A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Hund

Av Livsturisten - 29 juni 2015 11:50

Jag startade på den här pläden efter att jag kommit hem från sjukhuset... och efter att jag förlagt den pläd som jag egentligen höll på med... så, jag har inte hållit på med denna mer än ca 3 veckor, eller nåt, tror jag.

Jag har fått skarva med Big Verona i någorlunda matchande färger, då den syrenfärgade inte räckte till hela.
Men, nu kan jag inte hitta flera nystan i matchande färger. Så, jag "låser" nu med det 2:a nystanet av samma färf som jag började.
Sen gör jag kanten i någon annan färg... och hoppas att den blir bra.

 

Igår hade jag sällskap av småhundarna då jag satt i gungan.

 
Rabalder låg och gnagde på sitt märgben, och kände på sej då jag zoomade in honom med kameran.

 
Gucci vaktar sitt ben mer än att gnaga på det.

Han försökte gömma benet genom att, med hjälp av nosen, putta grässtrån över det.
Det gick inte jättebra. Och, det gav honom lite bekymmer.
Bättre vore det om han förstod att det lönar sej mer att gnaga i sej benet än att gömma det.
Men, han har väldgt myckt kvar av det vilda - som vargen och urhundarna i honom bidrar med.   

Av Livsturisten - 18 juni 2015 23:45

Idag har jag haft en riktig maratondag.
Först tog Akela och jag en promenad upp i skogen och hem igen.


Hästarna i hagarna var väldigt nyfikna på Akela, som dom inte ser på så nära håll så ofta.
   
Jag badade henne, hjälpligt, i trädgården i kallvatten (vi har ingen varmvattenledning till kranen på utsidan av huset) och sen tog vi en promenad bort till sommarhagen uppe vid skogstorpet, där sambon höll på att täppa igen ett smalt dike, så att hästarna ska kunna gå där i sommar utan risk för benbrott.

 

Det var en lång promenad, för mej. Och, vi fick stanna där en stund, medan jag samlade krafter för att ta mej hem igen.

       

Efter promenaden hem igen så kammade jag Akela och klippte bort en massa tovor.
Så, nu ser hon ut som "Fantareklamen".

Hennes långa päls har tovat sej en hel del under våren, då jag varit så sjuk och nätt och jämnt orkat med det dagliga jobbet.
Pälsvården har tyvärr fått bli lite si och så med.
Men, Akela är glad och nöjd med att nu få gå korthårig i sommar.

 

Av Livsturisten - 17 juni 2015 18:09

Igår kväll skällde hundarna här hemma så jag fick gå och titta.
Och, det var tur jag gjorde, för det var en luftballong på väg ner i sjön.
Dom är duktiga på att larma, mina hundar. Jag är mindre duktig på att springa och titta varför.


Då jag såg att luftballongen hängde bara ett par meter över vattenytan så sprang jag och hämtade kameran. Och då jag kom igång att filma så var den på väg upp igen.

Det kunde verkligen ha blivit riktigt dramatiskt för dom ombord.


     

Av Livsturisten - 4 maj 2015 00:32

Detta är ett låst blogginlägg, som endast den kan läsa som i förtroende fått en "nyckel".


Ända sedan 2001 har våra hundar på olika grunder haft "utegångsförbud", vilket i början innebar att Balto inte fick vistas utanför staketet, utan vi tvingades gå raskt från staketet och fram till bilen, och sedan åka någon annanstans för att rasta honom (och Wolfie).
Balto var min första vita herdehund, och det var hon som då bodde i det andra bostadshuset på gården som bestämde att han inte fick beträda gården.


Då hon flyttade så övergick våra hundars utegångsförbud till att komma från de som nu arrenderade gården.

Hundförbudet på gården gällde endast våra hundar. I övrig var det (och är fortfarande) fullt av hundar på gården.


På senare tid har förbudet lyfts lite, då hundarna får vara ute på gården "om dom kan uppföra sej".

Kan man räkna med att hundar som i flera år förvägrats kontakt med andra än oss (här hemma) ska kunna "uppföra sej" då dom äntligen får komma ut till allt som dom bara fått titta på från insidan av vårt staket?

Och, vem bestämmer hur en hund ska "uppföra sej"?


Alltså... inte så lätt att bara ta så där.

Så, jag har fortsatt, genom åren, att ta ut hundarna utanför staketet efter att gården tömts på folk.

Folk lämnar gården efter 22 på kvällen, så hundarna har fått gå med vid kvällsfodringen.


Senaste tiden har jag varit så dålig att jag inte orkat gå med vid kvällsfodringen. Och, sambon har senarelagt den, pga att han är så trött att han inte orkar om han inte får sova lite först.


