Senaste inläggen

Av Livsturisten - 21 maj 2015 01:57

Under hela onsdagen hade jag hög feber och mådde jättedåligt.


Tanten som delat rum med mej - och babblat massor - åkte hem vid 17-tiden, och då blev jag ensam i hela rummet - tillls nu.

Nu kom en kille från akuten, som ska opereras inatt.


Han snackar också bra.

Tur att jag sovit tills nu.


Och nu kom en av "mina" kirurger för att titta på honom.


Dom har 1 patient innan honom i kön till operationen.

ANNONS
Av Livsturisten - 20 maj 2015 17:30

Jag förbereder detta inlägg redan den 17 maj, eftersom jag inte vet hur jag kommer att må den 20:e.


GRATTIS

 

Sandra & Victor

 

till

 

Bomullsdagen!

 

 

ANNONS
Av Livsturisten - 19 maj 2015 02:25

Kvällen den 17 maj blev jobbig.
Min sambo var med till sjukhuset då jag lades in 19:00.


Jag grät floder och ville åka hem. Men det fick jag inte.

Min sambo fick sitta i dagrummet medan jag klyxade och duschade.

Sen satt vi i dagrummet och såg Canada slå Ryssland i hockey.
Sambon åkte hem vid midnatt.
Och jag slumrade ca 2 timmar mellan 2 o 4.

Vid 6 kom dom o gav mej antibiotikatabletter som jag inte kunde svälja ned. Och så skulle jag duscha.

2 stycken jättesnälla dagsystrar kom och förberedde mej, och den ena körde mej i min säng till operationen.

Hon sa att hon skulle jobba idag igen (tisdag 19/5).


På operationen var det många människor som förberedde mej.
Jättesnälla allihopa.

Men... det var INTE skönt att vakna.
Det första jag minns är att jag hade ONT. Och att det var en hel del människor som höll på med mej, och skyndsamt skulle smärtlindra o fråga var det gjorde ont.


Jag fick morfin, men det enda den gjorde var att ge mej suddig syn.
Så en narkosläkare la istället ryggbedövning.


Jag fick också veta att det inte blivit titthål.

Min favvokirurg hade tvingats göra ett stort snitt för att komma åt, då tunntarmen innan föträngningen var så svullen att det inte gick att komma förbi den med titthål.


Jag fick veta att kirurgen ringt o pratat med min sambo om detta.

Senare kom han och pratade med mej.

Jag fick då veta att jag "glädjeöverdrivit" om hur vid förträngningen varit.

Jag har beskrivit att den varit som en vanlig blyertspenna.

Men, nu fick jag veta att den var som en synål.

Inte alls konstigt att jag varit så sjuk.


På kvällen innan fick min sambo veta att jag skulle komma upp vid 10-11, så han var på sjukhuset vid 10.

Men, jag vaknade 11:30, efter 3½ timme operation.

Så, jag ringde från uppvaket o sa till honom att åka hem o komma vid 17, då dom sa att jag skulle komma upp.


Väldigt illamående till och från.

Jag uppskattar alla som är med mej i detta!   

Av Livsturisten - 18 maj 2015 15:00

Detta är ett inlägg som jag satt ihop i förväg, för att postas på bloggen under dagen den 18 maj 2015.


Den 18 maj är dagen då jag ska opereras, och idag (då jag sätter ihop detta inlägg) är jag Livrädd för att jag då kommer att dö.

Så, jag har valt att sätta ihop detta i förväg... och videon jag valt kommer att stämma oavsett utgång.


För, antingen överlever jag... och då är jag glad för att jag lever och har fått "ett nytt liv".

Eller... annars dör jag... och då blir jag en ängel och ett spöke... och lever vidare, med vingar och finns hos den eller de som tänker på mej, talar om mej osv...


Så, oavsett...


Jag hoppas att jag kommer att kunna blogga mycket mera än detta... och att jag ska läsas...
Och, att mina läsare ska kommentera...
A two way street, 'ya know...!   

Av Livsturisten - 17 maj 2015 14:59

Ikväll ska jag läggas in på sjukhuset.
Och operationen blir imorgon bitti.

Jag ska vara på sjukhuset inatt "alldeles ensam" (utan mitt stora stöd i livet - min sambo) och får inte återse honom förrän jag kommer tillbaka till avdelningen efter uppvaket - förutsatt att han är där då, som vi kommit överens om.


