Igår eftermiddag ringde Smulans matte och berättade att Duna sparkat en massa aggressivt på Oskadis, och att jag borde kolla upp henne.
Jag gick till Oskadis' hage genast då jag gått in med Hreimur, som jag var på väg in då jag fick telefonsamtalet.

Óskadis sprang emot mej då jag kom till grinden, och jag tog med henne till rundcorallen, för att låta henne springa där så jag skulle se om hon var halt.
Jag hann bara släppa henne där inne så kom hon i en sån vinkel att jag kunde se vänstra bakhasens utsida. Där var ett jättestort "skrapsår", ca ½ cm djupt. (resten av Óskadis satt sannolikt fast i Dunas sko)

Jag gick då med Óskadis till Smulans matte,som lovade komma och hjälpa mej med såret då hon kom tillbaka från sin ridtur.

Och, vi fortsatte att ta in hästar, under tiden.

Eller, rättare... min sambo fortsatte att ta in hästar, medan jag satt på soffan utanför Óskadis' box och pratade i telefonen med vår hyresvärd om vad som hänt mm.

Strax efter att Smulans matte hjälpt mej att tvätta rent såret och satt på blåspray, så ombads vi 2 att gå ut i en sommarhage och hjälpa Fjári's matte, som inte kunde få Fjári att ta ett enda steg.
Väl där konstaterade vi att oavsett om han gick hem eller inte så skulle veterinär kolla på honom. Så, matten ringde distriktsveterinären innan vi äntligen fick honom att på 4 mycket "svajiga" ben gå hem till stallet med kompisen Ess framför (ledd av mej).
Veterinären anlände bara nån minut efter att vi kommit hem med Fjári.

Blodprov och annan koll... mystik... inget självklart symtom.

När veterinären var klar för kvällen hon honom bad jag henne ta en titt på Óskadis, eftersom hon ju nu var på gården.

Hon bad mej springa med Óskadis (för att kolla efter hälta) och JAG SPRANG!!!
Det har jag inte kunnat på mycket länge!   

Ingen feber -37,4.
Ingen hälta.
Ingen ömhet då veterinären tryckte och klämde på senan, där såret sitter.

Hon lämnade plåsterlappar och instruerade mej i hur jag skulle sätta på den på såret. Och, så ska jag kolla efter svullnad, ömhet och höjd temp.
Om dessa uteblir så blir det bra.

Jag vet inte var mer Duna träffade då hon aggressivt sparkade på Óskadis. Och, eftersom jag redan var orolig för att hon skulle fara illa då resten av den flocken skulle komma tillbaka till den hagen om några dagar, så får hon nu inte gå tillbaka till den hagen.

Jag vet inte nu var jag ska ha henne - mer än i boxen.   

Idag har jag varit ut och kollat henne, då jag mockade boxen.
Temp 37,5. Och, hon är angelägen om att få gå ut.
Så, om en stund ska jag gå ut och beta henne.

Jag fattar inte varför Duna gav sej på Óskadis på det sättet.
Men, ett skäl kan ha varit att dom ju är hungriga, då dom inte får så mycket mat och gräset inte erbjuder så mycket näring.
Och att Duna trodde att Smulans matte skulle ge dom att äta, och hon inte ville dela med sej till Óskadis.

Idag får Duna och Alma lunch.
Det fick inte hästarna i den hagen då Óskadis gick där.
Varför plötsligt nu, då inte Óskadis är där?

Hur som... Vi får försöka komma på nåt.
Hon är dräktigt. Hon gillar inte att stå på boxvila.
Hon gillar inte att vara ensam i en hage.
Hon förtjänar inte att slås ihjäl.
Min snälla häst... som hästar tycker om, och tyr sej till...
Varför skulle hon plötsligt förtjäna Dunas aggressiva sparkande?

Idag har vi varit i stugan i Hälsingland.
Vi tog med oss 2 stora plastlådor, 1 kartong och lite till fulla med saker. Och, vi fick in det allra mesta på sin plats.

Vi var också iväg och hälsade på några bekanta som har sommarställe i närheten, och som vi känner från gården där vi bor och jobbar.

Idag är det Höstdagjämningen.
Och, idag är det 4 år sedan vi urnsatte min Mamma.

Urnsättningsdagen till ära planterade vi en röd vacker ros utanför ytterdörren.

Jag skrev i bilen på väg hem, men så skulle jag posta och var då utloggad. Så, nu gör jag ett nytt försök att berätta...

Idag träffade vi grannen som bor uppe vid vägen, och äger all mark runt omkring oss.
Då han fick höra att vi har hästar, och gärna vill ha lite mera mark för dom så sa han att det kan vi få arrendera av honom.

Han sa också att det finns ett litet stall på Hästgården (som ligger intill oss, som han äger) som vi kan få arrendera om vi vill.

Idag hängde vi upp en lampa över köksbordet... jag la 2 soffkuddar i ena soffan i vardagsrummet. Farmors rottingtunna fick stå mellan rottingfåtöljerna i lilla rummet mellan vardagsrummet och köket.

Av grannen vid vägen fick vi också tips om en annan väg att åka till oss, där man inte tar sej över en bro.
Den vägen hade dessvärre sönder ljuddämparen på vår bil idag.

Nu siktar vi på att åka upp igen nästa helg.
Då tänker vi försöka åka upp redan efter kvällsfodringen på fredagskvällen, och ta med 30-släpet upp...och sen lämna det där, och komma hem på lördagskvällen.

Det blir sista gången innan sambons fotoperation, som är den 2/10.

Förra gången som vi var till landet så hade jag ju glömt ta med nyckeln.
Idag har vi 3 uppsättningar med oss.
Vi kör inga möbler idag. Så, vi har packat bilen full av sånt vi ska ha kvar, och som ska vara på landet.

(nästa resa, som troligen blir sista innan vintern, tar vi med möbler från Shurgardförrådet, och så får vi jobba under vintern med att få ner volymen i mitt första shurgardförråd, så vi kan byta ner oss.)

Idag ska vi lägga fokus på att få på presenningen på taket, och bära in det vi förra gången ställde under presenning på trappan, och det vi har i bilen. Och, få det på sin plats.
Och så plantera den växt vi tog upp sist, vars namn jag just nu inte minns.

I förrgår fick jag brev från E.ON där dom informerade mej om att dom satt igång ett elkonto åt mej så det fanns el fr.o.m 3/9. Och jag uppmanades att höra av mej för att få ett förmånligare avtal.

Jag ringde och tecknade ett bundet pris i 3 år, som innebär 66 öre/kwh och fast abbonemangspris 200:-/mån.
Jag har också 14 dagars ångerrätt.

Just nu passerar vi rastplatsen i Tönnebro, där man tar av om man ska till t.ex Järvsö.

Jag känner mej faktiskt mobbad av en häst/hund-ägare här.
Det var lika för ca 1 år sedan. Hennes lilla hund skällde alltid på mej. Ägaren sa anklagande att hunden tyckte att jag var skrämmande.
Det gick så långt som till att jag blev ledsen... den dagen då jag hörde henne säga högt och tydligt att hennes hund bara skäller på mej och min sambo.
Jag började då undvika henne och hennes hund.
Men, det gick ju inte alltid att undvika dom, då både vi och dom ju är ute på den här gården.

Vid ett tillfälle tog hon hunden och gick in till mej i boxen där jag var och mockade och tyckte vi skulle hälsa på varann. Jag gick ner så långt jag kunde och sträckte fram handen.
Hon skrek åt mej att så fick jag inte göra för då hotade jag hunden (som f.ö inte skällde då) utan jag måste gå ner på huk ända ner till marken.
Jag svarade henne att jag kan inte.
Jo,du måste det. Du får inte hita hunden.... sa hon till mej.

Då gick jag därifrån. Ledsen, förståss. För jag KAN INTE gå ner på huk!
Och, HON trängde faktiskt MEJ då hon kom in i boxen där jag jobbade och började bestämma hur jag fick ha min kropp.

