Vaknade runt halv 8 och hade enormt ont i magen.
Tog medicinen och gick ut för att mocka, medan sambon ännu släppte ut hästarna.

Det gick trögare än vanligt att mocka, vilket det brukar göra då jag inte mår bra.

Så, när sambon var klar hade jag fortfarande 3 boxar kvar att mocka, men tänkte att jag kunde ta dom senare, just innan insläpp. För, så snart vi ätit frukost skulle vi åka på våran runda för att besöka ett antal släktingars gravar, och bl.a tända ljus .

Sambon la sej att vila medan jag åt min frukost och försökte kurera magen, som verkligen krampade värre än vid värsta skovet... och det ska den ju inte då jag äter full dos kortison, vilket oroade mej mycket.

När klockan började bli mycket så väckte jag sambon, och vi styrde bilen söderut, trots att min mage ännu krampade.

Vi hämtade upp lillasyster, och åkte tillsammans, vi 3, till Farmor & Farfars grav i Västerhaninge.

Både jag och lillasyster kände sorgsenhet över att gravstenen såg ännu mera sunkig ut nu än sist... och att det är uppenbart att den som har ansvar för graven inte tar ansvaret på allvar.
Vi kom fram till att jag måste göra ett nytt försök att få överta skötseln och ansvaret för mina älskade farföräldrars grav.

Vi satte igång att pynta, med ljus och krans...

Men vi kände att så här kunde det inte få se ut...
Så, vi tog helt "enkelt" och gjorde rent framsidan av gravstenen.
Lillasyster gjorde det största jobbet. 
Och, sen kändes det mycket bättre!

Då vi kände att vi var nöjda för den här gången, hos Farfar & Farmor, så åkte vi norrut igen.
Och, stannade vid Skogskyrkogården...

Där besökte vi vår Mosters grav.
Det var första gången för min del. Lillasyster var där för många år sedan.

Den graven såg lite bortglömd ut, då det saknades växter, och texten på gravstenen har börjat växa igen av mossa.
Men, det var glädjande att se 2 lyktor, varav en innehöll ett utbrunnet gravljus.

Vi tog bort det utbrunna gravljuset och ersatte det av ett nytt, som vi tände.

Vi stannade en stund och pratade om, och med, Moster (som inte tyckte om att bli kallad moster... men det var ju det hon var - våran mors syster).

Sedan gick vi för att undersöka om en gammal grav - som lillasyster och mamma länge trott var borta - faktiskt fanns kvar. Och, till vår stora glädje så gjorde den det.

 
Men, det satt en lapp som talade om att gravrätten återgått till Kyrkogårdsförvaltningen.
Så, den graven försvinner väl snart. Men, än finns den. Och, vi fick en chans att en gång för alla besöka vår mormorsmor & mormorsfar (vår mammas morföräldrar / vår mormors föräldrar).

Vi presenterade oss - som deras dotterdotterdöttrar - och tände varsitt ljus för dom.
Och, vi memorerade var graven fanns... så att vi ska veta sen, då den är borta, var den en gång fanns.

Då vi kände oss så nöjda det gick att bli, då man har svårt att slita sej, så styrde vi kosan mot vår egen grav (där vi ska ligga senare). Alltså, den familjegrav där vår Mamma, hennes föräldrar och hennes farföräldrar ligger.

Vi var nu rejält regnvåta och fusna.
Men, det hindrade oss inte att pynta graven med gravdekoration som jag köpt och 3 gravljus.

Först hade vi tänkt tända 5 gravljus - 1 för var person som ligger i graven. Men, sen fick det bli 3 - 1 från oss var (Lillasyster, jag och sambon). Och, då överöste vi inte graven... utan lämnade plats om storasyster skulle komma med något.

Vi tyckte det blev fint!

Och, då vi var där så började det skymma, och man kunde verkligen börja ana hur fint det skulle bli under natten med alla ljus.

Det var en hel del människor på alla 3 kyrkogårdarna. Och, det gjorde mej glad att se så många bry sej om sina nära och kära och deras gravplatser.

Då vi kom hem tände jag - helt enligt vår (min o sambons) tradition - ljus här hemma.

Jag tände ljus i blomsterrabatten (som varit till min mammas minne hela 2014). Och, inräknat i dessa ljus är ALLA dom som vi inte besökt under dagen.

Det skulle hon fyllt idag, om hon fått leva och ha hälsan.

Ikväll och inatt brinner ljus på graven, dit lillasyster gick ensam, då jag inte hann... och här hemma, i den blomsterrabatt som jag anlade med frön och andra växter i våras, i min mammas anda.

På flera håll i Sverige har folk idag samlats och ridit tillsammans. Dom har gjort det efter att dom sms'at 2x50:- till ett nummer som går till insamling för BröstCancerFonden / Cancerfonden.

I vårt stall var det en hästägare som pimpade sin häst, och begav sej några mil per bil (och trailer) för att sluta upp med andra ryttare, och rida tillsammans.

Tinkern Kate blev en "My Little Pony", innan dom åkte hemifrån.

Så här fann jag Kate och hennes matte då jag kom ut, och upptäckte, till min glädje att dom inte åkt hemifrån ännu. Jag ville ju så gärna vara med och se förvandlingen...

...och dokumentera den...

Vi börjar med den ROSA mulen, förståss... För den har hon ju helt naturligt...

En My Little Pony som ska gå en ritt på 1½ timme för att stödja BröstCancerFonden ska självklart ha ROSA MAN.

-Vad gör du?
-Ska jag ha färg i luggen med?

-Du kan inte mena allvar???
-Vad GÖÖÖR du???

-Mmm... Jo...
-Jaja... Det är väl OK...

...och så kom "pricken över i'et", där jag och matten fick våra viljor igenom... och där det höjdes röster emot vår idé...
På högra skinkan sattes riktigt snyggt den viktiga symbolen!

Alltså... Bara kolla den manen!!

-Jag har en hel del åsikter.... Faktiskt...!

Färdiga för avfärd...

Ja... Du har förstått...!
ROSA BANDET - förståss!!

Off we go...!

Mot Rimbo!!!

Nu blev inte ritten riktigt som det var sagt...

Enligt inbjudan skulle det komma 27 ekipage, och rittens skulle gå från Rånäs IP till Rimbo. Och, man trodde ju att det skulle uppmärksammas på något sätt. Om inte annat så genom att allmänheten såg gänget.

Men, ritten gick genom skogen... Och, dom vände tillbaka till IP'n innan man nådde fram till Rimbo.

Så, dagens känsla, så här efteråt, är att:
Vi fixar något senare!
Till Välgörande ändamål.
Med större uppmärksamhet och "ripple effect".

Jag har redan börjat skissa på det.
Och, jag ser till att det hela kommer att sändas via någon form av webTV.     

Men, under tiden...:   

Jag var med i en hundgrupp på Facebook, där det dök upp en bild på en hund med kopplet precis bakom öronen och som "skar in" under hakan då huvudet hölls upp i kopplet.
Syftet var att få hunden att stå fint. Men, i mina ögon såg det obehagligt ut. Och, jag vet hur folk har fördömt då Cesar Milan sätter kopplet precis där... Att det stoppar syret från att ta sej ner till lungorna. Alltså att hunden stryps.

Jag frågade om varför man hade kopplet så... Och, många fler frågade och diskuterade detta.
Minst 18 pers gillade min fråga.

Jag frågade om rasen... ifall den ska se ut så vid utställning... om den ser ut så även utan stryp...

Jag fick svar att det var en amstaff, och att den ser ut så...

Jag googlade på bilder på amstaff, och hittade en bild där en hund stod NÄSTAN lika med huvudet, utan stryp.

Så, jag laddade ner bilden, och tänkte posta den med orden att jag nu sett en hund som såg ut så utan stryp...

Men... då var jag utkastad.

Jag skrev till admin och frågade varför jag kastats ut. Jag hade ju bara frågat och bett om undervisning...?

Jag fick till svar - av en annan admin - att alla åker ut då det blir "tjafs" och att reglerna är såna.

Men, i reglerna står ingen om det.

Däremot står i reglerna att tillsägelse vid tjafs sker i tråden... vilket absolut inte skedde... utan rakt ut åkte jag.

Denna admin sa också att man åkte ut i 1 dygn... Det har gått nu, med råge. Och, jag är fortfarande utkastad.

Det kändes inte som ett särskilt trevligt ställe att vara på, då man kastas ut för att man inte tiger eller fjäskar...

Så, jag startade ikväll en egen grupp för Hundvänner på Facebook.

Välkommen dit!

Om man vill kunna läsa mina låsta inlägg så får man en "nyckel" av mej.
Denna nyckel är PERSONLIG, och det innebär att endast den som fått nyckeln är tillåten att gå in och läsa. Annars hade inlägget lika gärna kunnat vara öppet.

Eller hur?

Den här bilden är "en mall" som kanske kommer att dyka upp i olika former i inlägg i framtiden.
T.ex då jag visar hur jag rör mej över den yta som är "min värld".
Där det står "1"... Där bor jag.   

Vaknade vid strax före 7 imorse och hade smärtor i bröstet, som strålade utmed insidan av halsen upp mot käkarna.

Gick upp på toa, tog sen medicinen, och satte sen på mej kläder och gick ut.

Träffade sambon utanför övre stallet, där han höll på med utsläpp. Oskadis var kvar inne.

Jag tog ut henne i rundcorallen, och lät henne springa ett par varv åt vardera hållet.

Hon verkade må bättre än igår kväll, så jag gick ner med henne till hagen.

Mockade ett par boxar, innan folk började droppa in på gården för den månatliga ridkursen.

Gick sen hem och fick i mej lite frukost.

Det finns saker som tär på mej. Och, jag vet inte mer nu än vad jag gjorde för 30 år sen om hur man ska påverka den delen av livet som handlar om att inte behöva se de mina mobbade bara för att de är de mina.

Det och stressen över att inte klara av att bli ok i folks ögon... och att inte klara av att göra bra för alla...

Det påverkar min hälsa negativt.

Så, det är inte konstigt att jag levt nu i typ 4 dygn med bröstsmärtor, och alldeles för nära till tårar hela tiden.

Ska lägga mej nu... försöka en 8:e gång att se senaste avsnittet av "Det okända"... om nu inte Gucci söver mej igen, som han brukar.

Jag vill inte ens behöva tänka vad jag skulle göra om jag inte hade mina älskade hundar!

Denna hund skall vara livlig, uppskatta aktivitet och ha ett balanserat temperament.

Rasen skall vara uppmärksam och lättlärd, mycket social och trogen.

Den är vänlig och lågmäld, aldrig rädd eller oprovocerat aggressiv.

Hunden skall vara en gladlynt, lättlärd och sportig hund med förutsättningar för all-round-utbildning. Rasens högt utvecklade sociala kompetens ger den en märkbar förutsättning att anpassa sig till all sorts händelser och situationer.

Låter detta som en hund som Du skulle bli rädd om du mötte?
Skulle du bli rädd om du hörde den skälla?

Alla hundar stammar utsprungligen ifrån Vargen... sägs det... Men, även Vargen stammar någonstans ifrån.

Skulle Du bli rädd om du mötte denna:

"Hunden skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven 

sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra. Dess
vaksamma kynne och brist på jaktlust gör den till en idealisk
vakthund. Rasen är varken ängslig eller aggressiv. Typiskt för rasen
är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad
och lång livslängd."

Dom hade öppet hus på byggarbetsplatsen här intill, där vi kommer att få ett industriområde. Så, vi åkte in en sväng dit på väg söderut.
Sambon tog en hamburgare (som dom bjöd på) och vi träffade lite bekanta (djurkunder) och småpratade lite, innan vi åkte vidare söderut.

Jag kände mej faktiskt lite extra glad just den här söndagen. För, vi skulle ÄNTLIGEN kunna ta oss till dottern för att gratta dotterdottern på födelsedagen. Den första födelsedagen av 4 möjliga.
Och, vi hade även presenter med oss.
Våra barnbarn har inte precis lärt sej att vi är detsamma som presenter - på "gott och ont".

Då dom träffar oss så är det just det - dom träffar oss.

Viljan och önskan om att ge dom presenter till födelsedag och Jul osv finns hos oss, men livet kommer alltför ofta emellan, och hindrar oss ifrån att kunna få den typen av relation som vi i grunden önskar.

Och, det började redan med deras mamma... vilket också känts så tungt och jobbigt, och som jag önskat kunna jobba oss ifrån.

Hur som... den här söndagen skulle det nu äntligen bli dags: Vi skulle på barnkalas!

Vi droppade in en stund senare än barnen, och det var nog bra. För, då blev det inte så stojigt, totalt sett.
Då vi anlände - just innan födelsedagsbarnets mostrar och kusiner - så var alla barn i trädgården, och de flesta hoppade i studsmattan.

Jag fick en bild på en av dottersönerna, då han skulle visa mej lite tricks:

Vi kunde tyvärr inte stanna så länge, eftersom vi hade hästar att hämta in hemma.
Men, det blev väl ett par timmar i alla fall.

Och, presenterna blev uppskattade.
Ett par byxor och en T-shirt som jag valt i affären, 1 par sockor som jag stickat och ett par plastmallar som man ritar efter då man ritar djur och maskiner mm. Ritmallen satte hon mej på genast, och beställde alla djur, medan hon matade mej med kakor. Gullungen!

På väg hem sen fick jag ett infall att vi skulle åka in till mina farföräldrars grav, då vi passerade kyrkogården på motorvägen. Men, sambon röstade bort, så vi åkte förbi. Det skulle tagit lite för mycket av den dyrbara tiden för insläppet, innan solen gick ner.

Väl hemma sen, under kvällen, då jag satt med släktforskningen, så insåg jag att det var min farmors födelsedag.
Så, jag skulle nog ha åkt in till graven då.
Jag tände ett ljus här för henne, istället.

Nu siktar vi på nästa kalas hos dottern och hennes familj.
Tror bestämt att det blir i november.