Tillbringade mesta tiden under söndagen i sängen. Det enda jag kunde göra för att lindra värken i magen var att ligga på rygg i sängen, med värme på magen.

Jag sov till och från under dagen.

Upptäckte på TV 2 komediserier som jag inte sett förrut: Joey och Omaka systrar. Så, inget ont som inte har något gott med sej. Eller...

Då sambon på kvällen behövde åka till Maxi för att inhandla mjölk och Alvedon så tvingade jag mej upp och följde med i bilen. Det var inte lätt. Det skar i magen som om jag hade 5 knivar i magen.
Satt kvar i bilen på parkeringen.
Men, jag kom ut och fick lite luft, i alla fall.

Då vi kom hem från Maxi så rostade jag 4 mackor med ost och tog te till.
Upptäckte raskt att 4 var för många. Fick lämna halva sista, då det värkte för mycket i magen.

Jag vet inte vad det är som sitter i mellangärdet, där "nervknuten" sägs sitta... som det "ilar" i då man blir stressad och nervös. Har hört att diafragman sitter där nånstans med... men vet inte...

Magsäcken?

Hur som... där var det HÅRT och skar så fort jag satt upprätt.

Totalt åt jag igår 2 matskedar äppelmos till medicinen, 1 dl jordgubbsyoggi och knappt 4 rostade mackor.

Jag drack ca 2 dl vatten och en halv kopp grönt citron-te.

Somnade vid midnatt och minns inte att jag vaknat något under natten.

Jag vaknade vid strax efter 9 på morgonen idag, och kände att det var väldigt svårt att verkligen vakna. Som att jag simmade uppåt i en tjock gelé, eller nåt...

Den hårda klumpen i mellangärdet är borta...

Jag har idag hunnit få i mej 2 matskedar äppelmos med medicinen, 1 dl yoggi, 3 ostmackor och 1 kopp grönt citron-te.

Ikväll blir det nog köttsoppa till middag.

Jag ska verkligen försöka att ta mej igenom de för dagen 10 boxarna.

Igår hjälpte sambon mej med samtliga boxar och alla hästar som skulle in från hagarna.

Innan jag skrev igår, om hur jag mådde, så tänkte jag att jag ju inte skrivit på ett tag om min hälsa... och kände att det blir ju inte bättre här bara för att jag inte berättar om det.
Så, jag kan förstå att det ser ut som att det varit bra nu rätt länge... men, så är det inte.

Sanningen är den att det är olika grad av dåligt för det mesta...

Jag har bara inte fokuserat på att skriva om det.

Om jag hittar en bra skiss, eller om jag kan göra en själv, så ska jag försöka att förklara vad det är jag har i min mage... För, jag vet att rätt många inte förstår.

Och, jag klandrar ingen för att den inte förstår... Det är ju en osynlig sjukdom.

Däremot skulle det kanske kännas lite bättre för mej om jag slapp kommentarer som "lite ont i magen" osv.... För, det är så mycket mer än bara magen som påverkas av att man har en inflammation i kroppen.
Allt som ska göras i tarmen blir eftersatt då den är inflammerad. Näringen når inte ut dit den ska t.ex

Som sagt... Jag klandrar inte den som inte förstår.
Efter alla år med dessa symtom (sedan tonåren) och sedan jag fick diagnosen (ca 5 år sen) så förstår inte jag heller allting.

En sak som kanske skulle kunna hjälpa mej att våga opereras... vore nog om jag förstod vad som egentligen händer vid en operation... men, sjukvården har ingen som kan hjälpa mej där - jag har bett om det o fått svar nej.
Som jag ser det (i min livrädda skräcksyn på det) så sövs man till "halvdöd" och så skärs man upp ("halvt styckas") i olika grad - "titthål eller snitt".... Och så kapas tarmen på 2 ställen... och sätts ihop (HUR)... och så "kan det läcka om det går fel".... osv...

Och, då man sen vaknar... om man nu går att väcka... så mår man dåligt (yr o illamående) och har ONT där dom opererat...

Imorse då jag vaknade, och kämpade för att vakna.... så kunde jag ha varit sövd... för jag sov otroligt djupt... Det var lång väg att ta sej i halvvaket tillstånd från halvt vaken till vaken.

Nu ska jag dra på mej kängorna och gå ut...

Jag önskar dej en fantastiskt fin dag!   

Då går det för långt innan man tippar över kanten.

Det är ett par månader nu, som det varit mera dåligt än bra med min mage. Och många gånger har jag känt att jag måste ringa IBD-mottagningen och berätta. Men, sen har tiden gått... och jag har "hankat" mej fram.

I december skulle jag ha lämnat blodprov, som skulle vara på labbet före 10. Men, eftersom sambon jobbar till efter 10 varje morgon (o sen har rast till 12) så hinner jag inte få in blodprovet före 10.
Jag kan inte köra själv dit. Och, det finns ingen annan som kan ta ut hästarna en morgon.

Inatt har jag varit vaken, med smärtor i magen. Och, det är snudd på omöjligt att stå på benen.
Hela kroppen blir matt och det värker i hela överkroppen.

Så idag blir det en dag utan fast föda... i sängläge...
Och, jag ska försöka att ta mej ut senare i eftermiddag för att mocka de för dagen 7 boxarna.

Idag har vi varit sista gången (den här gången) på gården som inte är här.
Det kändes tungt att åka därifrån efter att vi gjort allt klart, och hästarna stod i hagen och mumsade på sitt morgonhö.

Sista gången som vi ses. Jag kunde inte säga "hej då". Har svårt för avsked.

Och, tårarna brände innanför ögonlocken... varför får du kanske veta längre fram. Kan inte säga mer just nu.

Idag är det årets första EFIT. Vill Du vara med så är det inte försent än!

Gå bara till http://ettfotoitimmen.se och läs dej till hur det fungerar.

Jag har idag 13 boxar att mocka. Så, jag ska hugga in på det nu.

Ha en toppenfin dag!   

Dagen igår (fredag) blev en riktig "maratondag".

Jag gick upp strax efter 8 och åt frukost. Åkte till gården som inte är här så snart sambon jobbat klart här hemma, och alla gårdens hästar var ute.

Gav frukost och släppte ut de 4 hästarna, och gav de 3 katterna mat.

Åkte hem, och fortsatte här i stallen, med att gå på att mocka mina för dagen 14 boxar.

Jag hann mocka 2 boxar... så kom Tindras matte och berättade att Disa såg orolig ut. Jag beslutade mej för att ta en promenad med henne. Hon var väl uttråkad och rastlös, tänkte jag.

Kom fram till Disa som stod i sin sjukhage... och såg genast att hon inte mådde bra.

Hon stod och grävde i gruset, hon hade inte rört sitt lunch-hö, som hon fått nån halvtimme innan.

Jag tog ut och gick lite med henne... Hon försökte lägga sej ner.

Jag ringde matte, som var bortrest men lyckligtvis inte mer än 3-4 timmar bort med bil. Hon satte sej i bilen och kom hem, 1 dag tidigare än planerat.

Jag gick med Disa lite mera och sedan ringde vi ut distriktsveterinären, som kom ca 2 timmar senare..

Jag och veterinären (som f.ö berättade att hon kände igen mej från flera andra hästar jag haft hand om o assisterat då hon kommit ut... och hon berättade att kollegerna pratar om mej... Kul. ) var ensamma om att undersöka och behandla.
Det kunde ha behövts 1 hand till, men vi fixade det på bara vi två.

Disa fick 6 liter vatten och 1 liter parafinolja nedslangat i magen.
Diagnos: Kolik.

Nytt för denna gångens assistans blev att veterinären bad mej rengöra slangen, medan hon skrev brevet till matten.

Hon skulle sedan ila vidare till nästa kolikfall.

Matte kom hem lagom till Disa nyktrat till efter det lugnande medlet, och gick på en promenad med henne.

Disa fick inte äta förrän till morgonen, förutsatt att hon kommit igång med att bajsa.

Vid kvällsfodringen hittade jag 1 hög i boxen. Den första sedan strax efter lunch (länge sedan) och jag fotade o skickade till matte på sms.
 

Vilken LYCKA att få se en bajshög!

Då jag sen kom i säng, efter midnatt hade jag bara ätit 4 smörgåsar vid 19-tiden, i bilen på väg till gården som inte är här... då vi skulle natta dom hästarna o katterna.

Och, jag hade inte vilat sedan innan frukosten.

Det hör inte till vanligheterna att mina dagar är så intensiva och långa.

Men, trots att jag blir väldigt trött dan efter, så kan jag inte bara låta bli att bry mej och ta hand om.

Det skulle vara att gå emot min natur.

Disa är mycket bättre och piggare idag.

Nu gäller det att få henne att dricka ordentligt! (känner igen det där med att dricka)

Ikväll är jag så trött att jag känner mej vinglig och yr.

Ska försöka sova tidigt. Så fort jag varvat ner efter kvällsfodringen, som vi ska gå ut på nu.

Igår - måndag - inleddes sista veckan på 2014, och första veckan på 2015.

Jag gick ut och hade för avsikt att mocka de för dagen 13 boxarna i ett svep. Men, det kändes redan innan första boxen att det nog skulle bli svårt. För, jag var väldigt matt, skakig och blev lätt andfådd.