Senaste tiden har inte hunden sagt så mycket som ett pip då hin suttit i bak på mattens bil och jag gått förbi bilen.
Men, idag är matten igång igen.

Jag var inne i ett stall och småpratade med Elvis' matte. In kommer hundmatten och hunden.
Hunden såg mej, och sa ingenting.
Ägaren såg mej o sa hej till Elvis' matte. Hunden skällde på mej.
Matten sa till mej: "Hon är rädd för dej!"

Jag svarade att jag kan gå därifrån, och gick förbi dom och ut.
Då jag passerade sa matten att hennes hund inte skäller på min sambo längre.
Vad bra, sa jag. Jag kan gå härifrån. Så gick jag och hämtade Oskadis i hagen istället.

Då jag sen var på väg från hagen till stallet fick jag gå en omväg för hunden och matten verkade vilja gå på varenda väg som fanns. Och, då kände faktiskt jag mej trängd!

Nu har Oskadis varit i boxen medan jag ätit lunch. Så, nu ska vi strax gå på promenad.
Jag hoppas att hunden och ägaren inte är kvar då. För hennes bil brukar parkeras utanför Oskadis box.

Idag dök markägaren upp här. Han sa att vi ska flyttas upp till skogen då dom byggt där, och dom ska bygga huset utanför vårt köksfönster, här.
Han sa att sen ska huset vi bor i saneras.
Men, att först måste det städas upp ännu mer i trädgården här.
Jag vet inte vad mer vi måste städa bort.

Idag jobbar jag därför extra hårt på att rensa och röja.
Samt packa ner sånt som får åka till landet.

För bara nån vecka sedan... eller knappt 2 veckor... så köpte vi en röd Volvo av en bekant.
Enligt honom var enda felet en lampa till krockkudden som lyste.
Då vi besiktade bilen upptäcktes 14 fel, och pga att bilen underkänts vid förra besiktningen (något han inte sa) så hade vi nu bara 10 dagar på oss att åtgärda de 14 felen.
Det betyder körförbud fr.o.m idag.

Vi åkte till vår verkstad för att höra om dom kunde fixa dessa fel.
Killarna där sa i kör att det där vill dom inte göra, för det är inte lönsamt för oss.
Dom rådde oss att häva köpet.
Sambon ringde killen... som svarade i telefonen,men kunde inte prata då för han var på bilbesiktning, sa han. Han skulle ringa tillbaka...

Det är nu ca 4 timmar sedan.
Det känns som att han vet vad klockan är slagen och därför inte vill prata med min sambo.

Nu får vi lov att besikta bilen vi hade innan (som då bedömdes som för dålig för att ha kvar, o därför köpte vi bilen av killen) för vi måste ha en bil att köra grejer till landet med.

Shurgardförråden är fulla... och huset vi bor i ska ju närsom helst tömmas.

Usch.... det känns inte bra detta.

Då vi kom fram till vår väg in till huset så kom vi över bron okej men sista biten fram till huset gick inte att få upp trailern,då det var uppförsbacke och halt i gräset.
Vi backade och testade igen några gånger, men sen halkade trailern ner med ett däck i ett dike. Så,då fick vi tömma trailern, och bära alla saker upp till huset.
Då allt var uppburet så fikade vi på trappan till huset,innan vi började försöken att få komma hem till Stockholm igen.

Vi åkte till grannen vid planket,men där var ingen hemma.
Då åkte vi till bilskroten och pratade med en kille som visade sej vara ägaren och han tog med sambon i sin fyrhjulsdrivna jeep och såkom dom strax tillbaka med trailern.

Jag tog fram en 500-lapp,som sambon gav killen som tack för hjälpen.

Det visade sej att bilskrotarn och hans familj o vänner håller på att anlägga en motorcrossbana bakom Hästgården. Så han skulle hålla lite koll på vårt hus,då dom passerar förbi där rätt ofta.

Han sa för övrigt att "Här händer det aldrig något".

Nu är vi på väg hem.