Elvis' matte kom igår till mej och frågade om jag kunde skapa en luva till henne, som hon ska ha på den tävling som går av stapeln 22 november.

Dom ska vara 4-5 pers i ett lag och vara utklädda.

Och, visst ville jag göra det! Utan tvekan svarade jag JAVISST!

Och, nu är jag igång.

Men, enkelt blir det inte.

Luvan ska sitta på en ridhjälm, och blir då alltså väldigt mycket större än om den skulle sitta direkt på ett huvud. Bara att komma på antal maskor för den storleken skapade ett par gråa hår på mitt huvud.   

Nu återstår att få till själva modellen.

Jag stickar på frihand, då de ev. beskrivningar jag hittat aningen är på utrikiska eller inte stämmer storleksmässigt, och jag då måste räkna om osv.

Så, detta är verkligen en utmaning!

En ROLIG sådan!

Och, jag hoppas resultatet blir så bra att den bidrar till poäng på tävlingen!   

(bild kommer senare)

Har nu jobbat ett tag på detta, och har inte riktigt bestämt mej för vad det ska bli av det. Men, nu tror jag att jag ska låta det få bli en sån där lång tubhalsduk, som man kan ha dubbel.
Men, då återstår frågan om hur lång den ska göras, för att bli bra...

Så, har Du nån idé om hur långt det ska vara innan jag avmaskar, och betraktar den som klar att sy ihop?

I Sockstickeklubben på FB är det nu en ny månadssocka att sticka. En som är lite inspirerad av lovikkavantar.

Jag testar på ett Big Verona, för att se om det lönar sej att leta upp mina 7 bröder, för att sticka den här månadssockan i det garnet.

Det blir, hur som, sockor att ha inne... lite som tofflor.

Koftan blev lite "bråkig" då det var lite för många alternativ i beskrivningen för mej just nu... så, jag gick emellan med ett par sockor, för att andas och ta nya tag med koftan sen.

Men det ska bli till ett barn. Troligen ett i 4-5-årsåldern.

Jag blev så inspirerad av Elisabeth, och hennes koftor. Så, jag tog det gladaste garnet jag kunde hitta och startade en kofta till ett barn (eller ett barnbarn   )

För, glad... det behöver jag hjälp att vara dessa dagar, som är kantade av mobbing och självförakt (i förstärkning till det förakt som redan gror)

Har nu gjort bakstycket, och är inne på första framstycket.

ICA Maxi har ÄNTLIGEN fått in nya färger i Big Verona!!!   

Jag kunde ju förståss inte låta bli att ta med ETT nystan hem - trots att jag idag varit med dottern till garnboden (jag var med i telefonen) då hon köpte utgående MK Carolina garn för min räkning.

8:-/nystan... gick ju bara inte att låta bli!   

I höstas/vintras fick jag en hel del beställningar på raggsockor, som jag stickade. Och, jag trivdes så mycket att jag producerade flera par i veckan, och önskade nästan att vintern skulle bli lång (vårälskare som jag ju annars är).

Sen tog mammas död (på min födelsedag) "lite" knäcken på mej, och jag tappade taget fullständigt om raggsockor och en hel del annat, varpå sista beställningen blev liggande här.

Under sommaren har jag tänkt ta tag i dessa sockor. Men, det har varit alldeles för varmt för att ens hålla i ett par yllesockor.

Men, nu har jag kommit igång igen... även fast stickorna inte går varma lika intensivt nu som förra hösten. Och, jag har en dotter som sporrar, peppar och inspirerar. Och, som jag i min tur också sporrar, peppar och inspirerar. Vi gillar verkligen då vi delar med oss av erfarenheter och kunskaper.
Där har vi verkligen levande exempel på då delad glädje är dubbel glädje!

Och, både hon och jag har nu blivit väldigt poppis att följa.
Våra alster följs med stort intresse från flera håll. Och, det är bara roligt, och ännu mera inspirerande.
Även då det - tyvärr - också dykt upp lite illvilja, avundssjuka mm från en och annan stalker.
Det är ju dessvärre sånt som liksom följer med då man blir kändis eller populär, och det finns de som inte tål detta.

Men, men... smyckena jag började med i samband med dotterns bröllop på svärmors födelsedag - 20 maj 2014 - då hon på sin bröllopsdag fick mitt första... blir sakta flera. Och, jag har massor av idéer och designer som ligger och väntar på att få bli till. Så spännande!

Och, även flera andra alster kommer snart att få se dagens ljus.
En ledtråd... Det blir hästmotiv!

Det enda jag har att "klaga" över i allt detta är: Tiden räcker inte till för allt som jag vill göra!

Och, nu har strax dotterdotterns ena fot en socka, med.

När ICA Maxi inte hade några garner i början av veckan (av det nya annonserade garnet) så trodde jag först att det varit så poppis att jag inte hann se ett enda nystan.
Men, sen såg jag skylten där det stod att garnerna var försenade, och skulle komma på torsdagen (som igår).

Ikväll, då vi tog en sväng till ICA Maxi, för att "proviantera", så hittade vi lökar att sätta ner i jorden - så det kan blomma i vårrabatterna... och så var jag ju tvungen (som vanligt) att titta in på garnavdelningen.

Och, vem trodde väl nånsin att jag skulle kunna gå därifrån utan att ta med något hem?

Idag var det, dessutom, min kära sambo som ställde sej och räckte fram 3 nystan lila. Han vill ha en lila luva/mössa.

Jag bytte ut det 3:e lila nystanet mot ett svart, då jag tänkte att det kan bli snyggt med lilla och svart.

Men, så såg jag ju min gröna färg... den sommaräppelgröna färgen som min Óskadís fick då jag köpte det fina gröna blingpannbandet till henne (som för ca nån månad sedan stals ur sadelkammaren, tillsammans med mitt träns).

Har sedan dess känt att jag ska försöka byta färg till henne... men, jag gillar ju fortfarande färgen. Och, dessutom har jag ju smycken på G (som jag tillverkar) i den färgen... så, jag ryckte till mej 2 nystan.

Och, så ett i cerise.

Kanske kan bli 3 luvor av dagens garnskörd.