Ikväll gick jag med ut för första gången på flera månader... för jag skulle hjälpa sambon som nu fått flera långa promenader inlagda för att fodra hästar i hagarna som är ute över natten.

Så, jag tog med småhundarna, så att dom skulle få komma ut lite.


Då jag skulle gå till hagen längst bort och dit bära en tung påse med hösilage så band jag Rabalder utanför stallet, eftersom jag inte kunde fodra hästarna och hålla i 2 hundar samtidigt.


Medan jag var borta så skällde han på råttan som springer över fötterna på allt o alla där uppe.

Inte ihållande. Men, han skällde.


Då vi var klara och skulle till att gå hem så kom grannen - hon som nu bor i det andra bostadshuset... hon som har hunddagiset på gården... hon som i 6 år konstant eldade så att vi blev sjuka av röken och vägrade sluta då vi bad om det, och svarade med att hota mej till livet då vi slutligen tvingades polisanmäla eldandet... vilket inte hjälpte...) Hon kom ut och gick förbi sambon och fram till mej och frågade: "Är det din hund som skäller?"
Jag svarade att Rabalder skällt.

Hon satte igång att gapa om att man ska respektera sina grannar, och att det ska vara tyst och släckt kl.22 Hon hävdade att VI bestämt det, vilket vi inte gjort... utan det var HON och "chefen" efter att Ess' matte åkt hem på moppe en kväll efter 22. ...för flera år sen.

Sen dess har både Hon, "chefen" och andra låtit här efter 22.


Men, nu har jag fått lova att inte ta ut mina hundar efter 22... så, där försvann deras sista chans att få vistas utanför vårt staket.


Då jag sa till henne att varken jag eller hundarna varit ute på flera månader på kvällen så svarade hon: "Ta hand om dina egna problem!"

Just nu är HON mitt problem. Hur tar man hand om det?


Hon använder massor av el, som vi tvingas betala 25% av...

Hundarna på hennes dagis skäller konstant dagarna i ända...

Hennes terriers springer lösa på gården, och skäller på oss... en av dom har bitit sambon i benet... det skojade hon bort.


Det känns inte så hoppfullt för framtiden, detta.

Hund · Livet
Av Livsturisten - 3 maj 2015 23:00

Idag har jag nästan bara varit hemma och pysslat.

Hade bara 3 boxar att mocka, så det var gjort på mindre än 1 timme.


Mammas blomsterland har fått lite rensat. Och, jag satte en av jordgubbsplantorna där, under hennes japanska blodlönn.

Jag satte lite lökar, som det blir spännande att se om vi får se några blommor av sen.

 

Sambon grävde ur jordgubbslandet, som nu blivit helt översållat av ogräs.
Det var vad vi kunde göra för att rädda de få jordgubbsplantor vi har kvar.

 

Jag satt en del i min hänggunga, och stickade på koftan.

Den är verkligen bra den gungan. Hela kroppen kan vila i den.

 

Läkaren på osteoporosmottagningen sa att sill är fet fisk, och att fet fisk är bra för mej att äta.
Så, till mellis idag tog jag 2 brödskivor med tomatsill på. Till det drack jag en näringsdryck.

 

Imorgon väntar DT på eftermiddagen.
Endast 2 veckor kvar till "O-day" (operationsdagen) och 2 veckor kvar av detta livet.
(överlever jag operationen så ska jag se till att leva ett bättre liv, då jag fått en 2:a chans)

   

 

Av Livsturisten - 19 april 2015 17:49

2007 var jag medlem på Vallentuna brukshundklubb.
Akela och jag gick ett par vardagslydnadskurser, och jag hoppades att det skulle bidra till att få henne att sluta hoppa på mej och bita mej i händerna i tid o otid. Men, det gjorde det inte.
Idag är hon 10½ och fortfarande lika hoppig och bitig, mot mej. Inte mot sin husse. (*orättvist*)


Förvisso vet jag ju att hon hoppar på mej av glädje och att hon biter mej i händerna som en form av bekräftelse på att vi har kontakt, typ.

Men, det ändrar inte på det faktum att det gör ont! Och, att man blir lite frustrerad.


Men, men... jag Älskar henne ändå!   


Jag har sett en hel del Frostflake's-valpar på Facebook de senaste dagarna. En P-kull har nu blivit leveransklar.

Och, det ledde mej helt naturligt in på ett spår på den berömda "Minnevägen"...


Balto finns inte kvar längre.
Han blev drygt 7 år, och allt gick väldigt fort, då han ryckes ifrån oss.
Veterinärens teori var "en brusten tumör eller liknande".


Men, Akela är kvar. Drygt 10 år och full av bus och energi - trots en övervikt hon drog på sej under valptiden (med Loke och hans syskon), och som sen inte blev så lätt att hantera då vi dessutom lät kastrera henne ca 10 månader efter valpning... då hon var på väg att börja löpa igen, och vi ännu hade hanvalpar kvar hemma.


Hur som...
Den här videon visar Balto o Akela, på Vallentuna brukshundklubb och här hemma.

*söta minnen*

Av Livsturisten - 6 april 2015 23:00

Så var då Påsken 2015 till ända, och den har till största delen innehållit en blandning av gott och dåligt mående här.
Det mesta av det dåliga måendet har kommit av "yttre påverkan", och det är inte alls acceptabelt.


Långfredagen blev en trevlig och glad dag, då vi hade löshoppning och Oskadis förvånade med att hoppa riktigt bra. Och, dessutom tycka det var riktigt roligt!

 

Jag blev en riktigt glad matte! Och, jag trivdes med "gemenskapen" bland hästkompisarna som denna aktivitet utgjorde.

 

Påskaftonen mådde jag mest dåligt, men tidvis lite bättre.
Det blev ändå en Glad Påskafton som tillbringades tillsammans med lillasyster och sambo.
Och, Mamma var ju med på ett hörn, också, förståss.


Påskdagen startade med en "kalldusch", då jag fick veta att jag "förärats" med ännu en stalker.
En stor del av dagen blev "occuperad" av denna nyhet.


Och så idag... vaknade till ytterligare oro och jidder som formligen kastades på mej till frukost.

Ett par timmar följde då jag fick lägga energi på att berätta hur verkligheten här hos mej ser ut och igår såg ut på riktigt.
Ett migränanfall, med synbortfall, hälsade på mitt under detta... och övergick sedan i migränhuvudvärk som satt i ett par timmar.


Nu har jag inte skrivit om vad vi åt till middag vare sej igår eller idag... Det betyder inte att vi fastat dessa två dagar.
Nejdå... vi äter, även då jag inte skriver att vi äter.


Och, naturligtvis har jag i eftermiddags - med migränhuvudvärk - mockat boxarna som jag för dagen hade att mocka.


Innan middagen ikväll tog Akela och jag en sväng bort till ovalbanan. Jag har inte varit där tidigare, så nu har jag sett den på nära håll.

 
(och även fast jag nu bara berättar om Akelas och min promenad så betyder inte det att de 3 andra hundarna satt innanför staketet här hemma och inte fick komma ut mer än genom att se oss där ute.

Dom var på andra promenader.

Men, jag måste ju inte berätta ALLT här, eller hur?


Hur som...

Akela och jag tog en tur till sommarhagen och spanade in kanalen som grävts ut för änderna att simma i... och jag konstaterade att det nog inte blir mycket kvar av den hagen till sommaren.

 

Och, Pelle & Co undrade vad vi hade för oss.

 

Imorgon ska jag träffa kirurgen, trots att jag fortfarande inte har fått någon kallelse om det.

*ogillar starkt då posten inte läggs i rätt låda*

Jag vet ju inte vad det stod i kallelsen, så jag känner mej mer osäker än nödvändigt inför morgondagens möte.

Men, min läkare har lovat att det inte ska bli någon operation imorgon!
Och, det hoppas jag verkligen... annars går jag därifrån och kommer aldrig mer tillbaka!

 

#blogg100 · Foto · Hund · Hälsa · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 5 april 2015 14:41

Nej, så är det inte riktigt då man läser min blogg. Och, inte heller då man ser folks instagram eller FB-statusuppdateringar.
Lyckligtvis läggs inte ALLT ut!
Men, det finns dom som tror att TV-såporna är på riktigt, och att det dom ser av folk på nätet är ALLT som finns.

Såna människor tycker jag lite synd om. Dom verkar ha en väldigt konstig verklighetsbild... även av sitt eget liv.
För såna människor är ofta dom som visar lite eller inget av sitt eget... och då spräcker sin teori om andra eller bevisar att dom själva lever ett ytterst fattigt och enahanda / innehållslöst liv.


  

Innan regnet bröt ut idag hann jag och Akela gå en sväng.

Detta trots att det inte var direkt folktomt på gården.

 

Sammanstrålade och pratade lite med Ramonas matte, vilket gjorde mej glad först...

och sen lite mindre glad... (och nej jag tänker inte lägga ut vad vi sa till varandra här! Allt måste inte avrapporteras in i minsta detalj på nätet, eller på annat sätt!)

  

Sambon kom hem efter morgonpasset idag o väckte mej genom att lägga något i min hand.
Det såg ut som en hallon/lakrits-godis o han sa att det var från Luvas matte.
Jag fattade inte varför hon skulle ge mej en godis genom sambon.. (jag var nyvaken) och såg sen att det ju var mitt USB-minne, som hon fyllt med bilderna från löshoppningen!

 

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards