Dom sa på TV4 imorse att det nu konstaterats att vi har "meterologisk vår" i Stockholm sedan den 17 februari.

Och, idag kändes det verkligen vårlikt ute.

+14 grader i solen.

Mellan sambons 2 första jobbpass idag så åkte vi iväg så att sambon kunde lämna blod, och så att vi kunde ombesikta bilen sedan den nu är klar hos bildoktorn.

När vi kom hem mötte vi brevbäraren, som var ovanligt tidig här.

Och, idag kom mina tejprullar, som jag väntat på ända sedan i torsdags.

Jag har haft en någorlunda bra dag idag.

Mockade alla boxar själv idag.

Och, så gav jag mej på att städa lite hemma, med.

Det måste väl bli klart nån gång.   

Undras just om jag ska se till att vi gör till vana här hemma att ta en bit 70%-ig choklad efter maten varje kväll.   

Den 9 mars klockan 9:00 ska jag vara med om nästa koloskopiundersökning.

Den 19 mars kl:11:00 ska jag vara på Sabbatsbergs sjukhus för att vara med om ännu en upplevelse i en MR-kamera.

Förra gången (och första gången) som jag var med om en MR var 5 november 2013. Och, det gick inte alls bra.
Jag fick värre panik än jag nånsin fått i ett trångt utrymme. Fick avbryta pga paniken redan efter bara ett par minuter. (och fick ta bilderna i DT istället).

Sedan dess har jag sviter av denna upplevelse (PTSD) så svåra att jag inte kan se en bild på en MR utan att få panik, och jag får cellskräck om jag sitter i bilen och det kör en lastbil vid sidan om oss.

Den här gången har min läkare skickat remissen till Sabbatsberg och deras ÖPPNA MR.

Och, nu hoppas jag VERKLIGEN att jag klarar av det.

Det står i kallelsen att jag kommer att få något i blodet som slappnar av tarmens rörelser, och som kan påverka min syn.

DET vet jag inte om jag vill vara med om.

Och, lugnande vill jag INTE ha!

Jag vill vara vaken... inte drogas!

Men, vad är det med 9:or numera?

Född den 9:e...
Min mamma dog den 9:e (på min födelsedag)...

Koloskopi den 9:e kl.9

MR den 19:e...

Ikväll har jag stoppat inte mindre än 2 kroppar...

Den ena är min egen. Det jag stoppat i den var en rejäl portion av hemlagat (av mej) revbensspjäll och kokt potatis. Till det färdig bea.

Portionen var alldeles för stor... så nu kämpar min mage... *pusta*

Men, det var ju sååå gott!

Jag ser fram emot då jag kan ÄTA utan att "betala" efteråt, genom att magen får jobbigt.

Den andra kroppen jag stoppat ikväll är gosedjurets...

Så, det börjar nu närma sej... dagen då den lilla flickan får den här kompisen.

Vaknade, gick upp... tog medicinerna och fixade 2 knäckemackor och 1 kopp grönt citron-te till frukost.

Kramperna i magen var milda... och en stund efter att jag ätit så tog jag mej ut för att se om jag kunde få lite jobb gjort.

Jag fotade min ek... som jag fick av min mamma, från tomten i roslagen för några år sedan.
Den börjar bli riktigt etablerad nu.

En lastbil med 3 utländska killar körde in på gården och frågade sambon om var soptippen är.

Sambon pekade och beskrev vägen dit... och frågade om dom ville skänka brädorna, som dom tänkt kasta på tippen. Och, visst var det OK.

Så, jag fick hjälpa till... att köra avanten, med sambon och en av killarna i skopan... så dom kunde få ut brädorna, som hölls i ett hårt grepp av de övriga soporna.

Efter det så gick jag och mockade 4 boxar.
Det flöt på bra.
Träffade några stallkamrater också och pratade lite. Det var trevligt.

Då 4:e boxen var mockad hade sambon lunchfodrat alla hästar, och vi gick hem och tog lunch.

Och, efter lunchen åkte vi en tur till Uppsala, och gick in på Biltema och köpte reservdelar till bilen som fått 2:a på besiktningen, och nu behöver åka in till bildoktorn.

Inne på Biltema krampade magen ett par gånger. Men, i det stora så gick det bra.

Utanför dörren till Biltema satt en kille och höll fram en pappmugg oh upprepade (som ett mantra) "please, money.... please, money..."

Från Biltema åkte vi sedan direkt till ICA Maxi, hemma, för att handla.

Där, utanför dörrarna satt en kvinna och sträckte pappmuggen emot alla som gick förbi, med orden "Hej-hej, tack-sa-micke... hej-hej, tack-sa-micke..."

Jag känner mej obekväm då jag ska passera tiggare vart man än går.

Killen som säljer Situation Stockholm gör något för pengarna!

Jag mockar boxar och tar in hästar...

Varför kan tiggarna inte ens samla på pet-flaskor och aluminiumburkar, och panta dom?

DET gör ju vi!!!

Det kan ju inte kännasa värst värdigt att sitta hela dagar så där...

Väl hemma sen så gick jag med ut och tog in hästarna. Andfådd och med kramp i magen.

Men, jag klarade det!

Och, nu har jag, till Mello, ätit ostbågar.. och hoppas slippa sota för det imorgon.

Jag siktar på att morgondagen också blir en lite bättre dag.

...men, jag hoppas fortfarande på en bra dag mellan varven.

Åt fläskkarré, ris och bearniesesås till middag igår. Jättegott.

Magen hade inget emot det de första 5 timmarna efteråt, i alla fall.

Men, vaknade vid 6-tiden imorse av att magen bullrade högre än vad sambon brukar snarka.
Och, här är det bra - för att du ska förstå bilden - om du förstår att innan varje ljud som min mage ger ifrån sej så krampar den, hårt.

Med andra ord... Jag hade rejält ont i magen då jag vaknade imorse.

Låg kvar i sängen och slumrade till sambon kom hem vid 10:30. Då mådde magen lite bättre.

Men, attans vad matt jag är.

Gick upp, tog medicinerna (jag har köpt en dosett nu), gjorde frukost (2 ostmackor och 1 kopp grönt citron-te). Satt en stund vid datorn innan jag började äta... och, efter första mackan började magen igen.

Redan uppe i magsäcken... jag både känner och ser hur det rör sej där inne...

Jag vet ju vad som gör detta... Min läkare förklarade det senast då vi sågs.
Men, det gör inte situationen så mycket lättare för mej.

Det handlar om att tunntarmen viker sej precis innan förträngningen... och då blir det gasbildning i hela den del som är innan dess.

Och, det händer så fort jag dricker eller äter.

Hur som... framåt 15-tiden kände jag att jag måste ila ut och mocka hos Manne. Såg att Manne o hans matte var på ridbanan då jag kom ut.

Mannes box var vad jag klarade... innan jag fick gå hem och vila en stund.

För, jag var matt och det krampade i magen.

Jag tog mej ut igen på en liten promenad till brevlådan, medan sambon tog in alla hästar åt mej... efter att han mockat resterande boxar åt mej. (Jag har verkligen världens bästa sambo!   )

Träffade bl.a vännen som beställt gosedjuret, och gosedjurets tilltänkta ägarinnas storasyster, som red på stora, snälla Ramona på ridbanan.

Sen var det dags att gå hem igen, och vila.

Gick med ut ikväll vid kvällsfodringen och fixade medicinen till Manadis och hälsade på Óskadis.

Drack 1 dl vatten... och jisses vad magen blev bubblig av det.

Hur ska det gå att laxera inför den kommande koloskopin?

Om det inte kommer vidare igenom förträngningen...? Vad blir det då?

Vi pratade lite om det, min läkare o jag sist. Och, han föreslog att jag skulle hålla mej till flytande föda veckan innan laxeringen. Och, sedan dricka laxabon långsammare än vanligt.

Istället för att dricka 1 liter i timmen så ska jag ta 1 liter på 2 timmar, eller nåt sånt. Och, hinna märka i tid om det inte fungerar.

Jag fick kallelsen till koloskopin igår.

Den ska äga rum måndagen 9 mars kl.9:00 (så den morgonen måste sambon få ledigt, för att kunna åka med mej till sjukhuset)

Jag har kommit till varv 39 på gosedjuret.

Idag var en lite bättre dag än igår.
Igår lyckades jag med stor möda ta mej igenom 1 box... sen var jag tvungen att gå hem och vila. Magen sprängde och skar.

Idag har det inte gjort fullt så ont i magen... men jag är matt och skakig så det har mest blivit till att vara inne och vila.

Jag åkte med sambon då han skulle tanka, och då kändes det verkligen vårligt ute. Liksom igår.

Då vi skulle ta in hästarna så fick jag ge upp efter 4 hästar, och tog lite tid hos Óskadis istället.
Vi bäddade "hästens säng". Härligt att hon börjar fälla vinterpälsen nu.

Sist vi var på Danderyds sjukhus så bestämde jag mej för att försöka gå på konstrunda på sjukhuset sen, när jag är inlagd och inte får ligga stilla.

Det finns säkert massor av konst kvar att upptäcka.

Idag skulle min morfar ha fyllt 103 år.
Jag tände ljus i mammas blomsterland för honom, sedan lillasyster påmint mej om det.

Gosedjuret börjar ta form...

 
Nu är det dags att lägga sej... och hoppas att magen mår bra imorgon... och att jag orkar jobba "fullt ut" igen (så "fullt ut" som det går, då man går på lågvarv - det blir bättre efter operation och läkning. *måste tro på det*)

Helt plötsligt, strax före 15 idag, så slog det mej att jag kanske inte tagit min medicin.

Ingen minnesbild alls av att jag skulle ha tagit medicinen.

Jag brukar ta den tillsammans med äppelmos, på en matsked, som jag diskar efteråt.
Skeden var torr... jag mindes inte att jag skulle ha hållt i äppelmosburken eller medicinburken.

Medicinen det handlar om är Entocort, som jag tar 3 tabletter av per dag á 3 mg = 9 mg/dag.

Man får INTE bryta den. Utan den ska fasas ut långsamt.
Jag har fått biverkning i form av nässelfeber en gång då jag fasade ut den... så, nu blev jag riktigt orolig, eftersom jag inte vet hur fort man blir hur sjuk om man faktiskt tar 0 en dag då man dagen innan tagit 3.

Jag ringde 1177 (Vårdguiden /sjukvårdsupplysningen) och frågade vad jag skulle göra.

Första syrran kunde inte o ville inte råda, utan skickade mej vidare till en syrra som i sin tur frågade en jourläkare.

Hon återkom till mej och sa att jourläkaren sagt att jag INTE ska ta något idag.

Då vi lagt på ringde jag och berättade för dom på IBD-mottagningen, på deras telefonsvarare. Och, strax efter jag lagt på så ringde jourläkaren upp mej.

Han sa då "ta 2 tabletter idag och sedan 3 som vanligt" Han sa att det inte var någon fara om jag idag råkat ta 5 då. Eftersom jag var mer säker på att jag inte tagit alls så var det bättre att råka ta 5 än 0.

Nu har jag satt en lapp på insidan av skåpet där jag har medicinen, och hoppas att jag kommer ihåg att kryssa för att jag tagit.

Det här är första gången på 5 år som jag missat eller inte kommer ihåg... och tyvärr handlar det om minnet och stressen i att ha så mycket i huvet.... eller nåt.

Jag hoppas verkligen att det inte ska bli någon vana att hamna i såna här situationer.