Jag trodde det skulle bli en extremt lång dag på sjukhuset. Men, den blev "bara" halvlång.

Först ringde ju Endokri-läkaren och bad mej lämna blodprov på hennes remiss. Så, då jag väl kom till provtagningscentralen så hade jag 4 remisser. Det blev 5 rör blod - ca 1½ msk (matsked) som togs ifrån min kropp.

Sedan letade vi oss fram till vårdavdelningen där jag ska ligga.
Det såg, på kartan, svårare ut än vad det sen var. Plötsligt var vi liksom bara framme.

Väl där fick jag och en äldre dam, tillsammans, information från en sjukgymnast, som berättade om att vi efter operationen kan ha svårt att andas... (*hjälp*)... och hon berättade att vi redan på uppvaket ska djupandas - in genom näsan, ut genom munnen - och försöka att hosta.
Hon gick också igenom hur vi ska ta oss ur sängen... sedan, då vi är på avdelningen. Att vi ska "rulla ur" sängen, för att inte påfresta magen så mycket.

Det visade sej att det är så som både jag och Kerstin (damen) redan gör.

Sen kom en sjuksyster och hämtade mej, och Kerstin fick vänta på en annan sjuksyster som skulle tala med henne.

Jag, sambon och systern satte oss på ett av kontoren och pratade.
Jag kommer inte ihåg hälften av allt som sas.
Hon frågade bl.a om jag har några sår på kroppen. Jag sa "nej", fast sen kom jag på att jag har lite småsår, och allergiutslag... Varför undrade hon det???
Ska jag rätta den uppgiften???

Vi kom under samtalets gång fram till att jag ska läggas in redan på söndag.
Det är enklast, eftersom jag inte har några ordentliga duschmöjligheter hemma, och eftersom jag annars ska komma till sjukhuset - förberedd och klar - klockan 7 på måndag morgon.

Jag gråter till o från, och känner mej jätterädd.

Att vara där utan min sambo hela natten innan, och sedan under hela morgonen...
Jag får inte återse honom förrän jag kommer till avdelningen efter uppvaket sen.

Efter samtalet på avdelningen så gick vi till Anestesimottagningen, där jag träffade en narkosläkare.
Han var överläkare, och kollade hjärta och lungor... och han bad mej gapa så stort jag kunde... att skjuta fram underkäken... och att böja huvudet bakåt så långt jag kunde.
Detta var för att kolla hur lätt det ska gå att sätta in luftslangen.

Luftslangen måste vara där för att hjälpa mej med syre, eftersom kroppen går ner på lågvarv under sövningen.... (jag har ju sagt det... man sövs till "nästan död" och maskiner hjälper till att hålla en vid liv)

Jag bad om att detta skulle göras då jag sov, så jag slipper uppleva det. Och, han svarade att det är omöjligt att göra det då jag är vaken. Så, han lovade att jag slipper uppleva det.

Men... hur ska det gå om jag får andnöd på uppvaket och inte kan andas??? (*hjälp*)
(Jag är SÅ RÄDD!!!)

Jag fick träffa en apotekare också, som gick igenom vilka mediciner jag äter.

Då vi sen fick åka hem var klockan 15:00.
Så, ca 4 timmar blev det på sjukhuset.

Och, proverna på sköldkörteln visade sej vara helt OK.
Hade dom visat på överproduktion så hade dom skjutit på operationen.

Men, nu blir det operation på måndag.
Inläggning på söndag.

Ska jag ringa dom och säga till om utslagen och småsåren jag har?

Har nu sett seriens absolut sista avsnitt. Och, det var ett helt OK slut på en jättebra serie.

Jag ska inte avslöja något om vad som händer, eftersom jag anar att det är rätt många som inte sett det. Och, jag vill ju inte försöra nöjet för någon.

Men, jag gillar serien så mycket att jag nu kan köra Revenge-marathon, och se från S101 - S423 i ett svep. Det tål den absolut!

Så... här blir det ingen Rest in Peace för Amanda Clarke/Emily Thorne.    

Idag sitter jag här med seriens absolut sista avsnitt. Det 23:e i 4:e säsongen.

Förvisso slutade ett avsnitt nyligen på ett sätt som kunde ha avslutat hela serien. Men, till min lilla glädje så kom det fler avsnitt.

Men, nu är det slut.

Sista avsnittet är här.

Och, jag ska väl titta på det då.

Vilken serie?

Revenge!

Idag vaknade jag med oro i magen, och i hela kroppen kände jag mej matt och febrig.
Jag gick upp sent... låg kvar i sängen och såg Nyhetsmorgon's nye medarberare - den blivande vårdhunden - Nymo få sitt namn.
Hon är en gul labradortik, 10 veckor gammal, som ska tränas av Fredrik Steen, och sin blivande husse eller matte, till att bli en vårdhund.
Det ska bli riktigt spännande att följa Lilla Nymo på hennes väg.

Efter frukosten så gick jag upp till stallet och skulle kolla till Sögn, och mocka lite... hos henne och hos Oskadis.
Det visade sej, då jag kom upp dit, att hon hade ont, och att hon inte ville äta.
Jag ringde och pratade med hennes matte, och vi kom fram till att jag skulle ge henne medicin.
Gjorde så, och en stund senare bjöd jag på mat... som hon ät med god aptit, trots att hon fortfarande hade ont i framhovarna.

Jag har räknat ut att jag nu stått på 1 tablett Entocort i 3 dagar.
Samma antal dagar som min mage konstant varit ond.
Jag hoppas verkligen att det är ett sammanträffande, och att magen blir bra igen raskt, så jag slipper öka på med Entocort igen.
Den ska ju helst vara ute helt innan operationen.

Jag har flyttat in en ny karaktär i mitt Sims-spel idag. Och, hennes bravader ska nog få bli lite egna blogginlägg så småningom.

Igår morse såg jag fram emot den "nya" uppgiften, som hästskötare. (Har haft det jobbet tidigare, men det var inte här, och det var ett par år sedan)
Men, vad jag inte räknat med (fast jag kanske borde göra det vid det här laget) var att min magen skulle vara ond, och resten av kroppen skulle vara trött.

Jag hade fått höra dan innan att det fanns en "stand in" som kunde hoppa in om jag inte fixade det.
Men, redan då vi åkte hemifrån, för att inhandla färg, fick jag veta att det personen inte skulle vara på plats just då... så, jag bet ihop och gav mej den på att jag skulle fixa det ändå.

På Bauhaus mådde jag inte mitt allra bästa, och först hittade vi inte färgen... sen kom vi inte fram pga att personal ställde saker i vägen i gångarna. *suck*
Sen visade det sej att det bara fanns 7 hinkar med den färg vi skulle ha 10 hinkar av.
Att prata med personal om det tog säkert en kvart... och jag bara längtade ut därifrån.

Då vi kom till bilen med de 7 hinkarna så upptäckte vi att 1 av dom läckte.

Men, vi orkade inte med att lägga "1 timme" till pga det... så, vi tog det så.

Väl hemma var det precis dags för mej att hämta Dis i hagen.

Först ville hon inte komma, men sen ändrade hon sej, som tur var.

Borstade, ryktade, hade spray i svansen och redde ut tovorna i den.

Sen sadlade o tränsade jag, och gick på en promenad.

Men, hon var laddad och gick och småtaktade, då jag tog i tygeln för att bromsa henne. Så, jag förlade mitt framskrittande till att gå på stor volt på parkeringen, utanför ridbanan, istället.

Mina ben kändes som att dom var fulla av "mjölksyra". Men, det funkade ändå, även utan "stand in".

Tog lite bilder under lektionen, då tränaren red Dis och instruerade Disa och hennes matte.

Och, efter lektionen så gick vi en sväng, innan jag släppte Dis i en liten hage.

Dis' matte kom sen, och kunde rida pass nummer 2 själv.

Och, jag gick hem och åt lunch.

Gav mej på att testa Fransk Fisksoppa... som smakade ok... men, som INTE var något jag ska göra om.

Hela kvällen och natten fylldes av riktiga magsmärtor. Kände mej också smått illamående, och kände på mej att det var soppan som var boven.

Vaknade flera gånger under natten och undrade om operationen var över (jo, magsmärtor och oro inför operationen gjorde ihop så att jag blev sån).

Hela dan idag har jag haft småont i magen, och känt mej dränerad på energi.

Mockade mina 6 boxar vid lunchdags, och satte mej sej i bilen och stickade. Det blåste så hårt ute.

Nu hoppas jag att det blir en bättre dag imorgon, så att jag får lite nytta gjord här hemma.

Idag har jag lite mera att göra på jobbet igen.

• 1 häst ska till hovslagaren. Hovis klarar sej själv. Men, då han är klar ska hästen ut i hagen igen, och jag ska städa upp.
• 1 häst ska jag borsta, sadla, tränsa och skritta fram (för hand), till tränaren som ska rida första passet.
• 2 extra boxar att mocka idag (sammanlagt 7, alltså).

Skojigt på jobbet idag.
Och, nu... när jag just ätit frukost ska jag åka med sambon och köpa färg.

Ha en toppenfin dag, var du än är!   

Vaknade redan vid 7-tiden, och bestämde mej för att gå upp... så jag kanske får lite lättare för de nya vanorna sedan, efter operationen... då man ska äta frukost 8:15, och sedan äta 4 gånger till under dan.

Det är mycket som ska hända efter operationen... som känns "överväldigande".

Jag ska tydligen 5 gånger om dan tugga tuggummi i 30 min efter maten. Hur ska det gå med min fobi för tuggummin?

Jag ska tydligen ta sprutor på mej själv... med blodtunnande medel, för att minska risken för blodproppar... Hur ska DET gå? Jag kan INTE sticka en nål ens i en apelsin... än mindre i mej själv.

Jag ser INTE fram emot operationen och tiden efter.

Men, blir det så där "överjordiskt bra" som jag "blivit lovad" efteråt... så ser jag fram emot DET.

Idag orkade jag mocka mina 5 boxar, och lite till.

Åkte med sambon och tömde min trailer från sopor.

Lagade till ca hälften av maten till 6 maträtter, som ska finnas sen att äta då jag inte kan stå vid spisen, än. (det blir 3 dagars mat till mej o sambon, så det behövs mycket mera)

 
Vad ser du i molnet?

Nu blommar snart häggen!   

Då jag hjälpte sambon vid lunchfodringen idag så såg jag det...

Jag hade just fyllt de 2 vattenkaren i storhästhagen då jag såg hur långt häggen kommit.

Jag hoppas jag inte missar blomningen.