
Temp 37,5. Och, hon är angelägen om att få gå ut.
Så, om en stund ska jag gå ut och beta henne.


Jag fattar inte varför Duna gav sej på Óskadis på det sättet.
Men, ett skäl kan ha varit att dom ju är hungriga, då dom inte får så mycket mat och gräset inte erbjuder så mycket näring.
Och att Duna trodde att Smulans matte skulle ge dom att äta, och hon inte ville dela med sej till Óskadis.


Idag får Duna och Alma lunch.
Det fick inte hästarna i den hagen då Óskadis gick där.
Varför plötsligt nu, då inte Óskadis är där?


Hur som... Vi får försöka komma på nåt.
Hon är dräktigt. Hon gillar inte att stå på boxvila.
Hon gillar inte att vara ensam i en hage.
Hon förtjänar inte att slås ihjäl.
Min snälla häst... som hästar tycker om, och tyr sej till...
Varför skulle hon plötsligt förtjäna Dunas aggressiva sparkande?

Av Livsturisten - 12 september 2018 12:32

Jag känner mej faktiskt mobbad av en häst/hund-ägare här.
Det var lika för ca 1 år sedan. Hennes lilla hund skällde alltid på mej. Ägaren sa anklagande att hunden tyckte att jag var skrämmande.
Det gick så långt som till att jag blev ledsen... den dagen då jag hörde henne säga högt och tydligt att hennes hund bara skäller på mej och min sambo.
Jag började då undvika henne och hennes hund.
Men, det gick ju inte alltid att undvika dom, då både vi och dom ju är ute på den här gården.


Vid ett tillfälle tog hon hunden och gick in till mej i boxen där jag var och mockade och tyckte vi skulle hälsa på varann. Jag gick ner så långt jag kunde och sträckte fram handen.
Hon skrek åt mej att så fick jag inte göra för då hotade jag hunden (som f.ö inte skällde då) utan jag måste gå ner på huk ända ner till marken.
Jag svarade henne att jag kan inte.
Jo,du måste det. Du får inte hita hunden.... sa hon till mej.

Då gick jag därifrån. Ledsen, förståss. För jag KAN INTE gå ner på huk!
Och, HON trängde faktiskt MEJ då hon kom in i boxen där jag jobbade och började bestämma hur jag fick ha min kropp.


Senaste tiden har inte hunden sagt så mycket som ett pip då hin suttit i bak på mattens bil och jag gått förbi bilen.
Men, idag är matten igång igen.


Jag var inne i ett stall och småpratade med Elvis' matte. In kommer hundmatten och hunden.
Hunden såg mej, och sa ingenting.
Ägaren såg mej o sa hej till Elvis' matte. Hunden skällde på mej.
Matten sa till mej: "Hon är rädd för dej!"

Jag svarade att jag kan gå därifrån, och gick förbi dom och ut.
Då jag passerade sa matten att hennes hund inte skäller på min sambo längre.
Vad bra, sa jag. Jag kan gå härifrån. Så gick jag och hämtade Oskadis i hagen istället.


Då jag sen var på väg från hagen till stallet fick jag gå en omväg för hunden och matten verkade vilja gå på varenda väg som fanns. Och, då kände faktiskt jag mej trängd!


Nu har Oskadis varit i boxen medan jag ätit lunch. Så, nu ska vi strax gå på promenad.
Jag hoppas att hunden och ägaren inte är kvar då. För hennes bil brukar parkeras utanför Oskadis box.

Av Livsturisten - 10 juli 2015 17:47

Igår låg alla 5 killarna och vilade och myste då jag kom ut i sommarhagen för att hämta Trausti och Oskar.
Trausti ligger lite utanför bilden.

 
Pelle
 
Oskar fick resa sej eftersom han skulle med mej till stallet.
 

Och, Oskadis och hennes vänner har visst bosatt sej på det långa gräset nu, när solen inte gassar så hett.

 

Häst · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 6 juli 2015 15:40

Har nu börjat hjälpa sambon att sköta mitt jobb...    Jo, det har varit så nu i nån dryg vecka.
Men, än vågar jag inte ge mej på att mocka, eftersom det innebär lyft tyngre än vad min bukhinna är med på.

För, några kvällar sedan hade sambon svår migrän, och illamående. Då fick jag ta insläppet av hästarna utan hans hjälp. Det tog 3 timmar... att ta in 3 hästar, eftersom jag inte orkade gå så fort, och var tvungen att vila en stund mellan varje häst.
Det är en bra bit att gå, och än är jag inte så igång att jag kan gå flera km utan att pusta och vila kroppen under vägens gång.

Jag har nu åter uppgifter att flytta hästar mellan hagar under dagen (som jag brukar hjälpa till med under somrarna). Och, nu är det Trausti och Oskar (som f.ö är min Oskadis' son) som ska lämna sommarhagen på förmiddagen och gå tillbaka framåt kvällen.


När man kommer ut i sommarhagen för att hämta Trausti och Oskar så kommer alltid Pelle och vill prata lite.

 

Ett par dagar nu har det varit närmast olidligt varmt att gå i solgasset (och den höga värmen) till hagen o hämta hästar och upp till stallen för att lämna i en hage där. Och, sedan landat i gungan under parasollet. Och där virkat på pläden.

 
Det är lite varmt att virka på en stor pläd - som ligger i ens knä - så det har också fått bli med många pauser.

 

Igår brände jag mej lite på båda låren, då jag satt i gungan. Så, nu måste jag vara mera noga med att smörja in mej med SF50.
Och, det vore på sin plats med flera parasoll.
De vi har stoppar inte de solstrålar som bränner.

Hälsa · Häst · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 1 juli 2015 01:51



Disa ligger och vilar medan nya kompisen, Duna, vaktar.  
Dis och Tindra äter ihop.

Oskadis fick syn på mej, och fick följa med upp till stallet för lite borstning och pyssel.    
Disa och Dun vilar tillsammans.
 
Det är mysigt med ligghall.
 

Av Livsturisten - 21 juni 2015 21:43

Idag kom en ny häst. Den ska gå på bete tillsammans med Óskadís och hennes vänner.

Hon heter Duna och är lite blyg.


 

Av Livsturisten - 14 juni 2015 23:30

Idag, då sambon var nere vid Oskadis' hage, såg han att ett gäng pyttesmå andungar (som jägarna hade satt ut i ån) tagit sej upp på land oh in i stonas hage. Hästarna trampade ihjäl dom, berättade sambon för mej, då han ringde och bad mej komma med 4 grimmor - till de 4 hästar som fanns i hagen.


Jag gick genast och hämtade våra repgrimmor och sen ner till hagen. Hästarna gick då lugnt o betade och ingen av dom gav sej på den lilla flock av andungar som just då kom och styrde upp mot stallen.

Jag tog Oskadis (fast jag helst inte ska leda häst ännu) och tog med henne hem, o släppte henne i hagen hemma.
Sambon tog de andra 3 och släppte dom i en av sjukhagarna.

Sen fick vi valla andungar tillbaka mot sjön. Och det var inte lätt då dom sprang lite hur som helst.
Väl nere vid sjön upptäckte vi att många ungar simmade i en del av ån som är avskuren, så dom inte kunde komma fram till de andra.
Så, den flocken fick fokus läggas på att rädda.

Det blev nån dryg timme med mycket promenerande för mej. Och, jag orkade mer idag än igår.

Säkert var nog motivationen att hjälpa andungarna med och hjälpte till en del.


Jägarna kom och la ut mat (hel korn) och satte upp nät, så nu hoppas vi att andungarna inte springer i hästhagarna mera. När dom blivit vuxna så klarar dom hästarna mycket bättre.

             

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards