A Life to Live

Senaste inläggen

Av Livsturisten - 4 maj 2015 00:32

Detta är ett låst blogginlägg, som endast den kan läsa som i förtroende fått en "nyckel".


Ända sedan 2001 har våra hundar på olika grunder haft "utegångsförbud", vilket i början innebar att Balto inte fick vistas utanför staketet, utan vi tvingades gå raskt från staketet och fram till bilen, och sedan åka någon annanstans för att rasta honom (och Wolfie).
Balto var min första vita herdehund, och det var hon som då bodde i det andra bostadshuset på gården som bestämde att han inte fick beträda gården.


Då hon flyttade så övergick våra hundars utegångsförbud till att komma från de som nu arrenderade gården.

Hundförbudet på gården gällde endast våra hundar. I övrig var det (och är fortfarande) fullt av hundar på gården.


På senare tid har förbudet lyfts lite, då hundarna får vara ute på gården "om dom kan uppföra sej".

Kan man räkna med att hundar som i flera år förvägrats kontakt med andra än oss (här hemma) ska kunna "uppföra sej" då dom äntligen får komma ut till allt som dom bara fått titta på från insidan av vårt staket?

Och, vem bestämmer hur en hund ska "uppföra sej"?


Alltså... inte så lätt att bara ta så där.

Så, jag har fortsatt, genom åren, att ta ut hundarna utanför staketet efter att gården tömts på folk.

Folk lämnar gården efter 22 på kvällen, så hundarna har fått gå med vid kvällsfodringen.


Senaste tiden har jag varit så dålig att jag inte orkat gå med vid kvällsfodringen. Och, sambon har senarelagt den, pga att han är så trött att han inte orkar om han inte får sova lite först.


Ikväll gick jag med ut för första gången på flera månader... för jag skulle hjälpa sambon som nu fått flera långa promenader inlagda för att fodra hästar i hagarna som är ute över natten.

Så, jag tog med småhundarna, så att dom skulle få komma ut lite.


Då jag skulle gå till hagen längst bort och dit bära en tung påse med hösilage så band jag Rabalder utanför stallet, eftersom jag inte kunde fodra hästarna och hålla i 2 hundar samtidigt.


Medan jag var borta så skällde han på råttan som springer över fötterna på allt o alla där uppe.

Inte ihållande. Men, han skällde.


Då vi var klara och skulle till att gå hem så kom grannen - hon som nu bor i det andra bostadshuset... hon som har hunddagiset på gården... hon som i 6 år konstant eldade så att vi blev sjuka av röken och vägrade sluta då vi bad om det, och svarade med att hota mej till livet då vi slutligen tvingades polisanmäla eldandet... vilket inte hjälpte...) Hon kom ut och gick förbi sambon och fram till mej och frågade: "Är det din hund som skäller?"
Jag svarade att Rabalder skällt.

Hon satte igång att gapa om att man ska respektera sina grannar, och att det ska vara tyst och släckt kl.22 Hon hävdade att VI bestämt det, vilket vi inte gjort... utan det var HON och "chefen" efter att Ess' matte åkt hem på moppe en kväll efter 22. ...för flera år sen.

Sen dess har både Hon, "chefen" och andra låtit här efter 22.


Men, nu har jag fått lova att inte ta ut mina hundar efter 22... så, där försvann deras sista chans att få vistas utanför vårt staket.


Då jag sa till henne att varken jag eller hundarna varit ute på flera månader på kvällen så svarade hon: "Ta hand om dina egna problem!"

Just nu är HON mitt problem. Hur tar man hand om det?


Hon använder massor av el, som vi tvingas betala 25% av...

Hundarna på hennes dagis skäller konstant dagarna i ända...

Hennes terriers springer lösa på gården, och skäller på oss... en av dom har bitit sambon i benet... det skojade hon bort.


Det känns inte så hoppfullt för framtiden, detta.

Hund · Livet
Av Livsturisten - 3 maj 2015 23:00

Idag har jag nästan bara varit hemma och pysslat.

Hade bara 3 boxar att mocka, så det var gjort på mindre än 1 timme.


Mammas blomsterland har fått lite rensat. Och, jag satte en av jordgubbsplantorna där, under hennes japanska blodlönn.

Jag satte lite lökar, som det blir spännande att se om vi får se några blommor av sen.

 

Sambon grävde ur jordgubbslandet, som nu blivit helt översållat av ogräs.
Det var vad vi kunde göra för att rädda de få jordgubbsplantor vi har kvar.

 

Jag satt en del i min hänggunga, och stickade på koftan.

Den är verkligen bra den gungan. Hela kroppen kan vila i den.

 

Läkaren på osteoporosmottagningen sa att sill är fet fisk, och att fet fisk är bra för mej att äta.
Så, till mellis idag tog jag 2 brödskivor med tomatsill på. Till det drack jag en näringsdryck.

 

Imorgon väntar DT på eftermiddagen.
Endast 2 veckor kvar till "O-day" (operationsdagen) och 2 veckor kvar av detta livet.
(överlever jag operationen så ska jag se till att leva ett bättre liv, då jag fått en 2:a chans)

   

 

Av Livsturisten - 2 maj 2015 23:00

Så tog det gråa garnet slut, och vi fick lov att söka reda på lite mera. Lyckligtvis fanns det mera på ICA Maxi då vi kom dit. Så, koftan blir nog klar, i alla fall.

 

Alla andra garner, utom det grå, är rester från då jag stickade raggsockor på beställning vintern 2013.
Jag har försökt att hålla mej, någorlunda, till liknande nyanser.

Men, restgarnskofta skulle det bli. Och, restgarnskofta ser det ut att bli.
Och, med 2 ärmar, dessutom.


Tanken är att jag ska ha den på sjukhuset, istället för morgonrock.

Om den hinner bli klar till dess, alltså.


Jag har en hel del kvar att göra här hemma.

Ser lite taight ut med tiden.

Av Livsturisten - 2 maj 2015 22:30

Veckans Fototriss är ett jubileum, eftersom det är det 300-ade Fototrisset.
Det firas med en tävling... som jag - självklart - hoppas på att få pris i.


Häromdan såg jag en sån Airwheel. Det såg kul ut att bara stå på ett hjul och åka.
Men, jag tror nog att jag skulle ha lika svårt med balansen där som jag hade med inlines, skateboard... och längdskidor.   


Här kommer min triss, på temat "Så här ser det ut där jag är":
     

Av Livsturisten - 1 maj 2015 12:43

En liten video som berör den sjukdom som jag har (en av dom / den som hela livet just nu kretsar kring).

En liten video som kanske kan ge lite ökad förståelse för hur jag kämpar...

Av Livsturisten - 1 maj 2015 10:51

Under hela vintern och en första bit av våren har jag kämpat och jobbat med mer än vanligt under tiden som jag varit tungt belastad av skov som verkligen inte varit att leka med.
Under den perioden insåg jag att det inte finns något annat att göra än att gå igenom operationen, där den skadade biten av tarmen tas bort.
Den biten (i slutet av tunntarmen) som inte tar upp någon som helst näring, och som pga alla år av ärrbildningar är så trång att maten ibland inte kan passera.


Jag har känt, på min väg mot operationen (som folk säger att jag kommer att överleva... fast jag inte är så säker) att det vore himla tråkigt om jag kämpar mej igenom att utföra massor av jobb medan jag knappt kan stå på benen... och sedan, då jag mår bättre än nånsin (vilket min läkare lovat mej) så står jag utan jobb...


Att "snubbla på mållinjen" är något jag gjort nästan hela livet, med det mesta.
Och, till viss del ser det mer o mer ut som att det kan bli så även denna gång.

Den största praktvurpan på mållinjen vore om jag faktiskt inte överlever.


Jag känner att jag behöver ha något att se fram emot... och att jag behöver känna att jag har vänlighet och välvilja omkring mej...

Så, jag får koncentrera mej på det jobb som jag har, och som finns kvar på andra sidan om operation och konvalesens...
Och, om jag nu blir så "överjordiskt" pigg och stark efteråt, och mår bättre än vad jag vet att man kan må (som min läkare lovat), så kanske jag kan hitta jobb att ersätta de förlorade med...

Jag har ju mitt hantverk, som innefattar stickat, virkat, smycken och annat... allt i egen design.

Inte mycket att leva på till en början... Men, det kanske ger något på sikt.


Jag har gjort ett första test i detta...

 
...och det ser ut att kunna bli något bra - på sikt.

Fotot är tryckt på träet.   

Av Livsturisten - 30 april 2015 23:00

Vaknade vid 2 tiden inatt av att magen krampade så jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Slumrade några gånger och vaknade flera gånger av att magen krampade.


Gick upp sent... eftersom magen ännu krampade.
Mockade, så gott jag kunde, de 9 boxarna.

Tog också en tur ut i hagen, och mockade 1 kärra.

 

I skrivande stund är magen ännu ond... och jag har inte ätit någon middag idag. Vågar inte äta då det känns som att magsäcken ännu är full (sedan drygt 24 timmar tillbaka). Även vatten känns som att det bara fyller upp.

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards