Igår då vi kom hem med Perla hade de flesta stoägarna åkt hem, och missade ihopsläppet.

Jag filmade... Men, det blev inte så bra resultat som jag hade hoppats.

Då videon ändå går att se, så finns den nu här!   

Det var planerat att Óskadís och de andra i den hagen skulle få en ny kompis idag vid 13-tiden. Men, han som skulle köra hit henne fick fel på bilen. Så, då ombads jag och sambon att ta lastbilen och åka för att hämta henne. Och, det gjorde vi så gärna.

Perla var lite orolig, för hon och hennes lilla dotter skiljdes åt idag, i o med flytten hit.

Då vi kommit hem så var det dags att släppa in Perla till hennes nya kompisar.

Óskadís och Perla känner varandra sedan tidigare. Dom gick ihop då Perla var liten, och Óskadís gick med näst yngsta sonen Óskar. Och, sedan träffades dom igen under en sommar för ett par år sedan.

Men, några andra i nya flocken är nya bekantskaper för Perla.

Video kommer senare.
Men, här är några bilder. (det var lite svårt att få skarpa bilder i dagens dåliga ljus)

Det är inte lätt att gissa att det faktiskt är vinter, då man går ut i detta på förmiddagen.
Och, mej passar det rätt bra med sol och barmark just nu. För, då blir inte vintern så lång i år.

Första gången som jag gick ut idag hade inte solen gått upp riktigt ännu.

Den gick upp då vi var på väg hem igen ifrån jobbet på en annan gård än den här, där vi tar hand om 4 hästar och 3 katter medan deras människor är på jullov.

Men, så blev dagen, som sagt, så här fin.
Akela och jag tog en promenad, innan hon sen följde med mej till stallet och höll mej sällskap medan jag mockade dagens 6 boxar.

Efter lunch var det sen dags att gå ner till hagen och hämta Óskadís. För, vi skulle vara med och leka på ridbanan.

Det var riktigt roligt. Och, Óskadís och jag gjorde framsteg.

(bifogar videor längre ned i detta inlägg)

Ikväll - efter att vi varit hos de andra hästarna och katterna - så fixade jag lite mer på min senaste sida i min pretty pink smashbook.

Nu är det redan nyårsafton, och jag ska försöka "lura till mej" lite sömn, innan Gucci väcker mej (vilket han ofta gör så fort han ser att jag sover.

Videor från dagens miljöträningslekar:

Vaknade och gick upp vid 6-tiden. Åt mediciner och fixade frukost.
Gick ut i god tid, och det gick ännu smidigare idag att lasta Ess. Han gillar nog våran trailer, tror jag.

Det var riktigt dimmigt då vi sen styrde mot hästtävlingsplatsen. Sikten framför bilen var nog inte mycket mer än nån meter. Och, solen kämpade tappert för att bryta igenom.

Ess kunde komma som sämst på en 5:e-plats i finalen idag.
Och, jag tyckte ju redan för några veckor sedan - då vi bestämde att vi skulle vara med på tävlingen - att med mej som maskot skulle han vinna.

Igår gjorde dom sitt personbästa, och tog sej till dagens A-final.
Så, idag skulle dom ta 1:a-platsen... tyckte jag.

Jag filmade så gott jag kunde:

Och, visst Vann dom!!!     

Vi var riktigt trötta och jätteglada, då vi åkte hem.

Och, just innan det sen var dags att gå ut och hämta in hästarna (mitt jobb) hade jag sån kramp i magen (stopp i passagen) att jag fick lov att lägga mej att vila.

Stort GRATTIS till Ess & hans matte!

Ni e BÄST!!!   

Det här ska vi göra om!!! 

Upp tidigt och iväg på hästtävling.
Åkte hem en sväng mitt under dan, för att fixa med jobbet, och sen tillbaka.

Sista klassen skulle vara ca 17:30, men blev lite framskjuten. Och, vårt ekipage gick i absolut sista gruppen... Då, hade det regnat i nån timme, och vi var ordentligt blöta.

Men, vilken underbar upplevelse det var att få stå på första parkett och bevittna då dom gjorde sitt absoluta personbästa resultat, och dessutom gick vidare till morgondagens A-final.   

Detta innebär att vi ska iväg imorgon bitti igen, samma tid.

När vi skulle lasta var det mörkt, och det regnade... Men, Ess var så snäll, och gick rakt in och vi kunde styra hemåt... i ösregnet. Trötta och glada.

Väl hemma hade värsta monsunregnet utvecklats, och vi fick mer eller mindre vada ut i hagarna och hämta in de hästar som ännu var kvar ute.
Stort TACK till er som tog in hästar i förväg åt mej idag! Jag skänkte er många tacksamma tankar då jag gick i ösregnet och hämtade in de resterande.

Nu är vi hemma. Trötta och frusna. Och, om ca en halvtimme är det dags att ta sista promenaden för kvällen - och natta hästarna.

Sen får vi sova, och samla energi till imorgon.

Förhoppningsvis får jag video på morgondagens bedrifter i A-finalen.

Jag har gått och gått och gått idag... Och, jag har också upptäckt att mina anklar är jättesvullna!

Varför svullnar anklarna?

Det var lite jobbigt igår kväll. Magen sprängde, och jag behövde sova så jag skulle orka med att gå upp tidigt, och åka på hästtävling idag.

Somnade gjorde jag... men, sen fick jag ju inte sova. För, Rabalder och Gucci hade verkligen ingen ro att sova, utan gick ihop och hjälptes åt med att väcka mej flera gånger i timmen.

Vid 3-tiden fick jag ge upp... och satte ut Gucci i snöret utanför dörren en stund.

Vid 5-tiden fick jag sen äntligen somna, då småhundarna äntligen lagt sej tillrätta och sov gott.

Vid 6-tiden gick sambon upp, och gick ut och jobbade. Jag skulle då gå upp... och plötsligt var klockan 7:30. Då blev det brådis.

Upp... äta medicinerna... göra frukost åt både mej och sambon. Äta frukost. Och, sen iväg.

Gick ut vid 8:30.

Det gick bättre än vad ja trott att lasta Ess i min trailer, och vi kom iväg enligt tidsplanen.

Det var ett jobbigt ljus (eller avsaknad av ljus) så det kändes i ögonen som att man aldrig riktigt skulle vakna. Så, det var tur att jag inte körde.

Vi kom fram som sista ekipage, och det var nästan på minuterna för incheck och veterinärbesiktning.

Vi hjälptes åt att fixa hagen åt Ess på tävlingsplatsen.
Sen gick jag och sambon och tittade oss omkring lite...

Då Ess och hans matte skulle rida sin första klass...

...tog vi Linus med oss och åkte hem för att fixa med mitt jobb (för dagen 7 boxar att mocka)...

Och, nu har vi ätit lunch... och ska strax åka tillbaka till tävlingsplatsen.

Det återstår ju minst 1 klass till för Ess att tävla i. Och, jag hoppas kunna se detta.

Än så länge har han fått en snygg grön rosett, har jag sett på facebook. (en 5:e-plats)

Fototriss fyller fem år och detta firas med en tävling.
Om jag vinner 1:a eller 2:a pris så kommer min resa att gå till London, där jag är säker på att finna ytterligare smultronställen.

Här kommer min triss:

Min älskade häst Óskadís och jag besöker gärna ofta ett av våra gemensamma smultronställen - skogsvägen. Det är så fridfullt och mysigt att promenera här.

Mitt hem (det första i livet som känns som hemma på riktigt) är mitt ultimata smultronställe. Och, överallt där min häst är känns som den bästa platsen.
Så här är det dubbelt upp.

Då jag sitter på Óskadís' rygg och känner mej trygg där så är jag lycklig!     

Torsdagen 11 september kursdag på gården då bästa ridläraren kommer till gården, och 10 ekipage (fast igår var det 12, tror jag) rider 2 pass.

Vaknade med en bråkig mage. Kom inte iväg till KS pga magen, och får ringa och försöka få ny tid till mammografiundersökningen.
Kände mej ledsen hela dan. Det är inte så lätt att lura sej själv och hålla masken hur länge som helst, då det bara fyller på hela tiden av sånt som gör en ledsen.

Jag hade sett fram emot att vara på KS vid lunchtid, och då ha något annat för mej. Men, nu blev det ju inte så. Istället fick jag tid att mocka alla boxar under tiden då de övriga kursarna (+ några till) åt lunch ihop. Och, sen hämtade jag Óskadís i hagen, och umgicks med henne ett par timmar.

Det var varmt och lagom soligt hela dan. Så, kursarna hade tur med vädret.
Bästa turen med vädret hade Helen (läraren) som förra kursen fick stå i ösregn hela dan.

Jag garderade mej och frågade Yhlva om hon ville rida mitt pass, på Óskadís, om jag inte orkade. Och, det gjorde det lite lättare för mej att klara av det då jag visste att jag hade en "stand in". Så, då det blev dags för mej och Óskadís så red jag själv.

Och, då regnade det!   
På "åskmolnet - jag".

Gårdagens lektion blev rolig och som alltid skickade den mej framåt i utvecklingen.
Man blir så himla duktig inombords då man rider för Helen! Hon är verkligen den i särklass bästa ridläraren som jag haft!

Och, Óskadís orkade mycket mera än vad jag först trodde hon skulle göra.

Det var intressant sen, då en person uttryckte till mej att hon aldrig sett mej rida och tölta förrut.

Att jag inte är så synlig då jag rider har ju flera olika förklaringar.

Jag fotade Yhlva då hon red. Och, hon fotade mej då jag red.

Det är ju inte så ofta som jag ser mej själv rida, heller!   

Helen tyckte att Óskadís var fin i sitt nya pannband. Och, det gjorde mej glad, en dag som igår.   

Det känns tryggt att rida för Helen. För, utöver att hon är en otroligt bra ridlärare, som bara plockar fram det bästa ur häst och ryttare, så känner hon också min häst.

Det var nämligen hon som såg till att Óskadís kom till Sverige. Och, det är hon som utbildade henne - innan hon såldes till den person som för knappt 2½ år sedan gjorde mej så himla glad då hon erbjöd mej att få köpa henne.
Min Önskehäst!
Hästen som jag, från den första gången som jag såg henne, önskat att få äga!
Och, som jag gått in med ifrån hagen varenda dag i flera år... och viskat till henne att jag önskar att hon vore min...

Óskadís = Önskans Gudinna!

Hon är världens finaste och underbaraste (ja, det tycker väl alla om sina) och hon är för alltid MIN och bara MIN!   

Och, nu har jag fått ny energi!