Igår blev jag uppmärksammad på att det händer att folk känner missnöje med hur jag presterar, och inte säger något, förrän det "rinner över".

Och, jag går i "godan ro" och tror att alla är nöjda och glada.

Det har hänt förr, men det händer inte ofta. Och, så vill jag ju inte ha det.

Det är mycket bättre att båda parter är nöjda: Både den jag hjälper och jag.

För jag är ju inte nöjd om det inte är BRA.
Och, får jag veta i efterhand att man inte varit nöjd så känns det inte bra.

Och,,, alla som känner mej vet vad jag gör då: Det som jag lärt mej från barnsben... som sitter i "ryggmärgen" på mej... Jag bestraffar mej!

Det resulterade den här gången i att jag "tog tjuren vid hornen" och hörde av mej till alla i en klump och ställde en rak fråga. Svaren skulle vara personligt för varje enskild person, så jag fick veta var och ens önskemål. I tid. Innan det skulle rinna över.

Jag fick några svar, och försökte utifrån dom att göra ett nytt schema.

Det sägs att det tar 21 gånger (dagar) att befästa en ny vana... och det stämmer nog. För, jag har lite svårt att minnas olika "direktiv" för olika dagar... utöver att jag blir bara mer och mer glömsk (vilket i sej är en effekt av den utbrändhet som jag ännu inte läkt ifrån).
Så, det blir fel... oftare och oftare... Och, det är ju inte OK. Det vet jag. Men, hur jag ska kunna bättra mej och inte göra fel... det vet jag inte om jag kommer på.
Men, idag gjorde jag ett försök till omändring, då jag tog de svar jag fått och utifrån dom satte ihop en skriftlig lista (turordning) - istället för att köra det system jag gjort i 14 år...

Och, det haltade lite. Och, hade tagit mycket längre tid, och blivit väldigt svårt så här första dan, om jag inte haft hjälp av min sambo.

Under tiden som jag gick på den nya ordningen så fick jag lite fler "inputs" från några av dom jag fått svar av tidigare, och det kändes då som att det kan gå att göra en lite mindre förändring än den jag "ritade ihop" idag.