Senaste året, sedan min Älskade Mamma förlorade kampen emot hudcancern (och hur många andra cancersorter det hann bli vet vi inte), så har jag och lillasyster ett flertal tillfällen konstaterat att det är "cancer överallt". Att fler och fler får Cancer.

 
Och, att färre och färre verkar överleva.

Och, då jag - trots att jag äter en hel massa, och rör på mej mycket om dagarna - går ner i vikt och tappar muskler... så kan jag inte låta bli att känna rädsla för att d är nån Cancer som äter på mej nånstans inne i kroppen.

Så, nyss på TV4nyheternas site att vi inte haft så fel.

Och, idag då det är VärldCancerDagen... så vore det inte så dumt om man kunde få veta hur man kan få veta INNAN man får klara symtom om man har Cancer.

Går det att se på ett blodprov?
Skulle det kunna synas på dom blodprover som jag lämnar ofta, och som visar på märkliga värden som jag inget begriper av?

Jag tänker dagligen på min Mamma!
Och, jag tänker dagligen på de vänner jag har som just idag slåss emot Cancer.

Och, jag önskar så att ingen människa nånsin mera ska behöva drabbas, eller förlora emot, Cancer.

Men, oftast så har jag inget att säga till om. Ingen makt att påverka.

Så har det varit då det gäller hästen som idag lämnade mitt (och många andras) liv: Kurt.

I förmiddags var hans ägare här och lastade honom - efter en ridtur på ridbanan - och nu är han på väg till Alvaret, på Öland, är det sagt.

Jag hoppas att han finner en underbar plats där.
Att han får trivas och må bättre än nånsin.

Och, jag hoppas vi kan ta en tur ner till Öland i sommar... och då hälsa på honom.

Vi brukar mysa lite på kvällarna, han o jag.

Igår kväll hade vi en längre pratstund än vanligt.
Jag sa inte "hej då". Klarar inte riktigt av sånt.

Jag saknar honom redan!   

Igår, då jag mådde bättre, så gick jag en sväng för att se om jag kunde få nåt fint foto på Kurt, som ska flytta. Jättetråkigt att han inte kan stanna här.
Jag har nämnt att jag kan ta över som fodervärd. Och, jag har uttryckt att jag kan köpa honom.
Men, det har inte varit intressant.
Så, nu får vi säga "hejdå", så fort snöovädret lagt sej och dom kan köra honom.

Det gick inte så bra att få nån fin bild, för alla hästar i hagen blev så intresserade att Kurt hamnade bakom dom andra.

Däremot blev Óskadis väldigt glad att se mej, då jag passerade henne på min väg till Kurts hage.
Hon har ju inte träffat mej så ingående senaste dagarna då jag varit dålig. Så, hon kom genast till staketet, och gick med mej, och ville att jag skulle ta med henne.
Jag hade ingen grimma med mej, så hon fick stanna en stund till.
Men, några kort blev det på henne.

Och, idag... är magen sämre igen...

Och, benen har fått träningsvärk av pulsandet i snön igår, då jag gick fram o tillbaka flera vändor o hämtade hästar. Utöver alla vändor med fulla skottkärror från de 8 boxarna.

Har 13 boxar idag.
Och, 14:00 ska jag få järn intravenöst, på IBD-mottagningen.

Och, 15:00 ska Óskadis och Frosti skos.

Nu e det mycket... och, jag måste ta mej ut och mocka o ta in Oskadis o Frosti, så dom finns på plats då hovis kommer, så han kan börja, även om jag inte hunnit hem än, då.

Ha en fin dag, allihopa!   

Då hade den här bilden på Manadis blivit riktigt lyckad, känner jag.

Och, dom var lite oroande, och kanske lite bekräftande.

Jag mådde bättre idag än igår. Orkade mocka 8 boxar utan hjälp.

Syster Å ringde från IBD-mottagningen under dagen och berättade att svaren på blodproverna jag lämnat i torsdags kommit.

Järnet jag fick i november 2014 är lågt, och jag ska därför in imorgon kl.14 och få en ny tankning.

Att det gått så fort för järnbristen att uppstå är inte så bra.

Men, eftersom jag inte lämnade in det provet 11/12 som det var sagt så vet vi ju inte hur högt järnvärdet kom i november, heller.

Nu stod det på 7.

Nån protein i blodet var för lågt.
Det förstod jag inget av, och hoppas verkligen att det inte tyder på sjukdom.

Snabbsänkan var 58, och det oroade lite.
Men, det KAN vara så att den var så hög i torsdags eftersom det var mitt under den tiden då jag mådde så dåligt, och var så svag.

Jag uppmanades lämna nytt blodprov på den i slutet av den här veckan, och då hoppas vi att den sjunkit. Om inte så måste det utredas varför.

Så... om någon nu trott att jag valt att ligga hemma och kolla på TV istället för att gå ut och sköta jobbet som jag gillar... så berättar en snabbsänka på 58 att jag inte valt det.   

Igår mådde min mage lite bättre. Så, jag gick ut och mockade hos Manne å förmiddagen.
Det var i överkant vad jag orkade med. Så, efter att jag var klar med hans box gick jag hem och vilade - hela dagen.
Sambon fixade övriga boxar åt mej.   
Jag gick ut igen framåt slutet av insläppsrundan, och tog in Atlas från hagen.
Det höll på att ta knäcken på mej. Så, jag nöjde mej med att efter att Elvis fått medicin, och Óskadis och Elvis blivit av med blöta täcken, gå hem och vila lite.
Men, bara lite.
För, då sambon sen kom in så var det dags att åka och handla.

Vi har haft hela vecka 5 på oss att utnyttja 10% storköpsrabatt på GityGross, och nu var liksom sista chansen. Vi behövde ju köpa kattmat, kattsand och lite mera. Och, det är ju bra om man då kan utnyttja erbjudande om 10% rabatt.

Även ICA Maxi hade en del erbjudanden under vecka 5 som vi ville utnyttja, bl.a fryst torskfilé för 25:-/styck.
Och, jag behövde mera vatten, nu när jag druckit så bra under veckan.

Så... det blev handlingsrunda i 2 affärer, med en liten biltur emellan.
Och, jisses vad jobbigt det var för mej.
Jag kände mej svimfärdig då vi var redo att checka ut i självscanningen på Maxi, som var sista anhalten innan hemfärd.

Magen krampade och benen var matta och skakiga.

Vi köpte med oss en grillad kyckling från Maxi att äta til middag.
Och, potatissallad.

Min mage brukar klara det. Bara att jag brukar äta lite för mycket, och bli proppmätt.
Så, sambon delade den lite bättre åt oss... så jag fick ca 25% istället för 50% av den hela kycklingen.

Sambon och katterna delade på de resterande 75%.

Min portion blev alldeles lagom stor.

Idag mår magen lite bättre, och jag ska strax gå ut i snöandet och ge mej på vad jag klarar utav de 8 boxarna jag har idag.

Jag har inte ätit kokt ägg till lunch på flera dagar, som jag annars brukar göra varje dag. Vill inte irritera gallan.
Och, jag aktar mej för att äta fet mat... vad det nu är.
Korv brukar irritera, har jag insett. Så, det blir det inget mer av på länge, nu.

Nån som vet ifall Lax är "fet mat"?
(det är väl en "fet fisk"?)

Men, jag borde nog vara lite mera rädd om mej själv.

Jag är fostrad med orden "känn inte efter så mycket", "tyck inte synd om dej själv", "det finns dom som har det värre" och "varje minut utan jobb är en minut utan inkomster"... för att bara nämna några.

Och, bortsett ifrån det "märkliga" att jag GILLAR mitt jobb... så känner jag också (även det sedan djupt rotad från ung ålder) att om jag inte syns så finns jag inte ...typ...

Jag vill inte svika!

Jag är långt ifrån den som sviker!

