Idag var jag uppe före tuppen.
Vaknade då sambon skulle gå ut och fodra hästarna. Hade superont i bröstkorgen.

Försökte ligga kvar i sängen, och slappna av. Men, det hjälpte inte.

Så, jag gick upp... tog medicinen... besök på toaletten... och ut.

Hjälpte sambon med utsläpp av några hästar och mockade sedan samtliga mina boxar.
         

Avslutningsvis tog jag upp Vilja till sjukhagen, från gräshagen, där hon gör sina små gästspel under sin inbetning på gräs.

Vid 9:30 gick jag hem och åt frukost.

På gården hölls idag tömkörningskurs med Anders Eriksson som lärare.
Första eleven klockan 9:00, så jag kunde inte undgå att se lite av det ekipaget innan jag kom hem.

Sista eleven var 17:30 - 18:30. Så, det var verkligen en heldag.

Själv satt jag i telefon "halva dan" i möte om något väldigt viktigt.

Och, efter det gick jag ut och sådde fröerna i den "blomsterträdgård" som jag skapar till minne av min mamma.
 
Min mamma önskade sej i många år en japansk blodlönn.
Då jag för ett par år sedan tänkte köpa en till henne så ville hon inte det, då hon bestämt att nån dag sälja sommarstugan (där hon tänkt tidigare att hon skulle ha den).
Men, nu har jag köpt en till henne!!!

Så var det då dags för dag 2, då jag ska skriva 3 goda ting från dagen som gått. Detta är en utmaning som jag fått av min yngsta bonusdotter, och tanken är att man ska utmana 3 personer att göra detsamma.
Då jag ser det som att flertalet av de jag utmanade igår inte antog utmaningen, så nöjer jag mej med att utmana 1 per dag istället.

Här kommer då dagens 3 goda ting:

1. Jag fick åka med och hämta hö på gården med fina anor.

2. Trots att det sagts att det skulle regna på dagen så sken solen då jag var ute och gick.

3. Jag lyckades knäppa en del fina bilder på sena eftermiddagen.

Jag blev utmanad (i förrgår) på Facebook av min yngsta Bonusdotter att i 7 dagar skriva 3 goda ting per dag. Jag tar dom här (och inlägget postas ju på Facebook).

1. Jag kom ihåg att skriva 3 goda ting

2. Då min häst smet ur boxen och sprang lös så agerade en person och hjälpte mej att fånga in henne.

3. Jag fick bekräftat att jag visste utan att veta att någon behövde min hjälp idag.

Dagen är inte slut än.

Men, nu får det vänta med att skriva goda ting, eftersom det ska vara TRE om dan, i sju dagar.

Jag på Facebook vilka jag utmanar.   

För knappt 1 vecka sedan gjorde sambon illa sin tumme då han skulle koppla bort ett släp från våran bil. Och, då det inte slutat värka, och det gjort ont då han stött i tummen under arbete de senaste dagarna, så åkte vi till akuten direkt efter insläppet av hästarna igår.

Jag tyckte vi gjorde en taktisk variant  om vi åkte till lättakuten, eftersom dom betar av pateinterna där snabbare än på stora akuten... men, väl framme på lättakuten hade deras röntgentid stängt, och sambon erbjöds en bokad tid på röntgen till idag. Men, då läkaren tittat på tummen, så ringde han över till stora akuten (ortopeden) och hörde sej för om han kunde remittera sambon dit genast, och det gick bra. Så, sambon fick en remiss och uppmaning av läkaren att gå direkt till röntgen, och sedan skriva in sej i kassan på akuten.

Sagt och gjort. Vi gick upp till röntgen. Där var det tomt på patienter, och 5 minuter senare var vi nere i inskrivningen på stora akuten.

