Senast som jag satt på Óskadís' rygg var 11 september 2013, då vi red kurs. Ett par dagar senare rasade jag fullständigt och blev sängliggande i 2½-3 veckor. Och, på det tog det några veckor att lära sej gå igen, då muskler i armar och ben "försvunnit"... och jag rasade i vikt från 66 till 57kg.

Efter det har jag jobbat på att komma upp på hennes rygg igen. Men, mycket har kommit emellan:
Jobb, mammas sjukdom, mammas död, mammas begravning, feltimat med tiden då jag testat och Óskadís varit på tå.... och i grunden min egen rädsla för att faktiskt komma upp på hennes rygg och inte klara av henne.

Idag tog jag ett ordentligt tag i "nackskinnet" (med hjälp av Tigns matte och hennes peppande ord - TACK) och kom upp på Óskadís' rygg.
Det var riktigt "skakigt"... speciellt från att jag satt upp och tills vi kom in på ridbanan (där bensinen tar slut, och jag får gasa hellre än bromsa).

Nu har vi kommit ett steg närmare...

Närmare drömmen om att kunna rida ut och njuta av att vara i skogen... att kunna rida på Roslagsleden i sommar... att få njuta av att ha egen häst.
Att få njuta av att ha min önskehäst!

Idag döptes mitt 6:e bonus-barnbarn.
Yngsta bonusdotterns 5:e barn.
Och han skulle få sin morfars tilltalsnamn som andranamn, vilket gladde hans morfar (min sambo) mycket.

Jag fotade och filmade en hel del i kyrkan. Men, tyvärr blev det mesta suddigt och grynigt.
Ingen blixt.... *hmm*

Plockade ihop de bilder som blev ok och satte ihop en video.

Musiken är 2 psalmer som vi sjöng i kyrkan.

En mycket trevlig och lyckad dag på många sätt.

(Jag och sambon tände också varsitt ljus för våra respektive mammor)

Igår var en solig och trevlig dag, som slutade trevligt, men med lite otrevliga moln på eftermiddags- och kvällshimlen.

Träffade mina systrar för att skriva tackkort.

Vi tog en promenad till graven, och konstaterade att blommorna fortfarande är relativt fina.

Dom blommor som var till mammas begravning 6/2 och som skulle ha kastats om inte vi tagit med dom till mammas föräldrar och farföräldrar. Till den familjegrav dör även hon nu ska ligga (och senare jag och lillasyrran). 11 dagar senare är dom ännu fina.

Vi tog en promenad på kyrkogården i vårsolen. Och, sedan gick vi hem och fikade.

Man blir besvärad och känner sej illa till mods av att se tiggare överallt.

Man är inte själv så långt bort ifrån den tillvaron. Ingen av oss är det.

Vi blev krafigt försenade hem pga saker som inträffade (som jag inte kan skriva om här) och väl hemma fick jag träffa sidor hon ett par personer som jag inte sett tidigare.

Så, molnen på himlen blev lite väl mörka.

Men, det fanns vårtecken lite varstans under promenaden igår. Och, det glädjer.

Kärleksörten (som mormor tog från morfars föräldrars ställe i Tyresö och satte på graven till morfar, och som mamma vårdat ömt sedan mormor hamnade i graven) kommer med full kraft nu.

Och, idag är det ännu en dag med solsken. Så, nu ska jag gå ut och jobba!
Och, umgås med min älskade häst, Óskadís!
 

Det är rätt många som inte har något jobb, av skilda anledningar. Några är inte gamla nog än, andra är för gamla. Sen har vi dom som är sjuka, eller dom som är för friska.

Jobb ser ut på många olika sätt, dessutom.

Huvudsaken är ändå att man trivs. Trivs med tillvaron, livet och jobbet.

Den här killen verkar trivas med/på sitt jobb, och med sin tillvaro.

Såg ett avsnitt av Jane by Design och slogs av en tanke...

...och, en fråga...

Och, jag insåg att den som möjligen skulle kunna sitta inne med svaret på frågan, vore min storasyster.

Men, jag känner också att om jag ställde frågan, och fick svar på den... Så, är risken rätt stor att svaret skulle göra minst lika ont som frågan gör...

*jobbigt*   

Igår hann jag bara vakna, efter en orolig natt fylld av konstiga drömmar (när jag väl äntligen lyckades somna), så ringde telefonen. Óskadís' fd matte behövde hjälp att få hem en av sina hästar, som varit borta en tid för att bli inriden.

