Ikväll, då vi var på väg hem efter att vi kvällsfodrat hästarna, så kollade jag upp på månen (som f.ö inte är full förrän imorgon) och såg något jag inte så ofta ser. Den hade en regnbåge runt sej!
Häftigt!

Jag gjorde vad jag kunde för att fota... och det blev bättre än förväntat:

Jag var i hagen för att medicinera Ljósfari, då plötsligt smågrabbarna i hagen intill kom springande in ifrån fältet. Jag såg att bussen stod på vägen, och att busschauffören var ut en sväng, innan den åkte igen.

Då bussen åkte såg jag att trafiken rörde sej väldigt långsamt på motorvägen utanför. Och, ibland såg jag rök, som om en bil brann.

Jag gav Ljósfari medicinen, och gick sedan ut mot motorvägen, för att se vad som hänt.

Redan innan jag lämnade hagen kom först ambulans, tätt följd av brandkåren.

Framme vid muren mellan "lokalgatan"/gamla vägen och motorvägen kunde jag konstatera att det var 2 bilar som krockat. En ljus bil hade kört in i baken på en mörk bil. Och, långt fram på motorvägen stod en mörk skåpbil och blinkade med 4-vägs/varnings-blink. Om den varit inblandad eller endast vittnat vet jag inte. (ja, föraren alltså... bilar ser inte mycket...)

Medan vi stod där (jag o sambon... sambon var där före mej) så kom polisen.

Ambulansen hade blåljus och sirener då den kom. Men, nu hade den stängt av blåljusen, och stod kvar.

Vi kände en lättnad i att ambulansen inte verkade behövas. Att alla inblandade klarat sej utan skador.

Men, nu tror jag att vi kan ha haft fel. (jag hoppas verkligen att vi inte hade fel)

Nu, då jag tittar på dom bilder som jag knäppte så ser jag att det fattas en förare på bilderna.

Ambulansen åkte, utan blåljus, innan bärgningsbilen kom.

Kan det vara så att föraren av den ljusa bilen låg död i ambulansen? *hoppas verkligen inte*

Manadis har haft boxvila och inte varit ute i hagen sedan hon gick omkull för drygt 1 månad sedan (knappt 2 månader sen) och har idag äntligen fått mysa i vårsolen.
Den äckliga medicinen gick ner med hjälp av Proviva Jordgubb (som tog över smaken).
Hellre det än att bråka med henne då man inte kommer i närheten av henne med sprutan som ska in i munnen.

Det viktigaste är ju, trots allt att hon får i sej medicinen - tycker jag.

)

Du kan både sticka, virka, pärlbrodera eller brodera.

Motivet väljer du själv.

Här finns en sida som hjälper till att få fram mönstret - gratis.

Allt du behöver är ett foto eller en bild.

Och, så garnet/pärlorna i avsedd färg, förståss.

Det var ett tag sedan himlen bjöd på konstverk senast. Men, i eftermiddags - som en final på en riktigt skön vårdag - så fick jag en bild på en sån där vacker solnedgång.

Fast den var inte riktigt samma med blotta ögat.
Där var den ljusare, och gulare.

...med Óskadís' egen päls.

Det bara rasar av henne nu.

Vårtecken!   

Snödropparna, som redan fanns planterade på södra gaveln av vårt lilla underbara hus då vi flyttade hit för 12½ år sedan, blommar för fullt. Så, nu är våren här!

Mars är dessutom 1:a vårmånaden, enligt almanackan.

Senast som jag satt på Óskadís' rygg var 11 september 2013, då vi red kurs. Ett par dagar senare rasade jag fullständigt och blev sängliggande i 2½-3 veckor. Och, på det tog det några veckor att lära sej gå igen, då muskler i armar och ben "försvunnit"... och jag rasade i vikt från 66 till 57kg.

Efter det har jag jobbat på att komma upp på hennes rygg igen. Men, mycket har kommit emellan:
Jobb, mammas sjukdom, mammas död, mammas begravning, feltimat med tiden då jag testat och Óskadís varit på tå.... och i grunden min egen rädsla för att faktiskt komma upp på hennes rygg och inte klara av henne.

Idag tog jag ett ordentligt tag i "nackskinnet" (med hjälp av Tigns matte och hennes peppande ord - TACK) och kom upp på Óskadís' rygg.
Det var riktigt "skakigt"... speciellt från att jag satt upp och tills vi kom in på ridbanan (där bensinen tar slut, och jag får gasa hellre än bromsa).

Nu har vi kommit ett steg närmare...

Närmare drömmen om att kunna rida ut och njuta av att vara i skogen... att kunna rida på Roslagsleden i sommar... att få njuta av att ha egen häst.
Att få njuta av att ha min önskehäst!