...och kommit igenom 3 boxar av 5 (de övriga tog sambon hand om). Jag fick lite uppskattad hjälp av Draumurs lillmatte med.

Och, då Oskadis fick sina vårskor idag, hade jag tänkt fota. Men, jag orkade nätt o jämnt med att prata med hovis, och berätta att Draumurs matte får boka vår nya tid, och att sambon kommer och betalar. Sen gick jag hem.

Det tar rejält på krafterna att vara så genomförkyld. Stora svårigheter att andas. Och, all energi går ju åt för kroppen att kämpa mot viruset i kroppen. Så, min ansträngning utöver det blir "för mycket".

Jag hoppas det går åt bättre imorgon, så jag kan ta och göra ett behövligt telefonsamtal.

För en månad sedan låg Manadis och tog det lugnt, då hon inte fick gå ut pga den oförklarliga hältan.

Nu... har hon fått kolik. Och, hon vill inte dricka vatten.

Veterinären har varit här och slangat ner vatten. Och, hon har också fått 5 liter dropp. (igår)

Men, hon vill inte komma igång med att dricka självmant.
Därför fick veterinären komma idag igen, och slanga ner ytterligare vatten.
Förstoppningen var kvar men den var mindre.

Det kommer bajs... men inte alls den mängd som ska komma... och hon vill inte dricka.

*oroad*   

Redan vid lunchtid upptäcktes att Manadis (som jag nämnt tidigare, och som stått på boxvila 1 månad osv) inte mådde riktigt bra. Hon har varit småhängig ett par gånger senaste veckan, men rätt snart piggat på sej igen. Idag ville hon inte äta sitt lunch-hö i sjukhagen.
Jag mockade hennes box, och upptäckte att hon inte rört sitt vatten sedan nån gång igår eftermiddag, och att hon lämnat ca halva frukosten.
Hon hade bajsat under natten, och det såg normalt ut.

Då jag mockat klart och gick för att titta till henne så stod hon och åt av sin lunch. Så, jag lät henne vara, och mockade klart de övriga boxarna innan jag gick för att hämta in henne.
Just innan jag gick till henne berättade sambon att hon låg. Då jag kom fram hade hon rest sej.

Väl inne i boxen började hela hon att skaka, och jag upplevde det som att hon närsomhelst skulle ramla omkull.
Jag tog av henne grimskaftet, sprang ut, stängde boxen och sprang ut och ropade på vår hyresvärd - som kom. Då hade Manadis slutat skaka.
Vi kollade av henne tillsammans, och kände båda att hon inte alls mådde bra.

Jag gick hem för att äta lunch (klockan hade blivit ca 16-tiden) och ringde Manadis' matte, som egentligen hade hästledig dag.
Sen ringde jag Distriktsveterinär, medan matte ringde veterinären på Ultuna (där Manadis varit och är patient).
Vi stämde sen av med varann och kom fram till att hon skulle komma ut, vi skulle köra (i snöstormen) Manadis till Ultuna. Om inte distriktsveterinären hann komma innan.

Medan matte körde hit skyndade vi att ta in alla hästar, och vara redo att åka.

Men, innan vi kom iväg var distriktsveterinären här.

Hon agerade snabbt, då hon redan hade bakgrundsinfo från telefon. Gav lugnande och kramplösande - som verkade väldig fort.

Hon kände av tarmen genom att föra in armen i ändtarmen, och kände tydligt att det var rejält förstoppat, en lång bit. Detta kände hon genom tarmen på en annan del av tarmen.
Hon förberedde genast för slangning.

Matte fick hjälpa till med att hämta ljummet vatten i en hink, och sedan hålla slangen.

Jag höll Manadis.

Efter att ca 12 L vatten och parafinolja samt salt slangats ner i magen fick hon dropp.

Veterinären åkte vidare till nästa patient medan droppet gick, och då påsen var tom så kopplade jag bort den, helt enlig instruktion som veterinären gav mej innan hon åkte.

Nu hoppas vi att proppen släpper, och att vi inte tvingas åka in med henne.

Ikväll vid nattningen fick hon medicin (allt utom metacam) enligt veternärens råd, och jag ställde in betforvattnet som vi förberett tidigare.

Hon hade inte rört vattnet. Men hon hade lagt en stor hög.

Helt säker känner jag mej inte än, eftersom hon fortfarande är smärtstillad.

