A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Häst

Av Livsturisten - 22 maj 2014 21:19

Idag fick Óskadís gå i sin hage här hemma några timmar och äta gräs. När jag sen tog in henne så gick hon och la sej i boxen.

Precis då kom Dís' matte. Hon hade en himla kul idé: "Sadla Óskadís så skrittar vi ut en sväng i skogen!"

Eftersom jag är väldigt osäker och lite rädd så fick hon faktiskt öva lite övertalning, innan jag vågade mej på att faktiskt hänga med ut - på en nästan sovande Óskadís.


Mina "ursäkter" om att jag måste städa hemma... var faktiskt sant.

Och, nu sitter jag i läget att få städa klart (så jag får loss min säng) ikväll innan jag sover.


Vi skrittade ut... med Dís o hennes matte.

Óskadís gick och "sov" ca 2 tredjedelar av rundan.

Vi var ute lääänge. Vet inte hur länge exakt. Kanske närmare 45 minuter?


Vi red igenom ett helt otroligt stort fält av liljekonvaljer, som inte riktigt börjat blomma än.

Där vill jag rida igen!!!


Först var jag ju osäker... men, efter ca 1 fjärdedel av turen så började det lossna lite.

Fast, inte förrän vi var i höjd med torpet i skogen på väg hem kom jag på att jag inte fotat något (som jag brukar göra då jag rider). Och inte ens det fick mej att ta upp kameran.


Så det blir inga bilder från dagens ridtur.


Kan bara säga att idag har jag RIDIT för första gången sedan 11 september 2013, ett par dar innan jag brakade igenom och la mej sjuk .... så jättesjuk.... i flera veckor.


Det var helt Underbart att skritta ut i skogen, på en helt lugn och lite tittig häst, och T-shirt var helt OK ända till strax efter 21-tiden.


Nu är det SOMMAR!

(jo, jag vet... almanackan säger vår... men alla svalor på gården och 17 plusgrader sent på kvällen säger sommar)


Tack till Dís och hennes matte! Det här gör vi om!


Och, Óskadis! Älskade häst!
TACK!!!   

 
(bilden knäppte jag innan vi red ut)

Av Livsturisten - 6 maj 2014 23:00




Dísa har ofta väldigt tydliga minspel.
Dísa är min hästs dotter. (lite grann som "mitt barnbarn"   )
 
Mor & Dotter.
 

Mamma Óskadís & hennes dotter Dísa.
Och så Sól till vänster, och Dís i mitten.
 

Home sweet home!   

Här bäddas hästens säng!   
Óskadís fäller ordentligt nu!

   

Av Livsturisten - 23 april 2014 23:48

Idag la jag in nytt spån till Alma. Och, som vanligt såg hon ut så här, till kvällen.

Nytt spån är härligt att ligga i!

Av Livsturisten - 18 april 2014 23:08

Medan Vilja & Alma's matte (och husse) är på semester långt borta i en helt annan världsdel, med en helt annan typ av djur omkring sej (typ Elefanter, Lejon och Hyenor) så tar jag hand om tjejerna.

Ja, dom sköter sej ju själva rätt bra. Men, jag ser till att dom får mockat, rent vatten, mat och tillsyn. Och, en hel del gos och pussar, förståss.


Vilja gick 2 pass på kursen på Skärtorsdagen. Och, hon verkade trivas riktigt bra.

Alma har fått manikyr o pedikyr, och går i hagen och äter av allt det gröna som kommer upp nu.

 

   

Av Livsturisten - 17 april 2014 23:03

Jag är fortfarande inte bra ifrån influensan. Luftrören är ännu angripna. Och, jag kan inte dra några djupare andetag. Det tar emot, och det gör så under smärta.


Inatt sov jag väldigt ytligt. Det gjorde ont inne i vänstra halvan av överkroppen.

Det gjorde ont då jag låg på den sidan. Och, det gjorde ont att andas.


Så, redan vid 7-tiden imorse hade jag bestämt att jag antingen skulle be instruktören rida Óskadís, eller helt enkelt avstå helt (och ändå, naturligtvis, betala för min plats).

Men, jag behövde inte be instruktören (som f.ö är den jag har att tacka för att Óskadís finns i Sverige, och för att hon är så väl inriden). För, Óskadís' dotter, Dísas, matte erbjöd sej att ta min plats på Óskadís' rygg.


Toppen!!!

Då fick Óskadís gå lektionen.

Jag behövde inte överanstränga mej genom att rida ett lektionspass.

Jag kunde se det hela utifrån, vilket också är nog så nyttigt.


Tack, tack, Snälla... Dísas matte... för stor hjälp idag!   


Här följer lite bilder från dagens lektion:

             

Av Livsturisten - 9 april 2014 23:16

...men, även om jag är fullständigt oresonligt envis ibland, och vägrar att sluta bry mej... så, kommer till sist dagen då jag börjar inse at jag inte ska bry mej...
Den dagen har redan kommit... och jag har envist ignorerat den, eftersom jag är så dum, som fortsätter att bry mej..


Jag har skäl att bry mej.
Jag vet att min omsorg kommer från ett gott ställe.

Och, tyvärr vet jag också att flertalet av dom som jag hjälper genom min omsorg samtidigt idiotförklarar mej.

Och, varför fortsätter jag att bry mej, då jag ändå vet att de flesta inte förstår mej...?

För att jag bryr mej!
Jag bryr mej om djur!
Jag bryr mej om människor!
Jag vill / menar väl!

(och samma orsak har min sambo)


Men, hur länge ska vi tjata på folk om att komma ihåg att sätta för snöret vid bakdörren av stallet?

Hur länge ska vi bli betraktade som jobbiga idioter för att folk inte förstår varför vi envisas?


När snöret på FRAMSIDAN är BORTA....

DÅ ger JAG upp!!!


Det snöret har åtminstone jag inte haft någon anledning att tjata om.

Där har det verkat som att alla förstår vitsen med att ha det där.

Men, nu vet jag inte...


Kom upp till stallet ikväll för att fodra...

Snöret var inte för... ovanligt, kände jag.

Gick in och sträckte mej efter snöret, för att koppla upp Gucci i det, som jag brukar göra på kvällen... Och, upptäckte att det inte satt kvar ALLS.

Det är BORTA!!!


Jaha...

Dåså...

Min häst står inte i det stallet.

Så, jag får väl ta min omsorg och hålla den till MEJ och de MINA, då!

Av Livsturisten - 8 april 2014 23:18

...och kommit igenom 3 boxar av 5 (de övriga tog sambon hand om). Jag fick lite uppskattad hjälp av Draumurs lillmatte med.

Och, då Oskadis fick sina vårskor idag, hade jag tänkt fota. Men, jag orkade nätt o jämnt med att prata med hovis, och berätta att Draumurs matte får boka vår nya tid, och att sambon kommer och betalar. Sen gick jag hem.

Det tar rejält på krafterna att vara så genomförkyld. Stora svårigheter att andas. Och, all energi går ju åt för kroppen att kämpa mot viruset i kroppen. Så, min ansträngning utöver det blir "för mycket".


Jag hoppas det går åt bättre imorgon, så jag kan ta och göra ett behövligt telefonsamtal.

 

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards