Dags att göra en långsam resa. Lite tung också.
Jag hoppas att det går bra, och att vi snart är hemma igen...

Det är tydligen "vinter" ute... Och, snön är inte långt borta.

Den får gärna dröja tills vi kommer hem igen!

Berättar sen hur det gick.

...och, vad vi då gjort...   

Fick sms från City Gross (eftersom vi är Förmånskunder - alltså vi har deras förmånskort, så vi kan självscanna) och dom informerade om att dom idag hade "kundklubbskväll" och skulle bjuda på provsmakningar och massa bra erbjudanden i butiken mellan kl. 15 - 20.

Eftersom vi skulle till Apoteket, vägg-i-vägg (för att hämta ut det jag ska ha för att förbereda inför koloskopin i nästa vecka) och eftersom vi behövde handla mjölk... så hamnade vi då på City Gross. Skulle kolla deras kött också, och fick hem mera revbensspjäll (39.95/kg) *mums*

Jag hittade ett ridtäcke i neongult med reflexer och fleecefoder till Óskadís. Men, väntar med att köpa tills vi har mer pengar, och jag har kollat att det inte finns till bättre pris nån annanstans.

Och, så var det då det där med provsmakningen... Vi smakade på tranbärsjuice (det var gott) och tacos (det var också gott). Har aldrig ätit tacos innan. Förvisso var detta inte i de där hårda tacoskalen. Men det var färsen, majs, gurka och 2 sorters "såser". En med avocado (jag har aldrig smakat på avocado innan). Till deta var det nacho chips eller vad det nu heter.

Gott var det.
Och, så bjöd dom på en pytteburk Coca Cola till.

Dom hade fler ställen i affären där dom bjöd på provsmak av yoghurt, juice, chokladmousse, kaffe mm

Har tänkt ett tag nu, att det var ett tag sedan jag hade korsord att fördriva tiden, och att distrahera mej, med. Och, idag behövde jag inte tänka så längre... då jag kom upp till stallet o hittade en present till mej hängande på Omar's box.

Omar's matte var där också... och klippte Omar.
Så, jag kunde tacka genast!

Det här var precis vad jag önskat ett tag, och behöver!

Då jag, just före 17-tiden, kom ut i hagen och skulle ta in Manadis, så tyckte jag att höstfärgerna på skogen i bakgrunden och Manadis i förgrunden var en så fin bild.... Knäppte därför... Men, tyvärr återgav inte kameran tillräckligt för att man skulle få med hur fint det verkligen var.

Orkade mocka igenom 4 boxar ordentligt idag, samt ta in nästan alla hästarna.
Så, idag blev en dag på plussidan.

Imorse vaknade jag med "sockerdricka" i kroppen... kastade i mej kortison-tabletterna, då jag blev orolig att det faktum att det gått mer än 24 timmar sen förra dosen var orsaken...

Och, ända fram till lunch hade jag obefogad mjölksyra i benen.

Men... då jag sen väl gick ut, vid 15-tiden, så orkade jag mer än igår.

Utgår nu ifrån att morgondagen blir ännu bättre!   

Gick ut och mockade de 3 boxar som för dagen är mitt jobb. Kroppen värkte, och benen var matta.

Men, solen sken, och färgerna på träden var så vackra. Fick några bilder, och hoppas dom inte blev alltför suddiga - då mina händer inte är lika stadiga nu som de var för nån månad sedan.

Det är tur att hösten är en vacker årstid. Annars skulle man väl bli deppig över att vi går emot mörker och kyla.

Satt och åt lunch, och tittade ikapp på Debatt från i torsdags, då sambon kom in. Med sej hade han en vit papperskasse som han höll rätt högt och sa att detta var till mej.

Jag tog emot kassen och tittade ner i den. Kände genast hur jag blev alldeles varm inombords.

I kassen låg en bukett vackra rosor och ett kuvert.

Öppnade kuvertet, som innehöll ett jättegulligt och sött kort, och texten som avslöjade avsändaren.

Pelle & hans matte ville ge mej denna solstråle och värme, med önskan om att jag ska fortsätta att krya på mej.

Ofrivilligt kastades jag känslomässigt in i framtiden och den, för mej, ännu okända tiden kring och efter den operation som ska ske.

Då kommer jag att ligga kvar på sjukhuset i några dygn... och kommer att vara ännu längre bort än vad jag är nu. Jag ser inte fram emot den tiden.

Jag blev så jätteglad för denna gest, och för de underbara rosorna samt kortet!

Buketten har fått bästa tänkbara plats!

Stort och varmt TACK!!         

Jag har sedan i våras burit på en stark oro och en stor sorg. Något jag inte kunnat prata om.

Det har naturligtvis tärt på mej.

Det började med att min lillasyster ringde och berättade att våran mamma åkt ambulans till sjukhuset efter att ha varit extremt andfådd hemma i 2-3 dygn. Till sist gick hon med på att låta min lillasyster ringa min storasyster - som i sin tur larmade ambulansen.

Mamma blev inlagd i ca 1 vecka, och under tiden på sjukhuset mådde hon bättre än på många år... sedan hon fått rätt mediciner för hjärtat.

Hon hade vätska i ena lungan, tillföljd av att hjärtat inte slagit som det skulle. Det var otätt på en klaff.

Men, med vätskedrivande och med rätt hjärtmedicin blev hon bra igen.

Däremot hittade dom en förändring i lungan, som dom gick in för att ta reda på vad det var.

Efter diverse provtagningar... och nu hade det gått ett par månader... så konstaterades att det hon har i lungan är en metastas från den hudcancer hon haft i hårbotten, och som opererats bort i vintras... och som dom efter det kollat o sagt "Den har inte spridit sej"

Jag undrade redan då hur dom kunde veta att den inte spridit sej då dom inte kollat igenom hela henne.

Tänk om dom hittat metastasen i lungan redan då?

Nu hittades den pga att hjärtmedicinen inte längre funkade, och hon åkte in pga det.

Jag har haft så dåligt samvete i flera månader nu. För, mamma vill ha min hjälp att sälja bilen... och jag har inte hunnit... och senaste månaden har ju jag varit så sjuk själv att jag inte vågat ringa och höra mej för om hur det är med henne.

Idag ringde mamma. Hon hade varit hos en av alla läkare. Den enda som tydligen är rak och ärlig med henne.

Han hade berättat för henne att hon har max ett halvår kvar att leva. Att inget finns att göra.

Hon har fått problem med sina fötter pga att blodkärlen är blockerade på flera håll. Fötterna värker ständigt och dom är extremt svullna och såriga samt en tå på varje fot är svart...

Läkaren sa att man kan amputera båda fötterna, men att det möjligen endast förlänger hennes liv med nån vecka, om alls.

Min lillasyster är arbetslös och bor fortfarande hemma.

Hon tar hand om mamma dygnet runt.

Och, den dag vår älskade mamma inte längre finns kvar på denna jord så får min lillasyster ett helvete - då hon blir bostadslös... och chanslös...

Vad för jobb kan hon söka, då hon aldrig haft någon riktig anställning, och är född på 60-talet?
Nån som kan tipsa?

Jag mår verkligen inget vidare... Jag är så ledsen...

Kändes bra i magen igår kväll, då jag gick o la mej. Satt i sängen och stickade på en hundtröja till vid 2-tiden.
Jag är inte säker på om det blir en bra tröja till Gucci eller Rabalder. Det får visa sej då den är klar.

Det känns nu, just efter frukost, som att jag är lite starkare idag (än jag var igår). Och, jag planerar redan dagens middag: Kokt torsk med äggsås.

Har vägt mej varje dag sedan jag pratade med dietisten senast, och har legat stilla på 57kg.

Idag sa vågen 56kg.

Kanske tappar lite nu när jag jobbar med att mocka boxar samtidigt som jag har feber osv.

Tur att näringsdrycken - med chokladsmak - är god! Som godis!

På med skor och headband... och ut på jobbet!

Upp tidigt och iväg på hästtävling.
Åkte hem en sväng mitt under dan, för att fixa med jobbet, och sen tillbaka.

Sista klassen skulle vara ca 17:30, men blev lite framskjuten. Och, vårt ekipage gick i absolut sista gruppen... Då, hade det regnat i nån timme, och vi var ordentligt blöta.

Men, vilken underbar upplevelse det var att få stå på första parkett och bevittna då dom gjorde sitt absoluta personbästa resultat, och dessutom gick vidare till morgondagens A-final.   

Detta innebär att vi ska iväg imorgon bitti igen, samma tid.

När vi skulle lasta var det mörkt, och det regnade... Men, Ess var så snäll, och gick rakt in och vi kunde styra hemåt... i ösregnet. Trötta och glada.

Väl hemma hade värsta monsunregnet utvecklats, och vi fick mer eller mindre vada ut i hagarna och hämta in de hästar som ännu var kvar ute.
Stort TACK till er som tog in hästar i förväg åt mej idag! Jag skänkte er många tacksamma tankar då jag gick i ösregnet och hämtade in de resterande.

Nu är vi hemma. Trötta och frusna. Och, om ca en halvtimme är det dags att ta sista promenaden för kvällen - och natta hästarna.

Sen får vi sova, och samla energi till imorgon.

Förhoppningsvis får jag video på morgondagens bedrifter i A-finalen.

Jag har gått och gått och gått idag... Och, jag har också upptäckt att mina anklar är jättesvullna!

Varför svullnar anklarna?