Sambon berättade vad som hänt, och att han varit på lättakuten, som remitterat honom dit. Killen bakom luckan skrev in honom och sa sedantill oss att följa blå linje till ortopeden. (Jo, vi hittar dit... efter alla besök där senaste halvåret och lite till)

Framme vid ortopedakuten anmälde sej sambon vid disken. Undersköterskan bakom disken hittade honom inte på datorskärmen, och ringde ut till killen vid entrén, och ett par minuter senare bad hon sambon (och mej) att sitta ner i väntrummet.

I väntrummet 3 patienter, och en stund senare kom det 3 till... nån timme senare kom  en av dom som var där innan in.

(i alla bås i närheten av inskrivningsdisken var det väntande patienter såg vi då vi anmälde oss)

Ca 2½ timme senare kände vi att det började bli svårt att få ihop detta. Hästarna hemma skulle kvällsfodras, och inget hade hänt ännu vad gällde sambon. Ingen mera patient i väntrummet hade kallats in, heller.

Så, vi gick till disken för att frågan hur lång tid det var kvar tills sambon skulle kallas in till sitt första möte med en sköterska (dom brukar först kolla blodtryck osv och sen får man vänta ytterligare på läkaren, men det första hade inte hänt ännu)

Sköterska bakom disken - hon som ringt ut till entrén 2½ timme tidigare - kunde fortfarande inte se sambon på sin skärm. Därför hade inget hänt ang. honom ännu.

Hon sökte runt en stund via sin dator, och hittade honom... på Medicin!!!

Hon flyttade honom över från medicin till ortoped... och så börjad han att "köa".

Men, nu var ju klockan så mycket... och vi behövde fodra hästarna hemma... Efter lite övervägande, och då en sjuksköterska tittat på sambons röntgenbild och meddelat honom att han har en fraktur i tummen, så lät syrrorna honom få åka hem för att fodra hästarna och sen komma tillbaka.

Så, vi åkte hem... tog ut hundarna, kvällsfodrade hästarna... tittade till en häst som väntades föla när som helst och en annan häst som hade kolik... nattade hundarna... och så åkte vi tillbaka till akuten.

Väl tillbaka på akuten hade inte något alls hänt i väntrummet.

En kille där hade väntat sedan 18-tiden.

Jag hade med mej en stickning... som växte rejält under tiden som vi väntade.

 
(så här långt stickade jag under natten)

Killen som väntat sedan 18-tiden kom in vid 3-tiden.

Den enda tjänstgörande läkaren fick under tiden som vi var där in 3 akutfall, varav 1 gick till operation och läkaren följde då med dit.

På medicin var det fullt i varenda bås och rum samt i väntrummet då vi kom tillbaka efter att vi varit hem och kvällsfodrat.

Då det bara var sambon och 2 patienter (med varsitt sällskap - vi var då 6 pers i väntrummet) så började vi prata med varann. Då blev väntan lite lättare.

Jag lyckades byta kanal på TV'n... från tråkig SVT1 till en lite roligare kanal med "According to Jim".

Syrrorna, undersköterskan som skrev in sambon och sjuksköterskan som kollade hans röntgenbild, kom förbi med lite lägesrapportering ibland om hur kötiden såg ut. Och, sambon och en kvinnas sällskap (hennes man) fick varsin kopp kaffe.

Till sist (sist i kön) och inga nya hade kommit in (till väntrummet) efter oss så fick sambon komma in till läkaren.
Jag satt kvar i väntrummet och pratade med kvinnan, som skadat sitt knä och sökte för att underbenet svullnade, och hennes man.

Vi hade en riktigt trevlig pratstund... tills kvinnan blev inkallad till läkaren för 3:e gången, och sambon kom tillbaka med gips på vänsterhanden.

Äntligen fick vi åka hem!

Klockan 05:17 klev vi utanför dörren. Solen var på väg upp.

Och, genast som vi kom hem gick sambon för att frukostfodra och släppa ut hästarna.

Nu ska han tillbaka 12 maj för att röntga och kolla att det läker ihop rätt.

