Jag minns än idag första mötet med Nokia, en svart liten häst, som bara dök upp bakom oss då vi tog in - vad vi trodde var - sista hästen ur hagen...
Vi visste inte att den lilla svarta tjejen fanns i hagen. Och, då hon plötsligt slöt upp vid min sida, där jag gick bakom sambon och den häst han tog in, så undrade jag till henne "vem är du?".

Hon var så söt... hon märkte att vi tog hennes sista kompis... att vi lämnade grinden öppen (som vi gjorde på den tiden)...och beslutade sej för att helt enkelt följa med till stallet.

Mitt första möte med Nokia's stora matte - som jag minns det - var kort innan deras goldenvalp, Charlie, och min unghund, Balto, ville leka... och Charlies matte verkligen inte ville att Charlie skulle bli lerig.
Lerig var något som Balto, för övrigt, älskade att vara.

Jag minns också hur jag ofta mådde så mycket bättre då vi kom hem, jättetrötta efter lång dag på Hogsta, och då jag nätt och jämnt kunde hålla mej vaken på vägen hem... och vi kom in hemma på gården, stannade vid brevlådan... och vid uppbindningsplatsen stod ofta Nokias lillmatte och log sitt soliga och glada leende och vinkade till oss.

En riktigt liten ängel! Och, jag kände mej genast glad och med mer energi igen.

Jag minns inte exakt vilket år det var som Nokia kom till gården.

Men, mötet mellan Balto och Charlie var nog kanske 2003... då Balto föddes 2002.

Jag minns inte heller vilket år Nokia fick resa till himlen, och då Glitfaxi kom...

Men, jag kommer att minnas dessa personer. För, i mitt hjärta har dom liksom flyttat in.

Och, idag, då Glitfaxi och hans stora matte flyttade, för att bo på en annan gård... så kändes det inte alls lika soligt och glatt som det gjorde dom där kvällarna då man kom hem och möttes av lillmattens leenden.

Alla hästar som jag engagerar mej i släpper jag in i mitt hjärta!

Inte alla människor som kommer i min väg lämnar trevliga fotspår i mitt hjärtas sand.

Men, dessa människor har gjort det!

Jag kommer att minnas er!

Och, sakna er!   

Ha det jättebra på nya stället!

Musklerna som skadades i måndags bråkar fortfarande med mej.
Jag kommer inte ur sängen utan mycket stor och smärtsam ansträngning. Och, då jag jobbar så lyder inte riktigt benen... och det värker i högersidan.
Men... det känns som att det går åt rätt håll - mycket långsamt.

Igår ombads jag att idag städa efter hovslagaren, då han skott x antal hästar.

Jag vaknade med en jävulsk huvudvärk... kämpade i ca 20 minuter för att ta mej ur sängen... hann sen inte äta frukost, innan hovis, som skulle vara här vid 9.

Så, jag gick ut före frukost... gav honom första hästen... stod kvar medan hon skoddes... städade efter honom, och släppte ut henne.

Sen gick jag hem och åt frukost.

Kom sen ut lagom tills hovis åkte, och gick då och sopade upp efter skoning av 2 hästar till.

Sen var det dags att mocka dagens 9 boxar. Undre tiden hörde en hästägare av sej och bad om mockhjälp... så då hade jag 10 boxar att mocka idag.

Då jag var klar med mockningen gick jag hem för att äta lunch. Och, fick då ännu ett sms där jag ombads mocka och även ta in hästen sen.

Så, efter lunchen blev det till att mocka ytterligare 1 box.

Startade insläppet tidigare idag, i hopp om att få vla kroppen sen.

Men, det blev inte riktig så.

För, efter jobbet ställde jag mej och tillagade kalops och ris.

Men, nu ska jag lägga mej i sängen... och, hoppas kunna komma ur sängen lite lättare imorgon bitti.   

Imorse vaknade jag och hade ONT i magen. Det spände och sprängde, och kändes som det gjorde då det var stopp i tarmen, innan jag gick tillbaka upp på 3 tabletter av kortisonet.

Men, eftersom jag inte brukar ha det så här på full dos kortison, så undrade jag massor (och undrar än) om det möjligen är en biverkning från nya medicinen... som jag f.ö blev tillsagd, igår, att ta 2 tabletter av nu.

Under dagen blev magen värre och värre.

Och, idag skulle vi ju påbörja tvätt och målning av boxen där Fursti & Kurt bor.

Efter att jag mockat mina för dagen 6 boxar så gick vi hem och åt frukost.

(jo jag var ute redan vid 7:30... och missade precis dom som lastade hästarna och åkte iväg på kurs över helgen)

Efter frukosten gick sambon ut och började tvätta box.

Jag kom efter då jag ätit klart min frukost.

Det flöt på bättre än förväntat, trots att jag var tvungen att sätta mej och vila ibland.

Ett tag satt jag och sprutade vatten med högtryckstvätten, medan sambon skurade med såpa.

Då vi tvättat klart gick vi hem och åt lunch.

Efter lunch var det torrt nog i boxen för att vi skulle kunna måla.

Och, målade gjorde vi idag... innan det var dags för insläpp av hästarna.

Och, jisses vad FINT det blev!!!

Inatt får Kurt sova i en annan box, medan Fursti är på kursen.
Så, kan dom flytta in ihop imorgon.

Färgen behöver ju torka helt!

Efter att Óskadís nu gått några veckor i en hage med i stort sett inget gräs, utanför mitt fönster, så fick hon, och hennes dotter Dísa, nu gå ut i en av sommarhagarna med sina kompisar.
Att dom gått i den gräsfattiga hagen är för att dom annars skulle bli alldeles för tjocka på det betet som finns nu i deras vinterhage.

Så, imorse släppte vi ut stona i sommarhagen, och Óskadís och Dísa träffad för första gången Tindra.

Ett par timmar senare kom 3-åriga Vera in i flocken, med.
Hon kom ny till gården igår kväll. Och, hon o Sól ska nu gå i denna sommarhage ihop i 1 månad.
De övriga stona kommer att gå där dagtid.

Jag får egentligen inte vara ute i solen - enligt den nya medicinen.
Men, jag smorde in mej med solskyddsfaktor 50+ och var bara ute den stund som det behövdes för att filma.

Strax ska jag gå ut och mocka i hagen som Óskadís nu inte ska gå i längre.

Tänkte bara att det kanske kunde bli lite mulet först. För, trots att jag smörjer in mej så har jag känningar på att det blivit lite mycket sol på vissa håll, i bakhuvudet, armarna, kinderna...

Pga att sambon skade sin högra arm igår, och han då inte kunde jobba extra (på semestern) som avtalat, så hjälpte jag honom.
Så, på matta och skakiga ben gick jag med ut, och hjälpte till.

I förebyggande syfte lämnades Oskadis och Disa ute under natten. Lite svårt hade dom nog att sova, då det regnade och dom var ensamma.

Men, medan jag mockade en kärra i hagen, då vi släppt ut alla hästar, så gick dom och la sej en stund.

Vi träffades, några hagkompisar, ikväll... gick ut i sommarhagen och mockade nån timme.
Hade trevligt, och fick väldigt mycket gjort. Drygt 2 skopor med Avanten körde vi bort från hagen.
   
Efter detta skulle jag och Dís' (fux) matte ut på kvällsritt. Det var ett tag sedan nu, eftersom hon varit bortrest.

Eftersom min Óskadís inte kan gå förbi hingsten, utan att "flyga i luften", så bestämde vi att vi skulle ta en sväng åt andra hållet.

Gick in i sadelkammaren, för att hämta sadel och träns... men, på tränshängaren fanns endast nogrimman... Jag insåg genast att JAG aldrig skulle hänga in endast nodgrimman. Någon har tagit tränset!

Så... nu är detta träns alltså ett minne blott...   

Min första spontana tanke var att jag ju lånat tyglarna... sen blev jag ledsen för att mitt gröna bling-pannband nu är borta.

Lite senare blev jag sur... 

Som en ängel hade Viljas matte, just innan upptäckten om stölden, kommit till mej med en present från Vilja till Óskadís...

...så, när jag berättade för henne att mitt träns inte hängde i sadelkammaren, och inte heller någonstans i stallet eller inne i skåpet... så fick jag låna ett bett av henne... så, vi kunde ta den där ridturen, ändå.

Tack, snälla snälla!!!   

Óskadís trivdes jättebra med både tränset och bettet.
Och, jag gillar verkligen fullängden på tyglarna!
Och, jag gillar VERKLIGEN färgen!   

Fast... jag skulle GÄRNA vilja ha tillbaka mitt pannband!!!   

Det blev en kortare (efter sökandet efter tränset) ridtur, men absolut en riktigt trevlig en.

Ikväll kom jag till ett vägskäl i livet...   

Jag påbörjade egentligen mitt intresse för att designa och skapa smycken redan ca 2006. Men, nu har jag ju ändå fått till det första armbandet - som min älskade BonusDotter fick, och bar, på sitt bröllop 20 maj 2014. (bild kommer så snart jag fått OK att visa)

Jag har fått en del kommentarer och till viss del önskemål om att göra pannband till hästar. Och, jag jobbar på det.
Den största nöten att knäcka är att få till den biten som huvudlaget går igenom. Sy i läder... har jag aldrig gjort - än...

På Hööks finns en typ av pannband som jag gärna gör, i många olika utföranden (idéerna är många) så snart jag löst frågan om ändarna.
T.ex den här:
 

Kolla in pannbandet >HÄR<

...blev det dags, för mamma Óskadís och dottern Dísa, att gå in och vila vid 12-tiden idag.