Jag har sedan i våras burit på en stark oro och en stor sorg. Något jag inte kunnat prata om.

Det har naturligtvis tärt på mej.

Det började med att min lillasyster ringde och berättade att våran mamma åkt ambulans till sjukhuset efter att ha varit extremt andfådd hemma i 2-3 dygn. Till sist gick hon med på att låta min lillasyster ringa min storasyster - som i sin tur larmade ambulansen.

Mamma blev inlagd i ca 1 vecka, och under tiden på sjukhuset mådde hon bättre än på många år... sedan hon fått rätt mediciner för hjärtat.

Hon hade vätska i ena lungan, tillföljd av att hjärtat inte slagit som det skulle. Det var otätt på en klaff.

Men, med vätskedrivande och med rätt hjärtmedicin blev hon bra igen.

Däremot hittade dom en förändring i lungan, som dom gick in för att ta reda på vad det var.

Efter diverse provtagningar... och nu hade det gått ett par månader... så konstaterades att det hon har i lungan är en metastas från den hudcancer hon haft i hårbotten, och som opererats bort i vintras... och som dom efter det kollat o sagt "Den har inte spridit sej"

Jag undrade redan då hur dom kunde veta att den inte spridit sej då dom inte kollat igenom hela henne.

Tänk om dom hittat metastasen i lungan redan då?

Nu hittades den pga att hjärtmedicinen inte längre funkade, och hon åkte in pga det.

Jag har haft så dåligt samvete i flera månader nu. För, mamma vill ha min hjälp att sälja bilen... och jag har inte hunnit... och senaste månaden har ju jag varit så sjuk själv att jag inte vågat ringa och höra mej för om hur det är med henne.

Idag ringde mamma. Hon hade varit hos en av alla läkare. Den enda som tydligen är rak och ärlig med henne.

Han hade berättat för henne att hon har max ett halvår kvar att leva. Att inget finns att göra.

Hon har fått problem med sina fötter pga att blodkärlen är blockerade på flera håll. Fötterna värker ständigt och dom är extremt svullna och såriga samt en tå på varje fot är svart...

Läkaren sa att man kan amputera båda fötterna, men att det möjligen endast förlänger hennes liv med nån vecka, om alls.

Min lillasyster är arbetslös och bor fortfarande hemma.

Hon tar hand om mamma dygnet runt.

Och, den dag vår älskade mamma inte längre finns kvar på denna jord så får min lillasyster ett helvete - då hon blir bostadslös... och chanslös...

Vad för jobb kan hon söka, då hon aldrig haft någon riktig anställning, och är född på 60-talet?
Nån som kan tipsa?

Jag mår verkligen inget vidare... Jag är så ledsen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...

Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags.   Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!!   ...

Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!   Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...

Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...

Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...