Läkaren lyckades nästan få benet på plats då hon drog och vred i tummen.

Brottet var så att benet gått av och benbitarna låg intill varann... så tummen var ca en ½ cm kortare. *aj*

Minns inte nu när jag fick första symtomen på förkylningen. Det var säkert nån månad sedan nu.

Ett tag hade jag jättesvårt att andas, för allt slem i luftrören.

I ca 2 veckor nu har jag haft ont i vänstra sidan av överkroppen. Först i armhålan och nedanför, på både fram- och baksidan.

Från ca i förrgår sitter värken "bara" nedtill, typ innanför revbenen. Och, det har rätt länge nu gjort ont att ligga och sova på den sidan.

Men, idag är det sämre.

Under hela förkylningsperioden har jag känt mej småfebrig till o från.

Jag hostar inte längre.

Men, jag är hes... sedan ca 2 veckor tillbaka. Väldigt ansträngt och jobbigt att prata, både i rösten och i luftrören i övrigt.

Och, så har nu värken i vänstra sidan, typ "innanför revbenen" blivit kraftigare.

Jag har förstått - genom de många besöken vi gjort på akuten med sambon - senare tiden, att akuten inte är så stor idé att åka till.

Och, nån husläkare har jag inte.

Får hoppas att vårdcentralen har öppet imorgon, och att dom anser att jag är viktig (sambon uppmanades ju att "avvakta ett par dagar"... och skickades sedan till hjärtkoll, då han sökte igen efter att han talat med sin privata sjuksköterska på danderyd (som han fått tack vare alla hans besök på akuten).

Det börjar nämligen kännas rätt svårt att leva med detta.

Och, då min farfar dog i lunginflammation... och då jag genom min mammas bortgång fick tillbaka min rädsla för sjukvården... så känns det rätt hopplöst.

Jag har tänkt att det bara är muskulärt... och värken under armen (i armhålan) har ju försvunnit. Men, den värken som finns kvar tilltar ju och blir värre. Och, det är ju inte bra.

Jag är fortfarande inte bra ifrån influensan. Luftrören är ännu angripna. Och, jag kan inte dra några djupare andetag. Det tar emot, och det gör så under smärta.

Inatt sov jag väldigt ytligt. Det gjorde ont inne i vänstra halvan av överkroppen.

Det gjorde ont då jag låg på den sidan. Och, det gjorde ont att andas.

Så, redan vid 7-tiden imorse hade jag bestämt att jag antingen skulle be instruktören rida Óskadís, eller helt enkelt avstå helt (och ändå, naturligtvis, betala för min plats).

Men, jag behövde inte be instruktören (som f.ö är den jag har att tacka för att Óskadís finns i Sverige, och för att hon är så väl inriden). För, Óskadís' dotter, Dísas, matte erbjöd sej att ta min plats på Óskadís' rygg.

Toppen!!!

Då fick Óskadís gå lektionen.

Jag behövde inte överanstränga mej genom att rida ett lektionspass.

Jag kunde se det hela utifrån, vilket också är nog så nyttigt.

Tack, tack, Snälla... Dísas matte... för stor hjälp idag!   

Här följer lite bilder från dagens lektion:

Jag hoppas verkligen att jag har fel... men...

Ända sedan igår kväll har jag ONT under vänstra armen, hela vänstra sidan och baktill i ryggen. Och, då jag hostar så smakar det VAR i hela halsen, typ.... och "rosslet" är ännu långt ner i lyftrören.

Idag är jag vaken tidigt, för att hinna med att mocka mina, för dagen, 9 boxar. Och, sedan ska jag, sambon och lillasyster åka på utflykt.
Vi ska träffa mäklaren som ska värdera mammas sommarstuga, inför försäljningen.

Och, imorgon ska jag rida kurs... Vill vara frisk NU!
Vill INTE ha lunginflammation!!!