Jag går upp till stallet igen om ett par timmar, för att kolla till henne.

Manadis har haft boxvila och inte varit ute i hagen sedan hon gick omkull för drygt 1 månad sedan (knappt 2 månader sen) och har idag äntligen fått mysa i vårsolen.
Den äckliga medicinen gick ner med hjälp av Proviva Jordgubb (som tog över smaken).
Hellre det än att bråka med henne då man inte kommer i närheten av henne med sprutan som ska in i munnen.

Det viktigaste är ju, trots allt att hon får i sej medicinen - tycker jag.

)

Igår var en solig och trevlig dag, som slutade trevligt, men med lite otrevliga moln på eftermiddags- och kvällshimlen.

Träffade mina systrar för att skriva tackkort.

Vi tog en promenad till graven, och konstaterade att blommorna fortfarande är relativt fina.

Dom blommor som var till mammas begravning 6/2 och som skulle ha kastats om inte vi tagit med dom till mammas föräldrar och farföräldrar. Till den familjegrav dör även hon nu ska ligga (och senare jag och lillasyrran). 11 dagar senare är dom ännu fina.

Vi tog en promenad på kyrkogården i vårsolen. Och, sedan gick vi hem och fikade.

Man blir besvärad och känner sej illa till mods av att se tiggare överallt.

Man är inte själv så långt bort ifrån den tillvaron. Ingen av oss är det.

Vi blev krafigt försenade hem pga saker som inträffade (som jag inte kan skriva om här) och väl hemma fick jag träffa sidor hon ett par personer som jag inte sett tidigare.

Så, molnen på himlen blev lite väl mörka.

Men, det fanns vårtecken lite varstans under promenaden igår. Och, det glädjer.

Kärleksörten (som mormor tog från morfars föräldrars ställe i Tyresö och satte på graven till morfar, och som mamma vårdat ömt sedan mormor hamnade i graven) kommer med full kraft nu.

Och, idag är det ännu en dag med solsken. Så, nu ska jag gå ut och jobba!
Och, umgås med min älskade häst, Óskadís!
 

Igår hann jag bara vakna, efter en orolig natt fylld av konstiga drömmar (när jag väl äntligen lyckades somna), så ringde telefonen. Óskadís' fd matte behövde hjälp att få hem en av sina hästar, som varit borta en tid för att bli inriden.

Efter att frukost intagits satte vi oss i lastbilen och körde bortom Österbybruk.

Väl framme på gården där vi skulle hämta Vidar (som jag såg första gången förr-förra sommaren då han var hingst och gick på bete här) så fick vi träffa en häst som gjorde mej riktigt glad av att få se.

Jag minns inte vad hon heter. Men, hon är 35 år - Trettio-fem!!!

Helt otroligt!

Jag döpte henne raskt till "Snöbollen".

Det tog ca 5-6 timmar T&R.
Jag filmade lite efter vägen dit och hem.

Den längsta sträckan vi kört för att hämta häst, var 2002, då vi åkte till Varberg för att hämta 2 D-ponnies som kommit från Irland.
Vi körde t&r samma dag, och på vägen hem (hela vägen hem) hade vi en häst som stod och sparkade ett bakben i väggen (rakt i sambons rygg).

Den här hämtningen var inte fullt lika lång.

Det var planerat att Óskadís och de andra i den hagen skulle få en ny kompis idag vid 13-tiden. Men, han som skulle köra hit henne fick fel på bilen. Så, då ombads jag och sambon att ta lastbilen och åka för att hämta henne. Och, det gjorde vi så gärna.

Perla var lite orolig, för hon och hennes lilla dotter skiljdes åt idag, i o med flytten hit.

Då vi kommit hem så var det dags att släppa in Perla till hennes nya kompisar.

Óskadís och Perla känner varandra sedan tidigare. Dom gick ihop då Perla var liten, och Óskadís gick med näst yngsta sonen Óskar. Och, sedan träffades dom igen under en sommar för ett par år sedan.

Men, några andra i nya flocken är nya bekantskaper för Perla.

Video kommer senare.
Men, här är några bilder. (det var lite svårt att få skarpa bilder i dagens dåliga ljus)

Ska beställa hem lite garner, och undrar nu om det är något här som kan vara något för mej att sticka sockor av på beställning av dej?