Jag vaknade vid 9-tiden på tisdagsmorgonen, och kände mej "konstig". Hade drömt en hel del jobbigt under natten, och kände då jag gick upp att det ömmade i bröstkorgen.

Tänkte att jag kanske legat tokigt i sängen, och att det väl skulle gå över under dan.
Men, det gick inte över.
Det satt i under hela dagen, medan jag mockade 9 boxar... åt lunch... och sedan tog in ca 20 hästar (med stor hjälp av sambon).

Nu... natten mot onsdagen... sitter jag och stickar på en barnkofta... och "stickningarna" i bröstkorgen gör sej påminda ännu ibland. Och, det ömmar på baksidan av högra armhålan, mot ryggen till.

Fortsätter detta så får jag försöka ta mej till akuten imorgon och kolla upp hjärtat.

Skulle åkt till Danderyds sjukhus på onsdagen för att infinna mej på röntgen (nuklear, vad det nu är?) för att mäta bentäthet... men, eftersom sambon inte kunde få ledigt från utsläppet av hästarna, och jag skulle vara där 8:30, så fick jag ringa återbud... och bad då om en ny, bättre, tid.

Dom vill väl kolla om all kortison som jag tvingas äta för att hålla magen har gjort "åverkan" i kroppen för övrigt. Så, det är ju rätt viktigt att jag får detta kollat.

Hade kunnat köra dit själv... om det nu inte varit så att jag fortfarande är skadad efter MR-kamera-erfarenheten på Danderyds sjukhus (röntgen) i november 2013..

Jag kan inte ens sitta bredvid i bilen då en lastbil, buss eller långtradare är bredvid... Så, jag vågar inte utsätta mej för att köra... och få panik i trafiken...

Ska nu lägga mej och titta på TV... och hoppas att det går över, och att jag får sova gott inatt.

Och, jag önskar även Dej en god natt (eller dag - beroende av när du läser detta).

I november förra året (tror jag det var... eller kanske december... men, tror det var november...) så skulle min tunntarm kollas upp genom att jag skulle ligga 1½ timme i MR-kamera (röntgen).

Jag jobbade mentalt för att klara av det trånga röret, och trodde faktiskt att jag skulle fixa det.
Däremot var jag inte helt tillfreds med tanken på att dricka kontrasten innan.

Men, väl på plats, på röntgen på Danderyds sjukhus, så gick det alldeles utmärkt bra att dricka kontrasten.
Och, då dom visade mej maskinen... och den såg ut som på bilden här... så kände jag att det där var ju ingen fara.
Kolla bara hur långt från "britsen" det är till taket på röret!

 
Vad jag inte uppfattade, förrän jag var fastspänd och skulle in i röret, var att britsen skulle UPP för att komma in i röret.
Jag drabbades av nån form av chock!
Paniken började komma upp till ytan... och, det slutade faktiskt redan efter ett par minuter, då jag fick fullkomlig panik. Värre än nånsin i ett trångt utrymme (jo, jag är klaustrofobisk sen innan... men, jag har klarat t.ex att sitta fast i hiss osv - men INTE att se flygplan från marken... men, har jobbat på det så att jag utvecklat en "nördighet" för flygplan istället). Jag hörde långt bortifrån någon som skrek och grät. Jag förstod, då dom slet ut mej och tog loss mej... att det var jag.

Jag fick ta bilderna i datortomografi istället (vilket jag ju kunde fått göra från början kan jag nu tycka).

Idag är jag ännu så skadat av denna händelse, att jag inte klarar av att åka bil och ha en lastbil vid sidan av den bil jag sitter i.

Och, jag kan inte ens se kortet jag lagt här utan att åter känna ångesten och börja gråta.

Jag har frågat ett flertal tillfällen efter hjälp. (Jag fick min PTSD-diagnos redan 2004, och fick då veta att den funnits där sedan ca 5-6 års ålder.)

På måndag ska jag träffa en läkare som jag nu - efter många samtal med kuratorn på danderyd - blivit remitterad till.

Jag hoppas då få hjälp med min PTSD och att få hjälp att i förväg hantera den operation som jag ska genomgå efter årsskiftet (som jag är LIVRÄDD för).

Funkar det inte på måndag... så vet jag inte vad mer jag kan göra!
Be om hjälp igen... det orkar jag inte!

Så, endera dan ska dom få följa med till Hööks, där det just nu är 15% rabatt på bl.a hundtäcken.

Något annat som pågår på Hööks just nu är nåt jag helt klart ska spana in då vi är där.
Varorna som dom har till stöd för Rosa bandet!

Idag, när jag mockat, pratat med lite folk, varit på inflyttningsfika hos storhästfolket o Co... så var det dags för Akela och mej att ta en tur upp i skogen.

Tänkte att det nog skulle vara lugnt att vara där, eftersom de allra flesta människor som ju är så rädda för mina hundar var på gården.

Men, icke... Vi fick faktiskt sällskap en stund av 1 hund, 2 hästar och 2 människor.

Utöver det så var det bara jag och Akela... under en trivsam promenad på dryga halvtimmen.

Vi passade på att lägga ett litet "Akela was here" också, för dom som inte tror på att vi går på skogspromenad, också.
 

Blev väckt av sambon klockan 6... lyckades ta mej upp ca 45 minuter senare... Jättetrött.

Har nu ätit frukost, och ska ta och gå ut och mocka 5 boxar och 1 hage, innan det är dags att ta tag i dagen.

Känner mej för att hugga in på garnet som jag fick med mej hem ifrån ICA Maxi igår.

