Satt ute nån timme i hänggungan, innan det var dags att åka till vårdcentralen.

Det är soligt och varmt, men blåsigt.
Så, det var inte jättemysigt ute idag.

På vårdcentralen konstaterade syster Emma att mitt sår ännu är öppet.

Hon hämtade en läkare (som visade sej vara samma som sambon träffat några gånger) för att kolla på den vätska som kom ur såret.

Det konstateras att såret är infekterat.

Jag har ju bara tagit 1 av de 2 antibiotikatabletter som jag fick med hem från sjukhuset.

Den jag inte tagit har varit omöjlig att svälja, då den tabletten är för stor.

Nu sa läkaren att den går att krossa, och att jag måste ta den, för att bli av med infektionen.

Nu tror jag vi har svaret på frågan om varför jag är så trött, och knappt orkar stå upprätt.

Så, jag får ge mej på att ta bitar av den medicinen, då.

Har återbudstid hos Emma på måndag 13:45

Och, sedan samma dag hos min gastroläkare 14:45

Åh, vad jag vill börja må B R A nån gång!!!

Jag orkade bara inte med mörkret hemma längre.

Det blåsiga och regniga vädret i flera dygn hindrade mej från att komma ut. Och, nu blev det helt enkelt för mycket tid hemma, inne i det mörka, trånga, stökiga rummet.

Så, nån gång mitt på dan tog jag på mej jackan och gick ut.

Jag gick och gick... ända tills jag kom upp till ligghallen bakom övre stallet. Där hittade jag sambon och "chefen".
Jag stannade och pratade nån minut... och kände sen att benen knappt bar mej.

Gick hela vägen hem igen... men, kände att jag kunde bara inte gå in igen.

Så, jag parkerade mej i bilen. Och där stannade jag ett par timmar.

Imorgon ska det bli bättre väder.
Då ska jag vara ute mera.

Och, dessutom tillbaka till VC och få veta hur det står till med såret på min mage.

Har växelvis legat och suttit i sängen i stort sett hela dan.
Det är inte väder för att vara ute i min hänggunga. Så, då är jag fast här inne - i mörkret.

Jag har ont i huden ända in i magen, och i ryggen.
Jag orkar inte hålla överkroppen upprätt då jag försöker stå upp.
Så, därför har jag haft en enda plats att vara på. I sängen.

Aptiten är inte helt OK. Så, vatten och fast föda blir det inte tillräckligt av.

Och, de känslor som drogerna stängde av börjar komma upp till ytan... och, jag känner en sorg inom mej... En sorg för att jag vaknade i ett stort trauma efter operationen (milslångt ifrån ett trevligt uppvaknande) och hade så fruktansvärt ont... och då fick beskedet att den titthålsoperation som det skulle bli (som jag skulle vara tillbaka ifrån efter ett par dar - 2 veckor) blev en STOR öppen bukoperation, som dessutom innefattade att operera isär tunntarmen ifrån urinblåsan.

Jag vågar knappt röra mej, för rädslan att det jättestora såret på magen ska gå upp.

Hos distriktssköterskan, då hon tog agrafferna, så hade det ju gått upp på ett ställe. Troligen samma som redan då jag åkte akut in till Danderyd, o dom då på lättakuten sa att allt var bra.

För - även om den ytliga huden är läkt, så är ju inte bukhinnan det.
Den tar MINST 6 veckor på sej att läka.

Jag börjar känna mej "misslyckad" då jag inte kan börja jobba redan nu...

Så åkte vi då tillbaka till Sjukhuset där vårdcentralen ligger.

La i pengar i P-automaten - igen, och tog en lång promenad till vårdcentralen.

Väl framme så förstod vi inte att man skulle anmäla sej i kassan först. Men, då vi fick veta det hade vi fortfarande ett par minuter på oss.

Det är inte så lätt att veta hur allt funkar då man inte är ute och rör på sej så ofta. Jag har ju inte varit i kontakt med en vårdcentral på flera år.
Kunde dom sätta upp nån trevlig lapp som sa nåt i stil med "ALLA anmäler sej i kassan!" ?

Väl inne hos sköterskan som skulle ta mina stygn - eller agraffer, som det tydligen heter, då det är metalltrådbitar som håller ihop såret - så räknade vi först ett par gånger på hur lång tid det är sedan de sattes dit, och kom fram till att det var IDAG - för 2 veckor sedan.

Jag fick ligga på rygg på britsen medan hon började plocka uppifrån.

Då hon kommit ca 2 tredjedelar så kom hon till ett ställe där såret gått upp (det var ett märke på bandaget som lättakuten satte dit).
Det är ca 1½ cm långt, området som gått upp. Hon satte tejp för att hålla ihop, och tejpade sedan hela såret med kirurgtejp.

Jag fick en ny tid att komma tillbaka för att kolla upp det området som är/var öppet.
Så, nu ska jag tillbaka dit på torsdag 13:30.

Sköterskan uppmanade mej att vara i stillhet och inte anstränga mej.

Jag har vart stilla... tycker jag. Fast, vid närmare eftertanke så har jag ju plockat upp saker från golvet, klivit i o ur bilen osv.

Nu vet vi att jag under Juni verkligen måste vara stenhård med att inte anstränga magen.

Snittet är ju inte bara på ytan.

Det går igenom bukhinnan med. Och DEN läker inte lika fort som huden.

Så... JUNI måste bli INTE ANSTRÄNGA MAGEN-månad för mej!

Kom fam till sjukhuset där Vårdcentralen finns. Klev ur bilen och påbörjade en lång promenad inne på sjukhuset, för att komma fram till vårdcentralen.

Trött i kroppen och synen konstig. Såg liksom prickar i hela synfältet. Beror det på ansträngningen, tro?

Pratade med en sjuksköterska och berättade att mina stygn behövde tas.
Fick besked att man måste ringa och boka tid. (tänk det misstänkte jag ju)

Fick en lapp med telefonnummer, och så gick promenaden vidare till blodprovsinlämningen.

Där gick det bra.

Sen tillbaka tll bilen, och färd hem.

Hemma ringde jag... lämnade meddelande eftersom det var efter telefontiden, som är 8-9.
En stund senare blev jag upringd av en sjuksköterska, som bokade in mej att komma IDAG 14:15.

Så... snart ska jag göra om samma biltur och samma långa promenad.
Hoppas nu bara att allt blir bra!

1 juni. Sommaren är här.

Regn i massor och +10 grader.... Jo, det känns igen som Svensk sommar.

Men, enligt klart.se så ska det bli bättre vid 14-tiden.

Jag vill ogärna stanna inne en 3:e dag i rad.
Vill ut och promenera och stärka kroppen.

Magen har inte blivit ännu det den ska vara, och det behövs mera promenader till det med.

Tunntarmen har ju varit så uppsvälld under månader och kanske år... så det tar ett tag för den att dra ihop sej och bli som den ska vara.

Första dagen idag utan de där blå värktabletterna som gjorde mej så drogad.

Och, idag ska jag lämna nya blodprover.
Och, ta "stygnen" (metallklamrar). Det ska tydligen göras på VC av sköterska utan tidsbokning, sägs det.

Jag vet inte hur det funkar. Har inte varit på en VC på 5 år.
Och, innan dess var det nån gång på 80-talet.

Men, vi åker till den VC där sambon senast var... så får vi se vad det blir av det.