Det skulle han ha blivit. Elvis Aaron Presley.

EFIT står för Ett Foto I Timmen, och det i sin tur betyder att man dokumenterar sin dag genom att knäppa ett foto varje (eller nästan varje) timme, och så lägger man ut det på bloggen... länkar till EFIT's site, och lämnar sin länk där...
Och, så besöker man alla andra som är med, förståss.

Detta blev min EFIT-dag - tisdagen 6 januari (Trettondagen) 2015:

Timme 10
 
Vi anländer till "gården som inte är här", och välkomnas, som vanligt, av en av de goaste katter som finns. Hon blir så glad då hon hör bilen... och kommer springande.
Sen står hon utanför förardörren och vill ha gos då sambon kliver ut.
Helt underbar katt!

Timme 11
 
Dags att åka hem ifrån "gården som inte är här". Nu lämnar vi över till ägarna, som kommer hem från semestern under dagen... och vi vet inte när eller om vi träffas igen. *känns vemodigt*

Timme 12 oh 13
Jag gick på promenad med mina hundar, och jag åt lunch.
Kameran glömdes kvar hemma... och lunchen blev inte bra på bild.

Timme 14
 
Är i full färd med att mocka de, för dagen, 13 boxarna. Här är jag på väg in i box nr.4 i ordningen.

Timme 15
 
...jo, det tar några timmar, detta...

Timme 16
 
Är hemma och fikar. Passar på att se ett avsnitt av Forever.

Timme 17
 
Tillbaka på jobbet. Här har jag 3 boxar kvar idag.

Timme 18
 
Hästarna tas in, och kläs av.

Timme 19
Missar att fota även denna hundpromenad, i mörkret...

Timme 20
 
Äter middag - stekt torsk, kokt ris och fisksås - och tittar på Varuhuset, på SVT's Öppna arkiv.

Timme 21
 
Krokar lite på pläden jag startade innan jul.

Timme 22
 
Dags att kvällsfodra hästarna.
Disa har ofta något att tillägga.   

Detta blev EFIT-dagens sista bild.

Idag har vi varit sista gången (den här gången) på gården som inte är här.
Det kändes tungt att åka därifrån efter att vi gjort allt klart, och hästarna stod i hagen och mumsade på sitt morgonhö.

Sista gången som vi ses. Jag kunde inte säga "hej då". Har svårt för avsked.

Och, tårarna brände innanför ögonlocken... varför får du kanske veta längre fram. Kan inte säga mer just nu.

Idag är det årets första EFIT. Vill Du vara med så är det inte försent än!

Gå bara till http://ettfotoitimmen.se och läs dej till hur det fungerar.

Jag har idag 13 boxar att mocka. Så, jag ska hugga in på det nu.

Ha en toppenfin dag!   

Ja, man kan ju verkligen undra hur dom tänkte...
Lämna företräde... Till, vadå?
Mitt på en liten smal väg på landet ska man lämna företräde,,,, trots att vägen inte korsas...
...annat än av en och annan hare, då...

Igår kväll skulle Disa äntligen få mat igen, efter att hon haft kolik.
Eftersom hon bajsat och druckit så var det OK att äta.

Och, OJ, vad hungrig hon var...

En jättebordslampa står så fint bredvid den relativt stora julgranen utanför Stalands möbler invid motorvägen, E4:an.

Dagen igår (fredag) blev en riktig "maratondag".

Jag gick upp strax efter 8 och åt frukost. Åkte till gården som inte är här så snart sambon jobbat klart här hemma, och alla gårdens hästar var ute.

Gav frukost och släppte ut de 4 hästarna, och gav de 3 katterna mat.

Åkte hem, och fortsatte här i stallen, med att gå på att mocka mina för dagen 14 boxar.

Jag hann mocka 2 boxar... så kom Tindras matte och berättade att Disa såg orolig ut. Jag beslutade mej för att ta en promenad med henne. Hon var väl uttråkad och rastlös, tänkte jag.

Kom fram till Disa som stod i sin sjukhage... och såg genast att hon inte mådde bra.

Hon stod och grävde i gruset, hon hade inte rört sitt lunch-hö, som hon fått nån halvtimme innan.

Jag tog ut och gick lite med henne... Hon försökte lägga sej ner.

Jag ringde matte, som var bortrest men lyckligtvis inte mer än 3-4 timmar bort med bil. Hon satte sej i bilen och kom hem, 1 dag tidigare än planerat.

Jag gick med Disa lite mera och sedan ringde vi ut distriktsveterinären, som kom ca 2 timmar senare..

Jag och veterinären (som f.ö berättade att hon kände igen mej från flera andra hästar jag haft hand om o assisterat då hon kommit ut... och hon berättade att kollegerna pratar om mej... Kul. ) var ensamma om att undersöka och behandla.
Det kunde ha behövts 1 hand till, men vi fixade det på bara vi två.

Disa fick 6 liter vatten och 1 liter parafinolja nedslangat i magen.
Diagnos: Kolik.

Nytt för denna gångens assistans blev att veterinären bad mej rengöra slangen, medan hon skrev brevet till matten.

Hon skulle sedan ila vidare till nästa kolikfall.

Matte kom hem lagom till Disa nyktrat till efter det lugnande medlet, och gick på en promenad med henne.

Disa fick inte äta förrän till morgonen, förutsatt att hon kommit igång med att bajsa.

Vid kvällsfodringen hittade jag 1 hög i boxen. Den första sedan strax efter lunch (länge sedan) och jag fotade o skickade till matte på sms.
 

Vilken LYCKA att få se en bajshög!

Då jag sen kom i säng, efter midnatt hade jag bara ätit 4 smörgåsar vid 19-tiden, i bilen på väg till gården som inte är här... då vi skulle natta dom hästarna o katterna.

Och, jag hade inte vilat sedan innan frukosten.

Det hör inte till vanligheterna att mina dagar är så intensiva och långa.

Men, trots att jag blir väldigt trött dan efter, så kan jag inte bara låta bli att bry mej och ta hand om.

Det skulle vara att gå emot min natur.

Disa är mycket bättre och piggare idag.

Nu gäller det att få henne att dricka ordentligt! (känner igen det där med att dricka)

Ikväll är jag så trött att jag känner mej vinglig och yr.

Ska försöka sova tidigt. Så fort jag varvat ner efter kvällsfodringen, som vi ska gå ut på nu.