...det är också en hel del mer med 1 januari.

bl.a

• Början på nytt år
• Första dan på allt det nya som ska gälla på nya året
• Rätt sida om nyår, och mot våren går vi nu

osv...

Om en liten stund ska vi åka till gården som inte är här och mata och släppa ut 4 hästar, mocka osv.

Sen, ska jag mocka 6 boxar här hemma.

Nån gång i eftermiddag kommer Linus matte och då får han åka med henne hem.

Och, så kanske vi ska till sjukhuset...

Tänkte fortsätta att röja och städa här hemma också.

Vaknade idag med smärtor i mellangärdet och hoppas det släpper snart.

God fortsättning, allihopa!

 
...ligger Linus och sover...
Utanför hörs en enstaka fyrverkerismäll nån gång ibland... och på TV'n börjar Monk på 8:an.

Så, jag parkerar mej i sängen och tittar på Monk.
Hoppas att jag får ro att sova sen.
Men, orolig är jag... Orolig för den person som är det främsta skälet till att jag finns.
Det blir nog en tur till sjukhuset imorgon.

Men, nu... ska jag försöka se monk från sängen.
Kanske virka eller sticka lite med.

Ska det då knyta ihop cirkeln som startade 2013 med hat, hot osv...

Jag orkar inte med det... men, jag vet att jag inte har någon makt...

Och, inte kan jag vara öppen om det, så att andra som möjligen skulle vilja ges chans att förstå och möjligen stötta... så, känner mej rätt ensam också då...

Får väl se om jag klarar att hålla mej ifrån att ta turen till sjukhuset redan inatt...

Jag vet att jag är vag (minst sagt)
Kanske skriver mera i låst inlägg snart.

Och vill du då läsa får du be om lösen.
Och, då måste du ge feedback.

Jag är inte ett bibliotek. ;)

  
Här är det Linus som har övertaget över Gucci... :)

Efter ytterligare en nära på sömnlös natt är det så dags att ta tag i årets sista dag.

Varför sömnlös natt?
Jo... för att Gucci bara inte kan låta mej få sova.
Så länge jag sitter uppe vid datorn på kvällen så sover han, antingen bredvid husse, eller på golvet bakom min stol.
Men, så fort jag gör mej klar för att gå och lägga mej så vaknar han och börjar vandra omkring.

Sen lägger han sej igen... och max 1 timme efter att jag somnat så väcker han mej.
Får jag somna om så går det ca 30 minuter till nästa väckning.

Så håller han på.. tills jag går upp.
Då somnar han.

Jag har en hel del planer för det nya året. Inga direkta löften. Mera planer.

Nu ska jag ta och åka till hästarna och katterna på gården som inte är här.

Det är dags för dom att få frukost, släppas ut och få städat.

Enligt väderleksrapporten på TV4 skulle det bli sol idag.
Just nu är hela himlen grå.

Det är inte lätt att gissa att det faktiskt är vinter, då man går ut i detta på förmiddagen.
Och, mej passar det rätt bra med sol och barmark just nu. För, då blir inte vintern så lång i år.

Första gången som jag gick ut idag hade inte solen gått upp riktigt ännu.

Den gick upp då vi var på väg hem igen ifrån jobbet på en annan gård än den här, där vi tar hand om 4 hästar och 3 katter medan deras människor är på jullov.

Men, så blev dagen, som sagt, så här fin.
Akela och jag tog en promenad, innan hon sen följde med mej till stallet och höll mej sällskap medan jag mockade dagens 6 boxar.

Efter lunch var det sen dags att gå ner till hagen och hämta Óskadís. För, vi skulle vara med och leka på ridbanan.

Det var riktigt roligt. Och, Óskadís och jag gjorde framsteg.

(bifogar videor längre ned i detta inlägg)

Ikväll - efter att vi varit hos de andra hästarna och katterna - så fixade jag lite mer på min senaste sida i min pretty pink smashbook.

Nu är det redan nyårsafton, och jag ska försöka "lura till mej" lite sömn, innan Gucci väcker mej (vilket han ofta gör så fort han ser att jag sover.

Videor från dagens miljöträningslekar:

För ett år sedan såg jag fram emot 2013 med säkerhet och tillförsikt. Jag hade bestämt mej för att 2013 skulle bli "mitt år" - året då jag växte som människa, fick mera respekt och vänskap. Året då allt skulle bli bättre.

Nu blev det inte riktigt så.
Det började redan på nyårsdagen med att jag straffades och hotades pga att jag brydde mej om en annan människa. Och, det drog i sin tur med sej att jag straffades ytterligare i närmare ett halvår.
Jag sänktes ytterligare. Mitt värde gick under minus. Och, inte ens då jag erbjöd mej att sluta mitt liv så nådde jag nånstans.

Därifrån gick det mesta sedan i nedförsbacke.

Min hälsa dalade ytterligare steg för steg, och i mitten av september rasade jag totalt, blev sängliggande oförmögen att få in mej mer än möjligen nån dl vätska per dygn i ca 2½ - 3 veckor.

Och, efter dessa veckor fick jag träffa läkaren, jag fick gå till dietisten och fick börja dricka näringsdrycker... och jag fick lära mej att gå igen, då musklerna i benen inte längre bar mej.

Efter detta fick jag genomgå ytterligare koloskopi-undersökning och en mr-kamera som blev ett trauma som fortfarande håller mej i sitt grepp (jag har PTSD sedan barndomen, och vet inte hur man får bot emot det).
Det talades om operation, men än har inga provsbar nått mej. Så, jag antar att det inte är så allvarligt. Och, det känns på sitt sätt bra.

Och, så den största sorgen som slog ner i mitt liv i våras (tror jag det var), och som ännu är där.

Kan inte prata om det här, av hänsyn till andra människor. Men, helt klart behöver jag hjälp och stöd i detta.

Fast, året 2013 har inte bara inneburit negativa saker.
Jag tog mej till att börja träna i våras, på Curves. Men, sen blev det inte så mycket av det då meddelandet om det jag nyss nämnde nådde mej och jag "trillade ihop" känslomässigt. Och, så orkade inte gamla skadan i knäet... och så det som hände i september/oktober. Det rann helt enkelt ut i sanden. Men, jag känner för att återuppta det.

Jag fick förtroendet av några kunder att ta hand om deras hästar då hästarna var sjuka och ägarna bortresta. Det värmer gott inom mej då människor och djur litar på mej, och ser mej för den omtänksamma och pålitliga person jag är.

Jag fick ett nyvaknat intresse för matlagning efter "pärsen" i september/oktober. Och, både våran ekonomi och min mage mår bättre sedan jag börjat laga maten.

Och, GOTT blir det varje gång. Och, det gör mej så glad.

I slutet av detta år har det varit nästan bara bra.

Jag fick vara med på första-hjälpen-kursen.
Jag fick en hel del beställningar på raggsockor i början av november och fram till jul. Raggsockor som skulle bli julklappar av dom personer som beställde av mej att jag skulle sticka dom.
Detta gjorde mej mycket, mycket glad. Och, jag välkomnar en utveckling av detta.

Dom säger ju att så som gamla året slutar blir nya året.
Så, med tanke på hur pass mycket bättre 2013 ser ut så här i slutet, så utgår jag nu ifrån att 2014 kommer att bli ett mycket bättre år än 2013.

Óskadís har inte haft mej på ryggen sedan 11 september (ett par dagar innan jag blev så sjuk) och jag har senaste tiden försökt komma igång lite med henne genom promenader för hand.

Hundarna, som blivit eftersatta och understimulerade under dom veckor som jag låg sjuk och påföljande tid då jag knappt klarade att stå på benen - än mindre hålla i starka hundar eller värja mej från hundar som hoppar på mej - har jag börjat att ta itu med.
Men, det är jobbigt att kämpa i uppförsbacke och motvind, med något som är ett steg fram och två steg bak... och ibland två steg fram och ett steg bak... Men, nånting görs varje dag. Och, det är "framåt".

Idag är det soligt och lite kallt ute. Förhoppningsvis inte så lerigt.

Så, nu ska Akela och jag gå på skogspromenad. Sen ska Óskadís och jag vara med och leka efter lunch (om det fortfarande ska bli lek på ridbanan). Annars hittar vi på något annat.

Näst sista dan på 2013... Here we go!   

Jag brukar inte gå på mellandagsrean. Däremot har det hänt att vi köpt något som varit på rea i mellandagarna. Fast det är lite skillnad.

Idag fick jag ett mail från Elgiganten, där det meddelades at deras mellandagsrea pågår 25-26/12. Så jag gick till deras hemsida och tittade om dom hade nån bra kamera till accepterat pris.

Och, jag hittade en som föll mej i smaken.

Därför åkte vi till ICA Maxi och Elgiganten.

Men, OJ... Vilken syn vi möttes av då vi körde förbi Elgiganten på väg till Maxi's parkering:
En bred och lång kö. Utanför affären.

Skulle vi verkligen orka med det?

Det påminde mej om hysterin jag sett på bilder från 60 och 70-talet på hemmafruar som slogs om grytlappar på rea.

Vi gick in på ICA Maxi först, och inhandlade kattmat, kattsand, mjölk och garn.

Garn... så att jag har hemma då jag ska sätta igång med sockorna som Frost o Ljósfari's matte beställt.

Sen styrde vi mot Elgiganten.

Det var kö utanför affären. Men, det var bra.

Dom kan ju inte släppa in alla samtidigt då det är en sån anstormning av människor. Det kan ju bli riktigt farligt med för många människor i en butik.

Så, dom släppte in från kön i omgångar, vartefter folk lämnade butiken.

Och, det tog bara ca 10 minuter för oss i kön utanför, innan vi fick gå in.

Sen blev det svårare att hitta personal som var tillgänglig, då det var riktigt proppat med folk just där kamerorna var.

Men, det gick rätt smidigt, ändå. Och, jag slapp drabbas av panikattacker. (svårt för folksamlingar och cellskräcken har blivit kraftigt förvärrad sedan mr-kameran)

I kassakön, däremot... där tog det riktigt lång tid.

Stod väl i kön i typ 30 minuter. Och, det var ca 8 pers före oss.

Och, kön intill våran gick jättemycket fortare.

Men, vi överlevde. Och, det är ju huvudsaken.   

Så, nu har jag äntligen en kamera igen... som tar bättre bilder än vad mobiltelefonens kamera gör.

En testbild på Kasper, blev det ikväll:

För 14 år sen eller mer så tyckte jag att det var jätteroligt att skapa bilder digitalt med hjälp av PhotoShop. Och, jag gjorde några år i rad personliga julkort till dom som betydde lite extra mycket för mej, som jag la upp på min hemsida (dold för allmänheten) och skickade ett mail med url till kortet.

Jag hade satt tracker på kortsidorna för att kolla då dom lästs. För, jag var ju så spänd på reaktionerna...

Men, några reaktioner kom inte... Inte ens ett tack...

Och, då jag kollade av trackerstatistiken... så visade det sej att korten inte ens visats.

Inte så rolig upptäckt att det som jag tyckte om att skapa (från mitt hjärta till denne speciella person) inte ens togs emot...

Vid ett tillfälle, ett par försök senare, så "tog jag pulsen" på detta genom att prata med en av dessa mottagare av de speciella kreationerna. Och, då fick jag veta att det inte var något roligt att få såna julkort över nätet, och att det var anledningen till att man aldrig ens tittade på dom.
Man uttryckte att det betraktades som "massmail". Fast... hade man tittat på det jag skickade så hade man sett att det var högst personligt skapat.
Varje mottagare.... och dom var ytterst få... hade fått ett alldeles eget kort, som var högst personligt skapat från mej till denne speciella person.

Jag har sett några dagar nu, på facebook... och i flera år tidigare, dessutom... att personer sätter ut bild som dom skrivit "God Jul" på i sin status... och detta ser ALLA som finns på dennes "vänlista". SAMMA bild!

Så, nu är det tydligen OK att göra så.

Även där var jag 14-15 år före min tid, tydligen.

Och, "tystades"... eftersom det inte uppskattades... 

Det är svårt att följa strömmen, och bli "ok"...

Så, jag får fortsätta att vara jag... även fast det ofta gör ont.

Det här är inte sista gången som du får läsa om detta: