Hade ingen aning om att sambon gått med på att jobba på sin enda sovmorgon i veckan. Och, sambon hade inget minne av det, heller.
Så, chefen ringde vid 7 och väckte honom, och påminde om att han skulle jobba.

Jag kände en uppgivenhet... för att de viktiga planerna återigen skulle få slås omkull fullständigt - då jag uppfattade det som att han skulle jobba fredag i utbyte mot den semesterdag han tog ut i onsdags, då jag behövde stöd genom och efter koloskopin.

Men, sambon förklarade sen att han inte tagit semesterdagen... utan han hade istället bytt, så att han kunde vara ledig onsdag eftermiddag emot att han skulle jobba fredag morgon.

Och, alltså vara ledig resten av fredagen.

Så, då fick jag slippa behöva ändra fredagens planer. Och, det var bra!

Vi åkte hemifrån strax efter lunch. Åkte vägen förbi ICA Maxi och inhandlade en fin blombukett, som jag glömde fota.

Jag filmade däremot då min mamma öppnade blombuketten (som jag slagit in i blompapper), och då hon packade upp 2 fleecefiltar och 1 sån mysig filt med ärmar, som man har på sej som en filt med ärmar.

Videon åker in i familjealbumet.

Det blev en trevlig och glad eftermiddag hos mor&syster, då vi firade min mammas födelsedag några dagar tidigare, eftersom vi jobbar och inte kommer ifrån den dag som hon fyller.

Att hon fick mysfilten och fleecefiltarna var för att hon behöver dom.

Hon fryser något oerhört, och enligt min erfarenhet finns ingen filt som värmer så bra som just fleece.

Åkte hemåt i rusningstrafiken, och kom hem lagom till det var dags att ta in hästarna ifrån hagarna.

Det var trevligt att träffa mor&syster igen. Och, att komma hemifrån ett par timmar.

Blev inspirerad då jag läste hos Lotta om hennes kycklinggratäng häromdan, och bestämde igår att jag skulle göra en variant på den till middag idag, för att fira att jag tagit mej förbi koloskopin och får äta igen.

Jag la först det brynta kycklingköttet i min ungsform och hällde såsen över. Ställde in den i ugnen, som stod på 200 grader. Efter 25 minuter var kycklingen rå i mitten. Så, då la vi över allting i traktörpannan, och lagade klart allt där.

Det blev sålunda en egen kycklingrätt - inspirerad av Lotta.

Och, det blev riktigt gott!

Hur gjorde då jag min kycklingrätt?

Jo, jag skar 4 kycklingfiléer i lagom stora bitar, som jag brynte.

Såsen gjorde jag på:

3 dl matlagningsgrädde

2 dl creme fraiche

ca 8-10 msk hönsbuljong

1 grön paprika som jag skurit i tärningar

ca 1 dl gröna ärtor

lite salt och svartpeppar från kvarnen

Jag åt detta till jasminris.

Det kändes jobbigt, då vi åkte till Danderyd... och då jag satt i väntrummet...

Syster Louise kom och hämtade mej, och jag fick byta om, och hänga in mina kläder i ett skåp.

Sen var det dags att gå in i undersökningsrummet... på matta ben... Och, då frågan om lugnande kom upp avböjde jag och berättade att jag, trots panikångest, klarat av detta flera gånger tidigare utan vare sej smärtlindring eller lugnande.

Nål sattes in ändå...(precis som förra gången)... så den skulle finnas där om ifall det skulle bli aktuellt under undersökningen.

Läkaren har jag sett/träffat på under åtminstone en koloskopiundersökning tidigare.

Och, hur gick det... undrar du kanske?

Jo... sambon satt på stolen 1½ meter bort, och den här gången höll jag honom inte i handen.

Jag höll ingen i handen... kramade inte ens ihop knytnävarna... (Jag hade ju så många som cyberhöll mina händer!!!)

Det blev lite svårt för läkaren och sköterskan under ca 30 minuter, då det inte gick att ta sej obehindrat igenom tjocktarmen. Och, även under den tiden så var jag lugn.
Trots att det gjorde rejält ont ett par gånger.

Jäklar vad jag kan!

När läkaren väl kom fram till övergången mellan tjock- och tunntarm så konstaterade han snabbt att inflammationen var nästan borta, och att det var mycket trångt i den passage som min läkare vill att dom ska operera bort.

Han sa att hålet / passagen, på ca nån eller ett par dm, är ungefär som en blyertspenna vid och stum, eftersom den är full av ärrvävnad frå inflammationerna. Så, det är inte konstigt att jag får smärtor i magen då mat ska igenom där och är större än vad passagen är vid.

Han tog 3-4 biopsier också, i det området och på 2 andra ställen i tjocktarmen.

Svar på dom kommer om 2-3 veckor.

Vilken lättnad, då jag var klar och fick åka hem.

Tog kortisonmedicinen direkt vid hemkomst.

Sen firade jag med frukost/lunch!

Tack för allt stöd!

Nu kämpar jag vidare mot Bältrosen och en djävulsk spänningshuvudvärk som pulserar och smäller på högra sidan av huvudet.

