Ända sedan 90-talet, då jag satt inlåst 7 trappor upp, totalignorerad av vården, och levde med 15-18 panikattacker / dag och en hel massa ångest, så har sambon haft som vana att ta hem årets första tussilago till mej.

Under 90-talet gjorde han det eftersom jag inte ens kunde titta ut genom fönstret, och för det mesta inte ens visste vad det var för årstid där ute. Än mindre såg jag några blommor.

Sen har han bara fortsatt... liksom.

Varje gång är det lika uppskattat av mej!   

Idag ringde han då jag stod och tittade på då Sol sprang över bommar i rundkorallen.

Han sa till mej att titta på hyllan i mitt stall.

En stund senare gick jag för att kolla:

Jag såg direkt!

Och, jag blev väldigt glad!

Speciellt eftersom jag idag känt mej oerhört matt, efter en natt fylld av magsmärtor, då revbenspjäll och potatis inte varit så lätt för tunntarmen att putta igenom förträngningen och ut i tjocktarmen.

Jag känner mej numera svagare för var dag som går...   
Och, därför blev jag extra glad idag, då jag såg dom...:
 

Jag fixade genast fram en lite större kopp för dom att stå i.
Imorgon tror jag att jag ska sätta den i jord i en kruka, eftersom han råkade få med roten.

Har litte svårt att vakna då solen går upp, den här våren. Eller... rättare sagt... Har lite svårt att gå upp då jag vaknar, när solen går upp. Tröttare på morgonen än på kvällen.

Kom igång sent idag.
Satt vid datorn och kollade på mina favoritserier, och gick ut först efter 15-tiden.

Orkade ta mej igenom 3 boxar, innan jag gick hem, då sambon slutade sitt dagpass.

Ställde mej och lagade mat då sambon gick ut för att mocka klart mina boxar och ta in samtliga hästar.

Sambon kom sen hem till dukat bord, och en sambo som knappt orkade stå på benen.

Fast, jag satt en hel del medan han var borta, faktiskt.

Det var jättegott att sen äta maten: Revbensspjäll, kokt potatis och champinjonsås.
Åt lite för mycket. Men, det gick över rätt snabbt.
Nu återstår att se under natten och imorgon om maten får problem att komma igenom förträngningen.
Det kommer i så fall märkas via magsmärtor.

Idag (tisdag) kom kallelse till ny koloskopi (eftersom jag inte lyckades i måndags).
Ny tid: 20 mars kl. 10:30
Måste ringa imorgon och berätta om hur det inte gick så bra sist, och höra om vad dom säger om det.

Nu ska jag landa på kudden.

*Önskar Dej en God natt*

När (BONUS)dottern var ca 6 år så hade vi ganska länge spontant bett henne minnas saker åt oss, typ påminn om att vi ska köpa glass eller säg till när du ser... eller kom ihåg att säga till oss att... typ...

Och, en dag då vi står innanför dörren, och är på väg ut alla 3, och nån av oss säger till henne att påminna om något, så kommer frågan spontant från henne: "Är jag en anslagstavla?"

Vi tittade på varann och kände genast att det låg en hel del i det hon sa... och efter det skaffade vi faktiskt en anslagstavla och satte upp "kom-ihåg-lappar" där.

Självklart menade vi inte att lägga ansvaret för att saker koms ihåg på henne.

Men, det "väckte" oss då vi fick hennes fråga.

För, även om hon tyckte det var rolig att hjälpa till att komma ihåg roliga saker som inkluderade henne, så var det ju VÅRT ansvar att faktiskt komma ihåg att det skulle ske.

Hennes fråga och hela situationen är i våra hjärtan ett gulligt minne.

Det som kanske inte är lika gulligt... men, som på nåt sätt liknar det ovan...

är MIN fråga: "Är Jag en Anslagstavla???"

Jag tycker om att hjälpa! Jag tycker inte om att utnyttjas!

I lördags åt jag god mat, och det var inget problem då eller efter pga det.

Efter det sen fick jag inte äta något alls. Fram till 12:00 på söndagen fick jag inta flytande föda, och tog därför lite nyponsoppa till frukost.

Sen var det fasta till efter 16:00, då jag påbörjade att dricka Laxabon.

Jag kände tidigt att det var stopp vid förträngningen. För, det blev liksom som "vakuum" då jag drack. Magen fylldes liksom upp.

Så, efter nån halvliter fick jag ta en paus för att låta det få rinna undan i magen, då den kändes full.

De 3 literna som normalt tar 3 - 4 timmar att få i sej blev 2 liter på 7 timmar.

Jag drack te och rent vatten också.

Vid 2-tiden på måndagsmorgonen gav jag upp, då tömningen ännu uteblev.

Tömningen startar normalt ca 1½ timme efter start. Så var inte fallet den här gången.

Skillnaden, som jag ser det, är att den här gången är det "stopp" vid förträngningen.

Då tar det enormt mycket längre tid för vätskan att passera.

Vid 2:30 var jag så matt och vinglig (av att ha varit vaken länge, utan mat och f.ö det jag var med om, vilket oroade en hel del) och hade kraftig huvudvärk, så jag la mej i sängen en stund för att vila.

Jag tog sen tag i saken och ringe till endoskopicentrum på Danderyd och talade om på telefonsvararen att det inte var nån idé att jag kom, eftersom tarmsköljningen inte fungerat den här gången.

Sa till sambon också, så han inte behövde stressa på jobbet på morgonen.

Sen somnade jag.

Vaknade vid 8-tiden... DÅ hade laxabon tagit sej igenom, och DÅ började sköljningen.

Jag skulle vid den tiden ha tagit mej igenom 4 liter (inte 2) och dessutom slutat att släppa ut.

Först nu startade det.

Och, det pågick till strax efter 15.

Allt för att det är "stopp" vid förträngningen i slutet av tunntarmen.

Nu hoppas jag att det dom behöver se från koloskopin kan ses via MR den 18 mars, så jag slipper gå igenom detta igen för en ny koloskopi.

Jag var ingen glad lax igår, inatt och idag.   
Men, jag vill ändå verkligen Tacka den som gav mej stöd.

Det behövdes verkligen! Och det uppskattas mycket!   
 

Igår kväll åt jag kokt kyckling, ris och currysås, till början av Mello's 2:a chansen.

Sen dess har jag inte ätit något.

Får inte.

Jag fick inte flytande föda fram till 12 idag. Så, till frukost tog jag och drack lite nyponsoppa.

Sen har jag bara fastat.
Ända tills för en knapp timme sedan, då jag började dricka Laxabon.

Ska få i mej 3 liter ikväll och 1 tidigt imorgon bitti (klockan 4 - 5).
Utöver det får jag dricka te, saft, klar juice.

Imorgon bitti, vid 9-tiden ska jag vara med om ytterligare en koloskopi-undersökning.

Och, jag känner verkligen att jag inte är lika "stark" den här gången.

Så, jag skulle uppskatta om Du (gode Vän) kunde vara med mej i tanken imorgon, mellan ca 8 - 11.

När vi kommer hem därifrån ska jag FESTA med te och rostade ostmackor... eller kanske en (hemmagjord) tunnbrödsrulle.

Nä, nu får jag inte fantisera om mat!

Del 2 av 9

Ibland är det inte så enkelt, att veterinär kommer, undersöker.... och efter ett tag kommer bajs och hästen piggar på sej.

Ibland går det åt helt fel håll.

Igår morse kom veterinären ut till sjuk häst.

Kolik blev diagnosen och ordinerad behandling att röra på hästen så att han skulle bajsa.

Han bajsade flera gånger, och var lite piggare ibland. Men, genomgående under dan blev han sämre.

Slutligen körde mattarna in honom till hästsjukhuset, där det blev ny diagnos.

För, det var inte kolik.

Han hade cystor på tarmarna. Operation... men, det gick inte.

Och, vi var många som dels var engagerade igår, oroliga och idag har varit ledsna.

Mest ledsna har ju självklart mattarna varit.

Men, den här killen har verkligen inte lämnat någon oberörd.

Vi kommer att minnas och sakna honom med värme!

(bilden lånad från facebook)

   Vila i frid finaste Canalj!   

Vaknade och såg att hibiskusen som Jane var så snäll och skickade till mej för et bra tag sedan nu blommar - igen. Jag tror att det är 4:e gången som detta lilla skott blommar.   

En mindre rolig sak som kom till mej just efter jag vaknat var då sambon berättade att en av hästarna var sjuk. Kolik, sas det. Veterinären hade varit i stallet, och matten hade varit ute och gått. Hästen var jättesvettig. Så ont hade han.

Lite senare, då jag gick ut för att ge mej på mina för dagen 13 boxar så träffade jag hästen och hans matte, och stannade och pratade lite.

Han hade rejält ont. Höll på att falla omkull ett par gånger.

Under dagen fick han rör på sej en hel del på ridbanan, så han inte skulle lägga sej.

Det hände ett par gånger att han fick gå in i sin box, men dök då genast ner på golvet och rullade.

Jag sa tidigt att jag kände att han behövde köras in till sjukhuset.

Matten lyssnade på det veterinären sagt på morgonen, och gjorde allt så som hon fått instruktioner.

Vid strax före 18 åkte dom in till sjukhuset. Och, vi håller tummar för att det går bra, och att han blir bra igen riktigt fort.