Efter att frukost intagits satte vi oss i lastbilen och körde bortom Österbybruk.

Väl framme på gården där vi skulle hämta Vidar (som jag såg första gången förr-förra sommaren då han var hingst och gick på bete här) så fick vi träffa en häst som gjorde mej riktigt glad av att få se.

Jag minns inte vad hon heter. Men, hon är 35 år - Trettio-fem!!!

Helt otroligt!

Jag döpte henne raskt till "Snöbollen".

Det tog ca 5-6 timmar T&R.
Jag filmade lite efter vägen dit och hem.

Den längsta sträckan vi kört för att hämta häst, var 2002, då vi åkte till Varberg för att hämta 2 D-ponnies som kommit från Irland.
Vi körde t&r samma dag, och på vägen hem (hela vägen hem) hade vi en häst som stod och sparkade ett bakben i väggen (rakt i sambons rygg).

Den här hämtningen var inte fullt lika lång.

Igår hade vi begravningsgudstjänsten för min älskade mamma, som pga fel medicin dog i förtid.
(Det är inte mina känslor som talar helt. Sjukhuset / läkaren har LexMaria-anmält sej själva och medicinen - och det gjordes för månader sedan, då dom upptäckte skadan som gjorts)

Efter en fin och ljus begravningsgudstjänst i kapellet så samlades vi alla - inkl. prästen, som vi bjudit in - till minnesstund i mammas anda, med fika, bulle och kaka.

Och, efter det åkte några av oss till familjegraven, och placerade de blommor som stått på golvet i kapellet. Dom kastas ändå bara annars. Och, vi ville hellre att mammas föräldrar och hennes farföräldrar skulle ha dom där.
Vi tände 4 ljus också. Från oss 4 syskon.

Efter detta åkte jag, sambon och min lillasyster till mellanbonusdottern (alla 3 bonusbarnen var med vid begravningen + graven) på middag.

Och, efter det (och efter att vi skjutsat min syster hem) så åkte vi hem och hakade på trailer och tuffade sen mot Uppsala och Ultuna.
Med dit hade vi - i följebil bakom - hästägare + stöd.

På Ultuna hämtade vi Manadis (som vi körde dit för några kvällar sedan).

Hon är inte bra. Dom vet inte ens vad det är.

Men, hon ska ha boxvila hemma i ett par veckor nu.

Och, efter en orolig natt, fylld av konstiga drömmar,,, så ska vi nu åka och hämta en häst.

En resa p ca 4½ tim T&R.

Idag har jag sett en del ovanliga saker...

Kanske är det inte så ovanligt för Dej... Men, för mej blev det en hel del av den varan idag.

Dagen började med att himlen såg ut lite som den brukar göra på målningar där himlens änglar skildras.

Sen trillade något oidentifierat ner från en tom himmel och landade en liten bit ifrån mej och sambon, då vi just gjort klart mitt stalljobb.

Kan det ha trillat från ett flygplan?

Den är i plast.

På väg till mötet med prästen (för att tala om den analkande begravningen av vår älskade mamma) så såg jag denna. Och, var ju tvungen att fota förståss.

Jag gillar verkligen vad dom gjort i Årsta.

Här är ett av många konstverk utanför kyrkan.

Och, här är ytterligare ett, av många, konstverk utanför Årsta kyrka.  

Något jag aldrig sett tidigare, och som jag också kände att jag bara måste fota, var Kollektomaten i hallen mellan kyrkan och församlingshuset.

Ingen mer kollekthåv, alltså?

Och, kolla här!!!

Det här gillade jag helskarpt!

Jag blev glad då jag såg denna bokhylla, som står utomhus, mitt i bruset, på Årsta Torg.

Jag såg den då vi var på väg tillbaka till bilarna, efter att vi (Jag, sambon, mina 2 systrar och min bror) varit till blomsteraffären och gemensamt beställt blommorna till begravningen.

Vilket underbart initiativ!

Prästen var trevlig.

Vi syskon var väl överens om hur vi ville utforma begravningen.

Jag fick uppdraget att ringa och prata med tjejen som spelar orgel i kapellet den dan, och även en man som troligen (förhoppningsvis) kan sjunga 2 av oss utvalda låtar.

(annars får vi spela upp CD)

Det kändes bra att träffas igen, alla 4.

Det kändes som att Mamma var med oss idag!
Och, det kändes som att hon log!