A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Häst

Av Livsturisten - 4 februari 2015 11:35

Men, oftast så har jag inget att säga till om. Ingen makt att påverka.

Så har det varit då det gäller hästen som idag lämnade mitt (och många andras) liv: Kurt.


I förmiddags var hans ägare här och lastade honom - efter en ridtur på ridbanan - och nu är han på väg till Alvaret, på Öland, är det sagt.


Jag hoppas att han finner en underbar plats där.
Att han får trivas och må bättre än nånsin.


Och, jag hoppas vi kan ta en tur ner till Öland i sommar... och då hälsa på honom.


Vi brukar mysa lite på kvällarna, han o jag.

Igår kväll hade vi en längre pratstund än vanligt.
Jag sa inte "hej då". Klarar inte riktigt av sånt.


Jag saknar honom redan!   

   

Av Livsturisten - 3 februari 2015 02:14

Då hade den här bilden på Manadis blivit riktigt lyckad, känner jag.

 

Av Livsturisten - 16 januari 2015 18:52

I måndags kväll då vi kom upp till stallet för att kvällsfodra så stod inte min skottkärra där jag ställt den, och snöret som ska sitta över dörrhålet var trasigt.
Min första spontana känsla var att en häst gått igenom snöret, och trodde det var Dis... då hennes ena matte ibland låter henne gå ut på stallgången.


På tisdagens kväll kom Dis' ena matte till stallet. Jag frågade henne om hon visste varför snöret varit trasigt kvällen innan. Hon berättade att ingen av Dis' mattar varit i stallet på måndagen.

Då hon sen skulle göra iordning Dis' kraftfoder, och öppnade fodertunnan, så upptäckte hon att fodersäckarna i tunnan låg i en annan ordning än vad dom brukar göra.

Ännu ett frågetecken tornade upp sej....

Vem hade varit i Dis' fodertunna?


På onsdagen fick sambon höra av en av hästägarna att Óskadis varit lös på gården på måndagskvällen.

Hästägaren hade från hästryggen på ridbanan sett Óskadis fångas in, men kom inte ihåg av vem.


Jag undrade nu varför ingen meddelat mej...
Inte ens skrivit på tavlan i stallet...

Jag antog att vem det än var troligen själv hade velat veta om dennes häst varit ute på egna äventyr...

Om inte annat så kanske man ville ge mej en chans att säga "Tack för hjälpen"?


Jag frågade den hästägare som har ärende till det stallet på kvällarna om hon sett något. Fick då höra att hon kommit vid 20-tiden, och att Dis' fodertunna legat på stallgången, och fodersäckarna utanför...
Hon hade samlat ihop fodret och ställt upp tunnan.

Båda hästarna var då i sina boxar.


Alltså... Óskadis hade gått ut ur sin box... vält omkull Dis' fodertunna... av någon anledning sprängt snöret som satt över dörren och gått ner på parkeringen...

Där hade hon fångats in av någon okänd person och återförs till och låsts in i sin box.


Sen dess har frågetecknet varit konstant...

Ända tills för nån timme sedan.

För, nu vet jag!
Vem och vilka jag ska tacka för hjälpen.


Jag frågade en hästägare som jag vet var i stallet på måndagskvällen... och hon hade suttit på sin häst på ridbanan då Óskadis kommit ner från stallet till parkeringen.
Hennes ena dotter hade då gått till Óskadis och slagit armarna kring halsen på henne... till dess Vákurs matte kommit med grimma, och tillsammans hade dom sett till att Óskadis kom tillbaka till, och låstes in i, sin box.


Nu är det tur att Óskadis inte åt en massa kraftfoder...

Vi måste göra något annat av våra fodertunnor... som inte får plats i foderkammaren, och därför står i våran stallgång...


Det är skönt att veta att det finns rådiga människor som ingriper då min häst är lös, och jag sitter hemma i godan ro... och tror att allt är frid och fröjd.


TACK FÖR HJÄLPEN, Lisa & Malin!

   

Av Livsturisten - 6 januari 2015 12:33

Idag har vi varit sista gången (den här gången) på gården som inte är här.
Det kändes tungt att åka därifrån efter att vi gjort allt klart, och hästarna stod i hagen och mumsade på sitt morgonhö.

Sista gången som vi ses. Jag kunde inte säga "hej då". Har svårt för avsked.

Och, tårarna brände innanför ögonlocken... varför får du kanske veta längre fram. Kan inte säga mer just nu.


Idag är det årets första EFIT. Vill Du vara med så är det inte försent än!

Gå bara till http://ettfotoitimmen.se och läs dej till hur det fungerar.


Jag har idag 13 boxar att mocka. Så, jag ska hugga in på det nu.


Ha en toppenfin dag!   

Allmänt · Foto · Hälsa · Häst · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 3 januari 2015 22:20

Dagen igår (fredag) blev en riktig "maratondag".


Jag gick upp strax efter 8 och åt frukost. Åkte till gården som inte är här så snart sambon jobbat klart här hemma, och alla gårdens hästar var ute.


Gav frukost och släppte ut de 4 hästarna, och gav de 3 katterna mat.


Åkte hem, och fortsatte här i stallen, med att gå på att mocka mina för dagen 14 boxar.


Jag hann mocka 2 boxar... så kom Tindras matte och berättade att Disa såg orolig ut. Jag beslutade mej för att ta en promenad med henne. Hon var väl uttråkad och rastlös, tänkte jag.


Kom fram till Disa som stod i sin sjukhage... och såg genast att hon inte mådde bra.

Hon stod och grävde i gruset, hon hade inte rört sitt lunch-hö, som hon fått nån halvtimme innan.


Jag tog ut och gick lite med henne... Hon försökte lägga sej ner.

Jag ringde matte, som var bortrest men lyckligtvis inte mer än 3-4 timmar bort med bil. Hon satte sej i bilen och kom hem, 1 dag tidigare än planerat.


Jag gick med Disa lite mera och sedan ringde vi ut distriktsveterinären, som kom ca 2 timmar senare..


Jag och veterinären (som f.ö berättade att hon kände igen mej från flera andra hästar jag haft hand om o assisterat då hon kommit ut... och hon berättade att kollegerna pratar om mej... Kul. ) var ensamma om att undersöka och behandla.
Det kunde ha behövts 1 hand till, men vi fixade det på bara vi två.

Disa fick 6 liter vatten och 1 liter parafinolja nedslangat i magen.
Diagnos: Kolik.

Nytt för denna gångens assistans blev att veterinären bad mej rengöra slangen, medan hon skrev brevet till matten.

Hon skulle sedan ila vidare till nästa kolikfall.


Matte kom hem lagom till Disa nyktrat till efter det lugnande medlet, och gick på en promenad med henne.


Disa fick inte äta förrän till morgonen, förutsatt att hon kommit igång med att bajsa.


Vid kvällsfodringen hittade jag 1 hög i boxen. Den första sedan strax efter lunch (länge sedan) och jag fotade o skickade till matte på sms.
 

Vilken LYCKA att få se en bajshög!


Då jag sen kom i säng, efter midnatt hade jag bara ätit 4 smörgåsar vid 19-tiden, i bilen på väg till gården som inte är här... då vi skulle natta dom hästarna o katterna.


Och, jag hade inte vilat sedan innan frukosten.


Det hör inte till vanligheterna att mina dagar är så intensiva och långa.

Men, trots att jag blir väldigt trött dan efter, så kan jag inte bara låta bli att bry mej och ta hand om.

Det skulle vara att gå emot min natur.


Disa är mycket bättre och piggare idag.

Nu gäller det att få henne att dricka ordentligt! (känner igen det där med att dricka)


Ikväll är jag så trött att jag känner mej vinglig och yr.

Ska försöka sova tidigt. Så fort jag varvat ner efter kvällsfodringen, som vi ska gå ut på nu.

Av Livsturisten - 21 november 2014 21:32

Elvis skulle iväg på kurs imorse. Tidigt, dessutom.
Hans matte skulle också med. Och, hon hade fixat så att hon kunde låna trailer för resan.

Men... så upptäcktes just som Elvis skulle kliva ombord, att trailer och bil inte riktigt var kompatibla med varann.


Brådis blev det. Och, matten kände sej nog säkerligen ganska stressad.


Jag vaknade av att sambon kom och förklarade läget, och frågade om vi kunde skjuta.

Men, självklart kunde vi ju det... var min spontana reaktion, innan mina melerade kunde fokusera på vad klockan var.


Jag trodde att jag hade en stund för att äta frukost, men insåg då ögonen vaknat att klockan var 1 hel timme senare än vad jag först trott.

Så, jag åt frukosten medan jag klädde mej osv... och så ilade jag ut, lagom till Elvis' matte kom i sin bil fram till mitt ekipage, där Elvis redan var ombord.


Så, åkte vi... och styrde norrut.

Någon timme senare (eller lite drygt) kom vi fram.

Och, förhoppningsvis hade inte Elvis och hans matte missat sitt första lektionspass.


Min trailer fick bo kvar över natten. Och, imorgon eftermiddag ska vi åka och hämta hem Elvis igen.

Det var trevligt att få se lite mera av landet vi bor i.
Och, det var trevligt att få se lite av gården som var min fina hästs första hem i Sverige.

Och... det var väldigt trevligt att få chansen att få hjälpa!

 

Av Livsturisten - 19 november 2014 11:17

Detta är ett låst inlägg. Det innebär att du kan läsa detta om du har fått en "nyckel" av mej.

Har du fått en nyckel så förväntar jag mej att du också låter detta bli en "dialog" mer än en "monolog".
Man går ju inte hem till folk och spanar, lyssnar, tittar och utan ett ord... eller hur?

Här är du hemma hos mej!

Med det sagt... så kommer nu mitt inlägg:


Igår fick jag klargjort för mej - av en liten "snorunge", som idag tydligen (enligt facebook) fyller 18 år - att dom som står på gången och gör iordning sin häst har företräde "för dom betalar ju".

VAD betalar dom?
Mej, för att jag ska hålla mej passiv? (5:-/insläpp?)

Hyran? I den ingår INTE att uppta plats, och inte göra det lättare för medmänniskorna!


Jag frågade när hon tyckte att jag skulle utföra mitt jobb... och fick inget vidare svar på det.

Hon ansåg bara att dom betalar ju...


Så, jag informerade henne om att hon kan ta in sina hästar själv i fortsättningen.

Hon tyckte det var helt OK.


Så... jag ska lämna tillbaka 60:- till hennes mamma (som är den som faktiskt betalar) eftersom jag hittills bara tagit in hästarna 12 gånger x 10:- (2 hästar). Och, hon redan betalat 300:- för november månads insläpp.


Och... så ska dom ju ha kammen också, som dom köpt av mej.


Jag blir så JÄVLA TRÖTT på folk som mobbar mej och beter sej som att jag inte ens är värd skiten under mina egna skor.

Dom kan fixa sina insläpp mm själva!

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards