Igår hände det en del utanför här.
Flera hundra cyklister passerade här, under loppet, som hörde ihop med det stora event som höll till på Friends arena i Solna.

För första gången gick cykelloppet Gran Fondo i Stockholm.

Jag hoppas detta händer igen nästa år.
                                                 
Vad är detta? Är det någon som såg mej?
 
Upptäckte det nu, då jag såg bilderna i datorn. Hej, hej tillbaka!   
   

Gucci väcker mej flera gånger under natten.
Och, vid 4 och vid 5 vill han gå ut.

Idag gjorde det ingenting... För, jag hade ju missat en vacker soluppgång om jag sovit!

Idag fick Óskadís gå i sin hage här hemma några timmar och äta gräs. När jag sen tog in henne så gick hon och la sej i boxen.

Precis då kom Dís' matte. Hon hade en himla kul idé: "Sadla Óskadís så skrittar vi ut en sväng i skogen!"

Eftersom jag är väldigt osäker och lite rädd så fick hon faktiskt öva lite övertalning, innan jag vågade mej på att faktiskt hänga med ut - på en nästan sovande Óskadís.

Mina "ursäkter" om att jag måste städa hemma... var faktiskt sant.

Och, nu sitter jag i läget att få städa klart (så jag får loss min säng) ikväll innan jag sover.

Vi skrittade ut... med Dís o hennes matte.

Óskadís gick och "sov" ca 2 tredjedelar av rundan.

Vi var ute lääänge. Vet inte hur länge exakt. Kanske närmare 45 minuter?

Vi red igenom ett helt otroligt stort fält av liljekonvaljer, som inte riktigt börjat blomma än.

Där vill jag rida igen!!!

Först var jag ju osäker... men, efter ca 1 fjärdedel av turen så började det lossna lite.

Fast, inte förrän vi var i höjd med torpet i skogen på väg hem kom jag på att jag inte fotat något (som jag brukar göra då jag rider). Och inte ens det fick mej att ta upp kameran.

Så det blir inga bilder från dagens ridtur.

Kan bara säga att idag har jag RIDIT för första gången sedan 11 september 2013, ett par dar innan jag brakade igenom och la mej sjuk .... så jättesjuk.... i flera veckor.

Det var helt Underbart att skritta ut i skogen, på en helt lugn och lite tittig häst, och T-shirt var helt OK ända till strax efter 21-tiden.

Nu är det SOMMAR!

(jo, jag vet... almanackan säger vår... men alla svalor på gården och 17 plusgrader sent på kvällen säger sommar)

Tack till Dís och hennes matte! Det här gör vi om!

Och, Óskadis! Älskade häst!
TACK!!!   

 
(bilden knäppte jag innan vi red ut)

Jag har inte gått och lagt mej ännu. Så, för mej är det fortfarande tisdag 20 maj, trots att klockan säger att det är onsdag 21 maj.

Den 20 maj är dagen då min "svärmor" (sambons mamma) var född.
Sedan hennes bortgång i december 1998 har vi alltid sett den 20 maj som en mycket speciell dag.
Hennes dag.

Det var tradition, redan då hon levde, att vi den 20 maj åt smörgåstårta, eftersom hon varje år, de sista åren, hade smörgåstårta på sin födelsedag.

Detta år blev den 20 maj ytterligare speciell, då min yngsta bonusdotter gifte sej denna dag - med sin ungdoms kärlek.

Jag gjorde ett armband till bruden...

Närmare om själva bröllopet kommer senare, då jag inväntar brudens "ok" om bilder att publicera osv.

Men... jag kan berätta att brudens farmor och bonusmormor var med på bröllopet, genom att jag och sambon innan bröllopet tände varsitt ljus för våra respektive mammor.

 
Dom var med.
 
Min mammas...
  
Sambons mammas

Sorunda kyrka är mycket vacker och trivsam.

Det kommer mera...   

Var på möte igår kväll.
Ett möte som kunde blivit så mycket trevligare än vad det nu blev.

Efteråt stannade vi till vid kyrkan, och jag o syster gick till vår farfar & farmors grav, för att titta till den... och för att jag ville så några frön, på den yta som jag vet från förra gången att det inte skötts några växter på många år.
Kanske var det pappa som var sist att bry sej om graven?
Han dog för några år sedan. Och, han var sjuk ett tag innan dess.
Det känns som att det var bara han som tog hand om graven.

Jag måste verkligen försöka igen att få kontakt med min faster, som är den som innehar gravrätten, så att hon kan överlåta den på mej. För, det gör verkligen ont inom en att se hur illa skött mina älskade farföräldrars grav är.

Gravstenen har t.o.m blivit i värre skick sedan sist vi var där.

Men det växte i alla fall något där. Om än helt förvildat.

Några vitsippor och en liten blå blomma som jag inte kände igen.

Jag sådde några frön av Lejongap, och hoppas nu att dom gror och blommar redan under sommaren.

Jisses vad pillrigt det var att få på låset. Nu skulle jag verkligen behöva hitta en bra "frissa", så jag kan få ersätta mina gråa hår med bättre färg... och klippa en bättre frisyr, på samma gång.   

Låset - som jag valt speciellt för detta armband - är nu på. Och, nu återstår "bara" att få på armbandet på armen tillhörande den oh så speciella person som ska få och bära det... Men, det sker imorgon.