A Life to Live

Alla inlägg under januari 2015

Av Livsturisten - 31 januari 2015 22:35

Men, jag borde nog vara lite mera rädd om mej själv.


Jag är fostrad med orden "känn inte efter så mycket", "tyck inte synd om dej själv", "det finns dom som har det värre" och "varje minut utan jobb är en minut utan inkomster"... för att bara nämna några.

Och, bortsett ifrån det "märkliga" att jag GILLAR mitt jobb... så känner jag också (även det sedan djupt rotad från ung ålder) att om jag inte syns så finns jag inte ...typ...

Jag vill inte svika!

Jag är långt ifrån den som sviker!

Jag har alltid låtit alla andra gå före mej själv... och, det är inte för att jag tvingats till det - i grunden - utan för att jag prioriterat mej själv lägst och sist.


Igår hände något som inte hänt på väldigt, väldigt länge...

Jag avbröt mitt i jobbet, och gick hem. För, att jag inte mådde bra.

Och, idag har jag inte varit utanför dörren... förrän ikväll, då gården var tom på folk, och jag tog Elvis på en "sväng om" och gav honom medicinen.

Men, det var nästan så det blev för mycket.


Igår gick jag ut och mockade 5 boxar. Då jag var på 6:e boxen så kände jag att jag inte klarade av att göra klart, utan drog ut kärran för att tömma den i containern.

Men, dom som tömmer i den, utöver jag, orkar inte gå ända in och upp på skiten, utan tömmer framför... och därför var det omöjligt att komma in med en kärra till igår.

Så, jag släpade den upp till övre stallet, för att tömma den i containern där uppe. Orkade inte dra den uppför rampen, utan ställde den nedanför, och gick hem.


På väg hem ringde jag sambon o berättade att jag ställt kärran där, så han tömde den åt mej innan han kom hem.


Sambon skulle till OT center och hämta sina inlägg till skorna. Så jag följde mej i bilen. Satt utanför på parkeringen (i bilen) och läste i boken "Kaffe med rån", medan han var där inne.


Lyckades äta lite igår... Stekt torsk, ris och fisksås. Och, magen verkade inte protestera mer än redan förekommande.


Under dan idag har jag, som sagt, hållit mej inne. Magen har varit snäll så länge jag inte rört mej för mycket. Orkade diska lite, i omgångar, och vilade emellan.


Det är tur att min sambo kan hoppa in och hjälpa mej med jobbet, då jag inte står på benen!   


Jag har druckit en hel del vatten de senaste dagarna. Och, det gillar säkert magen.

Resten av kroppen säger troligen att jag måste dricka många flera liter... om det inte handlar om dropp snart... för jag är uttorkad. (det syns ju i den slappa huden, som inte slätar ut sej, som den ska)

Ska nog ta en resorb... kanske....


Ikväll har jag ätit lite stekt bacon och makaroner till middag.

Till frukost 2 rostade ostsmörgåsar o te. Till lunch 2 gorbypiroger.


Magen är inte bra.

Men den känns bättre.


Arbetsskygg är jag inte!

Jag bromsar ju knappt ens då kroppen säger ifrån.

Men, jag gillar inte att bli utnyttjad!

Så... trots att det gör mej sjuk att ta itu med, så måste jag sätta ner foten.

Tråkigt nog... Det är alltid tråkigt att inse då folk inte är det de fått mej att tro att de var.


Januari månad är slut om ca 1 timme.

Sen... har jag en häst till att ta hand om veckans 7 dagar. Det ser jag fram emot!   


Och, jag måste lära mej vad jag kan äta! (så inte magen blir ledsen)

Av Livsturisten - 28 januari 2015 12:32

Jag följer några få bloggar.
Ibland snubblar jag över nya bloggar att följa.
Men, mest är det tyvärr så fullt av bloggar numera att man inte ser "skogen för alla träd" och det är svårt att hitta dom där speciella guldkornen.


Därför uppskattar jag då andra tipsar om bra och intressanta bloggar som dom funnit.

Och, jag tycker också om att dela med mej av de guldkorn jag hittat.


Om du vill läsa en blogg skriven av en riktigt mänsklig människa, med ett hjärta som rymmer så mycket mer än bara det som ryms i en "egobubbla". "In fact" en person som är så långt ifrån ego...


Jag tycker om att läsa bloggar som skrivs av personer som lever... och som inte nödvändigtvis måste polera ytan och gömma sej bakom den.

Personliga bloggar av verkliga personer.


Dagens tips är just en sån blogg.

Att jag sedan är "kvälsbästis" med hennes häst påverkar inte mitt omdöme om hennes blogg.   


Klicka in dej på bloggen Vardagsnojja.   

Av Livsturisten - 27 januari 2015 21:15

Igår åt jag makaroner och korvstroganoff till middag. Inga problem med magen efter det.

Inte förrän jag vaknade imorse.

Kände mej då "uppsvälld" i mellangärdet, och nöjde mej med att endast äta medicinen till frukost.

Nån timme senare tog jag 2 ostmackor och en kopp te.


Inte långt efter det så började det att "gasa" på vänstra sidan av ryggen och i mellangärdet igen.


Jag väntade ett par timmar med att gå ut, då jag hoppades att det skulle gå över. Men, det gick inte över.

Så, jag gick ut och gav mej på att mocka. Idag hade jag 11 boxar + 1 häst som skulle promenera i 20 minuter.

Efter 6 boxar och 1 20-minuters promenad kände jag att jag ville hem o vila lite, då sambon slutade sitt dagspass. Han sa till mej att vi skulle åka till akuten efter att han mockat klart de 5 boxar jag hade kvar + tagit in alla hästarna.


Jag gick ut på nätet och googlade på gallan... för nu var jag rätt säker på att det inte rörde sej om förstoppning, utan om "gallfeber" eller nåt.
Det jag läste gav mej (förståss) en riktigt ordentlig panikattack.
Jag ringde IBD-mottagningen och pratade in på deras telefonsvarare. Hade väldigt svårt att andas lugnt och att formulera ord till begripliga meningar.


Medan sambon sen var ute så packade jag en väska att ta med till akuten (jag vet ju hur många timmar det kan ta där). Och, sedan satte jag mej i sängen och försökte lugna mej, till Lilla huset på prärien.


Då sambon kom hem så mådde jag lite bättre. Så, vi väntade lite.

Dessutom kände jag att jag hellre åkte in efter kvällsfodringen, än att han skulle åka hem o fodra, och lämna mej där.


Vid 20-tiden fick jag i mej en liten burk kycklingsoppa. Det första jag åt sedan frukosten vid 11-tiden.


Och, jag mår nu bättre. Därför har vi inte åkt in till akuten.


Det jag läste, på nätet, sa mej att ägg inte är bra att äta då det kan trigga igång ett gallstensanfall. Inte heller fet mat eller äpplen.

Jag äter medicinen varje morgon ihop med äppelmos.

Och, vad betraktas som fet mat?

Vad kan man äta?

Av Livsturisten - 27 januari 2015 00:34

Idag gjorde jag något jag inte brukar göra: Jag ringde IBD-mottagningen då läget var bättre igen, och berättade om hur dåligt det varit.

Jag kom till telefonsvararen, lämnade mitt meddelande där jag berättade lite om hur det sett ut senaste månaderna, och då jag lagt på så kom tårarna... och rädslan (vad har jag gjort? har jag gett dom tillstånd nu att skära i mej?)


När jag samlat mej lite så gick jag ut, på matta ben, och försökte ta mej upp till stallet i halkan. Mina broddar funkar inte (sitter inte kvar ordentligt på skorna) och jag vill verkligen inte ramla när jag nu är benskör.


Uppe i stallet mockade jag 2 boxar, och på 3:e boxen ringde telefonen... Hjärtat stannade nästan... men, det var Elvis snälla matte som ringde, så det kändes genast bättre.


När jag pratat klart i telefonen och boxen var klar så hade jag "bara" 8 boxar kvar, eftersom en matte till hört av sej under dan och bett om mockning åt sin häst.


Inne på box nr. 6 började jag känna mej febrig... och då jag var halvvägs igenom box nr. 7 så ringde syster A tillbaka från IBD-mottagningen. Hon lät lite "låtsat sträng" och sa att hon hört på svararen att jag ringer i tid, "som vanligt" (jo, vi har några gånger pratat om att jag inte får vara rädd för att berätta i tid hur jag mår).
Efter att jag berättat hur turerna gått så tyckte hon det lät mera som en förstoppning än att det är tvärstopp i förträngningen. Så, hon tipsade mej om att jag kan ta "bulkmedel" för att hjälpa till.
Hon betonade att det är viktigt då (precis som alltid) att jag dricker ordentligt med vatten (vilket jag ju har så svårt för att komma ihåg att göra).

