Idag har jag lite mera att göra på jobbet igen.

• 1 häst ska till hovslagaren. Hovis klarar sej själv. Men, då han är klar ska hästen ut i hagen igen, och jag ska städa upp.
• 1 häst ska jag borsta, sadla, tränsa och skritta fram (för hand), till tränaren som ska rida första passet.
• 2 extra boxar att mocka idag (sammanlagt 7, alltså).

Skojigt på jobbet idag.
Och, nu... när jag just ätit frukost ska jag åka med sambon och köpa färg.

Ha en toppenfin dag, var du än är!   

Vaknade redan vid 7-tiden, och bestämde mej för att gå upp... så jag kanske får lite lättare för de nya vanorna sedan, efter operationen... då man ska äta frukost 8:15, och sedan äta 4 gånger till under dan.

Det är mycket som ska hända efter operationen... som känns "överväldigande".

Jag ska tydligen 5 gånger om dan tugga tuggummi i 30 min efter maten. Hur ska det gå med min fobi för tuggummin?

Jag ska tydligen ta sprutor på mej själv... med blodtunnande medel, för att minska risken för blodproppar... Hur ska DET gå? Jag kan INTE sticka en nål ens i en apelsin... än mindre i mej själv.

Jag ser INTE fram emot operationen och tiden efter.

Men, blir det så där "överjordiskt bra" som jag "blivit lovad" efteråt... så ser jag fram emot DET.

Idag orkade jag mocka mina 5 boxar, och lite till.

Åkte med sambon och tömde min trailer från sopor.

Lagade till ca hälften av maten till 6 maträtter, som ska finnas sen att äta då jag inte kan stå vid spisen, än. (det blir 3 dagars mat till mej o sambon, så det behövs mycket mera)

 
Vad ser du i molnet?

Idag har jag nästan bara varit hemma och pysslat.

Hade bara 3 boxar att mocka, så det var gjort på mindre än 1 timme.

Mammas blomsterland har fått lite rensat. Och, jag satte en av jordgubbsplantorna där, under hennes japanska blodlönn.

Jag satte lite lökar, som det blir spännande att se om vi får se några blommor av sen.

Sambon grävde ur jordgubbslandet, som nu blivit helt översållat av ogräs.
Det var vad vi kunde göra för att rädda de få jordgubbsplantor vi har kvar.

Jag satt en del i min hänggunga, och stickade på koftan.

Den är verkligen bra den gungan. Hela kroppen kan vila i den.

Läkaren på osteoporosmottagningen sa att sill är fet fisk, och att fet fisk är bra för mej att äta.
Så, till mellis idag tog jag 2 brödskivor med tomatsill på. Till det drack jag en näringsdryck.

Imorgon väntar DT på eftermiddagen.
Endast 2 veckor kvar till "O-day" (operationsdagen) och 2 veckor kvar av detta livet.
(överlever jag operationen så ska jag se till att leva ett bättre liv, då jag fått en 2:a chans)

Under hela vintern och en första bit av våren har jag kämpat och jobbat med mer än vanligt under tiden som jag varit tungt belastad av skov som verkligen inte varit att leka med.
Under den perioden insåg jag att det inte finns något annat att göra än att gå igenom operationen, där den skadade biten av tarmen tas bort.
Den biten (i slutet av tunntarmen) som inte tar upp någon som helst näring, och som pga alla år av ärrbildningar är så trång att maten ibland inte kan passera.

Jag har känt, på min väg mot operationen (som folk säger att jag kommer att överleva... fast jag inte är så säker) att det vore himla tråkigt om jag kämpar mej igenom att utföra massor av jobb medan jag knappt kan stå på benen... och sedan, då jag mår bättre än nånsin (vilket min läkare lovat mej) så står jag utan jobb...

Att "snubbla på mållinjen" är något jag gjort nästan hela livet, med det mesta.
Och, till viss del ser det mer o mer ut som att det kan bli så även denna gång.

Den största praktvurpan på mållinjen vore om jag faktiskt inte överlever.

Jag känner att jag behöver ha något att se fram emot... och att jag behöver känna att jag har vänlighet och välvilja omkring mej...

Så, jag får koncentrera mej på det jobb som jag har, och som finns kvar på andra sidan om operation och konvalesens...
Och, om jag nu blir så "överjordiskt" pigg och stark efteråt, och mår bättre än vad jag vet att man kan må (som min läkare lovat), så kanske jag kan hitta jobb att ersätta de förlorade med...

Jag har ju mitt hantverk, som innefattar stickat, virkat, smycken och annat... allt i egen design.

Inte mycket att leva på till en början... Men, det kanske ger något på sikt.

Jag har gjort ett första test i detta...

 
...och det ser ut att kunna bli något bra - på sikt.

Fotot är tryckt på träet.   

Vaknade vid 2 tiden inatt av att magen krampade så jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Slumrade några gånger och vaknade flera gånger av att magen krampade.

Gick upp sent... eftersom magen ännu krampade.
Mockade, så gott jag kunde, de 9 boxarna.

Tog också en tur ut i hagen, och mockade 1 kärra.

I skrivande stund är magen ännu ond... och jag har inte ätit någon middag idag. Vågar inte äta då det känns som att magsäcken ännu är full (sedan drygt 24 timmar tillbaka). Även vatten känns som att det bara fyller upp.

Vaknade vid 6-tiden, och kunde inte somna om. Låg och tittade på Judge Judy, och somnade sen om igen.
Vaknade sen vid 9-tiden, och kände mej helt sänkt.

Tvingade mej upp för att äta mediciner och frukost.

Det tog sen ett tag innan jag kände att jag var tvungen att börja beta av boxarna.

Följde med sambon till en däckfirma där ett av Avantens däck fixades för en hundring.

Sen tog jag mej an boxarna. Eller nästan alla, åtminstone.

Och, utanför stallet föll hagel stora som ärtor.

...när det inte var strålande solsken... eller hällregn...

Jo, Aprilväder!
Hela månaden är, vädermässigt, ett enda lång aprilskämt!

 
Ser du haglet som piskar på i sidled?
   

Och, vårt lilla hus kissar på sej...

Då det var 2 boxar kvar så gick jag hem och åt lite lunch.

Och, läste ett brev jag fått i lådan... som gjorde mej riktigt irriterad.

Ringde upp avsändaren och ifrågasatte brevet.

Fick inget vettigt svar, utan lovades få det under dan imorgon.

Detta brev kommer i eget inlägg.

Sen var det dags att gå ut o mocka klart samt ta in hästarna.

Man fick "kryssa" mellan hagelskurarna.

Och jag lyckades få bild på moln...

Det känns som att "Galleri himlen" kan öppna upp igen.

Så var då Påsken 2015 till ända, och den har till största delen innehållit en blandning av gott och dåligt mående här.
Det mesta av det dåliga måendet har kommit av "yttre påverkan", och det är inte alls acceptabelt.

Långfredagen blev en trevlig och glad dag, då vi hade löshoppning och Oskadis förvånade med att hoppa riktigt bra. Och, dessutom tycka det var riktigt roligt!

Jag blev en riktigt glad matte! Och, jag trivdes med "gemenskapen" bland hästkompisarna som denna aktivitet utgjorde.

Påskaftonen mådde jag mest dåligt, men tidvis lite bättre.
Det blev ändå en Glad Påskafton som tillbringades tillsammans med lillasyster och sambo.
Och, Mamma var ju med på ett hörn, också, förståss.

Påskdagen startade med en "kalldusch", då jag fick veta att jag "förärats" med ännu en stalker.
En stor del av dagen blev "occuperad" av denna nyhet.

Och så idag... vaknade till ytterligare oro och jidder som formligen kastades på mej till frukost.

Ett par timmar följde då jag fick lägga energi på att berätta hur verkligheten här hos mej ser ut och igår såg ut på riktigt.
Ett migränanfall, med synbortfall, hälsade på mitt under detta... och övergick sedan i migränhuvudvärk som satt i ett par timmar.

Nu har jag inte skrivit om vad vi åt till middag vare sej igår eller idag... Det betyder inte att vi fastat dessa två dagar.
Nejdå... vi äter, även då jag inte skriver att vi äter.

Och, naturligtvis har jag i eftermiddags - med migränhuvudvärk - mockat boxarna som jag för dagen hade att mocka.

Innan middagen ikväll tog Akela och jag en sväng bort till ovalbanan. Jag har inte varit där tidigare, så nu har jag sett den på nära håll.

 
(och även fast jag nu bara berättar om Akelas och min promenad så betyder inte det att de 3 andra hundarna satt innanför staketet här hemma och inte fick komma ut mer än genom att se oss där ute.

Dom var på andra promenader.

Men, jag måste ju inte berätta ALLT här, eller hur?

Hur som...

Akela och jag tog en tur till sommarhagen och spanade in kanalen som grävts ut för änderna att simma i... och jag konstaterade att det nog inte blir mycket kvar av den hagen till sommaren.

Och, Pelle & Co undrade vad vi hade för oss.

Imorgon ska jag träffa kirurgen, trots att jag fortfarande inte har fått någon kallelse om det.

*ogillar starkt då posten inte läggs i rätt låda*

Jag vet ju inte vad det stod i kallelsen, så jag känner mej mer osäker än nödvändigt inför morgondagens möte.

Men, min läkare har lovat att det inte ska bli någon operation imorgon!
Och, det hoppas jag verkligen... annars går jag därifrån och kommer aldrig mer tillbaka!

Har idag 10 boxar att mocka.

Magen är ond redan från start idag. Det är första gången sedan innan senaste koloskopin.
(innan dess var den ond hela tiden)

Jag hoppas det är tillfälligt.

Utöver jobbet (mockningen och sedan insläppet av hästarna) så har jag planer på att diska upp allt som står och storstäda köket, samt förbereda lite av påskaftonsmaten... t.ex griljera helgskinkan och koka revbensspjäll.

Tror att det landar nånstans på hälften, som det känns nu.

Jag har - vad jag vet - aldrig ätit lamm. Och, efter vad jag sett på olika recept osv så är lamm inte helt lätt att tillaga.

Så, jag går på det jag vet att vi alla tycker om - Revbensspjäll!

Nu ska jag bege mej ut och sätta grepen i en box i taget.

Jag önskar Dej en Glad Skärtorsdag!