A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Katt

Av Livsturisten - 18 juli 2015 12:46

Idag, för 1 år sedan, somnade Kasper in, efter en natt fylld av ångest och vånda.

Katten som veterinären inte trodde skulle bli 1 år, kämpade på och levde ett rikt liv (för en handikappad katt) i drygt 6 år.

Och, han är ännu saknad av oss.

(inlägget den dagen finns här)


Jobbet som han tog på sej - att hålla matte på fötterna, så hon inte sitter still för länge - har nu Chess tagit över.
Så, jag får fortfarande inte sitta still för länge.

Antingen knackar han och vill in i rummet eller så ringer han i klockan och vill ut. Och, jag får resa mej och gå varje gång.
Går jag inte genast så blir signalerna ihärdigare och mer intensiva.

Så, jag slipper inte.


Precis så var Kasper också.

Han knackade då han ville in.
Sista åren kunde han inte jama - något var fel i halsen på honom, och ibland kunde han inte svälja ordentligt. Men, på Albano hittade dom inget trots röntgen med kontrast, och allt. Så, det hängde nog ihop med hjärnskadan han fick då han var 1 av 5 ungar som insjuknade, och han var den enda att överleva - 5 dygn med hög feber.

Då han ville ut ur rummet så gick runt min stol och till dörren. Nästa tillsägelse samma runda. Men, för varje varv så KLAMPADE han högre och jag KÄNDE i hela rummet hur bestämd han var.


Kasper var en riktig kämpe!
Han gav aldrig upp!
Och, han accepterade inte att han inte kunde hoppa, eller använda bakbenen som andra katter.

Han utvecklade en egen stil.
Han höll balansen med svansen, som ett roder i golvet då han sprang mellan rummen här.


Och då han ville upp i sängen så reste han sej på bakbenen (sittande först och sen ställde han sej med svansen som stöd) och tog tag uppe i sängen med framtassarna. Och, så hävde han sej upp.

Han hade en riktigt musklad bringa, av dessa "armhävningar".


Jag glömmer aldrig min underbara KASPER!

ANNONS
Av Livsturisten - 20 april 2015 09:46

Vi har ju helt klart världens i särklass mest underbara utsikt!
Och, jag får fortfarande (efter 14 år) "aha"-känsla då jag ser ut genom mitt köksfönster.

 

Jag tror nog att jag ska göra Månadsbilden ut genom köksfönstret, också, fr.o.m nu.   
Inte världens finaste interiör... men, U T S I K T E N ...   

ANNONS
Av Livsturisten - 23 oktober 2014 13:18

Att jag har problem med magen, och får kämpa som ett litet "djur" för att hålla mej på benen... det räcker gott och väl. Ännu jobbigare blir det dagar som dessa, då man tvingas ta sej till veterinären, på djurkliniken, för att katt är dåliga i magen.

Så, i eftermiddag - efter att jag jobbat "järnet" för att få allt klart i stallen innan - så åker vi in med honom (vi har tid 15:15).... och hoppas att det är enkelt avhjälpt.


Håll gärna tumme och tass för oss.    

Av Livsturisten - 18 juli 2014 17:37

Det gick väldigt fort. På mindre än 12 timmar från upptäckt till slut.

Av Livsturisten - 15 juli 2014 16:06

Kommer Du ihåg Nisse, som vandrade omkring här i ett par månader, innan vi fångade in honom i Juni?
Jag la ut en efterlysning på Facebook, där jag efterlyste hans ägare... eller ett nytt hem.

Denna delades många gånger. Men, det gav ingenting i form av hem till Nisse.


En supersnäll veterinär kom och kastrerade och vaccinerade honom, en dag. Och, jag assisterade med att se till att ögonen hölls fuktiga, medan han var sövd.


En dag fick han komma in på Kattluckan, och idag såg jag på deras hemsida att Felix - som dom döpt Nisse till - nu är bokad, och snart får komma till sitt hem, tillsammans med en annan katt från kattluckan.

Det värmer så i mitt hjärta!

Felix är en sån underbar katt!!
Nu får han det liv som han ska ha!

 


Här ser du ett litet klipp på då jag hade honom ute i sele:

Av Livsturisten - 30 juni 2014 23:20

För några veckor sedan fångade vi in katten som drivit omkring här på gården i några månader... gått här och gråtit och varit fusen och hungrig.

Efter att vi fångat in honom satte jag ut foto och efterlysning av nuvarande och ev. tillkommande ägare genom facebook.

Mitt inlägg delades 150+ gånger... Men, gav exakt NOLL svar i form av intresse för att ge honom ett kärleksfullt hem.


En mycket vänlig och medkännande veterinär, som vi känner, kom hem och kastrerade katten... som nu fick namnet NISSE... och han fick en vaccinering också.

Det var, självklart, inte gratis. Utan det betalade jag och sambon.


Sedan dess har Nisse varit hos oss. Men, vi har inte riktigt vågat utsätta varken våra tidigare eller honom för stressen att sätta ihop dom här inne. Och, våra katter får ju inte gå ut så här års...

Därför har det blivit lite "meckigt". Men, finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Så, det har ju ändå gått. Om än lite väl jobbigt och känslomässigt riktigt smärtsamt ibland.


Den vänliga veterinären hade, via kliniken, kontakter med ett katthem. Hon hörde sej för med dom... och, dom kunde ta in Nisse.
Så, idag packade vi in honom i bilen, efter att han och jag varit på vår eftermiddagspromenad - i sele - och åkte till veterinärkliniken - där han skulle genomgå en besiktning, samt chipmärkas.


Jag lämnade honom där... klarade inte av riktigt att säga "hejdå"... och då jag kom ut till bilen kändes det nästan som det brukar göra då man lämnar veterinären efter att man avlivat sitt djur.

Sorgligt att "mista" honom. Men, samtidigt desto mera glädjande och med stor lättnad, för att man kunnat hjälpa honom till ett liv hos människor som älskar honom.


Senare, då vi sågs i stallet (och vi fick tillbaka våran kattbur), så fick vi veta att det redan på kliniken dykt upp ett par som nyligen fått säga adjö till en älskad katt och som nu fick syn på Nisse och föll som furor för honom.
Dom åkte med till katthemmet, för att anmäla intresse för att ge Nisse ett hem.

Så... vem vet... Det kanske inte tar så lång tid innan han faktiskt får ett kärleksfullt hem!   

Av Livsturisten - 15 juni 2014 23:25

Kasterades igår.
Idag fick han vara ute en stund i sele.
Först tyckte han det var riktigt konstigt att inte bara få gå iväg dit han själv ville gå.

Men, då vi slutade för dagen hade han funnit sej tillrätta, och låg på rygg och lät mej smeka honom på magen.


Den här videon togs i början:

För varje dag som går blir det svårare att skiljas ifrån honom.

Av Livsturisten - 15 juni 2014 09:56

För 1 vecka sedan fångade vi in den lilla hankatt som i flera månader gått här på gården och varit ledsen.
Jag satte ut bild på Facebook, och hoppades att ägaren eller en ny ägare skulle kunna hittas den vägen.
Drygt 150 delningar... och inte något napp alls, den vägen.

En person som tidigare fiskat upp en katt här, som då drivit bort hemifrån och hamnat här, kontaktades. Personen hade (haft) en katt som stämde med signalementet på denna, som drivit bort hemifrån för "ett tag sedan". Men, han var inte välkommen hem igen.

Igår eftermiddag fick vi högst uppskattad hjälp av veterinär (inte gratis förståss) att få honom kastrerad.
Så, nu läker han... och söker efter ett varaktigt och kärleksfullt hem.


Han är urmysig. Gosig, trevlig, snäll.
Och, hemlös.
 
(Han sover, och jag ansvarar för att hålla ögonen fuktiga)

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Följ bloggen

Följ A Life to Live med Blogkeen
Följ A Life to Live med Bloglovin'

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se