A Life to Live

Inlägg publicerade under kategorin Hälsa

Av Livsturisten - 3 juli 2018 12:32

Man ska inte ropa Hej förrän man är över bäcken. Så säger ett ordspråk.
Och jag känner mej inte helt i hamn än. Men det lutar nu väldigt mycket åt att vi blir med hus snart.

Då blir det tyvärr inte i Jämtland. Men, jag hoppas att Lotta och Sandra tycker det är OK att åka ett par timmar om dom ska hälsa på oss i vår sommar/semester"stuga".


Annonsen ska nu vara borta från hemnet, så jag bryr mej inte om att länka dit. Men, några bilder ur annonsen (som jag sparat ner) kan jag visa upp här:

 

 

Och, jag gjorde en video då vi var där och tittade - utan mäklaren, som hade visning på andra objekt den dan:

Av Livsturisten - 24 juni 2018 00:18

I onsdags åkte vi till Hudiksvall. Vilken urmysig liten stad det verkar vara.

Jag gick på toa på ICA Maxi, innan vi åkte fram till Storgatan och Centreumhuset, där vi skulle träffa mäklaren, och hämta ut nyckeln, för att själva åka till Yttre och titta på huset där.

 

Det var verkligen jättemysigt där.

När vi sett klart så åkte vi och lämnade tillbaka nyckeln hos mäklaren och la ett bud. Så, nu är vi ledande i budgivningen. Och, sambon har redan massor av planer med det stället.

Det har jag också. Fast, jag som är så känslig för förändringar har inte lika lätt för att kasta mej in i drömmarna.

Men, jag hoppas att det blir vårt eget smultronställe.

 

Av Livsturisten - 21 juli 2015 21:44

För ett tag sedan kändes det hoppfullt, då min läkare blev så upprörd över att jag i 26 år saknat rättighet till sjukersättning.
Han remitterade mej till kuratorn, och hon tog tag i det.
Han skrev intyg och hon hjälpte mej med ansökan till FK.

Det var inte så länge sedan.
Idag kom AVSLAGET!
FK bemödade sej inte ens med att prata med mej den här gången.


På torsdag ska jag träffa kuratorn igen.

Då ska hon få se brevet från FK.


För den som missat min story (eller en del av den) så kommer ett "sammandrag" här:

Jag gick in i väggen 1989 och husläkaren, som på den tiden var den första och enda vägen till vård sa att hon skulle stjälpa mej mer än hjälpa om hon sjukskrev mej. Hon skrev i min journal att jag var matt och såg sjuk ut men att hon tyckte jag var hypokondriker för alla blodprover såg bra ut.

Där lämnade hon mej och följande år satt jag isolerad hemma med 15 - 18 panikattacker per dygn och var i övrigt helt slut.
Min självkänsla gick i botten och jag insåg snabbt att jag saknade rätt till vård.

1998 kom jag ut lite och började så smått komma ut i ett liv, men kunde fortfarande inte söka en anställning, då panikattackerna fortfarande kom när som helst.

Jag sökte sjukersättning med hjälp av en psykoterapeut som jag 2004 fick kontakt med och som jag gick hos ett tag.
FK ansåg att jag 2004 var frisk baserat på den dåliga kontakt jag haft med vården 1989 - 1991.

Jag fick då också veta att jag aldrig kommer att få gå i pension.
Så varje gång de orangea kuverten kommer så känner jag mej hånad.

2009 ställdes diagnos - Crohns - och nyligen fastställdes att jag haft denna sjukdom sedan tidiga tonåren, på 70-talet.
Nu har min gastroläkare insett att jag under alla dessa år utan anstälning också varit utan sjukersättning och han o kuratorn tog tag i det.
Idag kom FK's avslag.
Dom bemödade sej inte ens att prata med mej.

 

Jag får nog ge upp nu...

Hur lång tid ska man hålla på innan man inser att man inte har nån plats i det här samhället?

Av Livsturisten - 8 juli 2015 16:42

Har idag vart på möte med kuratorn.
Hon hade talat med min gastroläkare, och han hade skrivit ett läkarintyg, som hon nu hade, som vi bifogar i den ansökan om sjukersättning som jag fick fylla i hos henne.


Senast som jag ansökte om sjukersättning var 2004. Då fick jag avslag då FK's skrivbordsläkare ansåg att jag haft för dålig kontakt med vården från 1989 - 2004 (pga att husläkaren 1989 vägrade att hjälpa mej, då jag "brakat in i väggen"). Och, dom då ansåg att jag därför var frisk.


Jag är fortfarande utbränd (man kan inte stressa och jobba sej ur en utbrändhet), och jag har Crohn sedan tonåren (har vi kommit på tillsammans, min läkare o jag) och diagnosen ställdes 2009.


Jag har inte värst stora utsikter att få en anställning eller klara av att sköta ett heltidsjobb - utan att behöva sjukskriva mej titt som tätt då skoven slår till.

Så, jag har rätt till sjukersättning. Och, jag skulle haft rätt till det hela tiden... om inte husläkaren varit så "avig" och ansett att hon stjälpte mer än hon hjälpte om hon sjukskrev mej.

Med facit i hand så VET jag - 26 år senare - att hon stjälpte mej rejält!!!


Jag hoppas att det den här gången inte blir avslag!

Av Livsturisten - 7 juli 2015 00:45

I fredags var jag på Vårdcentralen och fick visa upp det varande såret i naveln, för den sköterska som sett över mitt operationssår sedan de 33 agrafferna togs den 1:a juni.


I lördags såg det ut så här, genom tejpen

 

Jag hoppas verkligen att det är bättre imorgon, då jag ska tillbaka till VC och visa upp det.

Det är nervöst och jobbigt att försöka fixa sårvården själv, då det blir varbildning och sånt.

Så, nu vill jag kunna få lägga detta bakom mej.

Av Livsturisten - 6 juli 2015 15:40

Har nu börjat hjälpa sambon att sköta mitt jobb...    Jo, det har varit så nu i nån dryg vecka.
Men, än vågar jag inte ge mej på att mocka, eftersom det innebär lyft tyngre än vad min bukhinna är med på.

För, några kvällar sedan hade sambon svår migrän, och illamående. Då fick jag ta insläppet av hästarna utan hans hjälp. Det tog 3 timmar... att ta in 3 hästar, eftersom jag inte orkade gå så fort, och var tvungen att vila en stund mellan varje häst.
Det är en bra bit att gå, och än är jag inte så igång att jag kan gå flera km utan att pusta och vila kroppen under vägens gång.

Jag har nu åter uppgifter att flytta hästar mellan hagar under dagen (som jag brukar hjälpa till med under somrarna). Och, nu är det Trausti och Oskar (som f.ö är min Oskadis' son) som ska lämna sommarhagen på förmiddagen och gå tillbaka framåt kvällen.


När man kommer ut i sommarhagen för att hämta Trausti och Oskar så kommer alltid Pelle och vill prata lite.

 

Ett par dagar nu har det varit närmast olidligt varmt att gå i solgasset (och den höga värmen) till hagen o hämta hästar och upp till stallen för att lämna i en hage där. Och, sedan landat i gungan under parasollet. Och där virkat på pläden.

 
Det är lite varmt att virka på en stor pläd - som ligger i ens knä - så det har också fått bli med många pauser.

 

Igår brände jag mej lite på båda låren, då jag satt i gungan. Så, nu måste jag vara mera noga med att smörja in mej med SF50.
Och, det vore på sin plats med flera parasoll.
De vi har stoppar inte de solstrålar som bränner.

Hälsa · Häst · Jobb · Livet
Av Livsturisten - 3 juli 2015 16:56

Har sedan mitten av juni fått sköta min sårskötsel själv.
Det har inte gått så bra.
Det kommer var från naveln, och det blir värre.


Så, igår ringde jag till kirurgen... men, dom hade slut på telefontider.
Så, då ringde jag gastromottagningen (fd IBD) och pratade med en av mina kontaktsjuksköterskor där.
Hon tyckte att jag skulle visa upp det för den sköterska som hade hand om det på vårdcentralen.

Så, då ringde jag dit.

Fick en tid till idag 13:30.


Så, idag såg hon och en läkare över det. Läkaren satte på något på "blodbubblan" som vuxit ut ur ärret i naveln, och sa att den nu ska skrumpna o falla av. Och, att varet ska sluta komma.

Läkaren sa at varet kom från såret i blodbubblan och inte inifrån kroppen.


Jag ringer nog gastro igen på måndag och ber om att få lämna blodprov på infektion.


På tisdag ska jag tillbaka till VC-sköterskan och kolla upp hur det blivit till dess.

Under helgen ska jag tvätta som jag gjort, med alsollösning.


Det har verkligen inte varit "en promenad i parken" att opereras osv.

Av Livsturisten - 29 juni 2015 11:50

Jag startade på den här pläden efter att jag kommit hem från sjukhuset... och efter att jag förlagt den pläd som jag egentligen höll på med... så, jag har inte hållit på med denna mer än ca 3 veckor, eller nåt, tror jag.

Jag har fått skarva med Big Verona i någorlunda matchande färger, då den syrenfärgade inte räckte till hela.
Men, nu kan jag inte hitta flera nystan i matchande färger. Så, jag "låser" nu med det 2:a nystanet av samma färf som jag började.
Sen gör jag kanten i någon annan färg... och hoppas att den blir bra.

 

Igår hade jag sällskap av småhundarna då jag satt i gungan.

 
Rabalder låg och gnagde på sitt märgben, och kände på sej då jag zoomade in honom med kameran.

 
Gucci vaktar sitt ben mer än att gnaga på det.

Han försökte gömma benet genom att, med hjälp av nosen, putta grässtrån över det.
Det gick inte jättebra. Och, det gav honom lite bekymmer.
Bättre vore det om han förstod att det lönar sej mer att gnaga i sej benet än att gömma det.
Men, han har väldgt myckt kvar av det vilda - som vargen och urhundarna i honom bidrar med.   

Det här är jag

Hej!
Välkommen att ta del av mina smultronställen  och djungler av brännässlor, på min resa genom livet. 

På tal om vädret:

klart.se

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Omröstning

När skriver Du testamente?
 Mitt i livet, då döden känns avlägsen.
 I samband med att barnen födes.
 I samband med att barnbarnen börjar födas.
 När krämpor gör sej mer och mer tydliga.
 När döden andas i nacken på en, och man inser sin dödlighet.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kategorier

Arkiv

Minns

Lilypie Angel and Memorial tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

PitaPata Horse tickers

Daisypath Anniversary tickers

Daisypath Anniversary tickers

Med i:


Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

 


susnet.nu statistik

Tidigare år

Värt att besöka

Sök i bloggen

RSS

Presentation

Twitter


Skapa flashcards