När ICA Maxi inte hade några garner i början av veckan (av det nya annonserade garnet) så trodde jag först att det varit så poppis att jag inte hann se ett enda nystan.
Men, sen såg jag skylten där det stod att garnerna var försenade, och skulle komma på torsdagen (som igår).

Ikväll, då vi tog en sväng till ICA Maxi, för att "proviantera", så hittade vi lökar att sätta ner i jorden - så det kan blomma i vårrabatterna... och så var jag ju tvungen (som vanligt) att titta in på garnavdelningen.

Och, vem trodde väl nånsin att jag skulle kunna gå därifrån utan att ta med något hem?

Idag var det, dessutom, min kära sambo som ställde sej och räckte fram 3 nystan lila. Han vill ha en lila luva/mössa.

Jag bytte ut det 3:e lila nystanet mot ett svart, då jag tänkte att det kan bli snyggt med lilla och svart.

Men, så såg jag ju min gröna färg... den sommaräppelgröna färgen som min Óskadís fick då jag köpte det fina gröna blingpannbandet till henne (som för ca nån månad sedan stals ur sadelkammaren, tillsammans med mitt träns).

Har sedan dess känt att jag ska försöka byta färg till henne... men, jag gillar ju fortfarande färgen. Och, dessutom har jag ju smycken på G (som jag tillverkar) i den färgen... så, jag ryckte till mej 2 nystan.

Och, så ett i cerise.

Kanske kan bli 3 luvor av dagens garnskörd.

...att det finns goda människor som hjälper övergivna djur...

By cleaning and moving things out, you create more room for new things to come in. #inspiration

— James Van Praagh (@JamesVanPraagh) August 31, 2014

Efter att Óskadís nu gått några veckor i en hage med i stort sett inget gräs, utanför mitt fönster, så fick hon, och hennes dotter Dísa, nu gå ut i en av sommarhagarna med sina kompisar.
Att dom gått i den gräsfattiga hagen är för att dom annars skulle bli alldeles för tjocka på det betet som finns nu i deras vinterhage.

Så, imorse släppte vi ut stona i sommarhagen, och Óskadís och Dísa träffad för första gången Tindra.

Ett par timmar senare kom 3-åriga Vera in i flocken, med.
Hon kom ny till gården igår kväll. Och, hon o Sól ska nu gå i denna sommarhage ihop i 1 månad.
De övriga stona kommer att gå där dagtid.

Jag får egentligen inte vara ute i solen - enligt den nya medicinen.
Men, jag smorde in mej med solskyddsfaktor 50+ och var bara ute den stund som det behövdes för att filma.

Strax ska jag gå ut och mocka i hagen som Óskadís nu inte ska gå i längre.

Tänkte bara att det kanske kunde bli lite mulet först. För, trots att jag smörjer in mej så har jag känningar på att det blivit lite mycket sol på vissa håll, i bakhuvudet, armarna, kinderna...

Försov mej idag.
Så, nu blir det knappt om tiden för att mocka alla boxarna, och sedan ta bilen för att åka och hämta upp lillasyster.

Ikväll ska min Oskadis till tandis.

Igår kväll var himlen riktigt vacker. Kände mej lite kluven till att solen gick ner, för dels ville jag ha bort den från min hud... men, så blir det ju så mörkt sen.

Imorse, vid 5-tiden då jag gich så var allt frid och fröjd. Men, ca 3 timmar senare så mådde jag inget bra alls. Jag mådde lite illa, skakade inifrån och ut. Hade yrsel.
Jag gick upp... tog kortisonmedicinen, och gick sedan ut en stund. Mockade klart mina boxar och försökte att akta mej för solen.

Ikväll har jag tagit den här medicinen för 3:e gången... och jag hoppas verkligen inte på biverkningar mera nu.

Imorgon ska vi visa upp sommarstugan för fotografen. Och, väl hemma sen så ska Oskadis till tandis.

Kände mej väldigt osäker och rädd beträffande min nya medicin. Sov oroligt hela natten.
Ringde direkt på morgonen till IBD-mottagningen, och berättade för dom på svararen om min oro.

Blev uppringd några timmar senare.
Vi pratade om medicinen fram och tillbaka ett par vändor och jag gick sedan med på att ge den en chans.

Min största rädsla är det som står på Fass om att denna medicin kan trigga igång en stor mängd olika Cancer-sorter.

Jag har mist rätt många anhöriga till Cancern, så jag är rätt så rädd för att drabbas själv.

Då jag skulle ta den 1:a dosen (tabletten) så grundade jag med en stor portion mat. Mitt i måltiden svalde jag tabletten. En stund senare blev jag orolig i hela kroppen och lite illamående.

Det avtog efter ca 15 minuter.

Jag vet inte om det var en reaktion på medicinen, eller om det var ångest för vad som skulle kunna hända.

På onsdag morgon måste jag nu in och lämna blod, för provtagning.

I fortsättningen är det blodprov på onsdagar som gäller... så dom kan hålla koll på hur medicinen agerar, och stoppa i tid om det behövs.