Efter en trevlig dag...

Så måste vi nu åka in med sambon, som har svårt att andas...

Det var nu ett tag sedan jag hade ett skov senast. Och, jag hade hoppats att jag skulle hunnit med allt med bouppteckning, försäljningen av sommarstugan och bilen, tömning av sommarstugan, arvsskiftet samt urnsättningen av min mamma. Men, man får inte alltid som man vill.

Nu gäller det att få det att bli bättre.

Gick därför upp igen till 3 tabeller entocort idag (utan att prata med läkaren) och trappar ner igen om 1 månad. Och, jag hoppas att det är OK.

Igår var det underbart väder och jag hann gå en sväng med Oskadis. Hade tänkt komma upp på hennes rygg idag. Vi får se hur det blir med det.

Ska försöka få in en skogspromenad med Akela idag, i vårvädret.

Och, så få klart vinterns sista beställning av raggsockor under helgen, så leverans kan ske på måndag.

Solen skiner utanför fönstret... och jag ska försöka ta mej ut och mocka de 3 boxar jag har idag.

GLÖM INTE:
Ikväll mellan 20:30 och 21:30 släcker vi ner allt elektriskt ljus i EARTH HOUR!!!

Senast som jag satt på Óskadís' rygg var 11 september 2013, då vi red kurs. Ett par dagar senare rasade jag fullständigt och blev sängliggande i 2½-3 veckor. Och, på det tog det några veckor att lära sej gå igen, då muskler i armar och ben "försvunnit"... och jag rasade i vikt från 66 till 57kg.

Efter det har jag jobbat på att komma upp på hennes rygg igen. Men, mycket har kommit emellan:
Jobb, mammas sjukdom, mammas död, mammas begravning, feltimat med tiden då jag testat och Óskadís varit på tå.... och i grunden min egen rädsla för att faktiskt komma upp på hennes rygg och inte klara av henne.

Idag tog jag ett ordentligt tag i "nackskinnet" (med hjälp av Tigns matte och hennes peppande ord - TACK) och kom upp på Óskadís' rygg.
Det var riktigt "skakigt"... speciellt från att jag satt upp och tills vi kom in på ridbanan (där bensinen tar slut, och jag får gasa hellre än bromsa).

Nu har vi kommit ett steg närmare...

Närmare drömmen om att kunna rida ut och njuta av att vara i skogen... att kunna rida på Roslagsleden i sommar... att få njuta av att ha egen häst.
Att få njuta av att ha min önskehäst!

Igår hade vi begravningsgudstjänsten för min älskade mamma, som pga fel medicin dog i förtid.
(Det är inte mina känslor som talar helt. Sjukhuset / läkaren har LexMaria-anmält sej själva och medicinen - och det gjordes för månader sedan, då dom upptäckte skadan som gjorts)

Efter en fin och ljus begravningsgudstjänst i kapellet så samlades vi alla - inkl. prästen, som vi bjudit in - till minnesstund i mammas anda, med fika, bulle och kaka.

Och, efter det åkte några av oss till familjegraven, och placerade de blommor som stått på golvet i kapellet. Dom kastas ändå bara annars. Och, vi ville hellre att mammas föräldrar och hennes farföräldrar skulle ha dom där.
Vi tände 4 ljus också. Från oss 4 syskon.

Efter detta åkte jag, sambon och min lillasyster till mellanbonusdottern (alla 3 bonusbarnen var med vid begravningen + graven) på middag.

Och, efter det (och efter att vi skjutsat min syster hem) så åkte vi hem och hakade på trailer och tuffade sen mot Uppsala och Ultuna.
Med dit hade vi - i följebil bakom - hästägare + stöd.

På Ultuna hämtade vi Manadis (som vi körde dit för några kvällar sedan).

Hon är inte bra. Dom vet inte ens vad det är.

Men, hon ska ha boxvila hemma i ett par veckor nu.

Och, efter en orolig natt, fylld av konstiga drömmar,,, så ska vi nu åka och hämta en häst.

En resa p ca 4½ tim T&R.

För 2 veckor sedan förlorade min älskade Mamma den årslånga kampen emot Cancern (malignt melanom). Och, idag träffade jag min läkare, och skulle bl.a få veta vad undersökningarna i oktober och november sagt.

Jag berättade att jag än idag mår dåligt pga mr-kamera-erfarenheten, och informerade om att jag 2004 fick diagnosen PTSD (och att det aldrig erbjudits mej behandling mot det). Han såg lite bekymrad ut.

Koloskopin hade visat att förträngningen mellan tunn- och tjocktarm var ca en halv cm och stum, precis som han redan sagt.

Mr-kameran och DT-röntgen visade att det är ca 35-40 cm tunntarm som får tas bort, om/då operation ska ske.

Men, han pratade om att vi skulle kunna testa en annan medicin först.

Och, så kom något som nu oroar mej ytterligare:

På DT'n (eller MR) upptäcktes något i min livmoder som "antas" vara ett myom.

Men, dom VET inte!

Ska jag godta att det är en godartad tumör / muskelknut (myom)?

Eller kan man fastställa vad det verkligen ÄR?

Är det min "tur" att dö i Cancer nu?

En av de finaste julgranar jag sett på ett inte alltför kul ställe att besöka är den som står i Entréhallen på Södersjukhuset här i Stockholm.

Jag såg den då jag kom upp för trappan från parkeringsgaraget ikväll. Och, det gick ju inte att låta bli att fotografera den.

...det är också en hel del mer med 1 januari.

bl.a

• Början på nytt år
• Första dan på allt det nya som ska gälla på nya året
• Rätt sida om nyår, och mot våren går vi nu

osv...

Om en liten stund ska vi åka till gården som inte är här och mata och släppa ut 4 hästar, mocka osv.

Sen, ska jag mocka 6 boxar här hemma.

Nån gång i eftermiddag kommer Linus matte och då får han åka med henne hem.

Och, så kanske vi ska till sjukhuset...

Tänkte fortsätta att röja och städa här hemma också.

Vaknade idag med smärtor i mellangärdet och hoppas det släpper snart.

God fortsättning, allihopa!

Jag gillar Danderyds sjukhus!

Dels för att jag hittills bara träffat trevlig personal där. Men, också för att det är så trevligt med alla konstverk som pryder lite varstans inne på sjukhuset.

Egentligen har jag faktiskt varit på sjukhuset idag för att träffa dietisten.

Jag vägdes idag, igen. Och, jag har gått upp i vikt. *jippie*

Förra gången som jag var där - då jag var riktigt sjuk, men i bättre skick än jag varit de föregående 3 veckorna - (jag tror det var 23 september) så vägde jag 57kg.

Jag hade då rasat i vikt från att den 22 augusti ha vägt 66kg.

Idag vägde jag 63kg.

Så, det går helt klart åt rätt håll.

Hon berättade att vi kan räkna med att 3kg är vätska som kommer av att jag går på höga doser kortison.

Vi pratade om det där med mitt låga järnvärde - som jag ska lämna in nya blodprover för att kolla upp ordentligt nu.

Och, vi pratade om mina näringsdrycker - som hon skickar in en ny beställning av åt mej.

Och, vi pratade om mitt nyvaknade intresse för matlagning.

På det stora hela ett mycket trevligt besök på Danderyds sjukhus och dess "konstgalleri".

Det blev lite "vimsigt" först, då vi kom. För, först var det fullt på parkeringen. Och, så kö till biljettautomaten (där jag f.ö såg en kvinna som var skrämmande lik en av hatarna som jag gjorde missen att ta hand om hästen åt här för ett par år sedan *ryste*).
Sen var hiss Q, som vi skulle åka med, avstäng för nån form av reparation. Och, vi hänvisades på en lapp att ta hiss R istället. Men, dom hade glömt ange var man skulle hitta hiss P.
Men, min sambo är lite smartare än jag i såna lägen. Så han hittade hissen... på andra sidan om väggen - vilken vi nådde efter en liten promenad ännu längre in i kulverten.

När vi sen kom till Gastro, för att anmäla att jag var där, så var deras receptionist sjuk, o kassan stängd.
Fick då ta kontakt med en av de underbara syrrorna på IBD... som antecknade att jag var där... innan jag med hiss P åkte till dietisten.

Och, vilket underbart vackert väder vi har idag! *gladväder och D-vitaminspray*

Ska därför gå ut och gå med Oskadis nu. ...så snart jag mockat de 5 boxarna jag har idag.