I november förra året (tror jag det var... eller kanske december... men, tror det var november...) så skulle min tunntarm kollas upp genom att jag skulle ligga 1½ timme i MR-kamera (röntgen).

Jag jobbade mentalt för att klara av det trånga röret, och trodde faktiskt att jag skulle fixa det.
Däremot var jag inte helt tillfreds med tanken på att dricka kontrasten innan.

Men, väl på plats, på röntgen på Danderyds sjukhus, så gick det alldeles utmärkt bra att dricka kontrasten.
Och, då dom visade mej maskinen... och den såg ut som på bilden här... så kände jag att det där var ju ingen fara.
Kolla bara hur långt från "britsen" det är till taket på röret!

 
Vad jag inte uppfattade, förrän jag var fastspänd och skulle in i röret, var att britsen skulle UPP för att komma in i röret.
Jag drabbades av nån form av chock!
Paniken började komma upp till ytan... och, det slutade faktiskt redan efter ett par minuter, då jag fick fullkomlig panik. Värre än nånsin i ett trångt utrymme (jo, jag är klaustrofobisk sen innan... men, jag har klarat t.ex att sitta fast i hiss osv - men INTE att se flygplan från marken... men, har jobbat på det så att jag utvecklat en "nördighet" för flygplan istället). Jag hörde långt bortifrån någon som skrek och grät. Jag förstod, då dom slet ut mej och tog loss mej... att det var jag.

Jag fick ta bilderna i datortomografi istället (vilket jag ju kunde fått göra från början kan jag nu tycka).

Idag är jag ännu så skadat av denna händelse, att jag inte klarar av att åka bil och ha en lastbil vid sidan av den bil jag sitter i.

Och, jag kan inte ens se kortet jag lagt här utan att åter känna ångesten och börja gråta.

Jag har frågat ett flertal tillfällen efter hjälp. (Jag fick min PTSD-diagnos redan 2004, och fick då veta att den funnits där sedan ca 5-6 års ålder.)

På måndag ska jag träffa en läkare som jag nu - efter många samtal med kuratorn på danderyd - blivit remitterad till.

Jag hoppas då få hjälp med min PTSD och att få hjälp att i förväg hantera den operation som jag ska genomgå efter årsskiftet (som jag är LIVRÄDD för).

Funkar det inte på måndag... så vet jag inte vad mer jag kan göra!
Be om hjälp igen... det orkar jag inte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...

Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags.   Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!!   ...

Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!   Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...

Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...

Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...