Torsdagen 11 september kursdag på gården då bästa ridläraren kommer till gården, och 10 ekipage (fast igår var det 12, tror jag) rider 2 pass.

Vaknade med en bråkig mage. Kom inte iväg till KS pga magen, och får ringa och försöka få ny tid till mammografiundersökningen.
Kände mej ledsen hela dan. Det är inte så lätt att lura sej själv och hålla masken hur länge som helst, då det bara fyller på hela tiden av sånt som gör en ledsen.

Jag hade sett fram emot att vara på KS vid lunchtid, och då ha något annat för mej. Men, nu blev det ju inte så. Istället fick jag tid att mocka alla boxar under tiden då de övriga kursarna (+ några till) åt lunch ihop. Och, sen hämtade jag Óskadís i hagen, och umgicks med henne ett par timmar.

Det var varmt och lagom soligt hela dan. Så, kursarna hade tur med vädret.
Bästa turen med vädret hade Helen (läraren) som förra kursen fick stå i ösregn hela dan.

Jag garderade mej och frågade Yhlva om hon ville rida mitt pass, på Óskadís, om jag inte orkade. Och, det gjorde det lite lättare för mej att klara av det då jag visste att jag hade en "stand in". Så, då det blev dags för mej och Óskadís så red jag själv.

Och, då regnade det!   
På "åskmolnet - jag".

Gårdagens lektion blev rolig och som alltid skickade den mej framåt i utvecklingen.
Man blir så himla duktig inombords då man rider för Helen! Hon är verkligen den i särklass bästa ridläraren som jag haft!

Och, Óskadís orkade mycket mera än vad jag först trodde hon skulle göra.

Det var intressant sen, då en person uttryckte till mej att hon aldrig sett mej rida och tölta förrut.

Att jag inte är så synlig då jag rider har ju flera olika förklaringar.

Jag fotade Yhlva då hon red. Och, hon fotade mej då jag red.

Det är ju inte så ofta som jag ser mej själv rida, heller!   

Helen tyckte att Óskadís var fin i sitt nya pannband. Och, det gjorde mej glad, en dag som igår.   

Det känns tryggt att rida för Helen. För, utöver att hon är en otroligt bra ridlärare, som bara plockar fram det bästa ur häst och ryttare, så känner hon också min häst.

Det var nämligen hon som såg till att Óskadís kom till Sverige. Och, det är hon som utbildade henne - innan hon såldes till den person som för knappt 2½ år sedan gjorde mej så himla glad då hon erbjöd mej att få köpa henne.
Min Önskehäst!
Hästen som jag, från den första gången som jag såg henne, önskat att få äga!
Och, som jag gått in med ifrån hagen varenda dag i flera år... och viskat till henne att jag önskar att hon vore min...

Óskadís = Önskans Gudinna!

Hon är världens finaste och underbaraste (ja, det tycker väl alla om sina) och hon är för alltid MIN och bara MIN!   

Och, nu har jag fått ny energi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu. Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat. Vi...

Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom. Senast nu i eftermiddags.   Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!Det är mer än nog!!!   ...

Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!   Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt progra...

Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren. Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Este...

Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att ...