Och... försöker jobba vidare på att ställa in mej på att klara MR-röntgen den 5 nov.

Har inte ätit på ett dygn. Har inte sovit på ett dygn.

Ser fram emot då jag kommer hem igen, och får äta frukost - nån gång runt lunchtid *hoppas jag* (eller före)

En koloskopiundersökning är inte precis en "promenad i parken".

Men, det har gått bra alla tidigare gånger som jag varit med om det. Så, jag utgår ifrån att det gör det nu med.

Men, ditt stöd behövs ändå!

Ska vara där ca 9:30 och ett par 3 timmar framåt... eller så.

Har sedan 16-tiden (nu är hon strax före 20) druckit 3 liter Laxabon (laxeringsvatten).

Och, nu sitter jag där jag sitter i ett par timmar.

Fryser gör jag, då jag har druckit 3 liter kall vätska... är tom i magen, sedan jag fastat sen imorse.
Jag får dricka klara drycker idag, inatt och imorgon bitti.
Tidigt imorgon bitti (vid 5) ska jag dricka den 4:e och sista litern Laxabon... och sitta nån timme - kanske - på toa... Innan jag vid 9:30 ska inställa mej på Danderyds sjukhus för att genomgå ytterligare en koloskopi-undersökning.

Det blir min 5:e eller 6:e. Och, den görs för att det var några år sen sist, och dom vill se hur det ser ut nu. Och, för att inhämta info om min status inför operationen dom redan bestämt ska göras.

Medan jag nu sitter här och har skitkul, med en värmande kopp te, så roar jag mej med att se ett avsnitt av Drop Dead Diva (en av mina favoritserier - jag har f.ö många favoritserier).

Och, så kollar jag in vad som händer hos er andra, förståss. I den mån ni berättar det.

Berätta gärna hur du har det ikväll!   

Blev uppringd för en stund sedan av en sköterska på KS. Hon berättade att lättakuten på Danderyd hade remitterat mej till henne.

Jag blev lite förvånad.

Hon frågade om jag kan gapa, tugga, svälja... Jag blev helt kall inombords, och tänkte att "dom symtomen har jag inte känt av än... ska man få såna besvär också av bältros?"

Då, sa hon... Du har skadat käken?

"Nej!", svarade jag. "Jag sökte för Bältros!"

Nu är det så att mina ögon och öron är inte avstängda då jag är ute och rör på mej. Och, jag uppfattade vem det var som var inne hos doktorn före mej. Det var en blond tjej, yngre än mej. Hon log då sambon försökte komma upp ur stolen då vi skulle gå (för hon satt kvar i väntrummet då). Jag sa till henne - om sambon - "gammal man gör så gott han kan!"

Den tjejen var in till doktorn före mej. Jag hörde hennes namn, men minns det inte.

Efter en stund kom doktorn ut och han o sköterskan ringde någonstans. Han sa till sköterskan att "Om du tar det här så kan jag fortsätta jobba!"... och gick tillbaka till patienten, medan sköterskan fortsatte att ringa.

Sen kom den unga tjejen ut, och satte sej i väntrummet igen. Ett par minuter senare kom doktorn och ropade in mej.

Medan jag var inne hos doktorn kom sköterskan och sa nåt om "Karolinska" och läkaren svarade "käkakuten".

Och, idag ringer det från KS om att jag? (hon hade MITT personnummer och MITT mobilnummer - som jag inte uppgav på DS igår - och MITT namn)

Dom blandade helt klart ihop mej och den unga tjejen med varann.

Sköterskan på KS som ringde mej reagerade på detta med oro och sa att "så får man ju inte göra".

Hon skulle genast ringa upp lättakuten och se till att dom letar upp rätt patient.

Jag hoppas verkligen att dom hittar rätt på detta, så tjejen får den hjälp hon behöver!

Igår upptäckte jag att jag hade nån brännande smärta i huden i nacken o ner mot skulderbladet på höger sida. Senare började det klia... och det kliade även framtill på halsen och vid nyckelbenet, på höger sida. Ont gjorde det i huden, och brände.

Jag baddade med Alsollösning, och det lindrade lite.

Upptäckte imorse att det spridit sej och satt nu även framtill på högra överarmen ända uppe vid axeln. Och, märkte, då jag sen skulle be sambon titta på det, att det även satt på högra skulderbladet.

Ringde och pratade med sköterskan på IBD-mottagningen, för att höra ang. min kortisonmedicin på onsdag morgon... Nämnde detta hudfenomen för henne... Hon talade med läkaren, och återkom sen till mej med uppmaning om att snarast åka till närakuten och visa upp detta... som dom bedömde som BÄLTROS.

Jo, jag har ju nedsatt immunförsvar... Har nyligen varit riktig ordentligt sjuk... och jag har haft vattkoppor... Så, sannolikheten för att detta är bältros är stor. Och, det måste sättas in behandling snarast, sa dom.

Kan jag få bli och vara frisk snart?
Jag har inte tid med detta!

Jag har kapplöpning mot tiden, och försöker hinna med ett liv (annat än mitt och i högsta grad väldigt mycket mitt), och vill inte mista det...