...och nu vet vi att vi har ett ställe nära där man kan få hjälp med sånt.

Stinsen Skrädderi & Kem AB

 

Lämnade in ett par arbetsbyxor och bad om att få blixtlåset i gylfen lagat.
Ett par dagar senare hämtade vi ut. Kostade endast 170:- och dragkedjan var helt ny och en riktig i metall, istället för den bristfälliga som satt i från början.

Mycket gott bemötande.
Trevlig person som tog emot, utförde samt lämnade ut dessa till oss.
Det kändes tydligt att inget plagg är mera värt, utan alla behandlas med samma höga standard.

Dit går vi absolut fler gånger då behov uppstår.
Och, jag kan varmt rekommendera detta företag.

 

Skriv ditt eget omdöme | Tjäna pengar med Rejta

 

Var till lättakuten med sambon på fredagen, eftersom vårdcentralen struntade i honom. Så, nu har han fått 2 olika mediciner, till (utöver dom han redan hade). Så, nu hoppas vi att han raskt ska bli frisk igen.

Och, nu sitter jag här och snörvlar.

Hostat och haft ont i halsen har pågått redan ett par dar, för min del. Och, på fredagen kände jag mej febrig.

Så, nu hoppas jag att jag inte blir sämre än så här.

(med en autoimmun sjukdom (crohn) och ett superstarkt immunförsvar så löper jag stor risk att bli riktigt sjuk nu - igen. Hoppas inte!!!)

Var på möte på begravningsbyrån som har hand om bouppteckningen osv för dödsboet efter våran mamma. Vi var med alla 4 syskonen, och mötet kändes bra.

Mycket bättre än vad det känts på vägen dit, och innan vi gick in, då jag hade lindriga panikattacker och stark oro. Det är ju inte precis en lätt sak att ha möte om mammas tillgångar osv... då man helst av allt bara vill ha tillbaka sin mamma.

Det som gjorde mej sorgsen var det som hände en stund efter att vi avslutat mötet på begravningsbyrån.

Vi stannade till vid Västerhaninge kyrka (där jag f.ö är döpt, och där mina båda föräldrar gifte sej - samma präst vigde dom och döpte mej, fast inte vid samma tillfälle), där min farfar och farmor är begravda.

Det var så länge sedan jag senast besökte graven, och tänkte att det självklart skulle ske nu, då vi ändå passerade förbi.

Hittade först inte graven. Mindes fel om var den låg.

Men, efter en stunds sökande fann vi den, några tiotal meter bort ifrån där jag först trodde den var.

Och, då jag såg graven kände jag mej sorgsen.

Varför?

Jo, för att den var till synes övergiven.

Inget fanns i form av planterade eller på annat sätt smyckande växter. Jordbiten framför stenen är igenvuxen av gräs och mossa.
Och framför stenen satt en skylt - som såg ut att ha suttit ett tag, med tanke på att den var lite trasig - som uppmanade anhörig eller närstående till gravsatta att höra av sej till kyrkogårdsförvaltningen.

Graven löper alltså nu risk att tas bort.

Jag ringde genast då jag kom hem.

Mannen jag skulle tala med satt i sin bil, och bad mej återkomma vid 14-tiden.

Och, det ska jag göra nu.

Mina älskade farföräldrar förtjänar så mycket bättre än att bli "bortglömda" så här!

Mina ljus och blommor jag har här för dom... och dom tankar jag ägnar dom flera gånger om året... räcker inte då graven inte tas omhand.

Det har inte varit mitt ansvar att ha hand om graven. Jag var 7 år då farfar dog och 12 år då farmor dog.

Men, nu kan jag! (om jag får)

(jag tog bort den gröna skylten, precis som det stod på skylten att man skulle göra)

...och detta trots att sambon inte träffat någon läkare.
Väntetiden var så lång att han inte hade kommit i kontakt med någon läkare förrän långt efter att hästarna skulle ha väckts och släppts ut, och efter att VC öppnat.
Vi satt där i 5½ timme, och återigen blev jag väldigt illa till mods då jag såg och hörde människor som mådde så dåligt, och som väntat i 5 timmar innan valet blev att åka hem... och som väntat i 7 timmar och ännu ingen träff med en läkare.

Då vi väntat i 5½ timme och sambon frågade hur lång tid dom trodde att han hade kvar att vänta blev svaret att det var 7 patienter före honom... vilket pekade på att det troligen rörde sej om ytterligare 4 timmar - förutsatt att inga ambulanser kom in, då.

För, då hade det tagit ännu längre tid.

Dom kollade åtminstone EKG och dom tog blodprov.
Men, svaret på proverna fick vi aldrig se, eftersom vi valde att åka hem 3:30... för att få ett par timmars sömn.
Syrran som släppte iväg sambon (han fick skriva på papper om att han lämnade på egen risk) sa att han kunde få lindring med hjälp av receptfria medel på apoteket. Och, hon rådde honom att ta kontakt med husläkaren.

Det ska han göra så snart hästarna släppts ut.

En annan sak som berörde mej mycket, då vi var på sjukhuset, var att först höra på nyheterna på TV'n i väntrummet om killen som blev ihjälslagen i Helsingborg... för att kort därpå få höra av en kille som väntade på läkare att hans fru's bästa väninna är sambo/maka till killen som blev ihjälslagen i Helsingborg.

Killen var från Upplands Väsby, 42 år, hade 2 biologiska- och 2 styvbarn och älskade fotboll så mycket att han åkte långt bara för att se en match, oavsett vilket lag som spelade.

"Den här gången var det Djurgården!", sa killen till oss där i väntrummet.

Det är rent förjävligt att en sann och äkta fotbollsfan ska bli ihjälslagen av fotbolls"huliganer" ute på stan.

Och, det är sjukt hur liten världen är.

Nu ska jag lägga mej i sängen... och hoppas få lite vila innan klockan ringer, om mindre än 2 timmar.

Sambon sover... till synes lugnt...

...skulle jag åka pendeltåg så skulle det vara trevligt att åkta samtidigt som dom här killarna!   

Efter en trevlig dag...

Så måste vi nu åka in med sambon, som har svårt att andas...