I ca 1 vecka har det gått utför.
Tröttare för var dag.
Idag har jag haft typ "mjölksyra" i kroppen hela dan. Och jag har känt det som att jag somnar närsomhelst.

Ingen energi alls!

Då jag låg sjuk i september och oktober 2013 så hade jag TV'n som sällskap.
Ibland var jag vaken nog att uppfatta vad som visades på den... och ibland trängde sej TV-utsändningarna liksom bara in i mitt psyke... medan jag sov eller på annat sätt var "borta".

Något som verkligen har plågat mej sedan jag blev "frisk" igen är reklamen för bet365, som formligen ekade här på TV'n under de sjukvevkorna och även efter det.

Nyss såg jag ICA's senaste reklamfilm... där de paroderar på den hemska bet365-reklamen.

Helt UNDERBART!!!
TACK ICA!

Nu känns det genast bättre!   

Vår tradition under många år har varit att Mor&Syster kommit till oss och firat Midsommar.
Förra året hämtade vi dom, då Mor var för dålig för att köra själv.
I år var första gången utan Mor. Men, vi hämtade Syster... och Mor var med oss hela dagen ändå.

Det var kallt och blåsigt. Så, då jag mockat klart alla boxar så höll vi oss inomhus och spelade Sims3 (och jag upptäckte mer av spelet än jag hunnit göra innan) och så surfade vi lite på nätet.

Då det blev dags att fixa med maten så hade jag redan klargjort att jag tyckte vi skulle ha med alla 4 tallriksunderläggen, som jag köpte för många år sedan och som vi alltid haft då vi 4 firat Midsommar ihop.

Så, vi dukade med alla 4 underläggen.

Och, plötsligt upptäckte syster att jag ställt fyra (4) tallrikar på hög på bordändan.

(jaja... i påskas kokade jag 4 ägg... på midsommarafton ställde jag en hög med 4 tallrikar på bordet - Mor är med oss, helt klart)

Det är fortfarande kallt, när hela midsommarhelgen nu passerat.
Man kan verkligen undra när sommaren ska komma.
Eller, var det sommaren vi hade i april/Maj, då det var så varmy och gott?

Till och med Sögn såg lite frusen ut, då vi passerade förbi henne på Midsommarafton:

Sista kursdagen för våren var igår.

En dag som började med att jag knappt sov något, och då jag sov drömde jag jobbigt.

Då jag gick upp tog det ca 1 timme för kroppen att vakna.

Strax före 9 gick jag ut. Då hade just första lektionen startat.

Jag tog in Óskadís från hagen, så vi skulle vara klara i god tid innan jag skulle rida mitt första pass 10:45.

Eftersom jag behöver bygga upp mitt självförtroende och få kontrollen och tryggheten i att veta att jag har kontrollen, så kom jag och ridläraren (som f.ö är den bästa jag nånsin ridit för) överens om att vi skulle koncentrera oss på just det - kontroll.

Det blev en lektion som utifrån säkert såg rätt tråkig ut, men som gjorde mej ordentligt mör i kroppen, då jag kämpade som allra mest med att försöka slappna av... vilket jag gjorde i takt med att jag upptäckte att jag kunde få Óskadís att göra det jag tänkte.

Och, Óskadís var så nöjd och glad efteråt... då jag släppte ut henne i hagen ett tag, innnan nästa pass.

(man rider 2 pass på en kursdag - 1 förmiddag och 1 eftermiddag)

Jag var med under lunchen, första gången nånsin. Det var jättetrevligt.
Blev bjuden, av Disas matte, på jättegod paj och sallad.

 
Här är "mina barnbarn". Óskadís' son, Oskar, och dotter, Dísa, och deras mattar (ägare).
Dom är helsyskon. Samma pappa: Sóldan och mamma: Óskadís.
Dísa (till höger) är äldst.
Visst är dom Fina!!?!   

Efter lunchen var det dags för vårt andra pass.
Det gick i samma tecken: Kontroll. Men, nu ökade vi på utmaningarna något.
Vid ett tillfälle "stack" Óskadís till vänster då vi töltade i höger varv. Det var lite läskigt, då jag inte fick henne tillbaka utan att avbryta. Men, förklaringen kom genas: sadeln var lös och hade halkat åt vänster.
Så, jag fick hjäp att spänna sadelgjorden.

Vid ett annat tillfälle fortsatte vi längs stora spåret, och jag hörde hur min tränare "långt bakom mej" ropade att jag skulle trycka på med ytterskänkeln. Men, där var det inget annat än ett fullständigt hjärnsläpp som låg till grund. Jag fick, helt enkelt, en liten "blackout", och glömde het vad vi höll på med. Hörde tränaren... men, närmare än så kom det inte till "action" inom mej.
Detta är något som händer, då det blir för mycket... och det är en "effekt" av att vara utbränd.
Men, ingen fara... Nästa gång vi kom till volten så gick vi in på den igen.

Då kursdagen var slut så blev det dags för våra hästar (stona) att få gå ut på sommarbete.

Det blev inte så mycket glädjespring som vi räknat med.
Det var bara Dís som sprang lite, och försökte få med de andra. Men, dom flesta ville bara äta.

Inatt har dom varit ute. Och, under dan idag ska Óskadís och Dísa få komma in.
Och, Sól har åkt iväg på kurs.

Idag är det dags för vårens sista kurs här hemma. Och, de 5 tidigare har jag varit anmäld till, men inte kunnat vara med, av olika anledningar.

Idag ska Óskadís och jag vara med.

Och, inatt har jag drömt en hel massa om inför kursen.
Hur både Vidar o Manadis matte, Dis matte och andra "skuggfigurer" peppat och försökt lugna mej.

Dis' matte (stallkompisen) tog mej "under sin vinge" och sa nåt i stil med: "Försök att inte fästa dej så mycket vid vad alla säger! Vi gör det här tillsammans!"

Det handlade, i drömmen, om en långritt eller något.

När jag vaknade så vägrade kroppen att vakna.

Nu... ca 1 timme senare, har jag ätit frukost, och kroppen är fortfarande inte helt vaken.

Varför ska jag behöva bli så nervös varenda gång som jag ska upp på ryggen, på världens snällaste och goaste häst?

Ikväll följde jag och Óskadís med Dís och hennes matte på en skogsrunda igen.

Och, ikväll fick jag och Óskadís vara modiga och visa att det inte var något farligt att gå förbi en liten buske vid sidan av vägen, där Dís bara ville vända... och då det inte gick backade rakt in i mej och Óskadís.

Vi tog samma tur som förra gången, och den här gången hade liljekonvaljerna blommat ut.

Det som det däremot fanns massor av var mygg.

Jag tog ett par bilder, och så fortsatte vi hemåt.

Det blev inte precis Nationaldagsfirande för min del. Och, det berodde inte på att jag räds bli kallad rasist om jag hyllar mitt eget land.
Utan, det blev istället att fira mitt eget liv... med varje andetag som jag överlevde.
Vaknade och upptäckte att värken i mellangärdet fanns kvar, sedan kvällen innan.
Tog mej, med stor smärta, ur sängen. Svalde 2 kortisontabletter.
Tog mej ut i stallet, för att mocka 8 boxar och flytta 2 hästar från hage till hage.

Skickade ett videovykort åt Sögn till hennes matte, med.

Då detta var klart gick jag hem, och satte mej i min baden-baden.

Vid 12-tiden försökte jag få i mej 1 ostsmörgås, 1 kopp te och 3dl verum drick-yoghurt.
Det gick "halvbra".

Resten av dagen tillbringades i baden-baden, med smärtor, stickning, smärtor, bok, smärtor, kameran, smärtor...

Vid 18-tiden släpade jag mej ut och (med sambons hjälp) tog in hästarna.

Sen kände jag mej så pass bra att jag åt en portion ärtsoppa till middag.

Här kommer lite av min 6 juni i bilder:

   
Min blomsterrabatt... (mycket av den präglas av minnet och sorgen av min mamma)
 
Varje knopp blir en glädje men också en påminnelse om att Mamma inte får se... Vresrosorna fick jag för ett par år sedan av min mamma. Hon tog sticklingar på sommarstugan, och gav mej.
 
Här tillbringades största delen av Sveriges Nationaldag, för min del...
   
Här skulle egentligen Óskadís gå en timme eller två...
Ser du vad som döljer sej här?
 
...eken som min mamma tog upp (som bara ett par cm lång) på sommarsugan, och gav till mej.
Min egen ek!!!
 
Medan jag satt här... så gick sambon fram med "röjaren", bakom min rygg...
  
...så nu ser man eken lite bättre!

Han klippte fram min Kastanj också.
Den fotade jag efter insläppet av hästarna:

Idag vaknade jag och mådde inte värst bra.

Jag kände mej som om jag vore "bakis". Smått illamående, konstig känsla i hela kroppen, diffus småvärk lite varstans i kroppen, en känsla av "mjölksyra" i benen då jag förflyttade mej...

Gick ut strax efter 8:30 för att mocka, byta hage på Vilja, släppa ut Disa och Sögn samt städa efter hovslagaren.

Halvvägs igenom... tog jag en paus, då hovslagaren inte var klar med Sögn än, och gick hem och åt frukost.

Jag antog att mitt mående berodde på att jag trappar ner kortisonet, och nu är nere på 1 tablett om dagen. Därför tog jag idag 2 tabletter igen.

(Första gången som jag trappade ner kortisonet fick jag svåra biverkningar då jag var nere på 1 tablett, och fick gå upp igen, och trappa ner långsammare...)

Efter frukosten gick jag ut igen, och släppte ut Sögn på gräset, mockade klart de 3 boxarna, flyttade tillbaka Sögn till sjukhagen och gick sedan hem och hämtade Rabalder.

Jag orkade inte gå i skogen idag, så vi gick bara ner till en av de tomma hagarna, där vi tränade lite inkallning en stund.

 
Rabalder, som oftast far som en "skottspole", hade lite problem att ta sej fram i en hage full av tistlar. Stackarn.   ...så det kan bli...

Vi passerades av en som städade i hagarna med...

 
...och, idag har min egen kastanj blivit så här stor!!!   
 

Då jag inte orkade mera gick vi hem.

Fann ett mail i lådan och fick diskutera med lillasyster om hur vi ska göra med folk som inte förstår då man ställer en enkel fråga. Vi har väntat på svar nu hur länge som helst, och det ser inte ut som att vi kommer att få något. Vi får nog upptäcka sen, bara. Och, nu hoppas att det inte blir fel.

Då det var dags för insläppet av hästarna så började det regna.

Då vi sen gick hem för att äta så var det uppehåll.

Vid kvällsfodringen hällde regnet ner.

Vi behöver få lite regn så att växterna får vatten.

Och, ridbanan - som tydligen kräver närmast konstant bevattning. (hur länge håller pumpen och brunnen för det?)

Imorse såg jag att något vattnat bara en växt i min blomsterrabatt.

Men, nu får alla fröer en chans att gro.

Imorgon får det gärna bli soligt igen, så jag kan sitta ute och handarbeta.

Jag hoppas att Du mår bra!

...och det gäller speciellt Elisabeth, som ännu är kvar på sjukhuset... *KRYA-PÅ-DEJ-NU-önskningar*!!!