A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Häst

Av Livsturisten - 31 oktober 2014 23:00

Igår kom en massör till Oskadis och Disa, som vi inte träffat tidigare.
Hon var väldigt duktig, och lyckades knyta upp en hel del låsningar som Oskadis gått med rätt länge.
Det är tur att jag inte kunnat rida så mycket på senaste tiden, eftersom detta blivit så illa bara genom att hon gått i hagen.

Här kom svaret på varför hon bl.a var så trög i steget den 15 oktober, och inte gillade att stå med vänster bakben i luften. Hon satt fast rejält i högra bogen.
Men, massören fick loss det, och Oskadis blev alldeles mjuk och jämn där hon innan var bullig och stel.


Oskadis tyckte att mycket som massören gjorde var obehagligt och jobbigt. Men, det indikerar ju bara hur ont hon hade.


Nu är det promenad som gäller resten av veckan, och sedan ska jag skritta uppsuttet i en vecka.

Ledord för hela perioden: Lång och låg.


På kvällen var Oskadis väldigt nöjd.
Och, då jag skulle fota henne så kände hon sej för att verkligen ge mej nåt att fota.

 

Knasfian   

Av Livsturisten - 25 oktober 2014 23:00

På flera håll i Sverige har folk idag samlats och ridit tillsammans. Dom har gjort det efter att dom sms'at 2x50:- till ett nummer som går till insamling för BröstCancerFonden / Cancerfonden.


I vårt stall var det en hästägare som pimpade sin häst, och begav sej några mil per bil (och trailer) för att sluta upp med andra ryttare, och rida tillsammans.


Tinkern Kate blev en "My Little Pony", innan dom åkte hemifrån.

Så här fann jag Kate och hennes matte då jag kom ut, och upptäckte, till min glädje att dom inte åkt hemifrån ännu. Jag ville ju så gärna vara med och se förvandlingen...

 

...och dokumentera den...

Vi börjar med den ROSA mulen, förståss... För den har hon ju helt naturligt...

 

En My Little Pony som ska gå en ritt på 1½ timme för att stödja BröstCancerFonden ska självklart ha ROSA MAN.

       

-Vad gör du?
-Ska jag ha färg i luggen med?

 

-Du kan inte mena allvar???
-Vad GÖÖÖR du???

 

-Mmm... Jo...
-Jaja... Det är väl OK...

   

...och så kom "pricken över i'et", där jag och matten fick våra viljor igenom... och där det höjdes röster emot vår idé...
På högra skinkan sattes riktigt snyggt den viktiga symbolen!

 

Alltså... Bara kolla den manen!!

 

-Jag har en hel del åsikter.... Faktiskt...!

     

Färdiga för avfärd...

   

Ja... Du har förstått...!
ROSA BANDET - förståss!!

   

Off we go...!

 

Mot Rimbo!!!

 

Nu blev inte ritten riktigt som det var sagt...

Enligt inbjudan skulle det komma 27 ekipage, och rittens skulle gå från Rånäs IP till Rimbo. Och, man trodde ju att det skulle uppmärksammas på något sätt. Om inte annat så genom att allmänheten såg gänget.


Men, ritten gick genom skogen... Och, dom vände tillbaka till IP'n innan man nådde fram till Rimbo.


Så, dagens känsla, så här efteråt, är att:
Vi fixar något senare!
Till Välgörande ändamål.
Med större uppmärksamhet och "ripple effect".


Jag har redan börjat skissa på det.
Och, jag ser till att det hela kommer att sändas via någon form av webTV.     


Men, under tiden...:   

 



Allmänt · Foto · Häst · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 18 oktober 2014 23:00



Lilla Tritill är 1 år. Han har ganska nyligen skiljts från sin mamma... efter det blivit kastrerad (för nån månad sedan)... och kommit ny till gården här... där han 3 dagar senare (eller nåt) fick resa till det stora hästsjukhuset Ultuna i Uppsala, för hovböld och komplikation av kastreringen.

1 dygn senare fick jag och sambon den hedervärda uppgiften att åka till Ultuna och hämta hem honom.


Det är mycket äventyr för en liten 1-åring... och han är så duktig, så duktig.


Då vi kom fram så tog det en stund innan vi hittade någon som jobbade där. Vi haffade en manlig sjuksköterska då han var på promenad med en stor häst.
Han hänvisade oss till Stall 3.
 

Där inne stod han i en jättestor box och såg liten och lite "bortkommen" ut. Han undrade nog vad han nu skulle vara med om.
   

Då jag lyssnat på veterinären och fått hemgångsråden så var det dags att lasta.
Han var jätteduktig, med tanke på att han är så ung.
Jag gick före, och höll i grimskaften, han följde med, om än lite tvekande.
Framme vid rampen tvekade han en gång, sen följde han med mej in i trailern... där jag tog bort grimskaftet ur grimman, gick ut genom framdörren, och lämnade honom ensam där inne.
 

Hem gick det sen mycket försiktigt, med en ung, osäker, liten häst, lös där bak, med gips om ena hoven.
Folk bakom fick helt enkelt öva på att slappna av...
 

I Gnista, i Uppsala, öppnar den 22/10 den 79:e ICA Maxi-butiken i Sverige. Och, därför har vi chansen till att få bra priser hos oss i nästa vecka (just innan lön). Det tackar vi för!
 

På motorvägen mellan Uppsala och Upplands Väsby såg vi detta.
2 ekipage ganska nära varann som stod utefter vägen.
Dom med husvagnen gjorde helt rätt, som lämnat sitt ekipage och höll sej på avstånd ifrån det.
För, tänk om någon kommer och bränner rakt in i deras husvagn... Då vill dom INTE vara nära!
*tumme upp*
Ekipaget framför hade tydligen punka på höger bak, och byte pågick. Tur att det var höger! Alltför ofta är det - typiskt nog - vänster. Inget kul!
 

Väl hemma fick Tritill gå in i en stor box, där han nu ska stanna till dess det är dags för återbesök på Ultuna, om ca 12-14 dar.
Och, nu ska jag medicinera honom 2 gånger om dan, morgon o kväll.
Kvällens medicin ikväll gick ner... och, även där var han riktigt duktig.   


Av Livsturisten - 16 oktober 2014 23:30

Vaknade vid strax före 7 imorse och hade smärtor i bröstet, som strålade utmed insidan av halsen upp mot käkarna.

Gick upp på toa, tog sen medicinen, och satte sen på mej kläder och gick ut.

Träffade sambon utanför övre stallet, där han höll på med utsläpp. Oskadis var kvar inne.

Jag tog ut henne i rundcorallen, och lät henne springa ett par varv åt vardera hållet.

Hon verkade må bättre än igår kväll, så jag gick ner med henne till hagen.


Mockade ett par boxar, innan folk började droppa in på gården för den månatliga ridkursen.

Gick sen hem och fick i mej lite frukost.


Det finns saker som tär på mej. Och, jag vet inte mer nu än vad jag gjorde för 30 år sen om hur man ska påverka den delen av livet som handlar om att inte behöva se de mina mobbade bara för att de är de mina.

Det och stressen över att inte klara av att bli ok i folks ögon... och att inte klara av att göra bra för alla...

Det påverkar min hälsa negativt.

Så, det är inte konstigt att jag levt nu i typ 4 dygn med bröstsmärtor, och alldeles för nära till tårar hela tiden.


Ska lägga mej nu... försöka en 8:e gång att se senaste avsnittet av "Det okända"... om nu inte Gucci söver mej igen, som han brukar.

Jag vill inte ens behöva tänka vad jag skulle göra om jag inte hade mina älskade hundar!

 

Allmänt · Hund · Hälsa · Häst · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 5 oktober 2014 10:11

Satt med frukosten igår, då telefonen ringde. Häst på motorvägen! Kunde vi ta hand om detta?
Men, självklart! Vi rycker alltid ut då hästar behöver hjälp!


Så, vi stoppade undan frukosten, greppade några grimmor, och gick över till andra sidan om motorvägen, där en av våra hagar är... som lånas av en på en gård intill.


Då vi kom fam till hagen så var flocken helt lugn. Konstigt, om en häst tagit sej ut. Då borde övriga flocken reagera mer än så här.

 


Fick titta noga en lång stund innan vi hittade hästen. Ett föl, som kommit ut på andra sidan om ett staket som var allt annat än helt. Ingen el, minst 2 stolpar av. Tråden hängde... och på ett ställe låg den på marken.

   

Då jag gick emot hästen så sprang den in i hagen igen, och gick till övriga flocken. "Jag har inte gjort nåt!", typ.

   

Träffade en tjej som kom från stallet som lånar hagen. Hon hade också blivit ditringd.

Vi visade henne hur staketet var trasigt utmed hela kortsidan (mot motorvägen) och tipsade henne om vad som skulle kunna laga.