Hon gav mej namnet på 2 olika medel som jag kan ta 1 av per dag, bl.a Movicol som jag hade hemma eftersom jag inte tagit den i samband med laxeringen för lite drygt 1 år sedan.

Men, då jag läste bipacksedeln blev jag förvirrad och villrådig.

Det står att man INTE ska ta Movicol om man har förträngning i tarmen - Det har jag.

Det står att man INTE ska ta Movicol om man har Crohn - Det har jag.


Och, den skrev alltså min läkare (Crohn-läkaren) ut till mej 2013 inför att jag skulle laxera inför koloskopin.

Jag får kolla vad det står i bipacksedeln till den andra, och se om den verkar ok att ta för "såna som mej".   


Nåt annat som syster A sa gjorde mej lättad och glad... så tårarna nästan kom...

Vi pratade om det där med operation, och jag berättade för henne hur det gått att "få hjälp" att ta itu med min skräck och min PTSD, genom psykologen som deras kurator remitterat mej till. Att psykolog-läkaren efter ett möte kommit fram till att hänvisa mej till "Aktiv balans", vilket då jag kollade upp företaget håller på med "ortopedisk massage"... hur det nu ska hjälpa mej...


Syster A sa spontant att det inte var rätt... Hon berättade att kuratorn jag pratat med var en vikarie och att dom just nu är "mellan kuratorer" då deras kurator sagt upp sej och ny inte anställts än.

Men... (och här kommer det!) hon sa att jag behöver få prata med nån som vet vad en operation är och hur det går till... och hon frågade om det skulle vara OK för mej att UTAN operationstid komma på ett samtal med kirurg och narkosläkare.
JAAAA! sa jag! DET vill jag!

Jag vill ju hellre ha information än mina vakna mardrömmar!


Och så frågades det efter blodproverna (som skulle in i december) och hon la nu till några saker att ta prov på... och bad mej se till att komma iväg till Danderyd och få in blodprovet i god tid före kl.10 (eftersom det är järn med).

Och, så fick jag lova att höra av mej och fråga efter provsvaren, då jag varit in och tagit proverna.


Men, alltså... Hur ska man bli klok på saker... då läkaren ordinerar ett medel som bipacksedeln säger att man inte ska ta?

Av Livsturisten - 26 januari 2015 12:07

Tillbringade mesta tiden under söndagen i sängen. Det enda jag kunde göra för att lindra värken i magen var att ligga på rygg i sängen, med värme på magen.

Jag sov till och från under dagen.

Upptäckte på TV 2 komediserier som jag inte sett förrut: Joey och Omaka systrar. Så, inget ont som inte har något gott med sej. Eller...


Då sambon på kvällen behövde åka till Maxi för att inhandla mjölk och Alvedon så tvingade jag mej upp och följde med i bilen. Det var inte lätt. Det skar i magen som om jag hade 5 knivar i magen.
Satt kvar i bilen på parkeringen.
Men, jag kom ut och fick lite luft, i alla fall.


Då vi kom hem från Maxi så rostade jag 4 mackor med ost och tog te till.
Upptäckte raskt att 4 var för många. Fick lämna halva sista, då det värkte för mycket i magen.

Jag vet inte vad det är som sitter i mellangärdet, där "nervknuten" sägs sitta... som det "ilar" i då man blir stressad och nervös. Har hört att diafragman sitter där nånstans med... men vet inte...

Magsäcken?

Hur som... där var det HÅRT och skar så fort jag satt upprätt.

Totalt åt jag igår 2 matskedar äppelmos till medicinen, 1 dl jordgubbsyoggi och knappt 4 rostade mackor.

Jag drack ca 2 dl vatten och en halv kopp grönt citron-te.


Somnade vid midnatt och minns inte att jag vaknat något under natten.

Jag vaknade vid strax efter 9 på morgonen idag, och kände att det var väldigt svårt att verkligen vakna. Som att jag simmade uppåt i en tjock gelé, eller nåt...


Den hårda klumpen i mellangärdet är borta...

Jag har idag hunnit få i mej 2 matskedar äppelmos med medicinen, 1 dl yoggi, 3 ostmackor och 1 kopp grönt citron-te.

Ikväll blir det nog köttsoppa till middag.


Jag ska verkligen försöka att ta mej igenom de för dagen 10 boxarna.

Igår hjälpte sambon mej med samtliga boxar och alla hästar som skulle in från hagarna.


Innan jag skrev igår, om hur jag mådde, så tänkte jag att jag ju inte skrivit på ett tag om min hälsa... och kände att det blir ju inte bättre här bara för att jag inte berättar om det.
Så, jag kan förstå att det ser ut som att det varit bra nu rätt länge... men, så är det inte.

Sanningen är den att det är olika grad av dåligt för det mesta...

Jag har bara inte fokuserat på att skriva om det.


Om jag hittar en bra skiss, eller om jag kan göra en själv, så ska jag försöka att förklara vad det är jag har i min mage... För, jag vet att rätt många inte förstår.

Och, jag klandrar ingen för att den inte förstår... Det är ju en osynlig sjukdom.

Däremot skulle det kanske kännas lite bättre för mej om jag slapp kommentarer som "lite ont i magen" osv.... För, det är så mycket mer än bara magen som påverkas av att man har en inflammation i kroppen.
Allt som ska göras i tarmen blir eftersatt då den är inflammerad. Näringen når inte ut dit den ska t.ex


Som sagt... Jag klandrar inte den som inte förstår.
Efter alla år med dessa symtom (sedan tonåren) och sedan jag fick diagnosen (ca 5 år sen) så förstår inte jag heller allting.


En sak som kanske skulle kunna hjälpa mej att våga opereras... vore nog om jag förstod vad som egentligen händer vid en operation... men, sjukvården har ingen som kan hjälpa mej där - jag har bett om det o fått svar nej.
Som jag ser det (i min livrädda skräcksyn på det) så sövs man till "halvdöd" och så skärs man upp ("halvt styckas") i olika grad - "titthål eller snitt".... Och så kapas tarmen på 2 ställen... och sätts ihop (HUR)... och så "kan det läcka om det går fel".... osv...

Och, då man sen vaknar... om man nu går att väcka... så mår man dåligt (yr o illamående) och har ONT där dom opererat...


Imorse då jag vaknade, och kämpade för att vakna.... så kunde jag ha varit sövd... för jag sov otroligt djupt... Det var lång väg att ta sej i halvvaket tillstånd från halvt vaken till vaken.


Nu ska jag dra på mej kängorna och gå ut...

Jag önskar dej en fantastiskt fin dag!   

Av Livsturisten - 25 januari 2015 11:11

Då går det för långt innan man tippar över kanten.


Det är ett par månader nu, som det varit mera dåligt än bra med min mage. Och många gånger har jag känt att jag måste ringa IBD-mottagningen och berätta. Men, sen har tiden gått... och jag har "hankat" mej fram.

I december skulle jag ha lämnat blodprov, som skulle vara på labbet före 10. Men, eftersom sambon jobbar till efter 10 varje morgon (o sen har rast till 12) så hinner jag inte få in blodprovet före 10.
Jag kan inte köra själv dit. Och, det finns ingen annan som kan ta ut hästarna en morgon.


Inatt har jag varit vaken, med smärtor i magen. Och, det är snudd på omöjligt att stå på benen.
Hela kroppen blir matt och det värker i hela överkroppen.

Så idag blir det en dag utan fast föda... i sängläge...
Och, jag ska försöka att ta mej ut senare i eftermiddag för att mocka de för dagen 7 boxarna.

Av Livsturisten - 23 januari 2015 11:21

6:00 - 10:00 ( 4 tim )

12:00 - 16:00 ( 4 tim ) + (17:00 - 19:00 = 2 tim)

22:00 - 23:00 ( 1 tim )


vs


10:00 - 12:00 ( 2 tim )

16:00 - 22:00 ( 6 tim ) (1+3 tim)

23:00 - 6:00 ( 7 tim )


Detta är en del av "receptet" till hjärtinfark oh utbrändhet.


De övre tiderna är arbetstid.
De undre tiderna är ledighet (raster).


Under de undre tiderna är det mer en regel än ett undantag att det blir arbetstid... då "ingen annan kan".

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards