...blev det dags, för mamma Óskadís och dottern Dísa, att gå in och vila vid 12-tiden idag.

Sista kursdagen för våren var igår.

En dag som började med att jag knappt sov något, och då jag sov drömde jag jobbigt.

Då jag gick upp tog det ca 1 timme för kroppen att vakna.

Strax före 9 gick jag ut. Då hade just första lektionen startat.

Jag tog in Óskadís från hagen, så vi skulle vara klara i god tid innan jag skulle rida mitt första pass 10:45.

Eftersom jag behöver bygga upp mitt självförtroende och få kontrollen och tryggheten i att veta att jag har kontrollen, så kom jag och ridläraren (som f.ö är den bästa jag nånsin ridit för) överens om att vi skulle koncentrera oss på just det - kontroll.

Det blev en lektion som utifrån säkert såg rätt tråkig ut, men som gjorde mej ordentligt mör i kroppen, då jag kämpade som allra mest med att försöka slappna av... vilket jag gjorde i takt med att jag upptäckte att jag kunde få Óskadís att göra det jag tänkte.

Och, Óskadís var så nöjd och glad efteråt... då jag släppte ut henne i hagen ett tag, innnan nästa pass.

(man rider 2 pass på en kursdag - 1 förmiddag och 1 eftermiddag)

Jag var med under lunchen, första gången nånsin. Det var jättetrevligt.
Blev bjuden, av Disas matte, på jättegod paj och sallad.

 
Här är "mina barnbarn". Óskadís' son, Oskar, och dotter, Dísa, och deras mattar (ägare).
Dom är helsyskon. Samma pappa: Sóldan och mamma: Óskadís.
Dísa (till höger) är äldst.
Visst är dom Fina!!?!   

Efter lunchen var det dags för vårt andra pass.
Det gick i samma tecken: Kontroll. Men, nu ökade vi på utmaningarna något.
Vid ett tillfälle "stack" Óskadís till vänster då vi töltade i höger varv. Det var lite läskigt, då jag inte fick henne tillbaka utan att avbryta. Men, förklaringen kom genas: sadeln var lös och hade halkat åt vänster.
Så, jag fick hjäp att spänna sadelgjorden.

Vid ett annat tillfälle fortsatte vi längs stora spåret, och jag hörde hur min tränare "långt bakom mej" ropade att jag skulle trycka på med ytterskänkeln. Men, där var det inget annat än ett fullständigt hjärnsläpp som låg till grund. Jag fick, helt enkelt, en liten "blackout", och glömde het vad vi höll på med. Hörde tränaren... men, närmare än så kom det inte till "action" inom mej.
Detta är något som händer, då det blir för mycket... och det är en "effekt" av att vara utbränd.
Men, ingen fara... Nästa gång vi kom till volten så gick vi in på den igen.

Då kursdagen var slut så blev det dags för våra hästar (stona) att få gå ut på sommarbete.

Det blev inte så mycket glädjespring som vi räknat med.
Det var bara Dís som sprang lite, och försökte få med de andra. Men, dom flesta ville bara äta.

Inatt har dom varit ute. Och, under dan idag ska Óskadís och Dísa få komma in.
Och, Sól har åkt iväg på kurs.

Idag är det dags för vårens sista kurs här hemma. Och, de 5 tidigare har jag varit anmäld till, men inte kunnat vara med, av olika anledningar.

Idag ska Óskadís och jag vara med.

Och, inatt har jag drömt en hel massa om inför kursen.
Hur både Vidar o Manadis matte, Dis matte och andra "skuggfigurer" peppat och försökt lugna mej.

Dis' matte (stallkompisen) tog mej "under sin vinge" och sa nåt i stil med: "Försök att inte fästa dej så mycket vid vad alla säger! Vi gör det här tillsammans!"

Det handlade, i drömmen, om en långritt eller något.

När jag vaknade så vägrade kroppen att vakna.

Nu... ca 1 timme senare, har jag ätit frukost, och kroppen är fortfarande inte helt vaken.

Varför ska jag behöva bli så nervös varenda gång som jag ska upp på ryggen, på världens snällaste och goaste häst?

Tänkte filma då småpojkarna (unghingstarna) skulle ut på sitt sommarbete. Men, det blåste så hårt att det mest blev suddiga och flaxiga bilder, som man blir 1000-falt "åksjuk" av att se.

Så, de videoklippen får kanske ingå senare i någon större samling klipp.

Här kommer istället några av de foton jag lyckades få till:

     
(Óskadís och hennes dotter Dísa tittar på då småpojkarna busar runt i hagen intill deras)

Ikväll följde jag och Óskadís med Dís och hennes matte på en skogsrunda igen.

Och, ikväll fick jag och Óskadís vara modiga och visa att det inte var något farligt att gå förbi en liten buske vid sidan av vägen, där Dís bara ville vända... och då det inte gick backade rakt in i mej och Óskadís.

Vi tog samma tur som förra gången, och den här gången hade liljekonvaljerna blommat ut.

Det som det däremot fanns massor av var mygg.

Jag tog ett par bilder, och så fortsatte vi hemåt.

Svara gärna på frågan och var med och tävla om ett fint pris.   

Idag för 4 år sedan såg det ut så här...

Idag var jag uppe före tuppen.
Vaknade då sambon skulle gå ut och fodra hästarna. Hade superont i bröstkorgen.

Försökte ligga kvar i sängen, och slappna av. Men, det hjälpte inte.

Så, jag gick upp... tog medicinen... besök på toaletten... och ut.

Hjälpte sambon med utsläpp av några hästar och mockade sedan samtliga mina boxar.
         

Avslutningsvis tog jag upp Vilja till sjukhagen, från gräshagen, där hon gör sina små gästspel under sin inbetning på gräs.

Vid 9:30 gick jag hem och åt frukost.

På gården hölls idag tömkörningskurs med Anders Eriksson som lärare.
Första eleven klockan 9:00, så jag kunde inte undgå att se lite av det ekipaget innan jag kom hem.

Sista eleven var 17:30 - 18:30. Så, det var verkligen en heldag.

Själv satt jag i telefon "halva dan" i möte om något väldigt viktigt.

Och, efter det gick jag ut och sådde fröerna i den "blomsterträdgård" som jag skapar till minne av min mamma.
 
Min mamma önskade sej i många år en japansk blodlönn.
Då jag för ett par år sedan tänkte köpa en till henne så ville hon inte det, då hon bestämt att nån dag sälja sommarstugan (där hon tänkt tidigare att hon skulle ha den).
Men, nu har jag köpt en till henne!!!