Sögn har fått fång - igen. Stackarn.

Och, idag ville hon inte äta... så, då jag kom vid lunch så dränkte jag det torra höet i vatten, och ställde in påsen.
Då åt hon med god aptit.   

Och, självklart filmade jag så hennes matte kan se... eftersom hon inte var där då.

Idag vaknade jag med oro i magen, och i hela kroppen kände jag mej matt och febrig.
Jag gick upp sent... låg kvar i sängen och såg Nyhetsmorgon's nye medarberare - den blivande vårdhunden - Nymo få sitt namn.
Hon är en gul labradortik, 10 veckor gammal, som ska tränas av Fredrik Steen, och sin blivande husse eller matte, till att bli en vårdhund.
Det ska bli riktigt spännande att följa Lilla Nymo på hennes väg.

Efter frukosten så gick jag upp till stallet och skulle kolla till Sögn, och mocka lite... hos henne och hos Oskadis.
Det visade sej, då jag kom upp dit, att hon hade ont, och att hon inte ville äta.
Jag ringde och pratade med hennes matte, och vi kom fram till att jag skulle ge henne medicin.
Gjorde så, och en stund senare bjöd jag på mat... som hon ät med god aptit, trots att hon fortfarande hade ont i framhovarna.

Jag har räknat ut att jag nu stått på 1 tablett Entocort i 3 dagar.
Samma antal dagar som min mage konstant varit ond.
Jag hoppas verkligen att det är ett sammanträffande, och att magen blir bra igen raskt, så jag slipper öka på med Entocort igen.
Den ska ju helst vara ute helt innan operationen.

Jag har flyttat in en ny karaktär i mitt Sims-spel idag. Och, hennes bravader ska nog få bli lite egna blogginlägg så småningom.

En av mina kära skyddslingar är sjuk, igen.   

Sögn kunde knappt gå ur boxen imorse. Och, då veterinären kom så konstaterades det som vi redan visste - hon har fått Fång - igen.

Veterinären satte in Metacam genast, och hon sa att det var i ett tidigt stadie, och lindrigt. Så, nu hoppas jag på snar bättring.

Jag själv har idag haft en halvbra dag, då magen varit lite öm.
Så, sambon och jag tillbringade eftermiddagen i varsin hänggunga.

 
Jag stickade på koftan som jag hoppas kunna ha på sjukhuset, och bara myste, så gott det gick, med "gnagande" mage.

Jag pratade med en av mina favoritmänniskor på dan, och kollade om det är OK att jag ta med henne till sjukhuset, genom SIMS3 i min dator. Och, det var helt OK för henne.   

Pratade också ikväll med en annan av mina favvomänniskor, och fick veta att hon gärna hjälper oss med lite matlagning då jag kommit hem sen.
Hon sa också att hon gärna hjälper mej med sprutorna som jag ska ta på mej själv, med blodtunnande medel.
JÄTTESNÄLLT, verkligen!!   

Igår morse såg jag fram emot den "nya" uppgiften, som hästskötare. (Har haft det jobbet tidigare, men det var inte här, och det var ett par år sedan)
Men, vad jag inte räknat med (fast jag kanske borde göra det vid det här laget) var att min magen skulle vara ond, och resten av kroppen skulle vara trött.

Jag hade fått höra dan innan att det fanns en "stand in" som kunde hoppa in om jag inte fixade det.
Men, redan då vi åkte hemifrån, för att inhandla färg, fick jag veta att det personen inte skulle vara på plats just då... så, jag bet ihop och gav mej den på att jag skulle fixa det ändå.

På Bauhaus mådde jag inte mitt allra bästa, och först hittade vi inte färgen... sen kom vi inte fram pga att personal ställde saker i vägen i gångarna. *suck*
Sen visade det sej att det bara fanns 7 hinkar med den färg vi skulle ha 10 hinkar av.
Att prata med personal om det tog säkert en kvart... och jag bara längtade ut därifrån.

Då vi kom till bilen med de 7 hinkarna så upptäckte vi att 1 av dom läckte.

Men, vi orkade inte med att lägga "1 timme" till pga det... så, vi tog det så.

Väl hemma var det precis dags för mej att hämta Dis i hagen.

Först ville hon inte komma, men sen ändrade hon sej, som tur var.

Borstade, ryktade, hade spray i svansen och redde ut tovorna i den.

Sen sadlade o tränsade jag, och gick på en promenad.