Efter att vi småpratat en stund så gick vi åter till vårt.


Och, fölungen hade då gått och lagt sej.

 

Lyckligtvis ingen häst PÅ motorvägen den här gången. Men, det känns olustigt att ha en hästhage så nära motorvägen. Eller en motorväg så nära en hästhage.
Det vore inte fel om dom dragit viltstängslet en bit till, så vi hade en barriär OM hästar kommer ut där.

Av Livsturisten - 27 september 2014 00:47

Jag minns än idag första mötet med Nokia, en svart liten häst, som bara dök upp bakom oss då vi tog in - vad vi trodde var - sista hästen ur hagen...
Vi visste inte att den lilla svarta tjejen fanns i hagen. Och, då hon plötsligt slöt upp vid min sida, där jag gick bakom sambon och den häst han tog in, så undrade jag till henne "vem är du?".

Hon var så söt... hon märkte att vi tog hennes sista kompis... att vi lämnade grinden öppen (som vi gjorde på den tiden)...och beslutade sej för att helt enkelt följa med till stallet.


Mitt första möte med Nokia's stora matte - som jag minns det - var kort innan deras goldenvalp, Charlie, och min unghund, Balto, ville leka... och Charlies matte verkligen inte ville att Charlie skulle bli lerig.
Lerig var något som Balto, för övrigt, älskade att vara.


Jag minns också hur jag ofta mådde så mycket bättre då vi kom hem, jättetrötta efter lång dag på Hogsta, och då jag nätt och jämnt kunde hålla mej vaken på vägen hem... och vi kom in hemma på gården, stannade vid brevlådan... och vid uppbindningsplatsen stod ofta Nokias lillmatte och log sitt soliga och glada leende och vinkade till oss.

En riktigt liten ängel! Och, jag kände mej genast glad och med mer energi igen.


Jag minns inte exakt vilket år det var som Nokia kom till gården.

Men, mötet mellan Balto och Charlie var nog kanske 2003... då Balto föddes 2002.

Jag minns inte heller vilket år Nokia fick resa till himlen, och då Glitfaxi kom...


Men, jag kommer att minnas dessa personer. För, i mitt hjärta har dom liksom flyttat in.

Och, idag, då Glitfaxi och hans stora matte flyttade, för att bo på en annan gård... så kändes det inte alls lika soligt och glatt som det gjorde dom där kvällarna då man kom hem och möttes av lillmattens leenden.


Alla hästar som jag engagerar mej i släpper jag in i mitt hjärta!

Inte alla människor som kommer i min väg lämnar trevliga fotspår i mitt hjärtas sand.

Men, dessa människor har gjort det!


Jag kommer att minnas er!

Och, sakna er!   

Ha det jättebra på nya stället!

     

Av Livsturisten - 26 september 2014 08:37

...så skulle nog den här "frisyren" vara nåt.

 

Av Livsturisten - 25 september 2014 23:20

Musklerna som skadades i måndags bråkar fortfarande med mej.
Jag kommer inte ur sängen utan mycket stor och smärtsam ansträngning. Och, då jag jobbar så lyder inte riktigt benen... och det värker i högersidan.
Men... det känns som att det går åt rätt håll - mycket långsamt.


Igår ombads jag att idag städa efter hovslagaren, då han skott x antal hästar.

Jag vaknade med en jävulsk huvudvärk... kämpade i ca 20 minuter för att ta mej ur sängen... hann sen inte äta frukost, innan hovis, som skulle vara här vid 9.

Så, jag gick ut före frukost... gav honom första hästen... stod kvar medan hon skoddes... städade efter honom, och släppte ut henne.

 

Sen gick jag hem och åt frukost.

Kom sen ut lagom tills hovis åkte, och gick då och sopade upp efter skoning av 2 hästar till.


Sen var det dags att mocka dagens 9 boxar. Undre tiden hörde en hästägare av sej och bad om mockhjälp... så då hade jag 10 boxar att mocka idag.


Då jag var klar med mockningen gick jag hem för att äta lunch. Och, fick då ännu ett sms där jag ombads mocka och även ta in hästen sen.

Så, efter lunchen blev det till att mocka ytterligare 1 box.


Startade insläppet tidigare idag, i hopp om att få vla kroppen sen.

Men, det blev inte riktig så.

För, efter jobbet ställde jag mej och tillagade kalops och ris.


Men, nu ska jag lägga mej i sängen... och, hoppas kunna komma ur sängen lite lättare imorgon bitti.   

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards