Jag har nu hållit på rätt länge med gosedjuret som jag fick beställning på. Och, det beror till största delen på att jag inte kommer till att sy ihop alla delarna.
Det är väldigt pillrigt och jag kan inte se var dom ska sitta för att det inte ska se helt sjukt ut.

Har idag börjat så fast ett öga,,, men det ser ut att komma alldeles för nära snabeln.

Tidigare försökte jag sy fast ett öra... men det hamnade helt tokigt.

Nu har mamman till den lilla flickan som sa ha gosedjuret sagt att hon kan sy fast delarna själv. Och, då känns det genast bättre.

Men, vad händer då?
Jo, ett ben har rymt!   

Jag vet att jag virkat 2 korta ben o 2 långa ben.

Nu är det bara 1 långt ben kvar.   

Så, då får jag virka 1 nytt långt ben, då.

...så jag kan lämna över till "montösen".   

Nu är det inte mycket kvar... "bara" det pillrigaste...

Sen får dom förenas.... en liten flicka.... och hennes nya bästis...   

Ikväll har jag stoppat inte mindre än 2 kroppar...

Den ena är min egen. Det jag stoppat i den var en rejäl portion av hemlagat (av mej) revbensspjäll och kokt potatis. Till det färdig bea.

Portionen var alldeles för stor... så nu kämpar min mage... *pusta*

Men, det var ju sååå gott!

Jag ser fram emot då jag kan ÄTA utan att "betala" efteråt, genom att magen får jobbigt.

Den andra kroppen jag stoppat ikväll är gosedjurets...

Så, det börjar nu närma sej... dagen då den lilla flickan får den här kompisen.

...men, jag hoppas fortfarande på en bra dag mellan varven.

Åt fläskkarré, ris och bearniesesås till middag igår. Jättegott.

Magen hade inget emot det de första 5 timmarna efteråt, i alla fall.

Men, vaknade vid 6-tiden imorse av att magen bullrade högre än vad sambon brukar snarka.
Och, här är det bra - för att du ska förstå bilden - om du förstår att innan varje ljud som min mage ger ifrån sej så krampar den, hårt.

Med andra ord... Jag hade rejält ont i magen då jag vaknade imorse.

Låg kvar i sängen och slumrade till sambon kom hem vid 10:30. Då mådde magen lite bättre.

Men, attans vad matt jag är.

Gick upp, tog medicinerna (jag har köpt en dosett nu), gjorde frukost (2 ostmackor och 1 kopp grönt citron-te). Satt en stund vid datorn innan jag började äta... och, efter första mackan började magen igen.

Redan uppe i magsäcken... jag både känner och ser hur det rör sej där inne...

Jag vet ju vad som gör detta... Min läkare förklarade det senast då vi sågs.
Men, det gör inte situationen så mycket lättare för mej.

Det handlar om att tunntarmen viker sej precis innan förträngningen... och då blir det gasbildning i hela den del som är innan dess.

Och, det händer så fort jag dricker eller äter.

Hur som... framåt 15-tiden kände jag att jag måste ila ut och mocka hos Manne. Såg att Manne o hans matte var på ridbanan då jag kom ut.

Mannes box var vad jag klarade... innan jag fick gå hem och vila en stund.

För, jag var matt och det krampade i magen.

Jag tog mej ut igen på en liten promenad till brevlådan, medan sambon tog in alla hästar åt mej... efter att han mockat resterande boxar åt mej. (Jag har verkligen världens bästa sambo!   )

Träffade bl.a vännen som beställt gosedjuret, och gosedjurets tilltänkta ägarinnas storasyster, som red på stora, snälla Ramona på ridbanan.

Sen var det dags att gå hem igen, och vila.

Gick med ut ikväll vid kvällsfodringen och fixade medicinen till Manadis och hälsade på Óskadis.

Drack 1 dl vatten... och jisses vad magen blev bubblig av det.

Hur ska det gå att laxera inför den kommande koloskopin?

Om det inte kommer vidare igenom förträngningen...? Vad blir det då?

Vi pratade lite om det, min läkare o jag sist. Och, han föreslog att jag skulle hålla mej till flytande föda veckan innan laxeringen. Och, sedan dricka laxabon långsammare än vanligt.

Istället för att dricka 1 liter i timmen så ska jag ta 1 liter på 2 timmar, eller nåt sånt. Och, hinna märka i tid om det inte fungerar.

Jag fick kallelsen till koloskopin igår.

Den ska äga rum måndagen 9 mars kl.9:00 (så den morgonen måste sambon få ledigt, för att kunna åka med mej till sjukhuset)

Jag har kommit till varv 39 på gosedjuret.

Idag var en lite bättre dag än igår.
Igår lyckades jag med stor möda ta mej igenom 1 box... sen var jag tvungen att gå hem och vila. Magen sprängde och skar.

Idag har det inte gjort fullt så ont i magen... men jag är matt och skakig så det har mest blivit till att vara inne och vila.

Jag åkte med sambon då han skulle tanka, och då kändes det verkligen vårligt ute. Liksom igår.

Då vi skulle ta in hästarna så fick jag ge upp efter 4 hästar, och tog lite tid hos Óskadis istället.
Vi bäddade "hästens säng". Härligt att hon börjar fälla vinterpälsen nu.

Sist vi var på Danderyds sjukhus så bestämde jag mej för att försöka gå på konstrunda på sjukhuset sen, när jag är inlagd och inte får ligga stilla.

Det finns säkert massor av konst kvar att upptäcka.

Idag skulle min morfar ha fyllt 103 år.
Jag tände ljus i mammas blomsterland för honom, sedan lillasyster påmint mej om det.

Gosedjuret börjar ta form...

 
Nu är det dags att lägga sej... och hoppas att magen mår bra imorgon... och att jag orkar jobba "fullt ut" igen (så "fullt ut" som det går, då man går på lågvarv - det blir bättre efter operation och läkning. *måste tro på det*)

En vän som har en mycket liten flicka (ja hon har 3 små flickor, men nu gäller det den minsta) hörde av sej och frågade om jag kunde virka ett gosedjur till yngsta dottern, så hon kan hålla i något annat än sin mamma då hon ska sova.

Jag har aldrig virkat något gosedjur förrut. Men, det vore inte riktigt jag om jag inte tog chansen till att testa om jag kan göra det.   

Så... nu är jag igång...

Har suttit här på stolen vid datorn hela dan, sedan jag gick hem då jag inte klarade av att mocka pga magsmärtorna.

Har tittat lite på några avsnitt av mina favoritserier... bland annat:

Och, då jag nu stickat 2 par sockor sedan jag funderade på att sticka något annat än sockor, så har jag idag också startat en liten "något" i glada färger.

Vad det blir... får nog storleken avgöra.

Först av allt: Påminnelse...!
Idag är det EFIT-dag!!!

Så, vill du vara med så är det inte försent!

Jag kom själv just på det...

Nu till vad jag skulle berätta...

Sedan säkert ett halvår tillbaka har jag varit väldigt inspirerad av att göra något av bilderna från dotterns bröllop i maj förra året. Och, min prestationsångest har satt såna krokben för mej att jag inte kommit längre än till att skriva ut 2 underbara bilder.

Alldeles nyss kom jag på hur jag skulle göra detta... så jag samlade ihop bilder från bröllopet, och bad skrivaren att skriva ut dom, något mindre än vad de 2 tidigare är...

Och... skrivare hade då inte så mycket kvar av färgpatronerna... Men, det gör inget. För, det blev liksom en hjälp till mej.
Det ger en extra effekt till bilden. Och, på nåt vis suddade det ut en del av mina krav på mej själv.

Jag har inte limmat något ännu.

Men, jag vill ändå visa det första "utkastet".

Ibland kan fel bli rätt!