Igår morse såg jag fram emot den "nya" uppgiften, som hästskötare. (Har haft det jobbet tidigare, men det var inte här, och det var ett par år sedan)
Men, vad jag inte räknat med (fast jag kanske borde göra det vid det här laget) var att min magen skulle vara ond, och resten av kroppen skulle vara trött.

Jag hade fått höra dan innan att det fanns en "stand in" som kunde hoppa in om jag inte fixade det.
Men, redan då vi åkte hemifrån, för att inhandla färg, fick jag veta att det personen inte skulle vara på plats just då... så, jag bet ihop och gav mej den på att jag skulle fixa det ändå.

På Bauhaus mådde jag inte mitt allra bästa, och först hittade vi inte färgen... sen kom vi inte fram pga att personal ställde saker i vägen i gångarna. *suck*
Sen visade det sej att det bara fanns 7 hinkar med den färg vi skulle ha 10 hinkar av.
Att prata med personal om det tog säkert en kvart... och jag bara längtade ut därifrån.

Då vi kom till bilen med de 7 hinkarna så upptäckte vi att 1 av dom läckte.

Men, vi orkade inte med att lägga "1 timme" till pga det... så, vi tog det så.

Väl hemma var det precis dags för mej att hämta Dis i hagen.

Först ville hon inte komma, men sen ändrade hon sej, som tur var.

Borstade, ryktade, hade spray i svansen och redde ut tovorna i den.

Sen sadlade o tränsade jag, och gick på en promenad.

Men, hon var laddad och gick och småtaktade, då jag tog i tygeln för att bromsa henne. Så, jag förlade mitt framskrittande till att gå på stor volt på parkeringen, utanför ridbanan, istället.

Mina ben kändes som att dom var fulla av "mjölksyra". Men, det funkade ändå, även utan "stand in".

Tog lite bilder under lektionen, då tränaren red Dis och instruerade Disa och hennes matte.

Och, efter lektionen så gick vi en sväng, innan jag släppte Dis i en liten hage.

Dis' matte kom sen, och kunde rida pass nummer 2 själv.

Och, jag gick hem och åt lunch.

Gav mej på att testa Fransk Fisksoppa... som smakade ok... men, som INTE var något jag ska göra om.

Hela kvällen och natten fylldes av riktiga magsmärtor. Kände mej också smått illamående, och kände på mej att det var soppan som var boven.

Vaknade flera gånger under natten och undrade om operationen var över (jo, magsmärtor och oro inför operationen gjorde ihop så att jag blev sån).

Hela dan idag har jag haft småont i magen, och känt mej dränerad på energi.

Mockade mina 6 boxar vid lunchdags, och satte mej sej i bilen och stickade. Det blåste så hårt ute.

Nu hoppas jag att det blir en bättre dag imorgon, så att jag får lite nytta gjord här hemma.

Idag har jag lite mera att göra på jobbet igen.

• 1 häst ska till hovslagaren. Hovis klarar sej själv. Men, då han är klar ska hästen ut i hagen igen, och jag ska städa upp.
• 1 häst ska jag borsta, sadla, tränsa och skritta fram (för hand), till tränaren som ska rida första passet.
• 2 extra boxar att mocka idag (sammanlagt 7, alltså).

Skojigt på jobbet idag.
Och, nu... när jag just ätit frukost ska jag åka med sambon och köpa färg.

Ha en toppenfin dag, var du än är!   

Vaknade redan vid 7-tiden, och bestämde mej för att gå upp... så jag kanske får lite lättare för de nya vanorna sedan, efter operationen... då man ska äta frukost 8:15, och sedan äta 4 gånger till under dan.

Det är mycket som ska hända efter operationen... som känns "överväldigande".

Jag ska tydligen 5 gånger om dan tugga tuggummi i 30 min efter maten. Hur ska det gå med min fobi för tuggummin?

Jag ska tydligen ta sprutor på mej själv... med blodtunnande medel, för att minska risken för blodproppar... Hur ska DET gå? Jag kan INTE sticka en nål ens i en apelsin... än mindre i mej själv.

Jag ser INTE fram emot operationen och tiden efter.

Men, blir det så där "överjordiskt bra" som jag "blivit lovad" efteråt... så ser jag fram emot DET.

Idag orkade jag mocka mina 5 boxar, och lite till.

Åkte med sambon och tömde min trailer från sopor.

Lagade till ca hälften av maten till 6 maträtter, som ska finnas sen att äta då jag inte kan stå vid spisen, än. (det blir 3 dagars mat till mej o sambon, så det behövs mycket mera)

 
Vad ser du i molnet?

Nu blommar snart häggen!   

Då jag hjälpte sambon vid lunchfodringen idag så såg jag det...

Jag hade just fyllt de 2 vattenkaren i storhästhagen då jag såg hur långt häggen kommit.

Jag hoppas jag inte missar blomningen.

Så var det då dags för Datortomografin idag.

Jag mindes DT'n som något "plättlätt", sedan senast... då jag fick ta den istället för MR-kameran.
Men, idag var det inte alls lika lätt.

Kontrasten gick ner... Lite för långsamt, så dom tog in ett par emellan, medan jag drack upp.
Men, sen...
Jisses vad trångt det kändes att ligga i den ringen idag.
Inte alls så lätt som sist.

Men, jag klarade det!

Däremot fick jag skumma biverkningar av medlet jag fick för att tarmen skulle slappna av.
Jag blev matt och fick dålig balans.
Det satt i flera timmar.

Nu återstår svaret...

Tänk om dom säger något om det "troliga myomet" som dom såg senast?
Tänk om det vuxit?

Jag hoppas att tunntarmen är fin, så att det bara blir titthål, och inte ett större snitt och flera kapningar i tunntarmen.
Då vet jag inte vad jag gör.

Kanske är det bra att magen krampar just idag, då jag ska gå igenom datortomografin?

Kanske ser dom då varför det krampar?

Men, jobbigare än nödvändigt är det ju för mej.

Det är tillräckligt jobbigt att sitta och dricka kontrast.... och sedan få kontrast i blodet, vilket inte är så jättebehagligt. Den minuten som känslan pga det sitter i kroppen går väääldigt långsamt.

Men, jag ser fram emot att få komma hem vid 16-tiden, och ÄTA... och VILA.

För den VÄNLIGE kan jag berätta att jag ska vara på sjukhuset kl. 13:40... och då dricka kontrast i 50-60 minuter.
Därefter ska jag ligga i DT'n i 10-30 minuter.

Så, goda, trygga tankar riktade mot mitt håll, och "cyberhållna händer" uppskattas mycket.

Inte den allra bästa bilden, kanske... Men, lågan är där.
Ibland var den hööög som ett hus, och ibland kom det svart rök ifrån den.
Då jag var liten så var det eldningsförbud efter Valborg.

Många eldslågor formaterade till en stor låga.