Det finns Wi-fi på sjukhuset, och jag har min laptop (och surfplattan) med mej.
Men, Wi-fi är tydligen endast tillgängligt under kontorstid.
Så, på natten får det bli ljudbok eller film.

Jag är jättenervös... och längtar tills jag får komma hem igen!


OM jag nu inte skriver mera innan imorgon, så...
Tänk gärna trygga och goda tankar riktade till mej imorgon, gärna från tidig morgon o hela dan.

Jag kommer att behöva allt stöd som jag kan få. Och jag uppskattar allt stöd som jag får!


Jag har aldrig legat på sjukhus (sedan BB, då jag föddes) och jag har aldrig sövts eller opererats.
Jag har dessutom en starkt rotad fobi för läkare (och då kirurger i synnerhet) och sjukhus.
Så... jag är verkligen inte trygg och glad nu!
Många liter tårar har runnit utmed mina kinder senaste tiden, pga min rädsla.

Av Livsturisten - 17 maj 2015 10:29

Igår kväll tvärvägrade min surfplatta att låta men spela WordFeud.
Den påstod att anslutning till internet saknades, trots att datorn och TV'n var online - och även surfplattan då borde vara det - dessutom stod det "Ansluten" om uppkopplingen, inne i plattans inställningar.

Men, ingenting gick att se som var online.   


Nu har jag ju tänkt ta med surfplattan till sjukhuset, så jag kan spela WF. Och, jag hoppas verkligen att det skärper sej där.


Tar med laptop också, så jag kan blogga och titta på serier o filmer... om jag orkar.


OM du spelar WF med mej och spelet går ut utan min medverkan, så vill jag att du ska veta att jag inte alls menade det. Det är plattan som bråkar.

Av Livsturisten - 16 maj 2015 11:01

Som du kan se i högerkanten här, så har jag en "omröstning" i frågan om NÄR man väljer att skriva sitt Testamente.

Ta dej gärna tid att svara där, på frågan. Och, kommentar här uppskattas dessuom.


Det testamente som gällde då min pappa dog hade han skrivit 1998 - 12 år innan han dog.

I telefonen berättade han, från sjukhuset, veckor innan han dog, att han hade ett nytt testamente på gång. Det skulle finnas ett nytt och färskt testamente, sa han. Det litade han på att bl.a hans syster skulle se till att återfinna.

Men, det fanns sedan inte att finna.

Och, änkan gick ju dessutom in i kassaskåpet hemma samma dag som han nyss dött. Så, hon kanske såg till att det försvann.

Det nya testamentet inkluderade nämligen alla 4 barnen. (han sa upprepat till de yngre barnen o deras mammor: "Jag har 4 barn, Jag har 4 barn".
I testamentet från 1998 var jag och min lillasyster omnämnda att endast ärva våra laglotter.

I ett nytt testamente skulle kvarlåtenskapen fördelas i 4 lika delar. (där jag o syrran då fått mera)


Min mamma skrev testamentet i slutet av livet, då hon kände att hon inte hade en chans att klara kampen emot Cancern.


Båda mina föräldrar valde alltså att tänka testamente i slutet av livet. Då, insikten om sin dödlighet var så påtaglig.


Så har även jag gjort, då jag nu skrivit mitt första testamente, inför den skrämmande operationen som jag ska genomgå på måndag.

För, OM något händer som gör att jag då dör.... så ska det finnas på pränt vad JAG vill med MITT.

Och, om jag inte dör då... så kan jag ju faktiskt dö helt oförberett med nån gång.


Så...

Hur ser Du på det där med Testamente? 

Av Livsturisten - 15 maj 2015 23:00

Eller... ska man tilldela cred till L.o.A (Law of Attraction) ?


För flera (ganska många) år sedan så hittade jag några bilder i en tidning, föreställande en häst som jag tyckte var jättefin.

Jag klippte ut bilderna, och varje gång som jag tittade på dom så kände jag en sån stark känsla inom mej att den hästen kunde vara min. Att jag kunde vara hon på hästens rygg.


Jag glömde sen bort bilderna... la dom i en ask med andra bilder jag sparat...

Och, för ett par år sedan hittade jag bilderna - efter att jag köpt min älskade häst, Óskadis.


Är det någon likhet mellan hästen på bilden jag sett o sparat för flera år sen...

 

...och Min häst...?

 

     

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Följ bloggen

Följ A Life to Live med Blogkeen
Följ A Life to Live med Bloglovin'

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se