Senast som jag satt på Óskadís' rygg var 11 september 2013, då vi red kurs. Ett par dagar senare rasade jag fullständigt och blev sängliggande i 2½-3 veckor. Och, på det tog det några veckor att lära sej gå igen, då muskler i armar och ben "försvunnit"... och jag rasade i vikt från 66 till 57kg.

Efter det har jag jobbat på att komma upp på hennes rygg igen. Men, mycket har kommit emellan:
Jobb, mammas sjukdom, mammas död, mammas begravning, feltimat med tiden då jag testat och Óskadís varit på tå.... och i grunden min egen rädsla för att faktiskt komma upp på hennes rygg och inte klara av henne.

Idag tog jag ett ordentligt tag i "nackskinnet" (med hjälp av Tigns matte och hennes peppande ord - TACK) och kom upp på Óskadís' rygg.
Det var riktigt "skakigt"... speciellt från att jag satt upp och tills vi kom in på ridbanan (där bensinen tar slut, och jag får gasa hellre än bromsa).

Nu har vi kommit ett steg närmare...

Närmare drömmen om att kunna rida ut och njuta av att vara i skogen... att kunna rida på Roslagsleden i sommar... att få njuta av att ha egen häst.
Att få njuta av att ha min önskehäst!