Igår hann jag bara vakna, efter en orolig natt fylld av konstiga drömmar (när jag väl äntligen lyckades somna), så ringde telefonen. Óskadís' fd matte behövde hjälp att få hem en av sina hästar, som varit borta en tid för att bli inriden.

Efter att frukost intagits satte vi oss i lastbilen och körde bortom Österbybruk.

Väl framme på gården där vi skulle hämta Vidar (som jag såg första gången förr-förra sommaren då han var hingst och gick på bete här) så fick vi träffa en häst som gjorde mej riktigt glad av att få se.

Jag minns inte vad hon heter. Men, hon är 35 år - Trettio-fem!!!

Helt otroligt!

Jag döpte henne raskt till "Snöbollen".

Det tog ca 5-6 timmar T&R.
Jag filmade lite efter vägen dit och hem.

Den längsta sträckan vi kört för att hämta häst, var 2002, då vi åkte till Varberg för att hämta 2 D-ponnies som kommit från Irland.
Vi körde t&r samma dag, och på vägen hem (hela vägen hem) hade vi en häst som stod och sparkade ett bakben i väggen (rakt i sambons rygg).

Den här hämtningen var inte fullt lika lång.

Igår hade vi begravningsgudstjänsten för min älskade mamma, som pga fel medicin dog i förtid.
(Det är inte mina känslor som talar helt. Sjukhuset / läkaren har LexMaria-anmält sej själva och medicinen - och det gjordes för månader sedan, då dom upptäckte skadan som gjorts)

Efter en fin och ljus begravningsgudstjänst i kapellet så samlades vi alla - inkl. prästen, som vi bjudit in - till minnesstund i mammas anda, med fika, bulle och kaka.

Och, efter det åkte några av oss till familjegraven, och placerade de blommor som stått på golvet i kapellet. Dom kastas ändå bara annars. Och, vi ville hellre att mammas föräldrar och hennes farföräldrar skulle ha dom där.
Vi tände 4 ljus också. Från oss 4 syskon.

Efter detta åkte jag, sambon och min lillasyster till mellanbonusdottern (alla 3 bonusbarnen var med vid begravningen + graven) på middag.

Och, efter det (och efter att vi skjutsat min syster hem) så åkte vi hem och hakade på trailer och tuffade sen mot Uppsala och Ultuna.
Med dit hade vi - i följebil bakom - hästägare + stöd.

På Ultuna hämtade vi Manadis (som vi körde dit för några kvällar sedan).

Hon är inte bra. Dom vet inte ens vad det är.

Men, hon ska ha boxvila hemma i ett par veckor nu.

Och, efter en orolig natt, fylld av konstiga drömmar,,, så ska vi nu åka och hämta en häst.

En resa p ca 4½ tim T&R.

På Facebook har det länge cirkulerat bild på en toffel, i olika storlekar, och både jag och många andra har uttryckt en önskan om att kunna göra och att få bära sådana.

Jag har också fått en "uppmaning" från en kompis på fb om att jag borde klura på att göra såna.

Och, jag har klurat. Mycket och länge.

Nu har jag kommit till att prova att virka en.

Den är inte perfekt. Och, den är inte i rätt storlek.

Men, i övrigt stämmer det.

Så, jag övar vidare. Skam den som ger sej!

Igår då vi kom hem med Perla hade de flesta stoägarna åkt hem, och missade ihopsläppet.

Jag filmade... Men, det blev inte så bra resultat som jag hade hoppats.

Då videon ändå går att se, så finns den nu här!   

Det var planerat att Óskadís och de andra i den hagen skulle få en ny kompis idag vid 13-tiden. Men, han som skulle köra hit henne fick fel på bilen. Så, då ombads jag och sambon att ta lastbilen och åka för att hämta henne. Och, det gjorde vi så gärna.

Perla var lite orolig, för hon och hennes lilla dotter skiljdes åt idag, i o med flytten hit.

Då vi kommit hem så var det dags att släppa in Perla till hennes nya kompisar.

Óskadís och Perla känner varandra sedan tidigare. Dom gick ihop då Perla var liten, och Óskadís gick med näst yngsta sonen Óskar. Och, sedan träffades dom igen under en sommar för ett par år sedan.

Men, några andra i nya flocken är nya bekantskaper för Perla.

Video kommer senare.
Men, här är några bilder. (det var lite svårt att få skarpa bilder i dagens dåliga ljus)

Jag trodde - i förväg - mest på Yohio eller Helena Paparizo...

Nu (när 4 låtar gått) så känns det som att det kan bli svårt att hitta 4 låtar att ta vidare.

5:an är väl (trots att den lät lite märklig i början) en som har en liten chans att komma vidare.... kanske...

7:an.... Alltså.... (???)

Dåligt!!!

Och lite senare.... så dåligt att det plätsligt låter acceptabelt...
Men, ska det räcka med acceptabelt???

Ja, då blir det alltså Helena och Yohio direkt till finalen!

I söndags var vi till akuten med sambon, som då haft ont i vänstra sidan, vid höften, i 1 vecka. Värken hade stegvis blivit värre under veckan, och därför åkte vi till akuten på söndagen direkt efter att vi fått in alla hästarna.

Ortopeden hittade ingen anledning till smärtan, trots röntgen, och därför skrevs det ut Citodon och sambon uppmanades att komma tillbaka om det inte blev bättre.

Därför tog vi idag sambons lediga dag och åkte tillbaka till akuten, direkt efter att jag mockat åt alla hästarna.
Och, det blev många timmar på ortoped-akuten.

Vi träffade i väntrummet några mycket trevliga människor. Och, det bidrog till att förgylla timmarna.

Sambon undersöktes av både en ortoped och en kirurg/urolog, och ingen av dom fann det klara svaret på gåtan.

Kirurgen hade helst lagt in sambon, för att kunna ta lite mer omfattande prover och utföra grundligare undersökningar. Men, eftersom han inte var jätte-jättedålig så fick han gå hem, med uppmaningen att via vårdcentralen få remiss till röntgen av organen inne i kroppen.

För, svaret ligger mest troligt där.

Vi uppmanades också att återkomma till akuten - men då till kirurgen - om smärtorna blir värre.

Jag gick ut 2 gånger under de ca 7 timmarna som vi var där, och la i mera pengar i P-automaten.

Sista gången var det närmast snöstorm på parkeringen. Och, jag kände att vi nog hade det rätt bra inne på akuten, trots allt.

Jag hoppas att allt går bra för alla dom som vi småpratade med (och blev bekanta med) under dagen o kvällen på ortopedakuten.