Fotade grepen direkt då jag kom ut.
Vackert, men kallt att hålla i:

Efter 3 boxar i nedre stallet släpade jag den tunga kärran uppför backen till övre stallet, för att tömma i containern. Där möttes jag av ett berg precis innanför rampen, och kände att nu kunde jag inte göra mera.
Men, då ryckte Disa o Sögns supersnälla matte, och chefen in och hjälpte mej. (*tacksam*)
Den ena skottade containern och den andra tömde kärran.

Resten av boxarna i övre stallet lyckades jag mocka och tömma kärran av.

Tänk att folk är så galna...

Jag litar inte ens på en vattenpöl som frusit.
Här hinner sjön bara nätt och jämnt frysa på, så ser det ut så här:

Ut på isen med skridskor och stavar!

Nä, jag har aldrig gått på den här sjöns is... och jag tror nog inte jag kommer att göra det heller.

Idag är det plusgrader.

Och, nu börjar det bli dags att hanka sej ut och ge sej på boxarna.

Idag är dom 13 stycken.

Inne i kroppen är det en hel del som verkar var annat än tiptop.
Det småvärker innanför bröstkorgen mest hela tiden. I vänstra sidan är "muskelvärken" (eller vad det nu är) kvar. Magen känns full då jag äter, och framåt kvällen känner jag mej smått illamående.

Och, tömningen (som är så viktig)... den fungerar inte som den ska.

Jag måste ta mod till mej och ringa IBD-mottagningen och berätta om allt detta.
Och, börja förbereda mej rent praktiskt på operation.

(Testamentet är nästan helt skrivet - ska skrivas ut och undertecknas med)

Varför testamente inför operation?
För att jag är LIVRÄDD, förståss!

Nu ut...
Jag önskar Dej en toppenfin dag!
   
(fotona knäpptes måndag 29 december)

Vaknade strax före 6 imorse och hade smärtor i hela överkroppen. Ända upp i tänderna.

Jag trodde först, och ett långt tag, att jag hade hjärtsmärtor. Men, då jag suttit upp i sängen nån halvtimme så avtog smärtorna och kramperna i magen (som jag haft konstant i ett par dygn) kändes igenom igen.

Har idag endast ätit 2 rostade mackor och en kopp te.
Detta intogs vid 16-tiden.

Jag tror faktiskt att problemet jag känt av nu i ca 14 dar beror på att övergången mellan tunn- och tjocktarm är ännu trängre nu. Detta trots att jag står på full dos kortison.

Det bådar inte gott alls.

Jag hoppas verkligen att det snart går över!

En dag som denna - då magen fortfarande inte är helt OK - så kan jag inte annat än att ta det lugnt. Stressar jag upp mej så blir det genast värre i magen.

Så, i skrivande stund har jag fortfarande inte varit utanför dörren.

Ska nu få i mej ett par smörgåsar och en kopp te... och sen försöka ta mej ut och mocka dagens 5 boxar, innan hästarna ska in.

Förmiddagen har i stort sett bara bestått i att försöka komma på ett juligt något... typ duk... eller kanske en top (klädesplagg). Har virkat och repat upp ett par gånger... och har inte kommit så värst mycket längre än så. Men, det tar form inom mej... så, senare... kanske...

Och, så har jag sett gårdagens avsnitt av Glamour (The Bold & The Beautiful).

Eftersom jag ser det som går i USA så är jag lite längre fram än de som ser på svensk TV. Och, vad jag kan säga (utan att avslöja för mycket) är... I've still got Hope...
(lite kryptiskt, jag vet...)
Jag har vetat ett tag att Kim Matula slutar... och jag ville verkligen inte att så skulle ske...
Men, det finns hopp om Hope!   

Idag har magen (ja, hela främre överkroppen, faktiskt) bråkat. Jag har varit matt, vinglig och haft O.N.T Jag tog mej ut vid lunchtid, och mockade de för dagen 11 boxarna.
Resultatet blev bra, men inte det jag egentligen vill lämna då jag är klar. Värken och mattheten tog överhanden.

Vid insläppet av hästarna lyckades jag med stor ansträngning och enorm smärta att hämta in 2 hästar (Atlas och Disa). Sen fick jag resignera, och sambon tog ensam in de övriga hästarna... då jag gick hem och la mej i sängen.

Imorgon har jag 4 boxar att mocka (varav 1 är min egen hästs). Och efter vad jag såg på ABC-nyheternas väder så ska det bli soligt imorgon.

Då ska jag VILA... utöver de 4 boxarna - och insläppet av hästarna - ska jag VILA.
Orkar jag, så ska jag fortsätta att röja i huset.

Men, utöver det ska jag göra som rådet jag fick via fb av "Gud":