Men, hon var laddad och gick och småtaktade, då jag tog i tygeln för att bromsa henne. Så, jag förlade mitt framskrittande till att gå på stor volt på parkeringen, utanför ridbanan, istället.

Mina ben kändes som att dom var fulla av "mjölksyra". Men, det funkade ändå, även utan "stand in".

Tog lite bilder under lektionen, då tränaren red Dis och instruerade Disa och hennes matte.

Och, efter lektionen så gick vi en sväng, innan jag släppte Dis i en liten hage.

Dis' matte kom sen, och kunde rida pass nummer 2 själv.

Och, jag gick hem och åt lunch.

Gav mej på att testa Fransk Fisksoppa... som smakade ok... men, som INTE var något jag ska göra om.

Hela kvällen och natten fylldes av riktiga magsmärtor. Kände mej också smått illamående, och kände på mej att det var soppan som var boven.

Vaknade flera gånger under natten och undrade om operationen var över (jo, magsmärtor och oro inför operationen gjorde ihop så att jag blev sån).

Hela dan idag har jag haft småont i magen, och känt mej dränerad på energi.

Mockade mina 6 boxar vid lunchdags, och satte mej sej i bilen och stickade. Det blåste så hårt ute.

Nu hoppas jag att det blir en bättre dag imorgon, så att jag får lite nytta gjord här hemma.

Idag har jag lite mera att göra på jobbet igen.

• 1 häst ska till hovslagaren. Hovis klarar sej själv. Men, då han är klar ska hästen ut i hagen igen, och jag ska städa upp.
• 1 häst ska jag borsta, sadla, tränsa och skritta fram (för hand), till tränaren som ska rida första passet.
• 2 extra boxar att mocka idag (sammanlagt 7, alltså).

Skojigt på jobbet idag.
Och, nu... när jag just ätit frukost ska jag åka med sambon och köpa färg.

Ha en toppenfin dag, var du än är!   

Har varit igång sedan 10 i förmiddags, och nu värker kroppen så jag vet inte vart jag ska göra av mej.

Det har varit städdag här i stallet.

Och, ikväll var vi och handlade. Gick in på Cura och köpte ytterligare 4 näringsdrycker.

Imorgon måste jag försöka få ut näringsdrycker på recept, för det funkar inte ekonomiskt med 20:-/ styck, och dricka 3 om dan.

Och, eftersom jag behöver näringsdryckerna, enligt info-foldern om operationen, så borde jag kunna få dom på recept, tycker jag.

Vi har ju helt klart världens i särklass mest underbara utsikt!
Och, jag får fortfarande (efter 14 år) "aha"-känsla då jag ser ut genom mitt köksfönster.

Jag tror nog att jag ska göra Månadsbilden ut genom köksfönstret, också, fr.o.m nu.   
Inte världens finaste interiör... men, U T S I K T E N ...   

Ringde till IBD-mottagningen för att kolla om dom kunde se på datorn om jag har en tid till Radiumhemmet.
Min läkare såg ju tiden då jag skulle till kirurgen (7/4) då kallelsen inte kommit hit, så jag tänkte att det kanske gick att se även Radiumhemmet där.

Men, det gick inte.

Däremot såg syrran (A) att jag har tid för återbesök hos kirurgen den 12/5. Och, inte heller den kallelsen har nått mej.

Vad f-n gör man med en brevbärare som totalt vägrar att lämna vår post i vår låda???

I måndags kom ingen post alls. Även ICA Maxi's reklamblad uteblev (som delas ut av Posten).

Jag var inte förberedd på att få veta datumet för återbesök till kirurgen. Så, där försvann golvet från mej.
Jag känner att jag inte hinner fixa med allt innan operationen.
Och, jag känner också att jag skulle behöva ha lite mera positivt än att vara så ila omtyckt.

Efter jag lagt på luren så gick jag ut i hagen och hämtade Oskadis.

Tänkte att jag skulle sitta lite på henne - för jag vil ju leva medan jag lever.

Men, det gick inte så bra att komma upp på hennes rygg.
Lite för vinglig, matt och trött av att bråka med henne då hon bara ville beta.

Men, det blev i alla fall en promenad med Oskadis, tillsammans med sambon och Spiltis.
Och, Oskadis' dotter, Disa, var så söt. Hon följde med innanför staketet till skogen... och stod kvar där då vi kom tillbaka.

 
Sen följde hon med till grinden, där jag släppte ut Oskadis igen.