Igår var det dags att få järndropp igen. Senast var i november 2014, så det känns lite "oroande" att det behövs så tätt inpå.

Då vi kom fram till Danderyds sjukhus, i god tid, så fanns inte så mycket som en enda parkeringsplats ledig. Vi letade på stora parkeringen vid huvudingången, hos tandläkaren och utanför gastro (dit jag skulle, där IBD ligger), och ingenstans fanns en enda tom ruta.

Så, efter 3 varv på dessa 3 olika parkeringsplatserna så ställde vi bilen helt utanför P-anvisat område, utmed en liten väg, i anslutning till där några gubbar höll på att jobba med att gräva upp en rabatt invid en mur. Dessutom ca 20 meter bakom P-vaktens bil. *ojsan*   

Jag kom sen till receptionen på IBD, och träffade, i luckan, en glad kvinna som genast fick min nervositet att vila en stund.
Sen kom syster S och bad om ursäkt för att de var lite försenade, och att jag fick vänta en stund till.

Väl inne sedan så kopplade syster S på droppet, på halv fart eftersom full fart gav mej oönskad reaktion första gången, och så satt hon kvar med mej under hela tiden som droppet gick in.

Det blev en jättetrevlig dryg halvtimme.

Jag fick bandage om armen, med en hård tuss mot armvecket, då jag gick därifrån.

Då vi kom till bilen så... 
1. ...stod den kvar...
2. ...hade den INTE fått böter... 

Och, det som hände sen kanske var helt normalt... men, det kändes inte så bra.

Vartefter tiden gick så blev jag bara tröttare och tröttare i kroppen.

Då vi kom hem så mockade jag klart hos Manne. Det var box nr. 3 av för dagen 13 (jag hade innan vi åkte mockat hos Oskadis o Dis, där Oskadis o Frosti skulle stå o vänta på hovis).

Då Mannes box var klar så gick jag hem och åt en paj.

Sen gick jag ut... på tunga ben o fötter... occh skulle mocka igenom de resterande 11 boxarna.
Sambon hjälpte mej med 3 av dom.
Och, vartefter jag tog box efter box så blev jag tröttare och tröttare.

Under insläppet (promenaden i djupsnö till o från hagarna, i uppför- och nedförsbacke) så blev kroppen mattare och mattare, och jag skakade inom mej och i benen.

Då det var 5 hästar kvar så klarade jag bara inte mera. Och, jag berättade för Fjaris matte hur jag mådde.
Hon hjälpte mej då, genom att ta med Fursti in då hon hämtade Fjari. Och, sen gick hon ner igen och hämtade även Kurt. *Stort TACK, du Snälla människa!*

Då sambon och Spiltis matte sen skulle gå och hämta Spiltis och Ramona så möttes dom av en söt syn... för, en bit ifrån hagen - på utsidan av hagen - utanför vårt staket... stod Ramona och "betade" genom snön.

Hon hade helt enkelt konstaterat att det gick att gå igenom grinden utan hjälp av människor.

Men, lämna Spiltis, som var kvar i hagen... Det ville hon ju inte.   

Kate blev sista hästen in igår.

Och, då jag kom in så la jag mej i sängen en stund och vilade.

Tänkte att det kanske inte var riktigt meningen att jag skulle klara att mocka 11 boxar och gå på långpromenad i djupsnö och kuperad terräng direkt efter att jag fått järndropp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...

Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags.   Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!!   ...

Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!   Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...

Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...

Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...