Hade tänkt åka till gravarna idag (alla 4). Men, då sambon fick jobba extra så blev tiden för knapp.

Därför gjorde jag så gott jag kunde.

Hade tänkt höra med lillasyster om hon ville följa med.
Och, så åka till Farfar & farmors grav, och ta hand om det röda hjärt-ljuset, så att det kan lysa där äver över Julhelgen, sen.

Och så gå in i kyrkan (den där mina föräldrar gifte sej, och där jag är döpt - av samma präst) oh där tända ett ljus för min pappa, på fars dag.

Och så åka till Skogskyrkogården och titta till de 2 gravarna där, som vi var och besökte på Allhelgona.

Och, så till "våran" grav, där mamma, mormor, morfar och morfars föräldrar ligger.

Blev påmind, ikväll, av lillasyster, om att det IDAG hade varit våran mormors 104-årsdag.

Så, då hade det ju verkligen inte varit så dumt om vi kunnat ta oss till graven och tänt ljus för henne.

Jag tände därför ljus för både MORMOR och PAPPA här hemma!

Vaknade, och gick upp, lite senare än planerat... Det första jag såg då jag tittade ut genom köksfönstret:
 

Det inbjöd inte precis till att gå ut, före frukost...
     

Men, jag hade ju en häst att medicinera...
 

När jag ändå var ute så passade jag på att ta mej igenom mockningen i ett par av boxarna, innan det var dags att gå hem och äta frukost.

Gucci, som var med ute, tyckte helt klart att frukost var mycket bättre än blöt och kall snö.
 

Det har bara varit blötsnö, hela dagen. Och, nu på kvällen är nästan allt borta.
Bara en massa kallt vatten och lera överallt.

Jag tycker det räcker om det kommer tillräckligt med snö för att täcka marken, och ligga fint på träden. Och, max -5 räcker.

Då går det fortfarande att vara ute. Och, det blir ljusare då solen går ner tidigt.

I Sockstickeklubben på FB är det nu en ny månadssocka att sticka. En som är lite inspirerad av lovikkavantar.

Jag testar på ett Big Verona, för att se om det lönar sej att leta upp mina 7 bröder, för att sticka den här månadssockan i det garnet.

Det blir, hur som, sockor att ha inne... lite som tofflor.

Fick brev igår, från min Gastro-läkare, som berättade att svaret kommit från bentäthetsundersökningen.

Och, jo... jag har benskörhet, vilket innebär att jag närsomhelst kan få fraktur i ryggen eller höfterna, genom att lyfta tungt eller typ rra mej som jag brukar.

Han skrev att han nu skrivit ut mediciner. 2 sorter. Den ena var en som jag måste ta för att bygga upp skelettet, tydligen.
Men, den kommer jag inte kunna ta.

Tabletterna är alldeles för stora - 3 cm - och jag kan knappt ens svälja en alvedon.

Dessutom måste jag ha god tandhälsa innan jag påbörjar den... och dit är nog vägen rätt lång.

Biverkningarna av den medicinen är heller inte att leka med.

Här handlar det tydligen om Pest eller Kolera.

Förbli - och bli värre - benskör, eller leva med hemska biverkningar som kan ta ihjäl mej.

Och, ska jag sluta jobba nu... innan jag bryter mej?

Ska jag sluta leva...? (Jag har ingen försörjning... om jag inte jobbar... eftersom FK inte tillåter mej sjukskrivning - trots alla pengar jag betalat in i skatt)

Det känns på allvar som att det jag nu måste prioritera är att städa upp (så sambon slipper sen), skriva testamentet (så sambon inte står helt utblottad, och inte får behålla sina egna pengar annars) och säkerställa att jag har rätt att bli begravd i familjegraven där mamma liggger...

Och... så försöka hitta en ny väg till försörjning.

Jag vägrar att sätta mej nånstans och säga "hej" till folk.

Att sticka sockor (och annat) och att designa och tillverka smycken och andra saker... kan jag försörja mej på det?

Varför måste det enda vara mediciner omöjliga att inta, och fullpackade med svåra biverkningar?

Finns det ingen annan behandling för/mot benskörhet?

Detta är ett låst inlägg. Det innebär att du kan läsa detta om du har fått en "nyckel" av mej.

Har du fått en nyckel så förväntar jag mej att du också låter detta bli en "dialog" mer än en "monolog".
Man går ju inte hem till folk och spanar, lyssnar, tittar och utan ett ord... eller hur?

Här är du hemma hos mej!   

Med det sagt... så kommer nu mitt inlägg:

Kom hem idag, på morgonen, efter att jag varit ute och mockat hälften av dagens boxar, och sambon hade fodrat och släppt ut alla hästar.

Höll just på med frukosten, då sambons telefon ringde.

Det var gårdens ägare.

Han frågade sambon ifall det hänt V något. (V är vår hyresvärd (annan än gårdens ägare), arrendatorn på gården tillika sambons arbetsgivare).
Sambon svarade att han inte visste något om något som skulle hänt.

G-ä (Gårdsägaren) frågade om V är här något. Och, sambon svarade att hon är här varje dag.

G-ä frågade efter telefonnummer till V, eftersom V inte svarar då G-ä ringer. Sambon svarade att han inte kan hennes nummer utantill men att hon finns på eniro.

Då dom lagt på fick jag veta att G-ä är jättearg och trött på V, och att han sagt till sambon att han nu tänker säga upp arrendet.

Det innebär för vår del att vi blir bostadslösa... om vi inte lyckas få ett eget arrende, där vi får ett stall till torpet - vilket vore toppen!

Så, idag måste jag, på allvar, (igen) röja här och köra saker till förrådet.

Och så måste jag försöka regga företag, så att vi kanske kan få hyra själva sen, då.

Såg att Fråga Doktorn på SVT skulle handla om psykisk ohälsa, och kollade in på svtplay.
Dom sa tidigt att det efter programmet skulle gå att chatta med dom, så jag gick direkt på chatten och ställde där min fråga...
Satt sen och läste frågor o svar i väntan på svar på mitt...

Och... det är SKRÄMMANDE att se hur pucko svar dom flesta fick!

Här griper dom efter halmstrån... och får fullständiga "goddag yxskaft" tillbaka!?

Jag hoppas VERKLIGEN att ingen av dom tar steget och gör illa sej pga detta!

exempel...

Nu lägger jag ner mina försök till att få hjälp!

Det tär på en att be om hjälp och bli dissad efter att dom läst journaler från för "100" år sedan.

Senast nu så sökte jag hjälp efter att jag blivit skadad av MR-kameran 5 november 2013.
Ingen verkade kunna hjälpa till... Inte ens på Danderyd, där det hände... och där det finns ett traumacenter... (vad dom nu gör där?)...

Till sist - efter ett otal samtal per telefon med kuratorn på DS - så remitterades jag till Sollentuna... Samma ställe som hänvisade mej till "Svenska kyrkan" för 4 år sedan (efter att dom läst mina journaler från förr) och helt släppte det där med att få in mej i systemet med sjukskrivning osv...

Och efter att dom helt struntat i varför jag var där från början - för att jag var så skör att jag inte kunde ta till mej min diagnos (Crohn).

Dit remitterades jag nu... när jag pga min PTSD... blivit skadad av MR-kameran för 1 år sedan... och är LIVRÄDD för operationen som väntar, och vården över huvudtaget...
Tappade all tillit jag byggt upp när jag såg hur min mamma misshandlades... 

Och, vad hände då?
Jo, ett samtal med läkare... som skulle kolla mina gamla journaler... och kom fram till att hänvisa mej att ta kontakt med "AktivBalans"... vad det nu är...

Sjukskrivningen?
Och resten...?
Ska DOM ta hand om det???

Skulle inte tro det!

Varför kan inte DS ta hand om det som händer på DS???

Nu söker jag inte hjälp fler gånger!
FYRA dissningar får räcka!

Fittja före 2004
Upplands Väsby 2004

Sollentuna januari 2011

Sollentuna oktober 2014