Det blir troligen en mössa. Eller kanske ett pannband.

Eller en tubhalsduk....

Svårt att bestämma sej...   

Musklerna som skadades i måndags bråkar fortfarande med mej.
Jag kommer inte ur sängen utan mycket stor och smärtsam ansträngning. Och, då jag jobbar så lyder inte riktigt benen... och det värker i högersidan.
Men... det känns som att det går åt rätt håll - mycket långsamt.

Igår ombads jag att idag städa efter hovslagaren, då han skott x antal hästar.

Jag vaknade med en jävulsk huvudvärk... kämpade i ca 20 minuter för att ta mej ur sängen... hann sen inte äta frukost, innan hovis, som skulle vara här vid 9.

Så, jag gick ut före frukost... gav honom första hästen... stod kvar medan hon skoddes... städade efter honom, och släppte ut henne.

Sen gick jag hem och åt frukost.

Kom sen ut lagom tills hovis åkte, och gick då och sopade upp efter skoning av 2 hästar till.

Sen var det dags att mocka dagens 9 boxar. Undre tiden hörde en hästägare av sej och bad om mockhjälp... så då hade jag 10 boxar att mocka idag.

Då jag var klar med mockningen gick jag hem för att äta lunch. Och, fick då ännu ett sms där jag ombads mocka och även ta in hästen sen.

Så, efter lunchen blev det till att mocka ytterligare 1 box.

Startade insläppet tidigare idag, i hopp om att få vla kroppen sen.

Men, det blev inte riktig så.

För, efter jobbet ställde jag mej och tillagade kalops och ris.

Men, nu ska jag lägga mej i sängen... och, hoppas kunna komma ur sängen lite lättare imorgon bitti.   

Vad det än var som hände inne i min kropp igår, då det smällde till i högersidan, så är det värre idag. Dessutom har jag fåt en enorm muskelvärk på framsidan av låren. Båda två.

Detta resulterar i att jag har svårt att röra mej. Ungefär som för ca 1 år sedan, då jag tappade muskler under 2½ - 3 veckor i sjuksäng.

Jag hoppas verkligen att det inte behöver bli ännu värre innan det blir bättre.

*tycker inte synd om mej själv - men känner att detta är både smärtsamt och jobbigt*

Jag plockade av en bukett blommor, av de blommor som jag sådde i våras och som under sommaren vuxit här i den blomsterrabatt som jag gjort iordning till mammas minne.
Det blev några lejongap och ett par av några som jag inte kan namnet på.
De orangea mina vallmon som växer och frodas här, och verkligen lyser upp rabatten kunde jag inte ta några av, eftersom dom stänger igen sej då solen inte syns. Och, igår var det mulet och regnigt då vi åkte hemifrån.

Men, det blev en rätt fin bukett ändå.

Just innan vi kom fram, så slutade det att regna.

Vi ställde bilen utanför hemma hos lillasyster, och tillsammans gick vi 3 (jag, sambon o lillasyster) till graven. Jag gick in på blomsteraffären, på vägen förbi, och köpte med oss ett gravljus.

Vi 3 var först.

En liten stund senare kom storasyster och svåger.

Sen kom kvinnan från kyrkogårdsförvaltningen, med mamma (urnan).

Kvinnan lämnade oss ensamma en stund, och vi 5 hade en gemensam stund (på våra egna villkor).

Lillasyster filmade bl.a då storasyster och jag sänkte ner urnan i graven, sedan vi alla kände att det var dags.

Storasyster la de första spadtagen, över urnan. Och, sedan fick jag ta vid och begrava den helt.

Jag kände att det var precis vad jag behövde. Det kändes bra. Och, då urnan var täckt, och jag tänkte några tankar riktade till mamma, så kände jag inom mej hur jag blev varm, lugn och lättad (svårt att förklara).

Lillasyster mindes att mamma ofta brukade ta tillvara vackra löv på hösten, och ka därför ner ett stort höstlöv ovanpå jorden som täckte urnan.
Då jag uppmärksammades om detta så tog jag ett annat löv som låg precis vid graven och la ner. Och, ett par minuter senare såg jag ytterligare ett löv, som storasyster satte foten just intill. Jag sa till henne att ta lövet och lägga ner det, hon också. Även detta kändes mycket bra.

Vid ett tillfälle upptäckte storasyster att det gick en liten snigel över den sten som hon köpte och la på graven samma dag som mamma somnat in. Och, vi såg alla hur snigeln tog sej ner från stenen och styrde rakt på hålet. Den gick över kanten och trillade ner i hålet.

 
Jag såg att den försökte ett par gånger att ta sej upp, och sträckte mej därför ner och lyfte upp den.
I det ögonblicket var det någon muskel i min högra sida (utmed revbenen) som small till. Och, jag har sedan dess enormt ont.

Hur som...

Vi tände 2 gravljus (storasyster hade ett med också) och storasyster planterade en medhavd växt.

Jag satte mammas blommor i vas vid gravstenen.

Först att lämna var min sambo. Han frös, och gick i förväg tillbaka hem till lillasyster.

Storasyster och svåger lämnade sedan. Och jag och lillasyster fick en ensam stund, innan även vi... lite motsträvigt... lämnade graven.

Nu är dom 5 personer i familjegraven:
Mammas farföräldrar
Mammas föräldrar
Mamma

Och, någon mer än vi 5 levande var närvarande,,, och fastnade på bild.

Senare på kvällen tände jag ett ljus för mamma, som stod och brann hela natten, i hennes blomsterrabatt, här hemma.