Jag har alltid låtit alla andra gå före mej själv... och, det är inte för att jag tvingats till det - i grunden - utan för att jag prioriterat mej själv lägst och sist.

Igår hände något som inte hänt på väldigt, väldigt länge...

Jag avbröt mitt i jobbet, och gick hem. För, att jag inte mådde bra.

Och, idag har jag inte varit utanför dörren... förrän ikväll, då gården var tom på folk, och jag tog Elvis på en "sväng om" och gav honom medicinen.

Men, det var nästan så det blev för mycket.

Igår gick jag ut och mockade 5 boxar. Då jag var på 6:e boxen så kände jag att jag inte klarade av att göra klart, utan drog ut kärran för att tömma den i containern.

Men, dom som tömmer i den, utöver jag, orkar inte gå ända in och upp på skiten, utan tömmer framför... och därför var det omöjligt att komma in med en kärra till igår.

Så, jag släpade den upp till övre stallet, för att tömma den i containern där uppe. Orkade inte dra den uppför rampen, utan ställde den nedanför, och gick hem.

På väg hem ringde jag sambon o berättade att jag ställt kärran där, så han tömde den åt mej innan han kom hem.

Sambon skulle till OT center och hämta sina inlägg till skorna. Så jag följde mej i bilen. Satt utanför på parkeringen (i bilen) och läste i boken "Kaffe med rån", medan han var där inne.

Lyckades äta lite igår... Stekt torsk, ris och fisksås. Och, magen verkade inte protestera mer än redan förekommande.

Under dan idag har jag, som sagt, hållit mej inne. Magen har varit snäll så länge jag inte rört mej för mycket. Orkade diska lite, i omgångar, och vilade emellan.

Det är tur att min sambo kan hoppa in och hjälpa mej med jobbet, då jag inte står på benen!   

Jag har druckit en hel del vatten de senaste dagarna. Och, det gillar säkert magen.

Resten av kroppen säger troligen att jag måste dricka många flera liter... om det inte handlar om dropp snart... för jag är uttorkad. (det syns ju i den slappa huden, som inte slätar ut sej, som den ska)

Ska nog ta en resorb... kanske....

Ikväll har jag ätit lite stekt bacon och makaroner till middag.

Till frukost 2 rostade ostsmörgåsar o te. Till lunch 2 gorbypiroger.

Magen är inte bra.

Men den känns bättre.

Arbetsskygg är jag inte!

Jag bromsar ju knappt ens då kroppen säger ifrån.

Men, jag gillar inte att bli utnyttjad!

Så... trots att det gör mej sjuk att ta itu med, så måste jag sätta ner foten.

Tråkigt nog... Det är alltid tråkigt att inse då folk inte är det de fått mej att tro att de var.

Januari månad är slut om ca 1 timme.

Sen... har jag en häst till att ta hand om veckans 7 dagar. Det ser jag fram emot!   

Och, jag måste lära mej vad jag kan äta! (så inte magen blir ledsen)

Jag följer några få bloggar.
Ibland snubblar jag över nya bloggar att följa.
Men, mest är det tyvärr så fullt av bloggar numera att man inte ser "skogen för alla träd" och det är svårt att hitta dom där speciella guldkornen.

Därför uppskattar jag då andra tipsar om bra och intressanta bloggar som dom funnit.

Och, jag tycker också om att dela med mej av de guldkorn jag hittat.

Om du vill läsa en blogg skriven av en riktigt mänsklig människa, med ett hjärta som rymmer så mycket mer än bara det som ryms i en "egobubbla". "In fact" en person som är så långt ifrån ego...

Jag tycker om att läsa bloggar som skrivs av personer som lever... och som inte nödvändigtvis måste polera ytan och gömma sej bakom den.

Personliga bloggar av verkliga personer.

Dagens tips är just en sån blogg.

Att jag sedan är "kvälsbästis" med hennes häst påverkar inte mitt omdöme om hennes blogg.   

Klicka in dej på bloggen Vardagsnojja.