Ringde till IBD-mottagningen för att kolla om dom kunde se på datorn om jag har en tid till Radiumhemmet.
Min läkare såg ju tiden då jag skulle till kirurgen (7/4) då kallelsen inte kommit hit, så jag tänkte att det kanske gick att se även Radiumhemmet där.

Men, det gick inte.

Däremot såg syrran (A) att jag har tid för återbesök hos kirurgen den 12/5. Och, inte heller den kallelsen har nått mej.

Vad f-n gör man med en brevbärare som totalt vägrar att lämna vår post i vår låda???

I måndags kom ingen post alls. Även ICA Maxi's reklamblad uteblev (som delas ut av Posten).

Jag var inte förberedd på att få veta datumet för återbesök till kirurgen. Så, där försvann golvet från mej.
Jag känner att jag inte hinner fixa med allt innan operationen.
Och, jag känner också att jag skulle behöva ha lite mera positivt än att vara så ila omtyckt.

Efter jag lagt på luren så gick jag ut i hagen och hämtade Oskadis.

Tänkte att jag skulle sitta lite på henne - för jag vil ju leva medan jag lever.

Men, det gick inte så bra att komma upp på hennes rygg.
Lite för vinglig, matt och trött av att bråka med henne då hon bara ville beta.

Men, det blev i alla fall en promenad med Oskadis, tillsammans med sambon och Spiltis.
Och, Oskadis' dotter, Disa, var så söt. Hon följde med innanför staketet till skogen... och stod kvar där då vi kom tillbaka.

 
Sen följde hon med till grinden, där jag släppte ut Oskadis igen.

...trots att jag inte bloggat om att dom fått mat... på jättelänge...

Jo, vi kan, vid det här laget, det där nu, va?
Det som skrivs om i bloggen är inte allt som händer i livet här!

Och, mycket mer än det som syns i bloggen händer i livet här!

Det gäller även dessa 2 killar:

Skutt Stampesson och Nisse... fick idag dela på det som blev över då jag fixade med lite matlagning på förmiddagen.

Och, jag insåg att favoriten var moroten... som dom båda ville ha.

Så, nu vet jag att dom verkligen måste få varsin.

Nu börjar Maskrosbladen komma, så snart har vi mycket godare mat till dom här 2 killarna än torrt hö.

Inför mitt möte med läkaren på osteoporosmottagningen så vill dom att jag lämnar in prov på bl.a D-vitamin... (*minns inte vad mer det stod på remissen*)

Så, jag var till Sollentuna sjukhus idag och fixade det.

Sköterskan stack helt utan att det kändes något. Och, jag berömde henne för det.

Men, sen... gjorde det ont i halva armen...

Och, då jag tog bort tussen o lappen såg jag att det blivit ett blåmärke... större än det brukar bli.

Under dan kände jag att det gjorde ont under armhålan (samma sida) och det fortsatte att värka i armen.

Nu, gör det fortfarande ont under armhålan och halva underarmen känns "stum" och ond.

Om det inte gått över till imorgon så får jag ringa och fråga nån om vad det är.

Gillar inte "komplikationer" när jag nu faktiskt lärt mej att inte vara rädd vid blodprovstagningar.

Vad säger vi om det här?

Vaknade vid 6-tiden, och kunde inte somna om. Låg och tittade på Judge Judy, och somnade sen om igen.
Vaknade sen vid 9-tiden, och kände mej helt sänkt.

Tvingade mej upp för att äta mediciner och frukost.

Det tog sen ett tag innan jag kände att jag var tvungen att börja beta av boxarna.

Följde med sambon till en däckfirma där ett av Avantens däck fixades för en hundring.

Sen tog jag mej an boxarna. Eller nästan alla, åtminstone.

Och, utanför stallet föll hagel stora som ärtor.

...när det inte var strålande solsken... eller hällregn...

Jo, Aprilväder!
Hela månaden är, vädermässigt, ett enda lång aprilskämt!

 
Ser du haglet som piskar på i sidled?
   

Och, vårt lilla hus kissar på sej...

Då det var 2 boxar kvar så gick jag hem och åt lite lunch.

Och, läste ett brev jag fått i lådan... som gjorde mej riktigt irriterad.

Ringde upp avsändaren och ifrågasatte brevet.

Fick inget vettigt svar, utan lovades få det under dan imorgon.

Detta brev kommer i eget inlägg.

Sen var det dags att gå ut o mocka klart samt ta in hästarna.

Man fick "kryssa" mellan hagelskurarna.

Och jag lyckades få bild på moln...

Det känns som att "Galleri himlen" kan öppna upp igen.

Jag har nu hållit på rätt länge med gosedjuret som jag fick beställning på. Och, det beror till största delen på att jag inte kommer till att sy ihop alla delarna.
Det är väldigt pillrigt och jag kan inte se var dom ska sitta för att det inte ska se helt sjukt ut.

Har idag börjat så fast ett öga,,, men det ser ut att komma alldeles för nära snabeln.

Tidigare försökte jag sy fast ett öra... men det hamnade helt tokigt.

Nu har mamman till den lilla flickan som sa ha gosedjuret sagt att hon kan sy fast delarna själv. Och, då känns det genast bättre.

Men, vad händer då?
Jo, ett ben har rymt!   

Jag vet att jag virkat 2 korta ben o 2 långa ben.

Nu är det bara 1 långt ben kvar.   

Så, då får jag virka 1 nytt långt ben, då.

...så jag kan lämna över till "montösen".   

Träffade en stallkamrat som jag inte sett på ett tag. Fick av henne spontant höra att jag blivit väldigt smal. Och, det är ju sant. Mina överarmar är som underarmarna och musklerna i låren gav ju upp redan i september 2014, då jag inte kunde ta mej av hästen efter en kvart på hennes rygg. (har inte suttit upp sedan dess, just därför)

Jag kan inte komma upp utan hjälp om jag går ner "på huk".

Och, senast då jag vägde mej - för ett tag sedan nu - så var jag nere i 58kg - på mina 175cm's längd.

Jag magrar, och har gjort det ett tag nu. Jag bantar INTE! Jag är sjuk!

Enligt kirurgen i tisdags så beror det på näringsbrist, då tarmen inte tar upp näringen som den ska under skoven. Och, det förklarar också varför jag var "anorektiskt" smal i mina tonår vad jag än åt.

Några avundssjuka röster hördes då. Men, vi har facit nu... och det var inget att avundas någon.

(Jag har levt med Crohns sedan tidiga tonåren, har konstaterats nu)

Enligt min magläkare så hämmar kortisonet musklerna från att byggas och må bra.

Så, det är väl en kombination... och jag hoppas att jag ska kunna tillgodogöra mej näringen rätt sedan, efter operationen, så jag slipper tyna bort och dö.

Idag plockade jag o sambon ihop den ena hängstolen. Den som saknade monteringsanvisningspapper.

Vi jobbade på väldigt länge, på bara sunda förnuftet och teknikförmågan.

Sen hämtade sambon anvisningarna från den vi inte packat upp, och det blev lite lättare att göra klart den.

Eftersom det blåste en del, och det hotas bli både regn och 12 sekundmeter blåst imorgon så monterade vi inte parasollet idag. Det får vänta ett tag.

Både jag och sambon provsatt.

Jättemysigt och bekvämt!

Kan varmt rekommendera en sån hängstol!

Pläden, med de glada färgerna har jag haft igång sedan ett litet tag före Påsk.

Idag fick Óskadís sin årliga vaccinering också, då hennes stallkompis, Dis', matte påminde mej att det var dags. Idag var på dan 1 år sedan sist. Lyckat!

Till middag idag lagade jag till kokt hoki, jasminris och currysås. Jättegott!

I matportionerna som jag ska fixa i förväg, så de finns klara till då jag kommer hem från sjukhuset, ska det inte bli fullt så mycket mat. Jag misstänker att jag kommer att få äta lite mindre portioner, lite oftare, då.

Och, jo... jag borde äta mindre o oftare redan nu.

Lyckades få foto på solen, just innan den gick ner.